Spana efter delfiner mellan Teneriffa och La Gomera

Ett tips är att hålla ögonen öppna när du åker båt mellan Teneriffa och La Gomera. Det är vanligt att se delfiner på den sträckan, och jag har själv sett dem från båten både den här vintern och den förra. De är så himla fina! Jag önskar förstås att jag hade lyckats ta en bild på dem, men de har varit alldeles för långt borta för min mobilkamera.

Den här vintern, när jag åkte båt hela vägen från Los Cristianos till Valle Gran Rey, såg jag även en sköldpadda ganska nära La Gomeras kust mot slutet av resan. Wow! Den var så stor. Och fin. Undrar om de är vanliga där? Är det inte farligt för den att komma så nära båten? Nej, svara inte på det förresten; jag vill inte veta :-/

Mitt tips är i alla fall att alltid spana efter delfiner från båten.

Resa till Kanarieöarna utan att flyga

Går det att ta sig till Kanarieöarna utan att flyga? Ja visst! Om du gillar att vara på resa, har budgeten och någon extra vecka över så vill jag verkligen uppmuntra dig att göra det i stället för att flyga.

Jag har själv inte gjort den här resan, men jag har gjort lite research och hoppas att det kan vara en puff i rätt riktning för dig som är sugen på att ta tåget när du reser till Kanarieöarna.

Åka tåg genom Europa – hur gör man?

Maria Unde Westerberg skrev nyligen ett utmärkt inlägg på Kristina Svenssons blogg tomatsallad.nu som handlar om att ta sig till franska rivieran med tåg. Det kan vara ett bra inlägg att börja titta på. Där finns en del praktiska tips som inte bara gäller om du ska till just Frankrike utan även till exempel om vilka appar som är bra för att boka tågbiljetter.

Ett tips i det inlägget är att skaffa interrailkort, eftersom det oftast blir billigare än att köpa varje tågbiljett separat. Med interrailkortet kan man på vissa sträckor bara kliva på tåget direkt – det gäller särskilt i Tyskland om jag har förstått det hela korrekt. På andra sträckor behöver man boka en platsbiljett. Jag tror att man kan göra det både på tågstationen som man ska åka från och i apparna.

Jag har också förstått att det kan vara lite besvärligt att få med sig en stor resväska på tågen, med byten, kånkande upp och ner för trappor på stationer och att man antagligen kommer att få ställa ifrån sig väskan någonstans på tåget där man inte har möjlighet att ha uppsikt över den under resan. Så om du har möjlighet att resa lätt så är det en bättre lösning. Jag frågade Maria, och hon tipsar om att ha en kabinväska och en ryggsäck.

Etapper på tågresan genom Europa

Jag fick tips från en bloggläsare om en person som har gjort resan mellan Göteborg och Gran Canaria med tåg och båt. Här på Facebook hittar du Peter, som jag alltså inte känner, men han har lagt upp filmer från sin resa , där han pedagogiskt berättar vilka sträckor han åkte och vad det kostade. Jag tolkar hans prisuppgifter som att han är under 28 år, för han har betalat mindre för interrailkortet än vad jag läser mig till att det kostar.

En sammanfattning av hur Peter åkte:

  • Göteborg –> Köpenhamn
  • Köpenhamn 15.35 –> Hamburg 20.16
  • missade nattåget eftersom tåget till Hamburg gick sönder, så det blev en hotellnatt i Hamburg
  • Hamburg 10.46 –> Köln 14.50
  • Köln 16.55 –> Karlsruhe 18.58 (Peter bokade biljett hela vägen till Paris på stationen i Köln)
  • Karlsruhe 19.32 –> Paris 22.05
  • hotellnatt i Paris
  • Paris 14.07 –> Barcelona 20.34
  • hotellnatt i Barcelona
  • (Peter tillbringade en dag i Barcelona.)
  • Barcelona 11.00 –> Madrid 13.45
  • Tåget blev försenat, så han missade tåget till Sevilla, men de verkar gå ofta.
  • Madrid 16.00 –> Sevilla 18.30
  • hotellnatt i Sevilla
  • Sevilla 14.45 –> Cádiz 16.27
  • Tillbringade 2 dagar i Cádiz med att vänta på båten, som går en gång i veckan.

Själv skulle jag nog vilja ta längre tid på mig. Jag skulle gärna ta en avstickare till Berlin och tillbringa en vecka där. Och kanske några dagar i Madrid. Men då kostar det mer eftersom det blir fler hotellnätter. Att bo på hotell ger dessutom ett betydligt större klimatavtryck än ditt vanliga boende, och det kan äta upp delar av utsläppen du sparar på att inte flyga. Om du tittar på en sådan lösning så lär det vara bättre klimatmässigt att hyra ett boende via till exempel airbnb – eller förstås om du har möjlighet att sova på någons soffa.

Åk båt från Spanien till Kanarieöarna

Det finns två alternativ för att åka båt från spanska fastlandet till Kanarieöarna. Eller, det är i alla fall de alternativ jag har hittat.

Båt till Kanarieöarna 1: Trasmediterránea från Cádiz till Santa Cruz de Tenerife

Det billigaste alternativet för att åka båt till Kanarieöarna med Trasmediterránea är att boka en sittplats, som kostar 159 euro. Jag har förstått att det är vanligt att boka en sittplats och ha med sig liggunderlag och filt och sova någonstans var som helst på båten. Men om du, liksom jag, tycker att det där med att sova var som helst är svårt så behöver du en hytt. För en person kostar den billigaste hytten 354 euro. Då får man eget badrum och AC och tre måltider om dagen. (De bilder jag har sett på maten var ingen hit; tänk typ kött och pommes på en vägkrog. Undrar om de erbjuder vegomat? Jag skulle ha tagit mat med mig på resan; men det är ju jag.)

Som tidtabellerna ser ut just nu så går båten på tisdagar 17.00 från Cádiz och tar 49 timmar till Santa Cruz de Tenerife.

Båt till Kanarieöarna 2: Fred Olsen från Huelva till Santa Cruz de Tenerife

Det billigaste sättet att färdas med Fred Olsen-båten är en sittplats för 108–140 euro. Enklaste hytten kostar 364 euro (jag tror att det är inklusive mat). Det finns just nu inte tidtabeller ända till december, så jag kollade september. Då går båten varannan vecka på tisdagar och varannan vecka söndag och fredag. Söndagen den 8 september går båten 20.00 och kommer till Santa Cruz de Tenerife tisdag 15.30, alltså cirka 44 timmar senare.

Fred Olsen kör ju till La Gomera också, och man kan beställa biljett hela vägen till San Sebastián. Jag antar att det då ingår busstransfer mellan Santa Cruz och Los Cristianos. I så fall ska man hinna med 19.30-båten till San Sebastián i det här exemplet.

Båtresan gör också stora utsläpp

Något man kan tänka på om man vill ta sig till Kanarieöarna utan att flyga är att båtarna också ger stora koldioxidutsläpp. Jag har kontaktat både Fred Olsen och Trasmediterránea och bett om siffror för hur stora koldioxidutsläpp de beräknar per passagerare. Fred Olsen svarade att de inte hade siffror på det. Trasmediterránea har inte svarat. (Än?)

I stället räknade jag med hjälp av Klimatsmart semesters räknare, som använder ett schablonutsläpp för passagerarfärjor. Då hamnar utsläppen för en båtresa från södra Spanien till Kanarieöarna på ungefär 500 kg. Det är enligt samma sajt lika mycket som för en flygresa samma sträcka.

Om de här schablonsiffrorna stämmer för utsläppen för båtresan, och om du som jag tycker att den där båtresan verkar ganska jobbig och kanske är rädd att bli sjösjuk så är min rekommendation att ta dig så långt söderut i Europa som möjligt med tåg och sedan flyga från till exempel södra Spanien.

Tillägg: Jo, förresten, jag har även hört om personer som tagit sig ända ner till Marocko utan flyg och sedan flugit därifrån – jag har inte tittat närmare på det, men det blir en ännu kortare flygresa och därmed ännu mindre utsläpp.

Vad kostar det att åka till Kanarieöarna utan att flyga?

Här är en uppskattning av vad det skulle kunna kosta att ta sig till Kanarieöarna med tåg och båt:

  • Interrailkort 7 dagar: 4494–5884 kr (Visst vill man väl åka första klass om man ska tillbringa så här mycket tid på tåg? Det dyrare alternativet för mig alltså.)
  • Platsbokningar: för Peter fick det på 1150 kr. För någon över 28 antagligen mer? Jag gissar på 1500–2000 kr.
  • 4–6 hotellnätter: ca 4000–6000 kr.
  • båtresa: ca 3500 kr för en person i hytt (personligen skulle jag inte orka vara utan säng i två nätter).
  • båtresan Teneriffa–La Gomera: 450 kr.

Summa: 13 934–17 834 kronor.

Om du i stället väljer att flyga från till exempel Madrid kan du ta bort kostnaden för båten och i stället lägga på en tusenlapp för en flygbiljett.

Summan blir då 11 434–15 334 kronor.

Mellan 11 000 och 18 000 kronor alltså för en enkel resa från Sverige till Kanarieöarna. Att jämföra med att det vid de flesta tider på året (inte runt jul- och nyårshelgerna) går att få en enkel flygbiljett för runt en tusenlapp från Arlanda till Teneriffas södra flygplats. Det är knappast någon nyhet att det är något som är klimatmässigt helt snett med prissättningen på flygresor jämfört med klimatvänligare transportsätt.

Hur lång tid tar det?

Sammanlagt tillbringade Peter 32 timmar på olika tåg mellan Göteborg och Cádiz. Det här tog, om jag räknar rätt, fem dagar och fyra nödvändiga nätter på hotell. Dessutom tillbringade Peter en extra natt och dag i Barcelona och två i Cádiz. De två sistnämnda är nog bra att ha – om man ska med en båt som bara går en gång i veckan känns 24 timmars marginal som ett minimum och 48 som att det kan ge lite extra lugn under resan. Och sedan två dygn på båten

Minst en vecka tar resan alltså – antagligen mer än så för att ha marginal till båten.

Hur mycket minskar koldioxidutsläppen om du åker tåg delar av sträckan?

De här beräkningarna bygger på de siffror som jag får fram hos Klimatsmart semester. Reservation för att det finns lite olika sätt att beräkna utsläpp, men det här ger i alla fall en fingervisning. Då skulle utsläppen minska enligt listan nedan om jag valde att ta tåget en bit ner i Europa och sedan flyg därifrån. Här har jag räknat in att det blir några hotellnätter längs vägen. Jag räknar med att jag gör samma resa tur och retur, alltså tåg till staden i listan och flyg därifrån till Teneriffas södra flygplats. Och på hemresan flyg till samma stad och tåg därifrån till Stockholm.

  • Tåg till Cádiz eller Huelva och sedan båt därifrån, alternativt flyg från någonstans i södra Spanien ger minskade utsläpp med 45 procent .
  • Tåg till Berlin plus flyg till Teneriffa ger minskade utsläpp med 8 procent.
  • Tåg till Paris plus flyg till Teneriffa ger minskade utsläpp med 21 procent.
  • Tåg till Madrid plus flyg till Teneriffa ger minskade utsläpp med 41 procent.

Kommer jag att resa till Kanarieöarna utan att flyga?

Jag har som sagt inte själv gjort den här resan, och som det ser ut just nu så har jag ingen sådan resa inplanerad framöver heller. Men jag vill verkligen uppmuntra dig som gillar att resa, och som har tid och pengar, att göra det.

Min plan framöver är att ha det här i bakhuvudet. På lång sikt kanske klura på om jag kan och ska lägga undan extra pengar, för att finansiera den dubblade kostnaden som det skulle bli för min vintervistelse. Och självklart håller jag reda på hur priserna och tekniken utvecklas för olika transportmedel. Förhoppningsvis kan jag på sikt samla ihop tillräckligt med pengar, tid, energi, mod och äventyrslystnad :-) Eller så måste jag ta mig till Valle Gran Rey utan flyg i framtiden, när det har blivit förbjudet att nöjesflyga. För personligen hoppas jag på drastiska åtgärder på samhällelig nivå (och helst global förstås), så att det inte är upp till varje enskild individ att försöka rädda planeten.

Lämna gärna en kommentar här på bloggen och berätta om du har gjort den här resan! Kanske har du till och med lagt upp information om det någonstans som du vill länka till? Jag blir glad om du vill inspirera mig och andra att ta tåget!

Bästa restaurangerna i Valle Gran Rey 2019

Det finns gott om bra restauranger i Valle Gran Rey. Jag har tidigare skrivit om vilka jag tycker är bäst, men det är dags för en uppdatering. Det här inlägget bygger på restaurangbesök i januari 2019.

De bästa restaurangerna i Valle Gran Rey – hela listan

I bästa kvällstidningsstil körde jag alltså en hela-listan-rubrik nu :-) Det här är i alla fall de bästa restaurangerna enligt mig:

El Baifo. Min favoritrestaurang i Valle Gran Rey sedan många år, och den håller än. Restaurangen ligger i La Playa, och den trevliga personalen serverar asiatisk mat som är hur god som helst. Om du kommer dit sent, kanske vid 21 eller 21.30 kan det gå att få bord direkt, men annars behöver du boka i förväg. Även om du bokar får du räkna med att dela bord med någon annan om ni är ett litet sällskap.

Noah’s Ark. En ny favorit för mig, och så bra att den förtjänar ett eget inlägg. Återkommer om det. Den fanns förra vintern också, men av någon anledning lyckades jag aldrig gå dit. Noah’s Ark, som ligger vid statyn i La Puntilla, är kanske mer ett fik än än en restaurang, och tyvärr har den inte öppet på kvällarna. Maten är vegetarisk. I det inkluderar de ibland mjölkprodukter, och kanske även ägg tror jag, men de är alltid öppna för att ordna helt plantbaserade alternativ, och det är en självklarhet att kunna beställa sin smoothie med sojamjölk om den i originalreceptet innehåller komjölk. Alltid någon supergod dagens, olika pajer varje dag, bakverk, guldmjölk, kaffe av alla slag, massor av goda smoothies av alla slag – från supernyttig till godissmoothie. Många av rätterna är tapasportioner, så om du vill ha en hel måltid kan det vara bra att fråga hur mycket mat det är och om du behöver beställa flera rätter för att bli mätt.

La Salsa. Ligger i Vueltas, på vad som nästan känns som en bakgata. Ett kvarter från torget vid kyrkan nära hamnen. Mycket god mat med flera vegorätter på menyn. Personalen är trevlig på ett sätt som känns äkta. Inredningen är mysig. Det är en liten lokal med inte så många platser, så även här behöver du boka bord.

Lisha. Jag vet inte exakt var gränsen går mellan Vueltas och Borbalán, men Lisha ligger nog ungefär på den gränsen. Här låg tidigare en restaurang som hette Habibi, och jag skulle säga att det här är samma restaurang fast med ett nytt namn. Samma inredning och samma mat, men personalen var nog ny. Den här vintern var det alltid ytterst få besökare som satt och åt, vilket ju lätt kan få en att misstänka att det inte är bra. Men det stämmer inte. Jag har bara ätit där en gång, men då var maten mycket bra och personalen trevlig. Jag åt en tallrik med blandade förrätter: hummus, babaganousch, myntayoghurt, ett par piroger, falafel, säkert lite tabouleh och någon mer röra. Och pitabröd till. En ganska typisk meze-tallrik, skulle jag säga. Mums! Mitt sällskap åt en vegetarisk tagine, som var god men lite väl söt.

Bästa restaurangerna i Valle Gran Rey – bubblare

Jag kör några bubblare också:

  • Garbanza. God arabisk mat, typ meze. Vid statyn i La Puntilla.
  • Abraxas. God och lite speciell mat, men ganska trött service. Runt knuten från statyn i La Puntilla.
  • Tuyo. Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den nu. För några år sedan tyckte jag att det var den bästa restaurangen i Valle Gran Rey. Sedan hände det något och det var usel service ett tag. Den här vintern tyckte jag att servicen var okej och att maten var helt okej om man saltade den lite extra. Ligger i Vueltas, runt hörnet från det lilla torget vid kyrkan vid hamnen.

Generellt tyckte jag att jag det alltid var för lite salt i maten på restaurangerna i Valle Gran Rey den här vintern. Det var inte heller alltid det stod salt och peppar på borden, utan jag fick be om det.

Två restauranger jag inte har provat

Två restauranger som jag inte har hunnit prova är den indiska restaurangen i La Playa, som har bytt både namn och lokal – Samsara heter den nu – och den italienska restaurangen i La Playa. Någon som har provat dem och vet om den är bra?

Jag vill ha vegomat på menyn

Det här inlägget är starkt färgat av att en restaurang för mig inte är värd sitt namn om den inte erbjuder bra vegetariska alternativ (där jag kan tänka mig att inkludera även mjölkprodukter och ägg men ju mer plantbaserat fokus, desto bättre). Det betyder att det finns restauranger som kanske har hur bra mat som helst men som jag har ratat efter att ha tittat på menyn och antingen inte sett någon vegomat alls eller bara något mediokert vegoalternativ. Även om jag personligen kan tänka mig att äta fisk ibland (och det finns massor av bra fisk på restaurangerna i Valle Gran Rey!) tycker jag att den som inte erbjuder vegomat liksom inte har fattat grejen :-) Och då vill jag inte stödja dem.

Fast oftast fixar jag min egen mat :-)

Tillbaka i Sverige

Jag är tillbaka i Sverige. Det är vinter här. Inte bra. Som vanligt var det jobbigt att lämna Valle Gran Rey, och jag skulle gärna ha varit kvar i någon månad till. Samtidigt är det mycket som är bra med att vara i Sverige igen. Om det inte vore för den där vintern då.

Jag tillbringade måndagen i Los Cristianos, där jag bland annat promenerade barfota i vattenbrynet bort till Playa de las Américas. Det är en fin strand ändå; det får jag erkänna. På tillbakavägen gjorde jag dock misstaget att lämna havsutsikten och promenera genom stan (Städerna? Räknas det egentligen som en eller flera städer? Allt sitter ju ihop.) Så. Inte. Min typ av ställe.

Tillbaka i Los Cristianos åt jag tidig middag på en libanesisk restaurang som hette Hiba Hiba. Så god mat! Så trevlig personal! Jag åt en tallrik med blandade mezerätter, och det var inga problem att få den utan kött. Det där med att äta tidigt är förresten ett trick jag har i Los Cristianos. För att slippa den värsta inkastarvågen på restaurangerna.

Jag har samlat på mig en del material till bloggen under min period i Valle Gran Rey, så jag räknar med att fortsätta skriva blogginlägg lite nu och då under året, även om det inte lite mer sällan än när jag är på plats på La Gomera. Jag hoppas att du vill fortsätta läsa!

Det var ju snäppet bättre att vara på den här balkongen förstås …

Roque de Agando

Roque de Agando är ett känt landmärke här på La Gomera. Jag har sett den från bussen men jag har nog aldrig haft tillfälle att titta närmare på den tidigare.

Under en bilresa häromveckan stannade vi dock till på Mirador los Roques och studerade den mäktiga klippan ordentligt. Det går även att vandra till den – Eric har skrivit ett gästblogginlägg om en vandring till Roque de Agando här på bloggen om du vill läsa mer om omgivningarna.

Från miradoren Los Roques, dit det också går att ta bussen, ser man som namnet antyder flera koola klippor. Vi stannade och beundrade dem en stund, men det var molnigt och blåsigt och 10 grader i luften, och i våra shorts var vi mer klädda för de mildare temperaturerna nere i dalarna, så vårt stopp vid klipporna blev ganska kort.

Vandring till Marichal-sjön nära Vallehermoso

Jag är ju ingen vandrare numera. Eller, det har jag kanske aldrig varit, men med höftprotes och diverse skröpligheter så behöver den här kroppen ta det lugnare än förr. Men åtminstone någon vandring vill jag ändå göra varje vinter här på La Gomera.

När maken, som inte heller är någon vandrare, var här och hade hyrt bil så övertalade jag honom att vi skulle ta sagda bil och göra en kortare vandring på någon annan del av ön än där jag normalt håller till. Jag var särskilt sugen på att vandra i krokarna av Vallehermoso, eftersom jag har hört att det är så fint där.

Jag tittade i den lilla röda vandringsboken som heter Rother Walking Guide. (Den senaste uppdaterade upplagan finns tyvärr inte i internetbokhandlarna; jag har köpt mitt exemplar i Valle Gran Rey, där den fanns både på engelska och på tyska.) Där hittade jag den här korta vandringen på sidan 170 med namnet “From Vallehermoso to the Marichal lake”.

Vi tog alltså bilen till Vallehermoso. Sedan var det otydligt i vandringsboken var man egentligen ska ta vägen, men man vill svänga höger efter torget; om jag tyder kartan rätt och minns rätt ska man åka mot Garbato. Det går att vandra direkt från torget i Vallehermoso förstås, så om du inte är bilburen kan du ta bussen dit. Men det är 3 km till platsen där vi startade. Så för den som har bil och liksom vi behöver spara på krafterna till den roligare vandringen är det en bra grej att kunna ta bilen så långt som möjligt. Banda de las Rosas heter platsen där vi började vandra. Det gick att att ställa bilen intill vägen.

Vi tog en trappa ner i dalen och började vandra.

Det gick ganska mycket uppåt under den första delen av vandringen. Det är 300 meters höjdskillnad på sträckan enligt vandringsboken.

Den högsta punkten på den här vandringen heter Cruz de la Cuesta. Därifrån ser man ner till den lilla sjön – eller kanske snarare dammen – som heter Marichal-sjön, och som var målet för dagens vandring.

Det finns en bro som man kan gå ut på, som går över dammen. Vi satte oss på bron och åt vår lunch.

Efter maten posade jag lite för kameran.

Och sedan fortsatte vi vandringen tillbaka

På vägen tillbaka hade vi sällskap av de här söta hundarna, som hade sina människor alldeles i närheten.

Vi var ute i tre timmar inklusive lunchpaus. En lagom kort vandring för oss. Och riktigt fin. Jag rekommenderar den varmt.

Premiärdopp och yoga på stranden

I förmiddags kom jag mig äntligen för att göra två saker som jag har tänkt göra här sedan jag kom hit:

  1. Jag var med på yogan som är på Vueltas-stranden fyra morgnar i veckan.
  2. Jag tog ett dopp i havet.

Det var skönt att göra yoga på stranden. Jag yogar nästan alltid inomhus och för det mesta för mig själv hemma, så det stack ut från mina vanliga rutiner att yoga utomhus och i grupp. Dessutom på tyska förstås. Det var en fin stund, men det var inte riktigt sådan yoga som jag gillar mest, så jag återgår nog till min egen yogapraktik. Det var lite kyligt också. Det gick att ta en plats i solen, men jag prioriterade en plats där jag både såg och hörde yogaläraren Volker bra, eftersom jag tänkte att det med mina begränsade kunskaper i tyska skulle vara svårt nog att hänga med passet ändå. Så jag stod i skuggan under ett träd.

Det var ingen svettig yoga, och efteråt var jag kall och inte jättesugen på att bada som jag hade planerat. Men jag ville ändå gärna känna på vattnet – det är ju absurt att jag har hållit till så nära Atlanten i snart sex veckor utan att bada. Så jag la mig i solen en stund för att bli uppvärmd. Molnen tornade dock snart upp sig, och jag tänkte att det var bäst att bada innan jag blev kall igen.

Det var inte särskilt varmt i vattnet. Jag simmade några längder fram och tillbaka, men jag vande mig faktiskt aldrig vid temperaturen. Vad kan det ha varit för temperatur då? Sjutton, arton grader? Men det är klart att det var skönt med en simtur. Sedan gick jag hem och tog en varm dusch.

Vueltas-stranden med båtar i vattnet och berget i bakgrunden
Bild på Vueltas-stranden ur arkivet

Mirador de Abrante – utsiktspunkt av glas på La Gomera

Glasmiradoren Mirador de Abrante med utsikt över Agulo på La Gomera har funnits i några år nu. Men jag som inte kör bil, och som mest håller till i Valle Gran Rey-dalen, har inte varit där förrän nu. Maken var här på La Gomera en dryg vecka nyligen och vi hade semester tillsammans. Han hade hyrt bil, så vi passade på att göra lite utflykter. Bland annat till Mirador de Abrante.

Miradoren – utsiktsplatsen alltså – är en byggnad av glas, inklusive glasgolv, på 600 meters höjd. Trots att det var ganska molnigt fick vi en snygg vy av Teneriffa med Teide.

Och så syns byn Agulo nedanför.

Det pirrade lite i benen när jag klev ut på glasgolvet, och det är inget för den höjdrädda. För dig som inte är så höjdrädd utan bara lite tveksam så lovar jag att det är värt det.

Det speciella med den här miradoren är egentligen inte utsikten – det finns många fantastiska utsiktsplatser på La Gomera – utan själva byggnaden med glasgolvet. Det är en häftig upplevelse att stå där och kunna titta rakt ner genom golvet.

Efteråt åkte vi ner till Agulo, och då tog jag den här bilden på miradoren, som knappt syns där nerifrån:

Det finns också en vandringsled som går nerifrån Agulo och upp till miradoren – eller tvärtom. En ganska tuff vandring förstås eftersom stigningen är brant. Men jag tror att den är fin; de jag vet som har gått den verkar uppskatta den.

Mirador de Abrante har snabbt blivit en av de största sevärdheterna på La Gomera, och jag rekommenderar verkligen ett besök där. Det finns också en restaurang i samma hus som miradoren. Jag vet inte hur maten är men jag kan garantera en utsikt som heter duga.

Mycket folk runt årsskiftet

Perioden runt jul- och nyårshelgerna är den absoluta högsäsongen här i Valle Gran Rey, även om det kan sägas vara högsäsong hela vägen från november till någon gång i mars. Om du planerar att vara här under den tiden så är det bäst att leta boende långt i förväg.

Så här såg det ut på stranden i Vueltas den 3 januari. Mycket folk.

Från och med nu ungefär brukar det bli allt mindre folk här. Det var också någon som gjorde mig uppmärksam på att det är fler bilar i Valle Gran Rey än vad det brukar vara, och det stämmer nog. Jag ser ständigt kvadrupelparkerade bilar på parkeringen utanför lägenheten som jag hyr i Vueltas.

Och nu, när de flesta börjar komma tillbaka till vardagen så gör jag tvärtom och går på semester. En och en halv vecka ska jag vara ledig. Planen är att göra lite utflykter, så förhoppningsvis kommer jag att ha mer spännande saker att berätta om än hittills, när jag mest har suttit inne och jobbat.