Vandring till Marichal-sjön nära Vallehermoso

Jag är ju ingen vandrare numera. Eller, det har jag kanske aldrig varit, men med höftprotes och diverse skröpligheter så behöver den här kroppen ta det lugnare än förr. Men åtminstone någon vandring vill jag ändå göra varje vinter här på La Gomera.

När maken, som inte heller är någon vandrare, var här och hade hyrt bil så övertalade jag honom att vi skulle ta sagda bil och göra en kortare vandring på någon annan del av ön än där jag normalt håller till. Jag var särskilt sugen på att vandra i krokarna av Vallehermoso, eftersom jag har hört att det är så fint där.

Jag tittade i den lilla röda vandringsboken som heter Rother Walking Guide. Den finns ute i ett gäng olika versioner på flera språk; det exemplar jag använde här är den engelska versionen från 2014 . Där hittade jag den här korta vandringen på sidan 170 med namnet “From Vallehermoso to the Marichal lake”.

Vi tog alltså bilen till Vallehermoso. Sedan var det otydligt i vandringsboken var man egentligen ska ta vägen, men man vill svänga höger efter torget; om jag tyder kartan rätt och minns rätt ska man åka mot Garbato. Det går att vandra direkt från torget i Vallehermoso förstås, så om du inte är bilburen kan du ta bussen dit. Men det är 3 km till platsen där vi startade. Så för den som har bil och liksom vi behöver spara på krafterna till den roligare vandringen är det en bra grej att kunna ta bilen så långt som möjligt. Banda de las Rosas heter platsen där vi började vandra. Det gick att att ställa bilen intill vägen.

Vi tog en trappa ner i dalen och började vandra.

Det gick ganska mycket uppåt under den första delen av vandringen. Det är 300 meters höjdskillnad på sträckan enligt vandringsboken.

Den högsta punkten på den här vandringen heter Cruz de la Cuesta. Därifrån ser man ner till den lilla sjön – eller kanske snarare dammen – som heter Marichal-sjön, och som var målet för dagens vandring.

Det finns en bro som man kan gå ut på, som går över dammen. Vi satte oss på bron och åt vår lunch.

Efter maten posade jag lite för kameran.

Och sedan fortsatte vi vandringen tillbaka

På vägen tillbaka hade vi sällskap av de här söta hundarna, som hade sina människor alldeles i närheten.

Vi var ute i tre timmar inklusive lunchpaus. En lagom kort vandring för oss. Och riktigt fin. Jag rekommenderar den varmt.

Premiärdopp och yoga på stranden

I förmiddags kom jag mig äntligen för att göra två saker som jag har tänkt göra här sedan jag kom hit:

  1. Jag var med på yogan som är på Vueltas-stranden fyra morgnar i veckan.
  2. Jag tog ett dopp i havet.

Det var skönt att göra yoga på stranden. Jag yogar nästan alltid inomhus och för det mesta för mig själv hemma, så det stack ut från mina vanliga rutiner att yoga utomhus och i grupp. Dessutom på tyska förstås. Det var en fin stund, men det var inte riktigt sådan yoga som jag gillar mest, så jag återgår nog till min egen yogapraktik. Det var lite kyligt också. Det gick att ta en plats i solen, men jag prioriterade en plats där jag både såg och hörde yogaläraren Volker bra, eftersom jag tänkte att det med mina begränsade kunskaper i tyska skulle vara svårt nog att hänga med passet ändå. Så jag stod i skuggan under ett träd.

Det var ingen svettig yoga, och efteråt var jag kall och inte jättesugen på att bada som jag hade planerat. Men jag ville ändå gärna känna på vattnet – det är ju absurt att jag har hållit till så nära Atlanten i snart sex veckor utan att bada. Så jag la mig i solen en stund för att bli uppvärmd. Molnen tornade dock snart upp sig, och jag tänkte att det var bäst att bada innan jag blev kall igen.

Det var inte särskilt varmt i vattnet. Jag simmade några längder fram och tillbaka, men jag vande mig faktiskt aldrig vid temperaturen. Vad kan det ha varit för temperatur då? Sjutton, arton grader? Men det är klart att det var skönt med en simtur. Sedan gick jag hem och tog en varm dusch.

Vueltas-stranden med båtar i vattnet och berget i bakgrunden
Bild på Vueltas-stranden ur arkivet

Mirador de Abrante – utsiktspunkt av glas på La Gomera

Glasmiradoren Mirador de Abrante med utsikt över Agulo på La Gomera har funnits i några år nu. Men jag som inte kör bil, och som mest håller till i Valle Gran Rey-dalen, har inte varit där förrän nu. Maken var här på La Gomera en dryg vecka nyligen och vi hade semester tillsammans. Han hade hyrt bil, så vi passade på att göra lite utflykter. Bland annat till Mirador de Abrante.

Miradoren – utsiktsplatsen alltså – är en byggnad av glas, inklusive glasgolv, på 600 meters höjd. Trots att det var ganska molnigt fick vi en snygg vy av Teneriffa med Teide.

Och så syns byn Agulo nedanför.

Det pirrade lite i benen när jag klev ut på glasgolvet, och det är inget för den höjdrädda. För dig som inte är så höjdrädd utan bara lite tveksam så lovar jag att det är värt det.

Det speciella med den här miradoren är egentligen inte utsikten – det finns många fantastiska utsiktsplatser på La Gomera – utan själva byggnaden med glasgolvet. Det är en häftig upplevelse att stå där och kunna titta rakt ner genom golvet.

Efteråt åkte vi ner till Agulo, och då tog jag den här bilden på miradoren, som knappt syns där nerifrån:

Det finns också en vandringsled som går nerifrån Agulo och upp till miradoren – eller tvärtom. En ganska tuff vandring förstås eftersom stigningen är brant. Men jag tror att den är fin; de jag vet som har gått den verkar uppskatta den.

Mirador de Abrante har snabbt blivit en av de största sevärdheterna på La Gomera, och jag rekommenderar verkligen ett besök där. Det finns också en restaurang i samma hus som miradoren. Jag vet inte hur maten är men jag kan garantera en utsikt som heter duga.

Mycket folk runt årsskiftet

Perioden runt jul- och nyårshelgerna är den absoluta högsäsongen här i Valle Gran Rey, även om det kan sägas vara högsäsong hela vägen från november till någon gång i mars. Om du planerar att vara här under den tiden så är det bäst att leta boende långt i förväg.

Så här såg det ut på stranden i Vueltas den 3 januari. Mycket folk.

Från och med nu ungefär brukar det bli allt mindre folk här. Det var också någon som gjorde mig uppmärksam på att det är fler bilar i Valle Gran Rey än vad det brukar vara, och det stämmer nog. Jag ser ständigt kvadrupelparkerade bilar på parkeringen utanför lägenheten som jag hyr i Vueltas.

Och nu, när de flesta börjar komma tillbaka till vardagen så gör jag tvärtom och går på semester. En och en halv vecka ska jag vara ledig. Planen är att göra lite utflykter, så förhoppningsvis kommer jag att ha mer spännande saker att berätta om än hittills, när jag mest har suttit inne och jobbat.

Mycket att göra i Valle Gran Rey

Om du som jag gillar att sjunga, dansa, meditera, göra yoga och den typen av saker så är Valle Gran Rey helt rätt ställe att befinna sig på, åtminstone på vintern.

På torsdagar 13.30-15.30 är det Offenes singen, där vem som helst kan droppa in och sjunga. Monadelisa, som håller i sången, brukar mest prata mest tyska, men om hon är medveten om att det finns deltagare som inte förstår tyska så översätter hon delar av det hon säger till engelska. Så om du är där och inte kan tyska och vill vara säker på att förstå något kan det vara en bra idé att säga till om det innan sången drar igång. Sången är i en lokal alldeles vid Vueltasstranden. Kommer du när sången redan har dragit igång så kan du bara följa ljudet :-) Och det går bra att droppa in under sångens gång. Det brukar vara mycket folk, minst fyra stämmor och massor av lekfullhet och tjo och tjim.

Monadelisa håller även i Coro de Invierno på onsdagar. Där sjunger vi lite mer komplicerade sånger i en mindre grupp och tre stämmor. Där är det mer teknikträning och fokus på att gruppen ska låta bra tillsammans.

Som om det inte är nog kan man även gå på Stimmbildung på tisdagar. Röstträning alltså. Som en sånglektion fast i en liten grupp. Lite mer fokus på att var och en ska hitta sin stämma och prova olika övningar. Men det mesta sjunger eller ljudar vi tillsammans. Inte så många sånger utan mer teknikträning med fokus på de individuella rösterna. Det här är nog min favorit under veckan ändå.

Har du fortfarande inte sjungit tillräckligt så kan man sjunga mantrasånger på söndagkvällar 19.30 med Renate i yogastudion Vikara, som ligger på en parallellgata till huvudgatan i Borbalán – ett kvarter upp mot berget från Spar. Här sitter man mest ner och sjunger lugna och sköna mantrasånger – även om det kan uppstå viss action ibland när andan faller på.

Allt det här har jag i princip gjort varje vecka sedan jag kom hit. Och så gymmet förstås. Det ligger runt hörnet från Spar, och jag tänkte gå dit ikväll men det var stängt idag, så det blir ett nytt försök i morgon. Jag brukar bara styrketräna, men de har även en del gruppträning och en judogrupp.

Sedan finns det tusen andra saker som jag också skulle vilja testa, men som jag inte har hunnit med än – dels för att jag var ordentligt förkyld i början när jag var här, dels för att jag har jobbat som en tok. Här kommer lite fler förslag på aktiviteter:

  • hathayoga på Vueltasstranden med Volker från Vikara på tisdagar, fredagar och söndagar 9.30
  • yinyoga i en lokal längs med trottoaren alldeles nära Vueltasstranden på tisdagar, onsdagar och torsdagar 19.30 (om hon inte har dragit ner på sitt schema nu när den allra värsta högsäsongen går mot sitt slut)
  • Osho-kundalinimeditation på Vikara måndag, onsdag och fredag 15-16 (en fysisk meditation som jag antar att man kan bli rejält svettig av)
  • morgonyoga på baby beach måndag-fredag 8.30-10 (åtminstone såg jag en lapp om det på någon av anslagstavlorna för någon vecka sedan – jag vet inte om det är samma tider som gäller fortfarande)

Är du i Valle Gran Rey? Har du någon favoritaktivitet som du är med på?

Har du åkt tåg och båt till Kanarieöarna?

Du som läser min vanliga blogg också, och inte bara den här Gomerabloggen, vet att jag lider av svår flygskam över att jag flyger för att ta mig till La Gomera. Jag har bland annat skrivit om det i inlägget Min egoistiska livsstil förstör planeten. Innan jag åkte hit till La Gomera det här året så trodde jag att det kanske var min sista resa hit. Men så kom jag hit och kom fram till att Jag kan inte göra slut med Valle Gran Rey. Det är här jag ska vara på vintern.

Då återstår två alternativ: att leva med flygskammen (eller ändra på mitt mindset och göra mig av med flygskammen) eller att ta mig hit utan att flyga. Jag lovar verkligen inte att jag orkar göra jobbet och lägga tiden, energin och pengarna att ta mig hit utan flyg. Det jag däremot lovar är att göra jobbet med att ta reda på i hyfsad detalj hur det skulle gå till att göra det, vad det skulle kosta och hur mycket koldioxid det skulle spara. Det hoppas jag kunna dela med mig av här.

Något som vore alldeles fantastiskt är om någon annan har gjort den resan, alltså tagit sig till Kanarieöarna utan att flyga, och ville berätta om det här på Gomerabloggen. Har du åkt till Kanarieöarna utan att flyga? Eller känner du någon som har gjort det? Skulle du vilja berätta här hur du gjorde, hur det var, hur lång tid det tog, hur mycket det kostade och så vidare? Om du är en skrivande person får du gärna skriva ett gästblogginlägg. Om du hellre pratar så intervjuar jag gärna dig på telefon eller Skype och skriver ett inlägg om din resa. Mejla mig på jenny@iklartext.se om du vill berätta om din resa!

Tillägg: ett par månader efter att jag skrev det här så lade jag upp inlägget om att Resa till Kanarieöarna utan att flyga.

Ett samtal på tre språk

Du som har följt mig här på Gomerabloggen vet att jag för några vintrar sedan skiftade från att försöka lära mig spanska i Valle Gran Rey, till att försöka lära mig tyska. Det går bättre, eftersom jag har att göra med betydligt fler tysktalande än spansktalande här en vanlig dag. Samtidigt går det långsamt, dels för att jag inte lägger tillräckligt med tid och energi på att faktiskt lära mig, dels för att jag är introvert och är dålig på att kallprata med personer jag inte känner så väl – och det blir sju resor värre på ett språk jag inte behärskar.

En annan anledning till att det går trögt är att inlärningen försvåras av att jag bollar flera andra språk samtidigt. Varje dag när jag är här så kommunicerar jag på engelska, spanska och tyska. Gärna samtidigt. Så här såg en konversation ut som jag hade i dag:

Jag träffade en bekant här som jag inte har träffat på kanske två, tre år. Han är tysk. Jag inledde på tyska med att fråga hur läget är. Han svarade på tyska att det var bra och frågade om jag pratar tyska nu, och jag sa på tyska att nja, jag försöker lite men nej, inte egentligen typ.

Han gick över till spanska och berättade att han pratar spanska nu. Han berättade att han läser romaner på spanska och att han kan föra en konversation på spanska med en person öga mot öga, men att det inte fungerar om det är fler som deltar i samtalet.

Jag lyckades inte få ur mig någon spanska, eftersom jag var inställd på tyska. Men jag är inte tillräckligt bra på tyska för att kunna prata det med någon som pratar spanska. Så jag gick över till engelska och frågade om han har varit i andra spansktalande länder för att öva på spanskan.

Han berättade på spanska vilka andra spansktalande länder han hade varit i. Sedan lyckades jag få ur mig något på tyska, och då svarade han på engelska – antagligen för att han hörde hur dålig min tyska var. Och sedan fortsatte vi samtalet på engelska.

Jag tycker att det är superkul att vara i den här internationella miljön och i alla de här språken varje dag, men det känns inte som om språkblandningen gynnar min språkinlärning.

Något som jag har noterat några gånger är hur lätt det är att fejka att man kan ett språk, i alla fall om man träffar någon som gillar att prata. Jag har flera gånger haft ett “samtal” med någon tysk som har pratat massor. Jag har nickat och hummat och sagt aha och ja och nej vid rätt tillfällen, och så kan det pågå ganska länge tills det uppstår en situation där jag inte förstår. Då säger jag att jag är inte så bra på tyska och kan du säga det där igen. Först då inser de att jag inte är tysk, och då är det inte ovanligt att de säger “men du är så bra på tyska!” Och då har jag alltså inte sagt något annat än ja och nej på tyska. Roligt!

Nåja. Min förkylning är bättre, och den trespråkiga konversationen utspelade sig efter sången i dag. Jag var dock inget vidare på att sjunga, och jag borde nog ha hållit mig borta från sopranstämman. Frågan är om min röst hinner återhämta sig till i morgon, för då är det Stimmbildung, röstträning. Och mer träning i att förstå tyska för mig. Håll tummarna för att jag är frisk nog för det.

Jag är i Valle Gran Rey!

Utsikt från hotellrummet i Los Cristianos

Äntligen är jag tillbaka i Valle Gran Rey. Jag har varit här ända sedan i torsdags, men jag tog en paus från blogg och sociala medier, så därför har jag inte skrivit något än. Dessutom lyckades jag bli ordentligt förkyld dagen efter att jag kom hit – jag misstänker att jag plockade upp något virus som dansade runt i planet på vägen ner.

Jag brukar ju alltid passa på att se någon annan del av Kanarieöarna på vägen hit. Min årliga resa till La Gomera är de enda utlandsresorna jag gör numera (jag är inte främmande för att komplettera med någon tågresa per år utomlands – det var länge sedan jag var i Köpenhamn till exempel – men jag har inte fått till det). För att stilla min nyfikenhet på nya resmål så brukar jag därför passa på att göra en tur någon annanstans innan jag landar i Valle Gran Rey. I år blev det inte så av två anledningar:

  1. Maken kommer hit om ett par veckor (yay!). Han kommer att hyra bil, så då räknar jag med att vi gör åtminstone ett par utflyktsdagar här på La Gomera. Det ser jag verkligen fram emot. Jag tänker mig att de utflykterna får fylla mitt behov av att uppleva nya miljöer för den här vintern.
  2. Jag avskyr reseplanering ungefär lika mycket som jag avskyr att faktiskt vara på resa – jag antar att det finns ett samband här :-) Att planera att besöka en ny plats tar mycket energi för mig, och den här hösten orkade jag helt enkelt inte ta tag i det.

Så jag nöjde mig med att boka en hotellnatt i Los Cristianos – med den snygga utsikten på bilden ovan – och sedan tog jag båten till La Gomera nästa dag.

Min favoritvy av Los Cristianos: på väg därifrån till La Gomera :-)

Jag åkte Naviera Armas nya Seajets-båt, som går hela vägen från Los Cristianos på Teneriffa till Valle Gran Rey på La Gomera. Med ett stopp i San Sebastián däremellan. Så otroligt smidigt att få åka båt hela vägen – utan byten dessutom – och slippa åksjukebussen över ön.

Naviera Armas-båten är bilfärja. Det går alltså att ta sig hela vägen till Valle Gran Rey med bil på båten för den som vill. Åtminstone den dagen jag skulle åka så gick det tre båtturer. Jag åkte på förmiddagen. Det var inte mycket folk alls på båten, och ännu färre bilar.

Gomerabåten sedd från strandpromenaden i Los Cristianos

Båtresan skulle enligt tidtabellen ta en timme och femtio minuter, men den tog nog snarare två timmar och tjugo minuter. Det blåste som sjutton på båten, men jag tyckte inte att det gungade så farligt. Jag blev inte sjösjuk i alla fall.

Valle Gran Rey från båten på väg in till hamnen

Vilken känslan att kliva av båten, och så är jag i Valle Gran Rey – mitt andra hem på jorden!

Naviera Armas Seajets-båt i Valle Gran Rey efter att jag har klivit av. Framför den ligger den lilla Fred Olsen-båten, som går till Playa Santiago och San Sebastián

Jag checkade in i lägenheten som jag hyr i Vueltas. Det är samma lägenhet som jag bodde i förra året, och som jag även har bott i ett par gånger tidigare, innan jag bodde i La Calera i ett par vintrar.

Innan jag packade upp väskan gick jag ut på stan i ett ärende. Tog ett kort på den här affischen (ha ha, det är kanske världens fulaste affisch förresten) för att komma ihåg när det är sång. Först när jag hade fotat den så började jag fundera. Donnerstag. Vänta, vad är det för dag i dag egentligen? Jo visst var det torsdag. En blick på klockan sa 13.45. Så jag tvärvände, ilade ner till Vueltasstranden och kastade mig in i sången. Snacka om rivstart på mitt Valle Gran Rey-liv med alla fantastiska fritidsaktiviteter som jag gillar att ägna mig åt här.

Det blev sång även på fredagen, men på kvällen blev jag sjuk, och så har det varit superblåsigt ett par dagar, så jag har mest hållit mig inomhus. Calima är det också.

Nu när jag tänker efter så undrar jag om calima kan vara en bidragande orsak till att den där förkylningen jag fick här förra året satte sig så hårt i luftrören att jag hade problem med dem i ett halvår efteråt, och faktiskt fortfarande känner av dem ibland. Jag kanske borde vara mer försiktig med att vara ute i calima än vad jag har varit hittills, åtminstone när jag är förkyld? Jag brukar ju inte bry mig alls, och ofta har jag inte ens märkt att det är calima förrän någon berättar det för mig . Alldeles nyss såg jag en person som var ute och promenerade och som hade munskydd på sig, ett sådant som vård- och tandvårdspersonal kan ha.

Vad har du för erfarenheter av calima? Brukar du skydda dig eller är du ute som vanligt?

Stränder i Valle Gran Rey

Det finns flera stränder i Valle Gran Rey. Den strand som jag rekommenderar för att bada är Vueltasstranden. Vattnet är lugnt utan vågor och här passar bra att bada med barn. Men även vi vuxna som vill simma håller till där.

Stranden i Vueltas

Vid Charco del Conde finns stranden som kallas Baby Beach. Åtminstone när det är lågvatten är det bara småbarn som kan bada här. När jag provade sist så nådde vattnet en bit upp på vaden på mig, men när det är högvatten tror jag att det är lite djupare.

Baby beach/ Charco del Conde

Det finns också en större strand vid La Playa. Där brukar det finnas surfare, och det kan vara rejält strömt. Jag rekommenderar stor respekt för vattnet, och avråder starkt från att bada där om det blåser mycket; det är folk som har dött under de omständigheterna. Jag badar själv inte där alls utan bara i Vueltas.

La Playa

Sist men inte minst mysiga nudiststranden Playa del Inglés. Ja, det går utmärkt att vara där med kläderna på också, så länge du tycker att det är okej att träffa på nakna människor. Även här finns det strömmar i vattnet och det är faktiskt inte alls någon badvänlig strand. Jag avråder från bad men rekommenderar starkt att sitta på en sten och titta på vågorna som slår mot stenarna. Eller att  tillbringa någon timme i någon av de runda stenmursformationerna, som skyddar från både blåst och blickar från omgivningen om du nakensolar :-)

Playa del Inglés

Ha en skön stund på stranden!

Här kan du läsa mer om de olika delarna av Valle Gran Rey.