Alla inlägg av Jenny Forsberg

Bästa restaurangerna i Valle Gran Rey 2019

Det finns gott om bra restauranger i Valle Gran Rey. Jag har tidigare skrivit om vilka jag tycker är bäst, men det är dags för en uppdatering. Det här inlägget bygger på restaurangbesök i januari 2019.

De bästa restaurangerna i Valle Gran Rey – hela listan

I bästa kvällstidningsstil körde jag alltså en hela-listan-rubrik nu :-) Det här är i alla fall de bästa restaurangerna enligt mig:

El Baifo. Min favoritrestaurang i Valle Gran Rey sedan många år, och den håller än. Restaurangen ligger i La Playa, och den trevliga personalen serverar asiatisk mat som är hur god som helst. Om du kommer dit sent, kanske vid 21 eller 21.30 kan det gå att få bord direkt, men annars behöver du boka i förväg. Även om du bokar får du räkna med att dela bord med någon annan om ni är ett litet sällskap.

Noah’s Ark. En ny favorit för mig, och så bra att den förtjänar ett eget inlägg. Återkommer om det. Den fanns förra vintern också, men av någon anledning lyckades jag aldrig gå dit. Noah’s Ark, som ligger vid statyn i La Puntilla, är kanske mer ett fik än än en restaurang, och tyvärr har den inte öppet på kvällarna. Maten är vegetarisk. I det inkluderar de ibland mjölkprodukter, och kanske även ägg tror jag, men de är alltid öppna för att ordna helt plantbaserade alternativ, och det är en självklarhet att kunna beställa sin smoothie med sojamjölk om den i originalreceptet innehåller komjölk. Alltid någon supergod dagens, olika pajer varje dag, bakverk, guldmjölk, kaffe av alla slag, massor av goda smoothies av alla slag – från supernyttig till godissmoothie. Många av rätterna är tapasportioner, så om du vill ha en hel måltid kan det vara bra att fråga hur mycket mat det är och om du behöver beställa flera rätter för att bli mätt.

La Salsa. Ligger i Vueltas, på vad som nästan känns som en bakgata. Ett kvarter från torget vid kyrkan nära hamnen. Mycket god mat med flera vegorätter på menyn. Personalen är trevlig på ett sätt som känns äkta. Inredningen är mysig. Det är en liten lokal med inte så många platser, så även här behöver du boka bord.

Lisha. Jag vet inte exakt var gränsen går mellan Vueltas och Borbalán, men Lisha ligger nog ungefär på den gränsen. Här låg tidigare en restaurang som hette Habibi, och jag skulle säga att det här är samma restaurang fast med ett nytt namn. Samma inredning och samma mat, men personalen var nog ny. Den här vintern var det alltid ytterst få besökare som satt och åt, vilket ju lätt kan få en att misstänka att det inte är bra. Men det stämmer inte. Jag har bara ätit där en gång, men då var maten mycket bra och personalen trevlig. Jag åt en tallrik med blandade förrätter: hummus, babaganousch, myntayoghurt, ett par piroger, falafel, säkert lite tabouleh och någon mer röra. Och pitabröd till. En ganska typisk meze-tallrik, skulle jag säga. Mums! Mitt sällskap åt en vegetarisk tagine, som var god men lite väl söt.

Bästa restaurangerna i Valle Gran Rey – bubblare

Jag kör några bubblare också:

  • Garbanza. God arabisk mat, typ meze. Vid statyn i La Puntilla.
  • Abraxas. God och lite speciell mat, men ganska trött service. Runt knuten från statyn i La Puntilla.
  • Tuyo. Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den nu. För några år sedan tyckte jag att det var den bästa restaurangen i Valle Gran Rey. Sedan hände det något och det var usel service ett tag. Den här vintern tyckte jag att servicen var okej och att maten var helt okej om man saltade den lite extra. Ligger i Vueltas, runt hörnet från det lilla torget vid kyrkan vid hamnen.

Generellt tyckte jag att jag det alltid var för lite salt i maten på restaurangerna i Valle Gran Rey den här vintern. Det var inte heller alltid det stod salt och peppar på borden, utan jag fick be om det.

Två restauranger jag inte har provat

Två restauranger som jag inte har hunnit prova är den indiska restaurangen i La Playa, som har bytt både namn och lokal – Samsara heter den nu – och den italienska restaurangen i La Playa. Någon som har provat dem och vet om den är bra?

Jag vill ha vegomat på menyn

Det här inlägget är starkt färgat av att en restaurang för mig inte är värd sitt namn om den inte erbjuder bra vegetariska alternativ (där jag kan tänka mig att inkludera även mjölkprodukter och ägg men ju mer plantbaserat fokus, desto bättre). Det betyder att det finns restauranger som kanske har hur bra mat som helst men som jag har ratat efter att ha tittat på menyn och antingen inte sett någon vegomat alls eller bara något mediokert vegoalternativ. Även om jag personligen kan tänka mig att äta fisk ibland (och det finns massor av bra fisk på restaurangerna i Valle Gran Rey!) tycker jag att den som inte erbjuder vegomat liksom inte har fattat grejen :-) Och då vill jag inte stödja dem.

Fast oftast fixar jag min egen mat :-)

Tillbaka i Sverige

Jag är tillbaka i Sverige. Det är vinter här. Inte bra. Som vanligt var det jobbigt att lämna Valle Gran Rey, och jag skulle gärna ha varit kvar i någon månad till. Samtidigt är det mycket som är bra med att vara i Sverige igen. Om det inte vore för den där vintern då.

Jag tillbringade måndagen i Los Cristianos, där jag bland annat promenerade barfota i vattenbrynet bort till Playa de las Américas. Det är en fin strand ändå; det får jag erkänna. På tillbakavägen gjorde jag dock misstaget att lämna havsutsikten och promenera genom stan (Städerna? Räknas det egentligen som en eller flera städer? Allt sitter ju ihop.) Så. Inte. Min typ av ställe.

Tillbaka i Los Cristianos åt jag tidig middag på en libanesisk restaurang som hette Hiba Hiba. Så god mat! Så trevlig personal! Jag åt en tallrik med blandade mezerätter, och det var inga problem att få den utan kött. Det där med att äta tidigt är förresten ett trick jag har i Los Cristianos. För att slippa den värsta inkastarvågen på restaurangerna.

Jag har samlat på mig en del material till bloggen under min period i Valle Gran Rey, så jag räknar med att fortsätta skriva blogginlägg lite nu och då under året, även om det inte lite mer sällan än när jag är på plats på La Gomera. Jag hoppas att du vill fortsätta läsa!

Det var ju snäppet bättre att vara på den här balkongen förstås …

Roque de Agando

Roque de Agando är ett känt landmärke här på La Gomera. Jag har sett den från bussen men jag har nog aldrig haft tillfälle att titta närmare på den tidigare.

Under en bilresa häromveckan stannade vi dock till på Mirador los Roques och studerade den mäktiga klippan ordentligt. Det går även att vandra till den – Eric har skrivit ett gästblogginlägg om en vandring till Roque de Agando här på bloggen om du vill läsa mer om omgivningarna.

Från miradoren Los Roques, dit det också går att ta bussen, ser man som namnet antyder flera koola klippor. Vi stannade och beundrade dem en stund, men det var molnigt och blåsigt och 10 grader i luften, och i våra shorts var vi mer klädda för de mildare temperaturerna nere i dalarna, så vårt stopp vid klipporna blev ganska kort.

Vandring till Marichal-sjön nära Vallehermoso

Jag är ju ingen vandrare numera. Eller, det har jag kanske aldrig varit, men med höftprotes och diverse skröpligheter så behöver den här kroppen ta det lugnare än förr. Men åtminstone någon vandring vill jag ändå göra varje vinter här på La Gomera.

När maken, som inte heller är någon vandrare, var här och hade hyrt bil så övertalade jag honom att vi skulle ta sagda bil och göra en kortare vandring på någon annan del av ön än där jag normalt håller till. Jag var särskilt sugen på att vandra i krokarna av Vallehermoso, eftersom jag har hört att det är så fint där.

Jag tittade i den lilla röda vandringsboken som heter Rother Walking Guide. (Den senaste uppdaterade upplagan finns tyvärr inte i internetbokhandlarna; jag har köpt mitt exemplar i Valle Gran Rey, där den fanns både på engelska och på tyska.) Där hittade jag den här korta vandringen på sidan 170 med namnet “From Vallehermoso to the Marichal lake”.

Vi tog alltså bilen till Vallehermoso. Sedan var det otydligt i vandringsboken var man egentligen ska ta vägen, men man vill svänga höger efter torget; om jag tyder kartan rätt och minns rätt ska man åka mot Garbato. Det går att vandra direkt från torget i Vallehermoso förstås, så om du inte är bilburen kan du ta bussen dit. Men det är 3 km till platsen där vi startade. Så för den som har bil och liksom vi behöver spara på krafterna till den roligare vandringen är det en bra grej att kunna ta bilen så långt som möjligt. Banda de las Rosas heter platsen där vi började vandra. Det gick att att ställa bilen intill vägen.

Vi tog en trappa ner i dalen och började vandra.

Det gick ganska mycket uppåt under den första delen av vandringen. Det är 300 meters höjdskillnad på sträckan enligt vandringsboken.

Den högsta punkten på den här vandringen heter Cruz de la Cuesta. Därifrån ser man ner till den lilla sjön – eller kanske snarare dammen – som heter Marichal-sjön, och som var målet för dagens vandring.

Det finns en bro som man kan gå ut på, som går över dammen. Vi satte oss på bron och åt vår lunch.

Efter maten posade jag lite för kameran.

Och sedan fortsatte vi vandringen tillbaka

På vägen tillbaka hade vi sällskap av de här söta hundarna, som hade sina människor alldeles i närheten.

Vi var ute i tre timmar inklusive lunchpaus. En lagom kort vandring för oss. Och riktigt fin. Jag rekommenderar den varmt.

Premiärdopp och yoga på stranden

I förmiddags kom jag mig äntligen för att göra två saker som jag har tänkt göra här sedan jag kom hit:

  1. Jag var med på yogan som är på Vueltas-stranden fyra morgnar i veckan.
  2. Jag tog ett dopp i havet.

Det var skönt att göra yoga på stranden. Jag yogar nästan alltid inomhus och för det mesta för mig själv hemma, så det stack ut från mina vanliga rutiner att yoga utomhus och i grupp. Dessutom på tyska förstås. Det var en fin stund, men det var inte riktigt sådan yoga som jag gillar mest, så jag återgår nog till min egen yogapraktik. Det var lite kyligt också. Det gick att ta en plats i solen, men jag prioriterade en plats där jag både såg och hörde yogaläraren Volker bra, eftersom jag tänkte att det med mina begränsade kunskaper i tyska skulle vara svårt nog att hänga med passet ändå. Så jag stod i skuggan under ett träd.

Det var ingen svettig yoga, och efteråt var jag kall och inte jättesugen på att bada som jag hade planerat. Men jag ville ändå gärna känna på vattnet – det är ju absurt att jag har hållit till så nära Atlanten i snart sex veckor utan att bada. Så jag la mig i solen en stund för att bli uppvärmd. Molnen tornade dock snart upp sig, och jag tänkte att det var bäst att bada innan jag blev kall igen.

Det var inte särskilt varmt i vattnet. Jag simmade några längder fram och tillbaka, men jag vande mig faktiskt aldrig vid temperaturen. Vad kan det ha varit för temperatur då? Sjutton, arton grader? Men det är klart att det var skönt med en simtur. Sedan gick jag hem och tog en varm dusch.

Vueltas-stranden med båtar i vattnet och berget i bakgrunden
Bild på Vueltas-stranden ur arkivet

Mirador de Abrante – utsiktspunkt av glas på La Gomera

Glasmiradoren Mirador de Abrante med utsikt över Agulo på La Gomera har funnits i några år nu. Men jag som inte kör bil, och som mest håller till i Valle Gran Rey-dalen, har inte varit där förrän nu. Maken var här på La Gomera en dryg vecka nyligen och vi hade semester tillsammans. Han hade hyrt bil, så vi passade på att göra lite utflykter. Bland annat till Mirador de Abrante.

Miradoren – utsiktsplatsen alltså – är en byggnad av glas, inklusive glasgolv, på 600 meters höjd. Trots att det var ganska molnigt fick vi en snygg vy av Teneriffa med Teide.

Och så syns byn Agulo nedanför.

Det pirrade lite i benen när jag klev ut på glasgolvet, och det är inget för den höjdrädda. För dig som inte är så höjdrädd utan bara lite tveksam så lovar jag att det är värt det.

Det speciella med den här miradoren är egentligen inte utsikten – det finns många fantastiska utsiktsplatser på La Gomera – utan själva byggnaden med glasgolvet. Det är en häftig upplevelse att stå där och kunna titta rakt ner genom golvet.

Efteråt åkte vi ner till Agulo, och då tog jag den här bilden på miradoren, som knappt syns där nerifrån:

Det finns också en vandringsled som går nerifrån Agulo och upp till miradoren – eller tvärtom. En ganska tuff vandring förstås eftersom stigningen är brant. Men jag tror att den är fin; de jag vet som har gått den verkar uppskatta den.

Mirador de Abrante har snabbt blivit en av de största sevärdheterna på La Gomera, och jag rekommenderar verkligen ett besök där. Det finns också en restaurang i samma hus som miradoren. Jag vet inte hur maten är men jag kan garantera en utsikt som heter duga.

Mycket folk runt årsskiftet

Perioden runt jul- och nyårshelgerna är den absoluta högsäsongen här i Valle Gran Rey, även om det kan sägas vara högsäsong hela vägen från november till någon gång i mars. Om du planerar att vara här under den tiden så är det bäst att leta boende långt i förväg.

Så här såg det ut på stranden i Vueltas den 3 januari. Mycket folk.

Från och med nu ungefär brukar det bli allt mindre folk här. Det var också någon som gjorde mig uppmärksam på att det är fler bilar i Valle Gran Rey än vad det brukar vara, och det stämmer nog. Jag ser ständigt kvadrupelparkerade bilar på parkeringen utanför lägenheten som jag hyr i Vueltas.

Och nu, när de flesta börjar komma tillbaka till vardagen så gör jag tvärtom och går på semester. En och en halv vecka ska jag vara ledig. Planen är att göra lite utflykter, så förhoppningsvis kommer jag att ha mer spännande saker att berätta om än hittills, när jag mest har suttit inne och jobbat.

Mycket att göra i Valle Gran Rey

Om du som jag gillar att sjunga, dansa, meditera, göra yoga och den typen av saker så är Valle Gran Rey helt rätt ställe att befinna sig på, åtminstone på vintern.

På torsdagar 13.30-15.30 är det Offenes singen, där vem som helst kan droppa in och sjunga. Monadelisa, som håller i sången, brukar mest prata mest tyska, men om hon är medveten om att det finns deltagare som inte förstår tyska så översätter hon delar av det hon säger till engelska. Så om du är där och inte kan tyska och vill vara säker på att förstå något kan det vara en bra idé att säga till om det innan sången drar igång. Sången är i en lokal alldeles vid Vueltasstranden. Kommer du när sången redan har dragit igång så kan du bara följa ljudet :-) Och det går bra att droppa in under sångens gång. Det brukar vara mycket folk, minst fyra stämmor och massor av lekfullhet och tjo och tjim.

Monadelisa håller även i Coro de Invierno på onsdagar. Där sjunger vi lite mer komplicerade sånger i en mindre grupp och tre stämmor. Där är det mer teknikträning och fokus på att gruppen ska låta bra tillsammans.

Som om det inte är nog kan man även gå på Stimmbildung på tisdagar. Röstträning alltså. Som en sånglektion fast i en liten grupp. Lite mer fokus på att var och en ska hitta sin stämma och prova olika övningar. Men det mesta sjunger eller ljudar vi tillsammans. Inte så många sånger utan mer teknikträning med fokus på de individuella rösterna. Det här är nog min favorit under veckan ändå.

Har du fortfarande inte sjungit tillräckligt så kan man sjunga mantrasånger på söndagkvällar 19.30 med Renate i yogastudion Vikara, som ligger på en parallellgata till huvudgatan i Borbalán – ett kvarter upp mot berget från Spar. Här sitter man mest ner och sjunger lugna och sköna mantrasånger – även om det kan uppstå viss action ibland när andan faller på.

Allt det här har jag i princip gjort varje vecka sedan jag kom hit. Och så gymmet förstås. Det ligger runt hörnet från Spar, och jag tänkte gå dit ikväll men det var stängt idag, så det blir ett nytt försök i morgon. Jag brukar bara styrketräna, men de har även en del gruppträning och en judogrupp.

Sedan finns det tusen andra saker som jag också skulle vilja testa, men som jag inte har hunnit med än – dels för att jag var ordentligt förkyld i början när jag var här, dels för att jag har jobbat som en tok. Här kommer lite fler förslag på aktiviteter:

  • hathayoga på Vueltasstranden med Volker från Vikara på tisdagar, fredagar och söndagar 9.30
  • yinyoga i en lokal längs med trottoaren alldeles nära Vueltasstranden på tisdagar, onsdagar och torsdagar 19.30 (om hon inte har dragit ner på sitt schema nu när den allra värsta högsäsongen går mot sitt slut)
  • Osho-kundalinimeditation på Vikara måndag, onsdag och fredag 15-16 (en fysisk meditation som jag antar att man kan bli rejält svettig av)
  • morgonyoga på baby beach måndag-fredag 8.30-10 (åtminstone såg jag en lapp om det på någon av anslagstavlorna för någon vecka sedan – jag vet inte om det är samma tider som gäller fortfarande)

Är du i Valle Gran Rey? Har du någon favoritaktivitet som du är med på?

Har du åkt tåg och båt till Kanarieöarna?

Du som läser min vanliga blogg också, och inte bara den här Gomerabloggen, vet att jag lider av svår flygskam över att jag flyger för att ta mig till La Gomera. Jag har bland annat skrivit om det i inlägget Min egoistiska livsstil förstör planeten. Innan jag åkte hit till La Gomera det här året så trodde jag att det kanske var min sista resa hit. Men så kom jag hit och kom fram till att Jag kan inte göra slut med Valle Gran Rey. Det är här jag ska vara på vintern.

Då återstår två alternativ: att leva med flygskammen (eller ändra på mitt mindset och göra mig av med flygskammen) eller att ta mig hit utan att flyga. Jag lovar verkligen inte att jag orkar göra jobbet och lägga tiden, energin och pengarna att ta mig hit utan flyg. Det jag däremot lovar är att göra jobbet med att ta reda på i hyfsad detalj hur det skulle gå till att göra det, vad det skulle kosta och hur mycket koldioxid det skulle spara. Det hoppas jag kunna dela med mig av här.

Något som vore alldeles fantastiskt är om någon annan har gjort den resan, alltså tagit sig till Kanarieöarna utan att flyga, och ville berätta om det här på Gomerabloggen. Har du åkt till Kanarieöarna utan att flyga? Eller känner du någon som har gjort det? Skulle du vilja berätta här hur du gjorde, hur det var, hur lång tid det tog, hur mycket det kostade och så vidare? Om du är en skrivande person får du gärna skriva ett gästblogginlägg. Om du hellre pratar så intervjuar jag gärna dig på telefon eller Skype och skriver ett inlägg om din resa. Mejla mig på jenny@iklartext.se om du vill berätta om din resa!