Alla inlägg av Jenny Forsberg

Utflykt till Playa de Santiago

Jag skrev ju om båtresan till Playa de Santiago som jag gjorde i soluppgången en dag i förra veckan. I det här blogginlägget berättar jag om när jag väl kom dit.

Det första som slog mig i Playa de Santiago var hur extremt lugnt det var. Den upplevelsen påverkades förstås av att jag var framme före nio på morgonen, men det var inte en själ på stranden eller någon annanstans ute heller. De enda människor jag såg var de som satt och åt frukost på sina balkonger.

Playa de Santiago är betydligt mindre än Valle Gran Rey. Wikipedia säger faktiskt att det bara bor 1100 personer där, medan det bor drygt 4000 i Valle Gran Rey (Det vore kul att se siffror på hur många fler än så som är i Valle Gran Rey under vintern. Måååånga lär det vara!).

Havet och bergen är lika närvarande som i Valle Gran Rey. Det finns ett antal kvarter med hus precis nere vid stranden. Det är byns kärna. Det är där de flesta restaurangerna och butikerna finns. Det finns ett torg, och på kvällen skulle det vara konsert på en scen som jag uppfattade som tillfälligt uppbyggd. Det finns ett Spar och flera andra matbutiker. Jag åt inte på någon restaurang den här dagen, men det fanns ganska många längs strandpromenaden, och flera såg mysiga ut. Det såg inte ut att vara lika vegovänligt som i Valle Gran Rey dock.

Jag gick en bit längs vägen som går upp ur byn. På vänster sida av vägen om man kommer från stranden finns en del av byn som inte är helt olik La Calera här i Valle Gran Rey, fast mindre: hus som ligger vid foten av berget och även en bit upp på berget, trappor, avsatser, söta gränder.

På höger sida av vägen kan man gå upp för en lång trappa. Det här är också en utgångspunkt för att vandra från Playa de Santiago. Där är skyltat för vandrare med avstånd till San Sebastián och andra platser på ön, och vandringsleden är markerad i naturen. Utsikten från den här trappan gick inte av för hackor.

Så småningom kom jag upp på bilvägen igen. Här finns också någon restaurang och till höger ligger hotellet Jardín Tecina, där många golfare bor eftersom La Gomeras enda golfbana ligger alldeles bredvid. Det fanns vägskyltar mot Playa de Tapahuga och Playa del Medio, och eftersom jag tidigare nere på stranden hade funderat på om jag skulle gå till (någon av) de stränderna under dagen, fast då längs med vattnet, så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta den här vägen dit, och så kunde jag ta strandvägen tillbaka.

Jag gick alltså längs med bilvägen genom golfbanan och fick så småningom den här snygga utsikten över Playa de Tapahuga:

Jag gick dit. Det var fortfarande förmiddag och jag fick ha den här stranden helt för mig själv i åtminstone någon timme innan någon annan människa visade sig där. En riktigt skön upplevelse.

Ingen är här

 

Förutom jag.

 

Och ingen annan.

Jag fick inte uppfattningen att det brukade vara någon direkt trängsel på den här stranden annars heller. Jag stannade där ett par, tre timmar, och som mest var det tre sällskap förutom jag som var där. Jag låg och läste på stenstranden, badade ett par gånger – det var svårbadat med stenarna; jag badade i vattenbrynet – och så åt jag min medhavda lunch. Det var varmt, och jag hade absolut haft nytta av något som kunde ge skugga.

Vandringsleden längs med vattnet som jag hade tänkt gå tillbaka hade en varningsskylt som sa att det är risk för ras och att man går där på egen risk. Och eftersom jag har blivit feg med sådant på sistone, och inte heller går till Finca Argayall i Valle Gran Rey längre – den vägen är också varningsskyltad på grund av rasrisk – så valde jag att gå upp längs bilvägen igen och samma väg tillbaka.

Det var varmt att gå och när jag kom tillbaka ner till den delen av byn som jag liknade vid La Calera så blev jag sittande länge i skuggan under ett träd och läste. Och så gick jag tillbaka till den centrala delen av Playa Santiago. Jag promenerade runt en stund till där nere, för att se de kvarter som jag missade på morgonen, köpte vatten och frukt i en mataffär, hängde en stund i en park – eller ett utegym var det faktiskt – och åt mellanmål. Sedan gick jag till stranden, tog ett dopp, satte mig på en mur och läste någon timme, och så var det dags att ta båten hem till Valle Gran Rey igen.

Det finns flera vandringar som utgår från Playa de Santiago, och med den nya båtlinjen är det lätt att gå dem även om du har din bas i Valle Gran Rey. Bara att ta båten på morgonen, vandra hela dagen, och så båt hem igen. För dig som är lite mer hardcore går det också att vandra hela vägen mellan Playa Santiago och San Sebastián. Enligt den röda vandringsboken som jag brukar nämna här på bloggen ska den vandringen ta sju timmar. Då går det alltså för dig som har den läggningen att ta båten till San Sebastián på morgonen, vandra till Playa de Santiago på en dag och sedan ta båten tillbaka till Valle Gran Rey på kvällen. Själv var jag alldeles nöjd med min lilla vandringstur till Playa de Tapahuga.

Det blev en skön utflyktsdag som avslutades med en mysig båtresa rakt in i solnedgången.

Båt från Valle Gran Rey till Playa de Santiago

Som jag har pratat om en hel massa här på bloggen så kör Fred Olsen numera en båt mellan Valle Gran Rey, Playa de Santiago och San Sebastián. Det gör det enkelt att åka mellan de tre platserna även för den som inte är bilburen, perfekt för vandrare till exempel. Själv var jag nyfiken på att se Playa de Santiago med omgivningar, eftersom jag inte hade varit där tidigare, så jag tog ledigt en dag förra veckan och åkte dit.

Båten från Valle Gran Rey går tre gånger om dagen. Den första i allmänhet 07.30, men just den dagen som jag åkte gick den klockan 8 av någon anledning. Nästa båt går inte förrän 15.30. Båt hem igen gick vid 11-tiden, 18 eller typ 21. Jag valde att ta första båten och att åka hem kl 18. En lite längre dag än vad jag ville egentligen, men att bara vara där i ett par timmar på förmiddagen eller eftermiddagen kändes för kort. Kolla Fred Olsen för båttider den dag som du vill åka.

Biljett till båten köper man i en automat.

I Valle Gran Rey finns automaten inne i den nya färjeterminalen i Vueltas-hamnen. I Playa de Santiago fanns det ett litet bås med biljettautomater direkt på kajen. Och självklart finns det automater i San Sebastián också.

Det roliga med den här biljettautomaten är att man pratar med en riktig person via automaten. Man klickar på skärmen och så får man kontakt med en person. Vilken skräck för oss introverta som bara vill få knappa in vart vi ska :-)

Jag köpte biljetter ett par dagar i förväg, och då köpte jag både tur- och returbiljett på en gång. Det går också bra att köpa sin biljett precis innan man ska åka. Jag tyckte att det gick hyfsat ändå att beställa biljett på min knöggliga spanska, men automatmänniskan höll visst inte med, för hon bytte till engelska efter ett tag när hon tröttnade. Jag betalade med kort men det gick också bra att använda kontanter i automaten. Jag hade inte kommit ihåg att ta med mig mitt pass när jag köpte biljetten. Jag fick en fråga om det, men när jag sa att jag inte hade det så gick det bra. Men paret som använde automaten bredvid min inte fick köpa några biljetter utan sitt pass. Oklart om Fred Olsen inte har spikat sina riktlinjer, eller om man måste ha pass för att åka till San Sebastián men inte till Playa de Santiago.

Båtresan i soluppgången bjöd på en magisk utsikt, för att använda en klyscha. Jag tyckte faktiskt att bara båtresan i sig gjorde utflykten värt besväret, för att det var så fint. Det gungade lite men jag klarade mig från att bli sjösjuk. Jag satt ute på övervåningen, och frisk luft underlättar alltid för mig. Även om mina bilder som vanligt inte gör naturen rättvisa så får de tala för sig själva nu en stund, och så återkommer jag snarast med ett nytt blogginlägg om resten av min utflyktsdag.

   

Tre saker att göra varje dag

Tre viktiga saker att göra varje dag:

  1. titta på bergen
  2. titta på havet
  3. äta närodlad avokado.

Vilken tur för mig som är introvert att det går att göra alla dessa tre saker i lägenheten som jag bor i :-)

På bilden syns utsikten från min balkong, om jag går till kanten av den och tittar runt hörnet i stället för rakt fram mot havet. Längst ner i den här trappan ligger en vitlöksdoftande restaurang och en bar.

Och jo då, jag går ut också. Varje dag faktiskt. Och så har jag äntligen landat ordentligt här i Valle Gran Rey; det tog en hel vecka.

Jag bor i Vueltas den här vintern

Den här vintern hyr jag en lägenhet i Vueltas. Jag har bott i den två gånger tidigare, så jag vet att den innehåller allt jag behöver. Däremot har jag inte känt mig helt hemma i den. Det handlar mer om känsla än funktion. Så när jag hittade lägenheten uppe i La Calera, som jag har bott i de senaste tre åren, och som jag omedelbart blev kär i, så blev jag kvar där.

Men i år bor jag nere i Vueltas igen. Förra året hade jag så svårt att gå, vilket gjorde det rätt besvärligt att bo i La Calera där det är mycket trappor och långt att gå överallt. Och eftersom jag i princip behöver hyra lägenhet ett år i förväg för att vara säker på att hitta något som uppfyller mina krav, och eftersom jag inte visste när jag hyrde lägenhet hur min fysiska status skulle se ut den här vintern så behövde jag hitta ett boende lite mer mitt i smeten. Facit är att jag opererade höften i augusti och att jag just nu går alldeles utmärkt för det mesta (utom när den andra höften ger sig till känna eller när jag har en dålig knädag).

Så nu bor jag i Vueltas. Jag måste säga att jag tycker bättre om den här lägenheten nu än vad jag har gjort tidigare. Det är knappast den som har ändrats, så det måste vara jag :-) Dessutom är det extremt smidigt att bo mitt i smeten. Det finns två suveräna matbutiker inom några tiotals meter från lägenheten, det är nära till de flesta andra mataffärer, det är nära till stranden, det är nära till alla aktiviteter som jag vill göra.

Det jag saknar mest med lägenheten i La Calera är att kunna se solnedgången inifrån lägenheten. Nu behöver jag gå ut för att se den, och förflytta mig säkert flera hundra meter. Stackars, stackars mig ;-)

Resa med Fred Olsen till Valle Gran Rey

Äntligen är jag i Valle Gran Rey! Eller, jag har varit det i flera dagar nu men har varit upptagen med att landa här.

Jag har ju skrivit en hel del här på bloggen om de nya (eller nygamla) möjligheterna att åka båt hela vägen till Valle Gran Rey. Som jag har längtat efter att kunna ta mig hit utan att behöva ta åksjukebussen! Naviera Armas kör en båt direkt till Valle Gran Rey från Los Cristianos. Fred Olsen har en liten båt som går mellan San Sebastián, Playa Santiago och Valle Gran Rey, så att man kan byta båt i San Sebastián för att fortsätta till Valle Gran Rey.

Helst hade jag ju velat åka Naviera Armas direktbåt utan byte förstås, men det går en eller två sådana båtar dagligen, och den enda som var aktuell för min del gick inte förrän 19. Därför blev det Fred Olsen, där jag kunde åka från Los Cristianos 16.30 med ankomst till San Sebastián 17.20. Och så skulle Valle Gran Rey-båten gå 17.30 och vara framme 18.40.

När jag tittar på tidtabellerna för den närmaste veckan ser det för övrigt helt annorlunda ut, och det är några timmars väntetid mellan båtarna. Eller är det jag som inte kan tyda tidtabellerna?

När man åker Gomerabåten brukar man lämna in sitt bagage och hämta ut det när man kommer fram. Jag frågade hur det skulle fungera med båtbytet – ser de till att mitt bagage kommer hela vägen till Valle Gran Rey? Nej, jag tolkade det som att jag själv ansvarar för att få med mig bagaget, och eftersom det bara är 10 minuter mellan båtarna så blev jag rekommenderad att ta med mig resväskan på båten. Så det gjorde jag. Det var måååånga trappsteg att släpa 20 kilo resväska uppför kan jag säga. Det bildades en lång kö bakom mig som snällt fick vänta på att den här tanten skulle släpa sin väska uppför trapporna. Men för dig som reser med ryggsäck, eller som bara inte har packning för sju veckor med dig, är det här förstås inget problem, och det kändes som en bra grej att jag hade väskan med mig när jag bytte båt.

Den stora båten mellan öarna var försenad, men lilla båten väntade in den. Jag var lite nervös för att jag inte skulle förstå vart jag skulle ta vägen för att hitta den lilla båten – färjerederierna har inte direkt gjort sig kända hos mig för att kommunicera tydligt vad jag som passagerare förväntas göra eller vart jag ska ta vägen. Men jag såg den lilla båten redan innan jag klev av den stora, så jag lyckades gå åt rätt håll. Och dessutom stod lilla båten inne länge efter att den stora hade kommit in – kan de till och med ha haft koll på passagerarlistan och väntat tills alla var registrerade?

Det gungade rejält på den lilla båten, men jag klarade mig hyfsat från åksjukan – även om jag var tvungen att sitta och blunda hela vägen och fokusera på att andas och slappna av. För mig var det absolut ett bättre färdmedel än att åka slingerbussen över hela ön, men jag gissar att det är olika från person till person vad man mår mest illa av.

Till slut klev jag av båten i Valle Gran Rey en halvtimme försenad. Med tanke på att precis alla färdmedel jag åkt sedan jag lämnade Sverige söndagen innan varit försenade så kändes det inte farligt att bara komma fram en halvtimme sent till slutdestinationen.

Och nu är jag i Valle Gran Rey! Det finns ingen annanstans i hela världen där jag hellre vill tillbringa de närmaste sex veckorna. Allt är precis som det ska vara.

Puerto de la Cruz på Teneriffa

Jag har tillbringat några dagar i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Jag har varit här en gång tidigare, för sex år sedan, på väg till La Gomera för min första vintervistelse där. Den gången jobbade jag dock mest och hann inte titta runt så mycket på stan. Den här gången har jag sett mig omkring lite mer.

Jag känner mig lite kluven till Puerto de la Cruz. På plussidan finns havet, de omgivande bergen, de charmiga gamla stadsdelarna, pirarna, höjdskillnaderna som ger staden en särskilt karaktär – och att det inte på långa vägar är lika mycket kommers som i Los Cristianos/Playa de las Américas. På minussidan finns hotellen med skyskrapskänsla och att det trots allt är ordentligt turistigt på sina ställen. Jag måste erkänna att jag har svårt för delar av strandpromenaden och runt Lago Martiánez (ett poolområde precis vid havet, som i sig ser rätt fint ut om man gillar sånt – jag har dock inte varit där inne ). Där finns en del inkastare och försäljare som kommer fram till en när man passerar.

Puerto de la Cruz sett från Plaza de Europa
Och här är utsikten över stan från motsatt håll, många trappsteg ovanför strandpromenaden.
Havet
Mera hav
Det här är i övre delen av stan
Och det här är nere på havsnivå

Och lite stickgrafitti minsann. Trevligt!
Det går höns på gatan på ett ställe här i Puerto de la Cruz.
I trappan mellan övre och nedre delen av Puerto de la Cruz försökte jag ta kort på den här fågelflocken. Det gick så där.

Visst har den här fyren ett väldigt ofyrigt utseende?
I dag badade jag från den här piren, som ligger bortom Plaza de Europa, vid konstmuseet. Det var mysigt. Piren var väldigt varm när solen stekte på de svarta stenarna. Så badet blev extra skönt.

Jag summerar ändå mer plus än minus. Jag kan absolut tänka mig att titta förbi här igen. Och om jag inte redan hade hittat mitt vintertillhåll i Valle Gran Rey så skulle jag säkert kunna tänka mig att tillbringa lite längre tid i Puerto de la Cruz.

La Orotava på Teneriffa

Äntligen har jag lämnat Vintersverige! Jag är i Puerto de la Cruz på Teneriffa i några dagar innan jag fortsätter vidare till La Gomera på fredag. I dag har jag dock gjort en utflykt till La Orotava, och det tänkte jag berätta om här. Jag återkommer och berättar om Puerto de la Cruz vid ett annat tillfälle.

La Orotava är alltså en stad på norra Teneriffa. Att åka dit från Puerto de la Cruz med buss tar bara 20 minuter, så det kändes som en lagom utflykt även för mig som inte gillar att resa. (Här skrev jag för ett år sedan om mina resnojor.) Jag har tänkt åka till La Orotava vid flera tillfällen tidigare när jag har varit på Teneriffa, och nu blev det äntligen av.

Först när jag klev av bussen blev jag förvånad över hur stor staden verkade vara och att det var så mycket trafik. Men jag upptäckte snart att det verkade vara precis i området runt busstationen som det var mest trafik, så det var bara att söka sig en bit därifrån för att öka mysfaktorn.

Jag läser på Wikipedia att La Orotava har 41 000 invånare, vilket är fler än de 30 000 personer som bor i Puerto de la Cruz. Och jag som trodde att jag åkte till ett mindre ställe. Eftersom det inte ligger vid havet är där inte så mycket turister. Dessutom ligger det längre upp i bergen än i Puerto de la Cruz, så det var nog någon grad kallare. Vädret varierade en del. Jag satt i en park och åt matsäck i solen, och då var det superskönt. Annars var det mest molnigt. Jag gick i shorts och en långärmad skjorta och det var lagom klädsel för mig när jag var i rörelse, men om jag inte hade fått sol på mig under lunchen hade jag nog frusit. Lokalbefolkningen gick i dunjacka förstås – det är ju trots allt vinter :-)

När jag väl hade tagit mig bort från trafikkaoset vid busstationen så visade sig La Orotava vara en supermysig stad. Söta hus i olika färger.

Fina kyrkor och massor av spännande byggnader.

 

Mysiga parker.

 

Staden påminde mig mycket om La Laguna, där jag var förra året. Lika mysigt, men La Orotava är mindre och betydligt backigare.

 

Det finns även en liten botanisk trädgård, som är en avknoppare till den större botaniska trädgården här i Puerto de la Cruz.  Där står det här trädet,  som heter drago på spanska och dracaena draco på latin. Enligt Wikipedia blir det drakblodsträd på svenska.

Om det inte har framgått så gillade jag La Orotava skarpt. För mysfaktorn, för bergen, för höjdskillnaderna, för utsikten och för att det fanns massor av sevärdheter och fina hus men helt utan turistkommersen som det finns en hel del av här i Puerto de la Cruz, och som får mig att hasta igenom Los Cristianos så fort som möjligt när jag ska till eller från La Gomera-båten.

Bara några veckor kvar nu

Jag är mitt i den där tiden på året när jag verkligen – verkligen – inte borde vara i Sverige men är det ändå. Och det börjar närma sig den där tiden på året när jag får vara på La Gomera i stället. Yay!

Jag hade nyligen en veckas rejäl vinterdepp, när jag höll på att bli galen av mörkret. Till råga på allt var det kallt och det låg till och med snö i Stockholm i några dagar, men nu har den försvunnit igen. Puh!

Så här ser mina vinterplaner ut: Den 17 december åker jag till Teneriffa. Där kommer jag att vara i Puerto de la Cruz några dagar. Det ska bli superkul!

Det var i Puerto de la Cruz jag började. Vintern 2011/2012 hade jag förstått att jag skulle tillbringa delar av vintern någon annanstans än i Sverige, och inte bara nöja mig med en eller två veckors semester på varmare breddgrader. Dessutom hade jag kommit på att Valle Gran Rey, där jag hade varit en vecka några år tidigare på en sångkurs, skulle kunna vara ett bra vintertillhåll.

Däremot hade jag inte koll på att det är bra att vara ute i god tid om man vill bo i Valle Gran Rey under högsäsongen. Så jag började leta i oktober eller så. Och hittade ingenstans att bo över jul och nyår. Jag hittade en lägenhet i Valle Gran Rey från några dagar in i januari, och kompletterade med att tillbringa de första tio dagarna av min vintervistelse i just Puerto de la Cruz.

Det var en mysig stad, som jag inte hann njuta så mycket av. Annars har jag ju i princip alltid semester över jul och nyår, men det året hade jag planerat ett par veckors ledighet i januari, så jag jobbade för fullt vid årsskiftet. Och hade dessutom massor av jobb just då av någon märklig anledning. Så av de där tio dagarna som jag var i Puerto de la Cruz minns jag egentligen bara att jag var helt ledig en dag. Den här gången tänkte jag mig några lediga dagar där för att ta det lugnt och upptäcka staden. Dessutom planerar jag att göra en avstickare till La Orotava, som ligger alldeles nära, och som jag har tänkt åka till varje gång som jag har tillbringat några dagar på Teneriffa, men jag har aldrig lyckats få till det. Är det den här gången det blir av?

Den 22 december fortsätter jag till Valle Gran Rey. Förhoppningsvis kan jag ta direktbåten och slippa bussresan över ön. Och om jag inte kommer på något särskilt annat jag vill göra så är planen att hänga i Valle Gran Rey till i början av februari. Gissa om jag ser fram emot det :-)

Mango eller manga?

När jag handlar mango på Kanarieöarna så står det ofta manga på skylten och kvittot. Men ibland har jag sett mango också, och det ordet finns definitivt också på spanska. Är det två olika saker? Vid ett tillfälle när jag hade gått och undrat över det ett tag så frågade jag killen i fruterían i Valle Gran Rey. Han förklarade. (Jo, jag har väl sagt att frukt och grönsaker är det enda jag kan prata om på spanska?)

Enligt fruteríamannen är mango mindre. Den har mer smak men också mer fibrer och är därför svåräten som den är. Däremot används den i till exempel glass. Mango finns på sommaren på La Gomera och det säljs inte så mycket av den.

Manga är större frukter. De är mjukare och går bra att äta rakt av. De finns på vintern på La Gomera, och det är alltså den som jag brukar kalla mango och njuta av runt årsskiftet. Mangosäsongen (eller mangasäsongen, tydligen) brukar ta slut någon gång under januari till min stora sorg.

Mer om nya direktbåten och den interna Gomerabåten

Som jag har nämnt tidigare här på bloggen så händer det mycket med La Gomeras kommunikationer just nu. På ett bra sätt.

Naviera Armas direktbåt mellan Los Cristianos på Teneriffa och Valle Gran Rey på La Gomera har börjat gå nu. Om man tittar på tidtabellen så går det för närvarande en morgonbåt och en kvällsbåt till La Gomera och en tidig morgonbåt och en eftermiddagsbåt från La Gomera. Det går inte att se båttiderna för alla dagar framöver, så jag gissar att de inte är spikade än.

Fred Olsens interna Gomerabåt mellan Valle Gran Rey, Playa de Santiago och San Sebastián går tre gånger om dagen. Den är ju också ny, så jag gissar att tidtabellen inte är spikad där heller. Himla roligt är det i alla fall att det blir bättre kommunikationer!