En helt normal grej att se på gatan här i Valle Gran Rey: någon som cyklar med en didgeridoo :-)
Som jag ofta skriver om här på bloggen så är Valle Gran Rey tillhåll för många musiker. Vid solnedgången brukar det ofta sitta någon didgeridoo-spelare vid Baby beach. Annars är ju det stora eventet vid solnedgången att lyssna på trummorna vid la Playa.
En sak som är otroligt skön med Valle Gran Rey är den totala avsaknaden av materiella statussymboler. Ingen har businesskläder på sig och det är inte många som går i högklackat. Ingen har en fin bil – de flesta som ens har bil kör ju hyrbil, men de som faktiskt har en egen bil har ofta en riktig skrothög. Ingen har en lyxig villa, alla köper sina möbler på Ikea och jag tror inte att folk har de senaste elektronikprylarna.
Jag, som har svårt för den rådande konsumtionshetsen i samhället tycker att det här känns så befriande. Jag går i linne, hippiebrallor och fulsandaler i alla sammanhang och har inte en tanke på att det är fult med midjeväska. Och jag älskar det!
Du har väl inte missat att det är marknad i Valle Gran Rey på söndagar? Åtminstone på vintern; jag vet inte om det är det året runt. Någon som har koll?
Marknaden är vid den stora busstationen nästan uppe vid rondellen vid la Calera. Folk går mest dit för att hänga och träffa folk, men man kan också handla souvenirer, hantverk, kläder och allt möjligt. Det är dock ingen matmarknad.
Det brukar också ofta vara musikunderhållning på den lilla baren som ligger mitt emot butiken med egenodlade grönsaker, Finca ecológica Lomo de Riego.
Den här bilden tog jag i Valle Gran Rey i vintras. Jag gillar bilen så himla mycket! Den säger också en del om hippievibbarna i Valle Gran Rey. Själv är jag ju bara hobbyhippie men om jag var hippie på heltid skulle jag vilja ha en sådan här :-)
Det är fyra år sedan jag bodde i den här lägenheten senast, och jag hade glömt hur mycket det händer här utanför. Det är verkligen underhållande att sitta på balkongen här i Vueltas och titta på människor – om jag inte var en sådan som hade ett jobb att sköta skulle jag kunna tänka mig att göra det hela dagarna.
Just nu dras jag med en förkylning som inte vill lämna mig i fred – jag som alltid skryter med att jag aldrig är förkyld, och det är definitivt första gången jag är sjuk här i Valle Gran Rey – så då är det extra tacksamt när det bjuds på underhållning direkt utanför lägenheten.
Vad sägs till exempel om killen som klättrade på muren? Två dagar i rad såg jag honom göra det här. Faktum är att jag blev riktigt sugen på att själv testa, men det har inte blivit av än.
På den stora parkeringen utanför träffas folk och står och pratar en stund. Ofta har de med sig sina söta hundar.
Precis nedanför min balkong finns en restaurang och en bar. Där pågår alltid några samtal – på spanska, tyska, engelska, franska, eller kanske svenska ibland, som jag brukar tjuvlyssna på.
Och så alla som tar kort på den fantastiska bougainvilleahäcken – med eller utan sig själva eller andra på bilden.
Inte kan väl jag vara en av dem?
Det har varit otroligt mycket fiesta här i Valle Gran Rey under en period. Det är ju alltid det så här års med Los Reyes Magos som kulmen den 5 och 6 januari. Men var femte år är det bajada. Då är det extra mycket firande av helgonet Nuestra Señora de Los Reyes. Bilden och statyn av det här helgonet ska bäras runt till varenda kyrka och varenda litet kapell i hela Valle Gran Rey. Och de är många, kan jag meddela. Från den 8 december till den 7 januari pågick det här.
Så det har burits helgon så det står härliga till. En gång passerade helgonet under min balkong:
Det har varit palmblad och pynt på stan. 
Och konserter och fyrverkerier på kvällarna.
Jag kan inte påstå att jag har deltagit särskilt flitigt. Men nu är det slut på fiestas och dags att välkomna vardagen. Å vad jag gillar vardagen i Valle Gran Rey!
Jag fick ett tips från Kina Edin, som har gästbloggat här på bloggen tidigare, att ett avsnitt av Fråga Lund på SVT har ett inslag om visselspråket el silbo gomero. Uppdatering: programmet verkar vara borttaget från SVT Play, och jag har tagit bort länken.
Programledaren Kristian Luuk har fått in en fråga från en tittare som ska till La Gomera. ”Hur fungerar visselspråket?” undrar hon. ”Kommer jag till exempel att kunna vissla fram frågan ’Vad är lösenordet till wifi:t?'” Kristian Luuk åker till La Gomera för att ta reda på det.
(Spoilervarning: om du inte vill läsa om inslaget utan titta på det i stället så sluta läsa här och klicka i stället på länken ovan till SVT Play.)
I San Sebastián frågar Kristian Luuk några män på gatan vem han ska prata med om visselspråket. De tycker att han ska fråga Plácido. Kristian Luuk går hem till Plácido, som bland annat visslar ”Kristian”. Luuk undrar om det inte är en bluff ändå. Han ber Plácido att med hjälp av el silbo be en man som står en bit bort att höja armen. Plácido visslar och hans kompis lyfter mycket riktigt armen.
När Kristian Luuk ber Plácido vissla ”patatas fritas” trillar poletten ner: visselljuden härmar ljuden i orden ”patatas fritas”. Men när Plácido får frågan om han kan vissla ”Kan du lägga till mig på snapchat” eller ”Vad är lösenordet till wifi:t?” går han bet. ”Napcha?” frågar han förvirrat.
I skolorna i San Sebastián och Valle Gran Rey lär man sig el silbo, så Kristian Luuk åker till en skola och är med på en lektion i el silbo. Vi får se fler exempel på att visslingarna härmar spanskans toner och de olika ljuden som man gör med munnen
Kristian Luuk ber en av eleverna att vissla ”¿Puedes decirme el código wifi?” Hon gör det och han spelar in det på mobilen, så att han kan öva in det på egen hand efteråt. Efter lite övning går han till en bar och beställer en cortado – med talat språk. Engelska för att vara exakt. Han ber bartendern att få vissla ett meddelande till honom från sitt bord om en liten stund. Han visslar sitt inövade meddelande, men bartendern förstår inte. När Kristian Luuk däremot spelar upp den inspelade visselmeningen från telefonen så förstår bartendern direkt och kommer ut med en lapp med lösenordet.
Jag vet inte hur mycket det var på riktigt och hur mycket det var regisserat för kameran, men scenen i baren gjorde sig i alla fall bra i teve.
Superkul med el silbo gomero i svensk teve! Nu har jag ju spoilat hela avsnittet, så det kanske inte är så kul att titta på det nu. Men om du som jag lider av Gomeralängtan så kanske du vill titta för att få en skymt av Gomeras berg. Avsnitt 5 av Fråga Lund, alltså. Inslaget om el silbo är uppdelat på två delar. Den första börjar ungefär en halvtimme in i programmet. Den andra är cirka tio minuter från programmets slut
En av busschaufförerna på La Gomera är mycket noga med att man ska hälsa innan man talar om vart man ska åka. Många som kliver på säger sin destination direkt, men se, det går han inte med på. Han uppfostrar alla – på ett trevligt sätt – tills de lär sig att hälsa först.
Så här kan det se ut när en turist som är i Valle Gran Rey för en veckas vandring kliver på bussen nere i dalen:
”Chipude”,, säger turisten som kliver på bussen och vill betala sin bussbiljett.
”¡Hola, buenos dias!”, säger busschauffören.
”Chipude”, försöker resenären igen.
”¡Hola!”, säger busschauffören.
”Chipude.”
”Good morning!”, säger busschauffören, och då trillar polletten ner hos passageraren, som ler och säger ”Good morning” innan hen får betala sin biljett.
Det här brukar jag tänka på när jag kliver på en buss i min Stockholmsförort. Att det är trevligt att ta ut lurarna ur öronen och hälsa på busschauffören när jag kliver på bussen, och inte bara dra mitt kort gå i min egen värld. Precis som på La Gomera så hälsar en del busschaufförer glatt, medan andra snarare verkar bli förvånade över att jag hälsar.
Alltså det här: Instituto Cervantes i Stockholm hade en föreläsning om El Silbo Gomero – visselspråket på La Gomera – en kväll förra veckan. På svenska. Hur koolt är inte det? Jag fick tyvärr inte reda på det förrän när föreläsningen redan hade varit. Annars hade jag gärna gått dit.
Föreläsningen skedde i samarbete med La Consejería de Turismo del Cabildo Insular på La Gomera – den gomeriska ledningens turistråd, eller vad det nu kan heta på svenska.
Här kan du läsa mer om samarbetet mellan Instituto Cervantes i Stockholm och el Cabildo Insular på La Gomera (på spanska). I artikeln står också att antalet svenska turister på La Gomera ökade med 8,7 procent de första månaderna i år jämfört med samma period förra året. Om jag förstod det rätt. Det låter ju bra, men jag gissar att antalet turister över huvud taget på La Gomera (och på hela Kanarieöarna) hade samma ökning; jag har tidigare skrivit om att det var fler turister på Kanarieöarna den här vintern än tidigare.
Något du inte får missa när du är i Valle Gran Rey är att hänga vid stranden i La Playa vid solnedgången. Där kan du sitta och njuta av solnedgången till rytmerna av djembetrummor. Vilka som spelar är lite olika beroende på vem som är på plats. När solen försvinner ner bakom horisonten går de runt med en hatt som publiken lägger pengar i, och jag har hört någon säga att trumgänget får ihop så pass mycket pengar att de kan leva på det.
Solnedgångsunderhållningen äger rum precis utanför den numera nedlagda Bar Maria, och jag har inte förstått varför den lades ner. De måste ha sålt tonvis med öl varje kväll. Nu går de som orkar i stället till någon butik i närheten och köper en öl att dricka medan solen går ner.
När solen har gått ner brukar det bli ytterligare underhållning i form av elddans, poi, jonglering med eld och liknande. Jag ser solnedgångshänget som en viktig del av kulturen i Valle Gran Rey, och jag rekommenderar verkligen att du går dit någon kväll.
Jag vet inte om det här trummandet pågår även under sommarhalvåret. Någon upplyst som kan berätta?
