Det här inlägget innehåller annonslänkar till booking.com.
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att spela golf på La Gomera. Många som gör det bor på resorthotellet Jardín Tecina, som ligger nära golfbanan. När jag skrev det inlägget hade jag inte varit inne på Jardín Tecina, men nu har jag det. Det är fint!
Det är mycket grönska inne på hotellområdet, med gräsmattor, träd och buskar.
Hotellbyggnaderna är utspridda i flera småhus, där rummen har en egen ingång och en egen terrass. Långt från den där Finlandsbåtskänslan som man kan få på en del stora hotell alltså.
Det finns gym, tennis- och paddelbanor och en liten butik inne på hotellområdet.
Och så finns det pooler förstås.
Jardín Tecina ligger ovanför Playa de Santiago. Jag vet inte hur stor höjdskillnad det kan vara, men det är en promenad som definitivt känns i mina ben. Vilken tur då att hotellet har en egen hiss som går ner till Playa de Santiago.
Man använder sin rumsnyckel som passerkort, så det går inte att tjuvåka hissen om man inte är gäst på hotellet. (Ja, går och går, man kan väl smita in i hissen när någon annan åker, men ingången till hissen ovan ligger långt inne på hotellområdet.)
Så här ser ingången till hissen ut om man kommer nerifrån:
Jag är ju inte alls intresserad av att göra den här typen av semester numera, även om jag har gjort den många gånger i ett tidigare liv. Men det var kul att få chansen att titta in på hotellet. Det är fint som sagt. Man kan bo där med bara frukost inkluderat, eller med frukost och middag. Jo, förresten, jag skulle nog kunna tänka mig att bo där ett par dagar och äta hotellfrukost och känna mig lite som på spa. Jag har hört att det är riktigt bra frukost, och det finns säkert massage på hotellet också. För dig som vill åka på golfsemester eller gillar att ligga vid poolen så är det här nog ett mycket bra ställe.
Agulo är en by på norra La Gomera. Det är den man tittar ner på från Mirador de Abrante, som jag har skrivit om tidigare. När vi hade varit på miradoren passerade vi Agulo. Vi stannade bara till som hastigast, men det jag hann se såg mysigt ut.
Jag har även varit där en gång tidigare för flera år sedan, och då stannat till några timmar. Det var under siestan, och byn kändes totalt död. Den här gången var vi där runt lunch, och då var det liv och rörelse, och det fanns flera restauranger där folk satt och åt.
Jag tror absolut att Agulo är en by som är värd ett längre besök, åtminstone några dagar eller så. Undrar förresten om man inte alltid behöver stanna på en plats i några dagar för att förstå vad det är för typ av ställe. När jag satt och fikade med en bekant i Valle Gran Rey i vintras så pratade vi om just det. Att den som bara är på La Gomera över dagen, på en dagsutflykt från Teneriffasemestern, och som då stannar till i Valle Gran Rey, inte har en chans att upptäcka dalens charm. Man måste liksom uppleva lite vardag, prata med några människor, promenera på några smågator, handla grönsaker i någon lokal butik, äta på en restaurang eller ta en fika, för att förstå var man har hamnat.
När jag var i Valle Gran Rey för första gången, på en veckas sångsemester, förstod jag inte alls att det var där jag ska vara på vintern. Det kom jag på först andra gången jag kom dit, några år senare. Och det är säkert på samma sätt med Agulo. Jag har bara varit där i ett par timmar; jag kan inte bedöma om det är en plats för mig. Om jag inte redan hade hittat mitt andra hem i Valle Gran Rey så skulle jag absolut kunna tänka mig att stanna några dagar där, och för den delen i några av de andra byarna på La Gomera.
En liten varning dock för dig som åker från det kalla Sverige till La Gomera för att få sol och värme: då ska du inte vara i Agulo. Byn ligger på den nordöstra sidan av ön. La Gomera är som bekant en vulkanö, och vulkanen på mitten av ön lägger en stor del av öns norra delar i skugga på vintern. En person jag känner som var i Agulo nu i vintras hade bokat boende där i nio dagar. Han berättade att det bara var sol i en timme om dagen, mellan 14 och 15, i den delen av dalen där han bodde. Det här var typ i mellandagarna, alltså när det är som mörkast. Efter fem dagar gav han upp och valde att åka tillbaka till Valle Gran Rey i stället. Så det kan vara värt att kolla var det är sol, i alla fall om du tänker åka mitt i vintern.
Roque de Agando är ett känt landmärke här på La Gomera. Jag har sett den från bussen men jag har nog aldrig haft tillfälle att titta närmare på den tidigare.
Under en bilresa häromveckan stannade vi dock till på Mirador los Roques och studerade den mäktiga klippan ordentligt. Det går även att vandra till den – Eric har skrivit ett gästblogginlägg om en vandring till Roque de Agando här på bloggen om du vill läsa mer om omgivningarna.
Från miradoren Los Roques, dit det också går att ta bussen, ser man som namnet antyder flera koola klippor. Vi stannade och beundrade dem en stund, men det var molnigt och blåsigt och 10 grader i luften, och i våra shorts var vi mer klädda för de mildare temperaturerna nere i dalarna, så vårt stopp vid klipporna blev ganska kort.
Glasmiradoren Mirador de Abrante med utsikt över Agulo på La Gomera har funnits i några år nu. Men jag som inte kör bil, och som mest håller till i Valle Gran Rey-dalen, har inte varit där förrän nu. Maken var här på La Gomera en dryg vecka nyligen och vi hade semester tillsammans. Han hade hyrt bil, så vi passade på att göra lite utflykter. Bland annat till Mirador de Abrante.
Miradoren – utsiktsplatsen alltså – är en byggnad av glas, inklusive glasgolv, på 600 meters höjd. Trots att det var ganska molnigt fick vi en snygg vy av Teneriffa med Teide.
Och så syns byn Agulo nedanför.
Det pirrade lite i benen när jag klev ut på glasgolvet, och det är inget för den höjdrädda. För dig som inte är så höjdrädd utan bara lite tveksam så lovar jag att det är värt det.
Det speciella med den här miradoren är egentligen inte utsikten – det finns många fantastiska utsiktsplatser på La Gomera – utan själva byggnaden med glasgolvet. Det är en häftig upplevelse att stå där och kunna titta rakt ner genom golvet.
Efteråt åkte vi ner till Agulo, och då tog jag den här bilden på miradoren, som knappt syns där nerifrån:
Det finns också en vandringsled som går nerifrån Agulo och upp till miradoren – eller tvärtom. En ganska tuff vandring förstås eftersom stigningen är brant. Men jag tror att den är fin; de jag vet som har gått den verkar uppskatta den.
Mirador de Abrante har snabbt blivit en av de största sevärdheterna på La Gomera, och jag rekommenderar verkligen ett besök där. Det finns också en restaurang i samma hus som miradoren. Jag vet inte hur maten är men jag kan garantera en utsikt som heter duga.
Som jag har pratat om en hel massa här på bloggen så kör Fred Olsen numera en båt mellan Valle Gran Rey, Playa de Santiago och San Sebastián. Det gör det enkelt att åka mellan de tre platserna även för den som inte är bilburen, perfekt för vandrare till exempel. Själv var jag nyfiken på att se Playa de Santiago med omgivningar, eftersom jag inte hade varit där tidigare, så jag tog ledigt en dag förra veckan och åkte dit.
Båten från Valle Gran Rey går tre gånger om dagen. Den första i allmänhet 07.30, men just den dagen som jag åkte gick den klockan 8 av någon anledning. Nästa båt går inte förrän 15.30. Båt hem igen gick vid 11-tiden, 18 eller typ 21. Jag valde att ta första båten och att åka hem kl 18. En lite längre dag än vad jag ville egentligen, men att bara vara där i ett par timmar på förmiddagen eller eftermiddagen kändes för kort. Kolla Fred Olsen för båttider den dag som du vill åka.
Biljett till båten köper man i en automat.
I Valle Gran Rey finns automaten inne i den nya färjeterminalen i Vueltas-hamnen. I Playa de Santiago fanns det ett litet bås med biljettautomater direkt på kajen. Och självklart finns det automater i San Sebastián också.
Det roliga med den här biljettautomaten är att man pratar med en riktig person via automaten. Man klickar på skärmen och så får man kontakt med en person. Vilken skräck för oss introverta som bara vill få knappa in vart vi ska :-)
Jag köpte biljetter ett par dagar i förväg, och då köpte jag både tur- och returbiljett på en gång. Det går också bra att köpa sin biljett precis innan man ska åka. Jag tyckte att det gick hyfsat ändå att beställa biljett på min knöggliga spanska, men automatmänniskan höll visst inte med, för hon bytte till engelska efter ett tag när hon tröttnade. Jag betalade med kort men det gick också bra att använda kontanter i automaten. Jag hade inte kommit ihåg att ta med mig mitt pass när jag köpte biljetten. Jag fick en fråga om det, men när jag sa att jag inte hade det så gick det bra. Men paret som använde automaten bredvid min inte fick köpa några biljetter utan sitt pass. Oklart om Fred Olsen inte har spikat sina riktlinjer, eller om man måste ha pass för att åka till San Sebastián men inte till Playa de Santiago.
Båtresan i soluppgången bjöd på en magisk utsikt, för att använda en klyscha. Jag tyckte faktiskt att bara båtresan i sig gjorde utflykten värt besväret, för att det var så fint. Det gungade lite men jag klarade mig från att bli sjösjuk. Jag satt ute på övervåningen, och frisk luft underlättar alltid för mig. Även om mina bilder som vanligt inte gör naturen rättvisa så får de tala för sig själva nu en stund, och så återkommer jag snarast med ett nytt blogginlägg om resten av min utflyktsdag.
Jag intervjuade ju Lisa här på bloggen i januari, och hon hade så mycket att berätta att jag inte fick med allt i det blogginlägget. Så här kommer några matnyttiga bonustips från Lisa.
Kan du tipsa om några vandringar med utgångspunkt i Valle Gran Rey?
Ta taxi till Pastrana (en by inte så långt från Playa de Santiago, och där det finns en mysig restaurang) och gå upp till Benchijigua och sedan vidare till Degollada de Agando. Därifrån kan man ta buss 1 tillbaka till Valle Gran Rey (eller San Sebastián). Om man inte vill lifta förstås.
Ta bussen från Valle Gran Rey till Degollada de Agando. Gå ner via Benchijigua till Pastrana. Ät på restaurangen (se till att det inte är måndag, för då är den stängd). Ta en taxi till Playa de Santiago och ta Tina-båten tillbaka – som inte går alla dagar, så kolla upp vilka dagar man kan göra det här.
Gå från Epina till Santa Clara, som ligger norr om Vallehermoso. Till Epina kan man åka buss från Valle Gran Rey. Då kliver man av vid Apartacaminos och tar bussen mot Vallehermoso och kliver av vid Epina. I Epina finns det källor och om man dricker vattnet där ska man enligt sägnen bli både både vacker och lycklig, typ. Inget dåligt sätt att inleda en vandring.
Vilket är ditt bästa utflyktstips för den som inte vill vandra?
För den som inte vill eller kan vandra tipsar Lisa om en busstur som ordnas av Timah, som annars mest anordnar vandringsutflykter. Men en gång i veckan har de en guidad örundtur med buss där man får man lära sig mycket om ön. De guidar på tyska och engelska.
Är det något som har förändrats i Valle Gran Rey under de nio år som du har åkt hit?
Det är färre hippies numera. Och i år är det fler skandinaver här, särskilt svenskar, och bland dem finns även fler yngre och barnfamiljer. Det är kul, tycker Lisa, att de visar sina barn den vackra naturen och inte bara ligger vid en pool någonstans. Det är också kul, tycker hon, om det blir mer blandning mellan olika nationaliteter och inte bara tyskar.
Vad är det bästa med La Gomera?
Klimatet och naturen. Och att det är så lätt att få kontakt med människor.
Det är också ett utmärkt ställe att åka till som ensam kvinna. Det är ingen kriminalitet och man behöver inte vara rädd för något och man lär känna andra kvinnor som också åker ensamma hit, för det är vanligt här.
När på året ska man vara på La Gomera?
Lisa har flera gånger varit på La Gomera från november till februari, och hon tycker att november är den allra bästa tiden att vara här. Då är det bäst klimat och inte alls lika mycket turister som runt jul.
Jag måste erkänna att den här bloggen har ett lite väl Valle Gran Rey-inriktat perspektiv, och i år är det ännu värre än vanligt eftersom jag inte vandrar och faktiskt inte har varit uppe ur dalen en enda gång sedan jag kom hit för en månad sedan. Snart får jag kalla den för Valle Gran Rey-bloggen i stället för Gomerabloggen.
För att motverka det snäva perspektivet frågade jag svenska Lisa om jag fick intervjua henne, och det fick jag. Hon har varit mycket i Valle Gran Rey, men till skillnad från mig rör hon sig även över andra delar av ön. I dag satt vi på min terrass i La Calera och drack te, och jag fick höra allt om vad hon har haft för sig sedan hon kom hit i november.
Lisa bloggar också om sina vistelser på La Gomera. Det här är tredje vintern som hon är här en längre period. Fyra månader har det blivit varje vinter sedan hon gick i pension. Men även innan dess brukade hon åka hit på semester. Sammanlagt har hon varit här nio gånger. Första gången åkte hon charter till La Gomera i en vecka. Eftersom veckan inkluderade övernattning på Teneriffa på både nerresan och hemresan så blev det inte många dagar på plats, men den korta tiden hann alltså ge mersmak. Lisa brukar resa ensam till La Gomera, och hennes man brukar komma ner en något kortare period, runt sex veckor.
Den här vintern har Lisa bott på flera olika platser i Valle Gran Rey, men hon har även bott en dryg vecka i Vallehermoso och en vecka i Playa de Santiago. Och så vandrar hon ofta, runt tre gånger i veckan brukar det bli. Lisa var ingen vandrare innan hon började åka till La Gomera, men här har hon lärt känna ett gäng som gillar att vandra och som har varit här i många år och därför har koll. Så Lisa började följa med på vandringarna.
Fina vandringar i Vallehermoso
Tillsammans med två kvinnor som Lisa har lärt känna i Valle Gran Rey hyrde hon en lägenhet i Vallehermoso i elva nätter. Stället där de bodde heter Pensión Hostal Casa Amaya på booking.com, där Lisa hittade det. Det hade en mysig trädgård och ägaren var supertrevlig. Däremot strulade det lite med rummen, så de fick inte de rum som de faktiskt hade bokat och lägenheten där de bodde var så där, bland annat för att ett av rummen saknade fönster.
Tanken med att vara i Vallehermoso var framför allt att vandra. Lisa berättar att de vandrade nästan varje dag. Den finaste vandringen var från Garbato via Roque Blanco och Roque Cano. Då tog de taxi från Vallehermoso till Garabato och gick mot Cruz de Tierno men inte ända fram för innan dess kommer man till Roque Blanco, och där finns en restaurang som Lisa rekommenderar. Bra mat i stora portioner och trevlig personal. Dock är den stängd på måndagar. Därifrån gick de ner till Roque Cano och så småningom vidare ner till Vallehermoso igen. Lisa bedömer att de här vandringen tog runt fyra timmar i lugnt tempo. Plus restaurangbesöket och lite fler raster.
Och så konstaterar vi att de som skriver vandringsböckerna går betydligt fortare än vad vi själva brukar göra. När jag tittar i röda vandringsboken (här på plats i Valle Gran Rey har jag nu köpt den nya upplagan på engelska från 2014 som inte går att köpa i svenska internetbokhandlar) stämmer det här ungefär överens med vandringen som har nummer 47. Och i den vandringsbok som finns på svenska och heter Vandra på La Gomera så har den här vandringen nummer 5.4.
Det Lisa berättar om Vallehermoso i övrigt, alltså själva byn, stämmer bra överens med min egen bild av den från två korta besök där: den är snabbt avklarad. Det finns två restauranger, varav ingen är jättebra. Det finns två caféer på torget, och Lisa avslöjar att det till höger har bäst kaffe. Det finns två bra mataffärer, en Spar och en annan. En av Lisas vänner är vegetarian, och hon tyckte inte att det fanns särskilt mycket mat för henne på restaurangerna. Så jag tänker så här om du vill bo i Vallehermoso:
Om du gillar att vandra så är Vallehermoso en bra utgångspunkt.
Om vandring inte är din grej så kan en dagsutflykt till byn duga bra.
Se till att du har en lägenhet så att du kan laga din egen mat, och särskilt om du vill äta vegetariskt.
Lisa och hennes vänner hade tur med vädret och det var soligt och rätt så varmt under hela vistelsen. Normalt är det kallare och regnigare i Vallehermoso än i Valle Gran Rey.
Foto av Vallehermoso: Lisa Kotzur.
Playa de Santiago
Playa de Santiago ligger längst söderut på La Gomera. Jag har inte varit där. Du som brukar läsa den här bloggen vet att jag brukar prata om att jag vill ta mig dit, men att det aldrig blir av för att jag är så lat när det gäller att resa. Men Lisa har varit där och hon berättar hur man kommer dit:
Hur åker man från Valle Gran Rey till Playa de Santiago?
Ett par dagar i veckan kan man åka båt med Excursiones Tina, som ordnar valsafari och som då passerar Playa de Santiago. Kolla med dem vilka dagar som gäller just nu om du vill åka. Även Yanin (länk borttagen pga trasig), en annan liknande utflyktsarrangör passerar Playa de Santiago ibland, så kolla deras schema också om du vill åka.
Man kan också ta buss nummer 6 från Valle Gran Rey. Det är den buss som går till flygplatsen. Och med den får man inte åka någon annanstans än just till flygplatsen. Därifrån tar man sedan buss 7 till Playa de Santiago.
På hemvägen tog Lisa och maken, som var med i Playa de Santiago, buss 7 till San Sebastián och sedan buss 1 till Valle Gran Rey. Detta för att det annars hade blivit så lång väntetid med bussbytet om de hade åkt via flygplatsen. Lisa varnar även för att bussen kan bli full på väg upp från Playa de Santiago om man vill hoppa på vid någon av hållplatserna på vägen, eftersom det är en liten buss.
Jag har en hög tröskel för dessa bussbyten, men det där med båten låter ju inte så jobbigt. Vilken vinter som helst nu kommer jag att åka till Playa de Santiago :-)
Playa de Santiago – bästa vädret på La Gomera
I Playa Santiago bodde Lisa och hennes man i en lägenhet i Apartamentos La Banda. Hon beskriver det som att lägenheterna liksom ligger på en hylla ovanför byn – lite som La Calera här i Valle Gran Rey. Hon tyckte att de bodde mycket bra där med utsikt både över vattnet och över byn. Det enda negativa var att sängarna inte var så bra.
I Playa de Santiago finns flera restauranger och alla var bra enligt Lisa. Det finns också bra mataffärer, både en Spar och flera mindre butiker. Vädret är ofta bättre än i Valle Gran Rey.
I utkanten av Playa de Santiago ligger även golfhotellet Hotel Jardín Tecina, där man kan bo om man vill ha en lite lyxigare semester.
Foto av Playa de Santiago: Lisa Kotzur
Tre vandringar med Playa de Santiago som utgångspunkt
Inte så långt från Playa de Santiago ligger byn Pastrana, som har en restaurang som Lisa beskriver som La Gomeras mysigaste. Lisa och maken vandrade dit och hem, vilket var en tur på ett par timmar i en riktning. Restaurangen är stängd på måndagar. Om man inte vill vandra så kan man ta en taxi till restaurangen.
En annan vandringstur är att ta buss 3 från Playa de Santiago till Alajeró och vandra till Imada därifrån. Från Imada kan man sedan ta samma buss tillbaka till Playa de Santiago.
Lisa och maken vandrade även från Playa de Santiago till Playa del Medio och Playa de Tapahuga och sedan tillbaka samma väg. Det är inte någon lång sträcka men ganska besvärlig vandring. Låter roligt, tycker jag. På de här stränderna bor det folk i grottor, och när Lisa har varit där tidigare så har hon till och med träffat på en svensk kvinna som bor så.
Jag har uppdaterat länkarna till La Gomera-böcker till höger här på bloggen. Högst upp ligger nu en ny vandringsbok på svenska, översatt från norska. Den är jag sugen på att skaffa.
Jag funderar på formatet dock – jag är så van vid att kunna ha vandringsboken i fickan på shortsen, men den här verkar större. Är det någon som har den här boken? Och har vandrat med hjälp av den? Hör gärna av dig och berätta om vad du tyckte!
Sedan såg jag precis att det i vintras kom en ny version av Lonely Planet Canary Islands. Lonely Planet-böckerna brukar vara mycket bra tycker jag. Men eftersom de är detaljerade med uppgifter om restauranger och liknande så blir de snabbt inaktuella, så om du tänker upptäcka en ny plats på Kanarieöarna i vinter är det en bra idé att uppgradera guideboken; den förra har fyra år på nacken.
Även La Gomera and Southern Tenerife – Car Tours and Walks har kommit med en ny version. Jag som aldrig ens köpte den gamla; kanske är det dags nu då :-)
Annars brukar jag ju alltid hänvisa till den röda vandringsboken som jag själv använder. Den har också kommit i en ny upplaga sedan jag köpte den. Och av någon anledning finns den engelska versionen inte att köpa i de svenska internetbokhandlarna. Däremot vill jag minnas att jag har sett den på Amazon. Enligt vad jag har hört så har den senaste upplagan en annan numrering på vandringarna än den äldre upplagan som jag har, så om du läser gamla inlägg här på bloggen och har den nya versionen av den röda vandringsboken så stämmer inte numreringen längre.
På Adlibris finns den i alla fall på tyska och spanska, så om du är bekväm med de språken går det bra att köpa den där:
Själv ska jag nog se om jag hittar den på engelska i någon av butikerna i Valle Gran Rey i vinter.
För övrigt är det nu en månad tills jag åker söderut! Det blir några dagar på Teneriffa först och sedan kommer jag till Valle Gran Rey strax före jul och stannar till i början av februari. Ungefär som vanligt alltså :-) Jag får se om jag tar mig upp i bergen i vinter. Just nu verkar den här tantens skröpliga kropp inte alls sugen på att vandra. Annars får jag nöja mig med att betrakta bergen nerifrån. Det är mäktiga från det hållet också, men det slår ju inte utsikter som den här förstås.
Jag konstaterar att bloggaren nog har sett mer än jag av min favoritö, trots att hon bara har varit där en dag och jag sammanlagt kanske ett halvår. Så kan det gå när man (jag alltså!) 1) inte är bilburen 2) inte gillar att resa 3) hittar ett ställe som känns som hemma (Valle Gran Rey alltså) och sedan bara fortsätter att hänga där :-)
Det är så roligt att få mejl från bloggläsare! Jag fick ett mejl från Håkan, som under många år har sett La Gomera från en annan synvinkel än jag, eftersom hans man kommer därifrån. Så jag passade på att ställa lite frågor:
Hur har La Gomera förändrats sedan du först kom dit 1988? Mer turister? Mer hus? Andra förändringar?
Spanien gick med i EU 1986 och sedan dess har det hänt oerhört mycket, ibland för mycket. Många norrlänningar i Sverige som fortfarande kör omkring på tvättbrädor till vägar, blev nog vansinniga när miljarder pumpades in i vägprojekt på små kanariska öar med knappt någon befolkning alls.
La Gomera var den sista av de större öarna som fick en flygplats (1999, Jennys kommentar efter att ha googlat). Ön var helt enkelt för knölig för att hitta ett bra ställe att bygga på, man var tvungen att fylla ut en hel barranco med massor av fyllning och ändå är den djupt mellan två berg som gör att flyg hela tiden ställs in.
Ett annat problem med flygplatsen var att den hamnade långt från San Sebastian dit det var långa kringelkrokiga vägar, så det var bara att sätta igång med att göra svindyra tunnlar som knappt används av fler än de som bor i Playa de Santiago.
Turismen har väl ökat känns det som, iallafall har utlänningarnas köp av fastigheter ökat och t.ex Guarimiar och Pastrana har vaknat igen. Pastrana har till och med en liten bar som fungerar. Ett tips är att vandra upp i dalen ovanför Guarimiar, otroligt vackert.
Hur är det att bo på La Gomera som infödd?
Francis var sladden i familjen och hans föräldrar var i femtioårsåldern när de fick honom, så de är inte i livet nu. Men hans syskon lever kvar på ön och hans äldsta syster är över 70 år (han är 49) . Francis växte upp i ett hårt samhälle präglat av Franco och med stränga föräldrar, men som yngst gick det oftast att skylla på de äldre syskonen och han gick oftast fri från örfilar och liknande. Familjen var hade det förhållandevis bra. Han gick i skolan 1-6 i Alajero dit det bara fanns stigar upp genom bergspass. Högstadiet var i San Sebastian och övriga högre skolor på Tenerife.
Hans båda systrar som numera är pensionerade, hade alldeles tills helt nyligen, en äldre sjuk kvinna inneboende hos sig, som ett litet äldreboende i sitt eget hem, och fick en ersättning från staten för det. Annars är det pensionerna de lever av, och de är ändå ganska bra i Spanien, plus att sjukvård och mediciner är helt gratis för pensionärer.
Numera går livet ut på att rasta hundar, laga mat åt lata karlar, gräla med grannar om vatten och titta på ”novelas” (oändliga tv-serier a la Dallas.)
Har du något annat turisttips?
Ett annat tips är att någon gång flyga över till Lanzarote, ta bussen upp till norra ön, till Orzola och därifrån ta båten över till Isla Graciosa och den lilla huvudstaden Caleta de Sebo där det bor ungefär 600 personer. Isla Graciosa är den åttonde ön som är bebodd. Stadens alla gator är av gul sand, det finns ett par hotell, restauranger och barer, underbart att se.
