Vandringen till vattenfallet här i Valle Gran Rey har jag skrivit om tidigare. Det är en vandring som jag gärna gör varje år. Jag beskriver den inte i detalj idag, eftersom jag har gjort det tidigare:
- Gomera.nu: Vandring på La Gomera: Vattenfallet i Barranco de Arure
- Jennys författarblogg: Vattenfallsvandring på La Gomera
Jag gillar den här vandringen, bland annat för att den är kort – den tar inte hela dagen i anspråk. I dag valde jag den för att det var en blåsig dag, och jag var inte säker på att jag skulle vilja vara uppe i bergen i blåsten. Nere i ravinen där jag gick märktes inga vindar alls.
Ett par saker som är bra att tänka på om du ska gå den här vandringen:
- Underskatta inte svårighetsgraden. I den röda vandringsboken är den här vandringen klassificerad som röd, alltså medelsvår, och jag undrar om den inte till och räknas som enkel i någon annan vandringsbok. Tro inte på det. Den är svår. På väg tillbaka från min vandring i dag pratade jag med en tysk man som varit i Valle Gran Rey ett tiotal gånger (sa jag att La Gomera ger mersmak? ;-). Han berättade att han hört från en läkare i här Valle Gran Rey att vandringen till vattenfallet är den vandring där flest människor skadar sig. Det kan jag verkligen tänka mig. Kanske inte för att det är den svåraste vandringen utan för att det är den vandring som flest människor går, och som flest ovana vandrare går. Eftersom det är massivt skyltat till vattenfallet är det nog många som bara halkar in på vandringen – som jag själv gjorde första gången jag gick den – utan att ha rätt skor till exempel. Vilket leder mig in på den andra punkten:
- Ha ordentliga skor på dig. Det här är en vandring som stundtals är både hal och blöt. Och mycket stenig och ojämn. Nästan hela vandringen går nere i ravinen som vattenfallet rinner i. Du går alltså precis bredvid vattnet. Ibland går du i princip i vattnet. Det här är den vandring där jag är mest nöjd med att ha ett par vandringskängor. Visst går det att gå den i gympaskor – det gjorde jag själv innan jag hade vandringskängor. Men jag möter alltid folk i sandaler på den här vandringen. Var inte en av dem.
En nyhet för säsongen var att det ställe där man tidigare har fått ta sig upp med hjälp av ett rep nu har fått en stege som gör det lättare att ta sig upp:
Jag har nog aldrig gått den här vandringen så tidigt på dagen. Jag började vid 10. Normalt tar jag chansen att inte masa mig iväg förrän en bra stund senare när jag vet att jag ska gå en så kort vandring. Jag var vid vattenfallet redan 11.30, och då nådde solen faktiskt ner där. Annars är det kallt där, men nu var det riktigt skönt när jag satte mig på en sten och åt lite frukt.
Vattenfallet är litet och puttrigt och liksom lite hemtrevligt. Undrar om det går att få in en film på det här? Jag gör ett försök:
Och så gick jag hem igen. En tretimmarsvandring från La Calera och tillbaka. Bor du nere i Vueltas så lägg på 30-60 minuter på det.
Väldigt bra skrivet om vandringen till vattenfallet. Faktiskt inte alldeles lätt och bra skor är att föredra. Själv vandrade jag dit den 13 jan i gympadojor och dom plus strumporna fick jag ta av mej på ett ställe för annars hade jag troligtvis glidit nedför dom stora stenbumlingarna som man måste klättra över. För min del var det första gången men nu vet jag bättre och förhoppningsvis läser många din blogg och tar till sej din info. Ingen vill ju skada sig på semestern.
Lisa
Tack Lisa! :-) Smart att du tog av dig skorna!
Den vandringen har jag inte gått än, har det framför mig helt enkelt. Och ja, skor är absolut det viktigaste om man ska vandra. Första året körde jag gympadojor. Ingen höjdare!
Vi får dela på Skalmantiteln du och jag!
Aha, kul att du har den kvar! Nästa vinter kanske?
Mvh Skalman 2