Kategoriarkiv: Kultur

El silbo gomero i Fråga Lund

Jag fick ett tips från Kina Edin, som har gästbloggat här på bloggen tidigare, att ett avsnitt av Fråga Lund på SVT har ett inslag om visselspråket el silbo gomero. Det är avsnitt 5 av säsong 2, och det går bra att se det på SVT Play.

Programledaren Kristian Luuk har fått in en fråga från en tittare som ska till La Gomera. ”Hur fungerar visselspråket?” undrar hon. ”Kommer jag till exempel att kunna vissla fram frågan ‘Vad är lösenordet till wifi:t?'” Kristian Luuk åker till La Gomera för att ta reda på det.

(Spoilervarning: om du inte vill läsa om inslaget utan titta på det i stället så sluta läsa här och klicka i stället på länken ovan till SVT Play.)

I San Sebastián frågar Kristian Luuk några män på gatan vem han ska prata med om visselspråket. De tycker att han ska fråga Plácido. Kristian Luuk går hem till Plácido, som bland annat visslar ”Kristian”. Luuk undrar om det inte är en bluff ändå. Han ber Plácido att med hjälp av el silbo be en man som står en bit bort att höja armen. Plácido visslar och hans kompis lyfter mycket riktigt armen.

När Kristian Luuk ber Plácido vissla ”patatas fritas” trillar poletten ner: visselljuden härmar ljuden i orden ”patatas fritas”. Men när Plácido får frågan om han kan vissla ”Kan du lägga till mig på snapchat” eller ”Vad är lösenordet till wifi:t?” går han bet. ”Napcha?” frågar han förvirrat.

I skolorna i San Sebastián och Valle Gran Rey lär man sig el silbo, så Kristian Luuk åker till en skola och är med på en lektion i el silbo. Vi får se fler exempel på att visslingarna härmar spanskans toner och de olika ljuden som man gör med munnen

Kristian Luuk ber en av eleverna att vissla ”¿Puedes decirme el código wifi?” Hon gör det och han spelar in det på mobilen, så att han kan öva in det på egen hand efteråt. Efter lite övning går han till en bar och beställer en cortado – med talat språk. Engelska för att vara exakt. Han ber bartendern att få vissla ett meddelande till honom från sitt bord om en liten stund. Han visslar sitt inövade meddelande, men bartendern förstår inte. När Kristian Luuk däremot spelar upp den inspelade visselmeningen från telefonen så förstår bartendern direkt och kommer ut med en lapp med lösenordet.

Jag vet inte hur mycket det var på riktigt och hur mycket det var regisserat för kameran, men scenen i baren gjorde sig i alla fall bra i teve.

Superkul med el silbo gomero i svensk teve! Nu har jag ju spoilat hela avsnittet, så det kanske inte är så kul att titta på det nu. Men om du som jag lider av Gomeralängtan så kanske du vill titta för att få en skymt av Gomeras berg. Avsnitt 5 av Fråga Lund, alltså.  Inslaget om el silbo är uppdelat på två delar. Den första börjar ungefär en halvtimme in i programmet. Den andra är cirka tio minuter från programmets slut

Alto de Garajonay

Good morning!

En av busschaufförerna på La Gomera är mycket noga med att man ska hälsa innan man talar om vart man ska åka. Många som kliver på säger sin destination direkt, men se, det går han inte med på. Han uppfostrar alla – på ett trevligt sätt – tills de lär sig att hälsa först.

Så här kan det se ut när en turist som är i Valle Gran Rey för en veckas vandring kliver på bussen nere i dalen:

”Chipude”,, säger turisten som kliver på bussen och vill betala sin bussbiljett.

”¡Hola, buenos dias!”, säger busschauffören.

”Chipude”, försöker resenären igen.

”¡Hola!”, säger busschauffören.

”Chipude.”

”Good morning!”, säger busschauffören, och då trillar polletten ner hos passageraren, som ler och säger ”Good morning” innan hen får betala sin biljett.

Det här brukar jag  tänka på när jag kliver på en buss i min Stockholmsförort. Att det är trevligt att ta ut lurarna ur öronen och hälsa på busschauffören när jag kliver på bussen, och inte bara dra mitt kort gå i min egen värld. Precis som på La Gomera så hälsar en del busschaufförer glatt, medan andra snarare verkar bli förvånade över att jag hälsar.

Jag missade en föreläsning om El silbo i Stockholm

Alltså det här: Instituto Cervantes i Stockholm hade en föreläsning om El Silbo Gomero  – visselspråket på La Gomera – en kväll förra veckan. På svenska. Hur koolt är inte det? Jag fick tyvärr inte reda på det förrän när föreläsningen redan hade varit. Annars hade jag gärna gått dit.

Föreläsningen skedde i samarbete med La Consejería de Turismo del Cabildo Insular på La Gomera – den gomeriska ledningens turistråd, eller vad det nu kan heta på svenska.

Här kan du läsa mer om samarbetet mellan Instituto Cervantes i Stockholm och el Cabildo Insular på La Gomera (på spanska). I artikeln står också att antalet svenska turister på La Gomera ökade med 8,7 procent de första månaderna i år jämfört med samma period förra året. Om jag förstod det rätt. Det låter ju bra, men jag gissar att antalet turister över huvud taget på La Gomera (och på hela Kanarieöarna) hade samma ökning; jag har tidigare skrivit om att det var fler turister på Kanarieöarna den här vintern än tidigare.

Trummor vid La Playa i solnedgången

Något du inte får missa när du är i Valle Gran Rey är att hänga vid stranden i La Playa vid solnedgången. Där kan du sitta och njuta av solnedgången till rytmerna av djembetrummor. Vilka som spelar är lite olika beroende på vem som är på plats. När solen försvinner ner bakom horisonten går de runt med en hatt som publiken lägger pengar i, och jag har hört någon säga att trumgänget får ihop så pass mycket pengar att de kan leva på det.

Solnedgångsunderhållningen äger rum precis utanför den numera nedlagda Bar Maria, och jag har inte förstått varför den lades ner. De måste ha sålt tonvis med öl varje kväll. Nu går de som orkar i stället till någon butik i närheten och köper en öl att dricka medan solen går ner.

När solen har gått ner brukar det bli ytterligare underhållning i form av elddans, poi, jonglering med eld och liknande. Jag ser solnedgångshänget som en viktig del av kulturen i Valle Gran Rey, och jag rekommenderar verkligen att du går dit någon kväll.

Jag vet inte om det här trummandet pågår även under sommarhalvåret. Någon upplyst som kan berätta?

Konsert i lilla kyrkan i La Calera i morgon

I morgon är jag sugen på att gå på en konsert i en liten kyrka här i La Calera. Det är Deborah, som jag har pratat om tidigare här på bloggen, som sjunger och spelar gitarr tillsammans med Andreas, som sjunger och spelar flöjt . De utlovar en skön blandning av sånger och improvisation. Det låter mysigt.

Kyrkan är fin och ligger alldeles i närheten av mig här i La Calera. Jag vet inte vad den heter, men det är den som ligger nära La Galeria och den mataffären som inte är Tienda Victor. Ha ha, sjukt dålig vägbeskrivning ju. Konserten är kl 19, och jag tror att det blir en liten konsert med intim känsla. En konsert för oss introverta, helt enkelt :-) Jag har inte bestämt mig än, men kanske ses vi där?

Förresten, när jag ändå är inne på konserter: varje tisdag kl 20 – nu om en timme alltså – spelar monadelisa på restaurang La Orquídea. En soft konsert med gitarr och singersongwriterstuk med spansk touch, fast hon är schweizare. Hon är inte bara en eminent musiker utan även en pedagogisk sångledare. Det är hon som håller i sången där jag är stammis på torsdagar och röstträningen på tisdagarna. Den här tisdagskonserten njuter jag av på ett ännu mer introvert vis: jag öppnar fönstret :-) La Orquídea ligger nämligen alldeles runt hörnet från min lägenhet.

Hård jobbvecka och ingen día de los reyes för min del

Oj, vad jag jobbade hårt och mycket den här veckan, men till slut blev jag klar och kunde skicka iväg den språkgranskade texten till kunden. Puh! Men jag hann även med en del roligheter i pauserna mellan jobbpassen.

I måndags var jag på gymmet en sväng. I tisdags var det röstträning. I onsdags kväll var jag på healing journey i yogastudion Vikara. En mycket skön upplevelse där jag låg inbäddad i en filt och slappnade av till ljudet av didgeridoo och tibetanska klangskålar.

Och på torsdagen var jag och sjöng, som vanligt. Det har varit lite blandat väder under veckan. I torsdags regnade det ordentligt precis innan jag skulle gå och sjunga, men under sången klarnade det upp och när jag kom ut hade solen tittat fram:

Å, vad jag gillar mina fritidsaktiviteter här i Valle Gran Rey! Alla sådana här roliga saker kan jag förstås hitta i Stockholm också, men eftersom jag bor i förorten blir det alltid en del restid, och det blir inte av på samma sätt att jag åker iväg och gör saker. Jag väljer helt enkelt bort den där restiden, men det innebär också att jag väljer bort aktiviteterna. Här är det nära till allt, och då kan jag göra många saker utan att det behöver ta för mycket tid. Jag skulle vilja ha det så här en större del av året än bara knappa två månader.

Día de los reyes

Det är den här helgen som man firar jul på allvar i den här delen av världen – eller man firar både vår jul och día de los reyes (eller los reyes magos). Firandet pågår i flera dagar med en procession upp till den lilla kyrkan i El Guro och umpa umpa hela nätterna. Jag firade inte. Men här kan du läsa vad Eric säger om día de los reyes och här visar Lisa bilder från firandet.

Jag märkte faktiskt inte ens av firandet. Det kan bero på att jag i fredags inte lämnade lägenheten på hela dagen, för det var då jag jobbade som allra mest. I lördags var jag ute på eftermiddagen, men då bara här nere i dalen medan firandet pågick uppe i kyrkan. Jag minns forftarande den första vintern jag var här i Valle Gran Rey. Då bodde jag i Casa de la Seda, en bit upp ur dalen, alldeles nära kyrkan, och fick inte sova på två nätter på grund av umpa umpa-musiken. Det var första gången jag hörde talas om los reyes magos. Ibland får man lära sig den hårda vägen ;-)

Här bloggade jag om los reyes den gången:

los reyes, inlägg 1

los reyes, inlägg 2

los reyes, inlägg 3

Misses D and the Boys i Valle Gran Rey 3 januari

Misses D and the Boys, som jag skrev ett inlägg om för en vecka sedan, är flitiga med att spela här i Valle Gran Rey just nu. Håll utkik på anslagstavlorna här om du vill se dem. Nu på tisdag spelar de på Noah’s Ark, som ligger vid statyn i La Puntilla.

Här hittar du Facebook-eventet Misses D and the Boys 3 januari 2017, där du kan läsa mer om kvällen. Det börjar klockan 21, och om det bara slutar blåsa någon gång så lär det bli mer folk, mer fart och mer fest än i söndags.

Vinden ska visst lugna ner sig redan i dag. Skönt, för jag börjar bli rätt trött på den.

Söndagskonsert vid marknaden

Valle Gran Rey är vintertillhåll – och för den delen permanent tillhåll – för många musiker. Det uppstår mer eller mindre spontana konserter på stan varje kväll. Och så finns det förstås mer planerade konserter. Så här års kan du nog gå på konsert varje kväll om du vill. Själv brukar jag inte lyssna på livemusik särskilt ofta men i dag gjorde jag det. Söndag är marknadsdag här i Valle Gran Rey. Marknaden är bakom den stora busstationen, och precis bredvid stationen finns en liten bar där det ofta är livemusik på söndagseftermiddagarna.

I dag var det Misses D and the Boys som spelade. Misses D är Deborah, som jag känner sedan tidigare, och som också ger mig lektioner i Alexanderteknik just nu. Kanske är det det som kan hjälpa min skröpliga kropp att vilja vandra i bergen igen?

Normalt är det knökat med folk på marknaden, och även på den här baren på söndagar. Men i dag är det mulet och kallt väder, vilket avskräckte många. Jag fick i alla fall en mysig musikstund.

Killen i grönt –Tom hette han visst – som håller i en flöjt just nu, var framför allt en jävel på fiol, som han ibland spelade på som på en gitarr.

För övrigt känner jag mig superseg i dag. Kanske är det vädret. Eller så är det resdagarna tidigare i veckan som tar ut sin rätt. Men jag har semester hela nästa vecka, så det finns gott om tid för att softa. Bra grej!

När äter man middag i Valle Gran Rey?

Något som jag tänkte på i vintras är hur tidigt man går ut och äter middag i Valle Gran Rey. Då kom jag ju senast från Gran Canaria, där vi bodde i Las Palmas-förorten Tafira Alta. Där skulle vi äta på den supermysiga restaurangen som jag nämner i det här inlägget som låg i krokarna av när vi bodde. Då stod vi och hängde på låset till restaurangen, för att vi trodde att den öppnade 20 men det var först 20.30. Den hade öppet till 00.30.

I Valle Gran Rey öppnar restaurangerna redan 18, och det är hur vanligt som helst att folk sitter och äter middag i solnedgången, alltså vid 18.30-tiden. Jag skulle nog säga att 19 är den bästa tiden att äta middag på. Trummandet och de andra aktiviteterna som sker på stranden i La Playa vid solnedgången brukar sluta strax efter 19 om jag minns rätt, och då är det många som går direkt till en restaurang efteråt. Vid 20-tiden fungerar det också bra att äta, men om man går ut vid 21 är man verkligen sent ute – ha ha, det är ju som i Stockholm. Och restaurangerna stänger kanske 22.30 eller så.

Jag vet inte om det är det tyska inflytandet som gör att det har blivit så här – Valle Gran Rey känns ju oftast mer tyskt än spanskt, åtminstone om vintrarna.