Kategoriarkiv: Språk

Ett samtal på tre språk

Du som har följt mig här på Gomerabloggen vet att jag för några vintrar sedan skiftade från att försöka lära mig spanska i Valle Gran Rey, till att försöka lära mig tyska. Det går bättre, eftersom jag har att göra med betydligt fler tysktalande än spansktalande här en vanlig dag. Samtidigt går det långsamt, dels för att jag inte lägger tillräckligt med tid och energi på att faktiskt lära mig, dels för att jag är introvert och är dålig på att kallprata med personer jag inte känner så väl – och det blir sju resor värre på ett språk jag inte behärskar.

En annan anledning till att det går trögt är att inlärningen försvåras av att jag bollar flera andra språk samtidigt. Varje dag när jag är här så kommunicerar jag på engelska, spanska och tyska. Gärna samtidigt. Så här såg en konversation ut som jag hade i dag:

Jag träffade en bekant här som jag inte har träffat på kanske två, tre år. Han är tysk. Jag inledde på tyska med att fråga hur läget är. Han svarade på tyska att det var bra och frågade om jag pratar tyska nu, och jag sa på tyska att nja, jag försöker lite men nej, inte egentligen typ.

Han gick över till spanska och berättade att han pratar spanska nu. Han berättade att han läser romaner på spanska och att han kan föra en konversation på spanska med en person öga mot öga, men att det inte fungerar om det är fler som deltar i samtalet.

Jag lyckades inte få ur mig någon spanska, eftersom jag var inställd på tyska. Men jag är inte tillräckligt bra på tyska för att kunna prata det med någon som pratar spanska. Så jag gick över till engelska och frågade om han har varit i andra spansktalande länder för att öva på spanskan.

Han berättade på spanska vilka andra spansktalande länder han hade varit i. Sedan lyckades jag få ur mig något på tyska, och då svarade han på engelska – antagligen för att han hörde hur dålig min tyska var. Och sedan fortsatte vi samtalet på engelska.

Jag tycker att det är superkul att vara i den här internationella miljön och i alla de här språken varje dag, men det känns inte som om språkblandningen gynnar min språkinlärning.

Något som jag har noterat några gånger är hur lätt det är att fejka att man kan ett språk, i alla fall om man träffar någon som gillar att prata. Jag har flera gånger haft ett “samtal” med någon tysk som har pratat massor. Jag har nickat och hummat och sagt aha och ja och nej vid rätt tillfällen, och så kan det pågå ganska länge tills det uppstår en situation där jag inte förstår. Då säger jag att jag är inte så bra på tyska och kan du säga det där igen. Först då inser de att jag inte är tysk, och då är det inte ovanligt att de säger “men du är så bra på tyska!” Och då har jag alltså inte sagt något annat än ja och nej på tyska. Roligt!

Nåja. Min förkylning är bättre, och den trespråkiga konversationen utspelade sig efter sången i dag. Jag var dock inget vidare på att sjunga, och jag borde nog ha hållit mig borta från sopranstämman. Frågan är om min röst hinner återhämta sig till i morgon, för då är det Stimmbildung, röstträning. Och mer träning i att förstå tyska för mig. Håll tummarna för att jag är frisk nog för det.

El silbo gomero i Fråga Lund

Jag fick ett tips från Kina Edin, som har gästbloggat här på bloggen tidigare, att ett avsnitt av Fråga Lund på SVT har ett inslag om visselspråket el silbo gomero. Uppdatering: programmet verkar vara borttaget från SVT Play, och jag har tagit bort länken.

Programledaren Kristian Luuk har fått in en fråga från en tittare som ska till La Gomera. “Hur fungerar visselspråket?” undrar hon. “Kommer jag till exempel att kunna vissla fram frågan ‘Vad är lösenordet till wifi:t?'” Kristian Luuk åker till La Gomera för att ta reda på det.

(Spoilervarning: om du inte vill läsa om inslaget utan titta på det i stället så sluta läsa här och klicka i stället på länken ovan till SVT Play.)

I San Sebastián frågar Kristian Luuk några män på gatan vem han ska prata med om visselspråket. De tycker att han ska fråga Plácido. Kristian Luuk går hem till Plácido, som bland annat visslar “Kristian”. Luuk undrar om det inte är en bluff ändå. Han ber Plácido att med hjälp av el silbo be en man som står en bit bort att höja armen. Plácido visslar och hans kompis lyfter mycket riktigt armen.

När Kristian Luuk ber Plácido vissla “patatas fritas” trillar poletten ner: visselljuden härmar ljuden i orden “patatas fritas”. Men när Plácido får frågan om han kan vissla “Kan du lägga till mig på snapchat” eller “Vad är lösenordet till wifi:t?” går han bet. “Napcha?” frågar han förvirrat.

I skolorna i San Sebastián och Valle Gran Rey lär man sig el silbo, så Kristian Luuk åker till en skola och är med på en lektion i el silbo. Vi får se fler exempel på att visslingarna härmar spanskans toner och de olika ljuden som man gör med munnen

Kristian Luuk ber en av eleverna att vissla “¿Puedes decirme el código wifi?” Hon gör det och han spelar in det på mobilen, så att han kan öva in det på egen hand efteråt. Efter lite övning går han till en bar och beställer en cortado – med talat språk. Engelska för att vara exakt. Han ber bartendern att få vissla ett meddelande till honom från sitt bord om en liten stund. Han visslar sitt inövade meddelande, men bartendern förstår inte. När Kristian Luuk däremot spelar upp den inspelade visselmeningen från telefonen så förstår bartendern direkt och kommer ut med en lapp med lösenordet.

Jag vet inte hur mycket det var på riktigt och hur mycket det var regisserat för kameran, men scenen i baren gjorde sig i alla fall bra i teve.

Superkul med el silbo gomero i svensk teve! Nu har jag ju spoilat hela avsnittet, så det kanske inte är så kul att titta på det nu. Men om du som jag lider av Gomeralängtan så kanske du vill titta för att få en skymt av Gomeras berg. Avsnitt 5 av Fråga Lund, alltså.  Inslaget om el silbo är uppdelat på två delar. Den första börjar ungefär en halvtimme in i programmet. Den andra är cirka tio minuter från programmets slut

Alto de Garajonay

Jag missade en föreläsning om El silbo i Stockholm

Alltså det här: Instituto Cervantes i Stockholm hade en föreläsning om El Silbo Gomero  – visselspråket på La Gomera – en kväll förra veckan. På svenska. Hur koolt är inte det? Jag fick tyvärr inte reda på det förrän när föreläsningen redan hade varit. Annars hade jag gärna gått dit.

Föreläsningen skedde i samarbete med La Consejería de Turismo del Cabildo Insular på La Gomera – den gomeriska ledningens turistråd, eller vad det nu kan heta på svenska.

Här kan du läsa mer om samarbetet mellan Instituto Cervantes i Stockholm och el Cabildo Insular på La Gomera (på spanska). I artikeln står också att antalet svenska turister på La Gomera ökade med 8,7 procent de första månaderna i år jämfört med samma period förra året. Om jag förstod det rätt. Det låter ju bra, men jag gissar att antalet turister över huvud taget på La Gomera (och på hela Kanarieöarna) hade samma ökning; jag har tidigare skrivit om att det var fler turister på Kanarieöarna den här vintern än tidigare.

Sopranstämma och ett kilo bananer

För två vintrar sedan bestämde jag mig för att sluta tro att jag skulle lära mig spanska här, eftersom de flesta jag pratar med är tyskar, och i stället försöka lära mig tyska. I bagaget hade jag en gymasiekurs i tyska som bara hade gått in genom det ena örat och ut genom det andra, men jag tog tag i det och repeterade lite, och förra året började jag försöka hänga med i tyskan på allvar, när jag var och sjöng och dansade och gjorde annat som var på tyska. Och i slutet av min förra vintervistelse här gjorde jag även några försök att prata lite tyska själv. Det gick framåt, helt enkelt.

Men jag har svårt att upprätthålla motivationen till att lära mig ett språk som jag bara behöver i två månader om året. Så under resten av året la jag inte mycket tid på att behålla mina kunskaper. Jag har svårt att prioritera det.

När jag kom hit den här vintern hade mina kunskaper i tyska backat rejält. Men jag försöker igen, och det har börjat komma tillbaka nu, lagom tills det snart är dags att åka hem igen. Jag får acceptera att jag inte kan prioritera det, hur kul det än är. Men jag gillar att befinna mig i den här internationella miljön där jag utsätts för både tyska och spanska varje dag, även om mina kunskaper inte direkt förbättras :-)

Eftersom jag hör tyska och spanska i lite olika sammanhang lär jag mig också olika typer av ord. På spanska kan jag prata om grönsaker och klara mig i en mataffär. Jag kan säga “tre morötter och ett kilo bananer”, “en påse, tack” och “finns det persilja?” På tyska kan jag säga “sopranstämma”, “struphuvud” och “det är en fin sång”. Ha, ha, snacka om begränsat område :-)

På kontoret är det dock svenska som gäller

Stillnad vind och röstträning

Vinden avtog och det blev varmt och skönt väder. Det skedde ungefär samtidigt som jag började jobba igen, och därför mest sitter inne :-o Det skedde också ungefär samtidigt som jag avslutade min tiodagars rawfooddetox, som jag blev helt trött på för att det inte passar mig att äta kall mat när det inte är så varmt ute. Ja, ja, nu är det varmt i alla fall. Skönt!

Jag har mycket jobb den här veckan, men jag måste ju hinna med lite roligheter också. I dag har jag varit på röstträning. Det är en liten grupp som får gemensamma sånglektioner en gång i veckan med början i dag. Jag har varit med i den här gruppen ett par tidigare vintrar också, och det är verkligen kul och lärorikt. Och det bästa av allt är att det för mig blir en lektion i tyska också samtidigt. För självklart är det på tyska; vi är ju ändå i Valle Gran Rey ;-) Det måste väl ändå vara det bästa sättet att lära sig ett språk – att få det serverat i ett superroligt sammanhang.

Hur går det med tyskan?

Den som har följt den här bloggen ett tag minns kanske att jag förra året bestämde mig för att byta språk från spanska till tyska. Jag har haft som ambition att försöka lära mig åtminstone lite spanska här, men eftersom de flesta som jag pratar med är tyskar så lär jag mig aldrig någon spanska. I stället pratar jag engelska med tyskarna. Därför tyckte jag att det kunde vara roligt att försöka lära mig tyska i stället. Jag har läst motsvarande en gymnasiekurs i tyska för tjugo år sedan bara för att omedelbart glömma bort allt jag lärde mig. Det senaste året har jag repeterat den kursen lite och även lyssnat på eminenta podcasten Coffee Break German – eller snarare bytt podd från Coffee Break Spanish.

Så hur går det nu då? Riktigt uselt måste jag erkänna. Jag kommer liksom inte igång utan faller in i att prata engelska. Både jag och de som jag pratar med märker snabbt att vi kan kommunicera mycket bättre på engelska, och då blir det så. Dessutom verkar min hjärna ha lagrat de spanska orden före de tyska, så när jag försöker komma på ett ord på tyska så dyker det spanska ordet upp först, och så måste jag liksom mentalt lyfta på det för att se om jag kan hitta det tyska ordet bakom. Fatta hur långsam och tråkig jag är att prata med – inte konstigt att alla börjar prata engelska direkt :-)

I dag var jag och sjöng – som vanligt på onsdagar. Sångledaren monadelisa – som också är en känd musiker här i Valle Gran Rey – är från Schweiz och leder sången främst på tyska – lite beroende på vilka som är där, men nu när den värsta högsäsongen har lagt sig så är runt 90 procent av sånggänget tyskar eller åtminstone tysktalande. Och jag tycker att jag förstår henne bra – fast det kan också bero på att hon har ett så tydligt kroppsspråk.

På onsdagssången dyker det ibland av någon anledning upp en sång som är på svenska – jag har aldrig hört sången i Sverige, dessutom är slutklämmen på danska, men det spelar ingen roll för ingen förstår ändå, ha ha. I alla fall så blev jag Lisa ombedda att sjunga den sången inför de andra i dag, och så gjorde vi det. Och efteråt var den tyska kvinnan som jag hade stått bredvid under hela sångsessionen superförvånad över att jag var svensk. ”Men du pratar ju så bra tyska!” Och det roliga var att det jag hade gjort var att nicka och le åt sådant hon sa, säga ”ja” ibland – uppenbarligen på ungefär rätt ställen – och humma lite när jag inte förstod helt och hållet vad hon sa. Och hon var helt övertygad om att vi hade stått och pratat tyska med varandra i två timmar, fast det bara var hon som hade gjort det. Så tydligen kan jag i alla fall fejka att jag pratar tyska – en ganska god färdighet det också ;-)

Så nu är jag i följande läge: på spanska kan jag bara prata om grönsaker (jag kan handla mat och läsa recept i en vegomattidning som jag brukar köpa här), och på tyska förstår jag när det handlar om sång. Och så jobbar jag på att ta mig igenom ett nummer av Der Valle-Bote  (Ja, den lokala tidningen är naturligtvis på tyska.). Det går så där.

I morgon ska jag på röstworkshop. Mera sång. Mera tyska. Mera Valle Gran Rey. Härligt! När jag jobbar egentligen? Nu, tänkte jag.

Plugga spanska i Valle Gran Rey

Det finns en språkskola i Valle Gran Rey, närmare bestämt i La Calera, där man kan plugga spanska i form av intensivkurser. Kurserna går på förmiddagarna från måndag till fredag – jag vill minnas att tiden är ungefär 10-13.30.

De priser som jag har hört är 190 euro för en vecka och 320 euro för två veckor. Man kan även bygga på med fler veckor, då kostar det 140 euro.

Jag vill lägga in en fet reservation för att priserna kan ha ändrats sedan jag fick de här uppgifterna. Jag tror att det är tvåveckorskurser som de framför allt rekommenderar, och åtminstone på vintern när jag är där så brukar de börja en ny kurs varannan måndag. Du får göra ett test första dagen så att du hamnar på rätt nivå.

De som jag har pratat med som har gått den här kursen har varit mycket nöjda. Nu pratar vi inte om att jag har något statistiskt underlag på det, men jag har pratat om det här med kanske tre personer och alla var nöjda. Språkskolan kan även ordna boende om man vill det.

Jag drömmer varje år om att få tid och råd (och den stora konsten att faktiskt ha tid och pengar samtidigt) att plugga spanska. Men det är svårt. Jag brukar ju ha någon veckas semester eller två runt jul och nyår, och då behöver min hjärna vila, inte plugga. Och resten av tiden när jag är där jobbar jag, och då har jag inte tid att gå i skolan halva dagarna. Det får nog fortsätta vara en dröm ett tag till. När jag blir pensionär kanske?

För övrigt har jag nu bytt språkstrategi. Byt språk till och med. Eftersom de flesta jag pratar med i Valle Gran Rey är tyskar, och jag alltid blir lite besviken över att jag inte lär mig så mycket spanska när jag är där, så har jag nu gått över till att försöka lära mig tyska i stället. Planen är att göra ett försök att prata tyska med tyskarna i vinter. Vi får se hur det går.

För dig som är bättre än jag på att prioritera att plugga så finns här en länk till språkskolan, som heter Idea Language School.

Jag behöver lära mig tyska

Som jag har nämnt tidigare är det inte helt ovanligt att jag träffar på andra författare här i Valle Gran Rey. Jag pratade just med en tysk författare, som jag har träffat ett par gånger de senaste veckorna. Han skriver en kärlekshistoria som utspelar sig här på La Gomera. Två tyskar kommer hit och träffas här, men historien får ett tragiskt slut.

När jag träffade honom idag var han på väg ut på research-vandring. Han har en vandringsscen i boken som utspelar sig på berget La Mérica, och eftersom vandringen i boken utspelar sig på eftermiddagen så behövde han gå den på eftermiddagen. Research när den är som bäst :-)

Å, vad nyfiken jag blev på att läsa hans bok. Men då måste jag ju lära mig tyska först. Jag har tänkt på det ändå de senaste dagarna. Jag tänker alltid att jag kommer att lära mig spanska när jag kommer hit, men det gör jag aldrig, eftersom jag nästan bara pratar med tyskar – och då pratar vi engelska. Och jag tycks aldrig få tid och råd att gå i språkskolan här. Så tänk om jag bara skulle lära mig att prata tyska i stället. Jag förstår redan lite. Kanske kan jag prata lite också om jag bara försöker. Om jag i stället för att köra språkappen Duolingo på spanska gör den på tyska istället under året, och så går jag in för att prata tyska när jag kommer hit nästa år?

Det enda problemet är väl att jag hellre vill kunna prata spanska än tyska. Min motivation att lära mig tyska hemma kommer att vara i botten – det är bara när jag är här som jag vill det. Ja ja, vi får väl se hur det blir :-)

Jag hade svårt att bestämma mig för om det här inlägget skulle hamna här eller på min författarblogg, men det fick bli här.

Tre saker jag gör just nu för att lära mig spanska

Jag vill ju gärna lära mig spanska. Även om jag inte gör några större framsteg, eftersom många som hänger i Valle Gran Rey om vintrarna är tyskar, och dem pratar jag engelska med. Och dessutom är det inget jag prioriterar så högt, varken i min vardag hemma i Sverige eller när jag är på plats i Valle Gran Rey. Det är helt enkelt en av alla de där sakerna jag ska göra så fort jag får obegränsat med tid och pengar :-)

Men så här års, när det börjar närma sig Gomeratid för mig så brukar jag få ett ryck och ta tag i spanskan så smått igen. Just nu gör jag det på tre sätt:

1. Jag har bytt språk på Facebook till spanska.  Det kan låta fånigt, men det är faktiskt inte dumt alls. Jag lär mig ord inom ett område där jag inte alls kan någon spanska (eh, inte så svårt, det enda område där jag kan någon spanska är väl grönsaker). Inte visste jag vad lösenord heter på spanska. Det vet jag nu. (Contraseña heter det. Nu vet du också det, varsågod.)

2. Jag har hittat en podd som heter Coffee Break Spanish, som jag gillar. Det är korta program på engelska med syftet är att bli påmind om spanskan och hålla den aktuell. Passar mig utmärkt. Jag har inte gjort mer än lyssnat på några av de senaste poddarna, men det finns en hel del material gratis, och man kan även köpa till mer material.

3. Jag använder appen Duolingo. En gratis språkinlärningsapp uppbyggd som ett spel, där man måste ta sig igenom en viss nivå för att få gå vidare till nästa, och där man får poäng för varje lektion man gör. En lektion tar kanske 10 minuter eller så att göra. Alldeles lagom tid att klämma in någonstans.

Jag kanske ska säga att jag inte började från noll med spanskan – jag läste spanska på gymnasiet , även om det var tjugo år sedan nu och det mesta har försvunnit.

Nu längtar jag tills jag kan gå in i bokhandeln i La Puntilla, Valle Gran Rey, och köpa ett ex av mattidningen Cocina vegetariana.