I dag åt jag middag på en av mina absoluta favoritrestauranger här i Valle Gran Rey – El Baifo i La Playa. Och då finns det ändå många riktigt riktigt bra restauranger här. Det är inte bara jag som gillar El Baifo, så är man flera är det en bra idé att boka bord i förväg.
Men en person – och även två ibland – brukar de ofta kunna klämma in. Då får man i allmänhet dela bord med någon eller några andra. Den här gången fick jag dela bord med en tysk kvinna som brukar vara med på sången på onsdagar.
Hon berättade att hon åkte till La Gomera för första gången på en tjejresa tillsammans med tre tjejkompisar. Redan nästa år fick den ena kompisen tillfälle att köpa ett hus – eller snarare ett ruckel – en bit upp i Valle Gran Rey-dalen, där det inte ens går någon bilväg ända fram. Året efter blev grannhuset ledigt, och en annan i kompisgänget köpte det.
Den här kvinnan har fortsatt att åka hit varje år. Ibland har hon bott i någon av kompisarnas hus, men på senare år har hon hyrt. Hon har två olika lägenheter som hon hyr – en lite större om maken är med och så sololägenheten som hon hyr när hon är här ensam. I år var maken med i tre veckor, och nu är hon här ensam i fyra veckor. Det är nu trettio år sedan hon började åka till Valle Gran Rey om vintrarna. Sa jag att La Gomera ger mersmak? ;-)
Det är blåsigt och lite kyligare här just nu. Jag hade jacka på mig när jag var ute på kvällen, och nu regnar det ordentligt. Skönt att jag hann hem innan det började. Jag var nere och tittade på gänget som trummar på stranden i La Playa vid solnedgången. De brukar ställa in vid dåligt väder, men tydligen var det inte tillräckligt dåligt i dag. Alla trummare hade mössa på sig, och kvinnan som skulle göra eldshow efter trummandet såg ut att frysa ordentligt när hon tog av sig till kortärmad eldshowkostym. Dessutom lovade de att de skulle göra en kort show i dag och att vi snart fick gå in och värma oss :-)
De trummar tills solen försvinner ner i havet.
