I dag har jag gått en skogspromenad – kul som omväxling till vandringarna i bergen! Dagens vandring, nummer 22 i den röda vandringsboken, gick från Arure till Raso de la Bruma och tillbaka till Arure igen. Den är blåmarkerad i vandringsboken, vilket betyder att det är en lätt vandring. Dessutom är den kort. En kort och lätt vandring var precis vad jag behövde efter den långa och ganska strapatsrika vandring jag gjorde i måndags.
Jag behövde alltså ta mig till Arure. Eftersom jag inte heller denna morgon var uppe med tuppen och åkte åttabussen så fick det bli en taxi upp. Har jag berättat var taxistationen i Valle Gran Rey är? Jag fick en mejlfråga om det häromdagen. Den ligger strax ovanför bensinstationen vid den stora rondellen vid La Calera. (Alltså stor och stor. Det finns två rondeller i Valle Gran Rey och inga trafikljus. Det här är den större av de två rondellerna.)
Från Arure gick jag förbi kyrkan Ermita Virgen de la Salud och upp på en kulle med schyst utsikt över Arure.
Vandringen fortsatte en bit i det platta landskapet uppe vid Arure. Där bor folk på sina gårdar och många har höns och getter. Den här geten var visst också ute och vandrade:
Här gick jag alltså en bit på bilvägar men så småningom blev vägen smalare och till slut en stig. Och så kom jag fram till gränsen för nationalparken Garajonay. Jag visste faktiskt inte att den sträcker sig nästan ända till Arure. Men det var kul för jag hade tänkt på att jag ville till Garajonay igen vid tillfälle.
När jag kom in i skogen kändes det som att komma in i en annan klimatzon. Och antagligen är det så. Det måste ha blivit minst ett par grader svalare. Luften är oerhört fuktig – när jag har varit i andra delar av Garajonay har det känts som att befinna sig i ett regnmoln och regnkläder är definitivt rätt klädsel där. Eftersom skogen är tät når inte solen ner och värmer heller. Jag mötte folk med full regnställsmundering. Själv var jag nöjd med att gå i shorts och t-shirt. Så länge jag var i rörelse höll jag mig varm.
I Garajonay finns det gott om korta cirkelleder, och den här jag gick på var en av dem. Jag tror att det tog runt en timme att gå runt den.
Vid dagens mål, Raso de la Bruma, fanns ett picknickställe med bord och stolar där jag kunde ha stannat och ätit min lunch. Men eftersom det var lite kyligt fortsatte jag hela vägen runt och stannade i stället på en plats i solen på vägen tillbaka från skogen.
När jag satt och åt min lunch kom molnen ner från berget i närheten. Det kändes som om de kom rakt emot mig och som om jag skulle hamna mitt i molnen. Men de höll sig en bit ifrån.
Jag gick tillbaka till Arure. Hela den här vandringen tog runt tre timmar. Från Arure liftade jag ner till Valle Gran Rey med en tysk som också hade vandrat över dagen. Han var osäker på hur många gånger han hade varit på La Gomera men han trodde att det var runt tjugo. Vi var överens om att vi skulle komma tillbaka nästa vinter också. Sa jag att La Gomera ger mersmak? :-)