På tisdag lämnar jag Valle Gran Rey. Jag känner mig redan helt låg och vemodig och har kommit in i sista-gången-träsket. I går var jag och sjöng här för sista gången för den här vintern. I kväll ska jag gå på Trance Dance Meditation för sista gången. Det blir nog en sista vandring i helgen också. Och så vidare.
Nyckelorden här är förstås ”för den här vintern”. Jag kommer ju tillbaka hit och får göra allt det här igen. Men just nu känns det alltså ganska vemodigt. Det är ju det här som är nackdelen med att tycka om –man blir ledsen när det tar slut. Ja, ni vet. När jag blir stor ska jag köpa en lägenhet här i Valle Gran Rey så att jag kan stanna läääänge. Eller komma tillbaka en gång till kanske. Just nu blir det dubbla boendekostnader och det kan jag inte ha i flera månader.
För övrigt har det fortsatt att vara dåligt väder. I dag höll jag på att blåsa bort när jag gick ut, och det ska tydligen blåsa ännu mer i morgon. Det har regnat minst en liten skvätt varje dag. Det här är helt klart den av mina vistelser här som jag har haft sämst väder. Men det är en världslig sak.
Jag har bokat två nätter i Puerto de Santiago på Teneriffa innan jag flyger hem på torsdag om en vecka. Jag får se hur mycket jag hinner utforska omgivningarna där och hur mycket jag behöver jobba.