Jag ägnade eftermiddagen åt att sjunga. Varje onsdag kl 13.30–15.30 är det drop in-sång i en lokal som ligger precis vid stranden i Vueltas i Valle Gran Rey. Ett par hundra meter från lägenheten jag bor i, med andra ord.
Det var härligt! Jag kände igen en stor del av det sjungande gänget från förra vintern och blev själv igenkänd av dem. Sångerna är en blandning av allt möjligt. En del kristna sånger, lite afrikanskt, något sanskrit-mantra, en och annan slagdänga. Ofta i stämmor eller kanon. Hmm … det här låter ju precis som när jag sjunger med Ange Turell. Det finns nog ingen i hela världen som är en lika skicklig och pedagogisk sångledare som han, men den här kvinnan som håller i sången i Vueltas kvalar in på en god andraplats.
Som uppvärmning – och ibland även senare under sångpasset – är det improviserad stämsång där vi får olika stämmor som sedan byts ut vartefter. Roligt! Sångledaren pratar mestadels tyska men byter till engelska ibland när hon kommer på att det finns några som inte kan tyska. Jag pratar absolut ingen tyska men kan förstå en aning ibland, och jag har faktiskt inga problem att förstå vad sångledaren vill att vi ska göra i sången – hon är pedagogisk och har ett tydligt kroppsspråk. Och jag förstår ju själva sjungandet – vad mer kan man behöva?
Den tidiga kvällen ägnade jag åt att hänga utanför Casa Maria i La Playa. Det är där det händer. Vid solnedgången. Men det ska jag berätta om en annan dag.