Vandring på La Gomera: Lomo del Balo

Dagens vandring blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade förväntat mig berg men det blev dal.

Min plan var att gå till Las Hayas. Det finns flera vägar dit. Jag följde min vandringsbibel den röda guideboken. Där finns en vandring, med nummer 25, som är en cirkelvandring med olika vägar till och från Las Hayas från Lomo del Balo, som är en bra bit upp längs huvudvägen upp ur dalen.

När jag kom dit hade jag gått i 45 minuter ungefär. Och eftersom jag gick uppför så var jag svettig och faktiskt redan lite trött. Här delar sig vägen och enligt vandringsboken ska jag ta av från huvudvägen och snart ta till vänster. Men den här vägen hittade jag aldrig. Jag har tidigare gått en väg till Las Hayas som måste vara en av de två vägarna som den här cirkelvandringen består av. I morse när jag letade här på bloggen försökte jag hitta blogginlägget om den vandringen, men jag gick bet. Först när jag redan befann mig på vandringen kom jag på att jag måste ha bloggat om den här vandringen på min vanliga blogg, innan jag började blogga om La Gomera separat. Och jo visst, här är blogginlägget om min vandring till Las Hayas. När jag läser det inlägget nu så tolkar jag det som att jag skulle ha fortsatt bilvägen uppåt en bra bit till för att hitta den vägen. Å andra sidan tror jag inte att det var den vägen jag letade efter, utan att det är vägen jag senare skulle komma ner på.

Men det här är efterhandskonstruktioner. Jag befinner mig fortfarande i övre Valle Gran Rey, i krokarna av Lomo del Balo, och letar efter vandring 25 i vandringsboken. Men det är fint även nere i dalen.

Där finns gott om odlingar, och jag går och drömmer om att ha en liten bit mark i Valle Gran Rey, den behöver inte vara större än min odlingslott hemma, där jag kan odla mango och avokado och lite roliga grönsaker.

De här terrasserna finns längs med hela dalen och är väldigt karakteristiska för Valle Gran Rey:

Men jag gick fel. Och så fattade jag det en bra stund senare och gick tillbaka. Och så gick jag fel igen.

Jag kom upp på huvudvägen och gick över den, och fattade inte varför det inte stod i vandringsboken att jag skulle gå över vägen. Note to self: om det händer en massa saker i terrängen som inte är beskrivna i boken så beror det på att jag har gått fel.

Så jag gick tillbaka igen genom odlingarna och så gick jag fel igen. Är det här verkligen vägen?

Nej, det var det inte den här gången heller. Nu hade jag varit ute i två timmar och började tänka att jag nog inte skulle hinna upp till Las Hayas och tillbaka den här dagen. Men jag ville ändå gärna hitta rätt väg, så att jag kunde gå den en annan gång.

Men nej, det var kört. Jag satte mig i en trappa med fin utsikt över palmer, berg och odlingar, och plockade upp min matsäck. Maten bestod av tabouleh, persiljesallad. Jag tänkte på hur gott det hade varit med ett glas färskpressad apelsinjuice till det. Jag har fått in det som vana att dricka färskpressad apelsin när jag äter den här salladen, eftersom c-vitaminen i apelsinen gör det lättare att ta upp järnet i persiljan (Samma sak som att man fick apelsinjuice till blodpuddingen i skolan, om du minns?).

Då kommer en man förbi och hälsar. Han önskar mig ¡Buen provecho!, smaklig måltid. Med sig har han en påse apelsiner, som verkar vara nyskördade från något träd i närheten. Han plockar upp två apelsiner och ger dem till mig.

Jag brukar säga att man får det man behöver, bara man vet vad man behöver – och kommunicerar det till sin omvärld. I det här fallet behövde jag tydligen inte ens berätta det för omvärlden. Men jag skulle inte lita på att det funkar med tankeläsning framöver också; jag tror på kommunikation.

Jag gick tillbaka ner i dalen längs huvudvägen. Jag kom ner till La Calera fyra timmar efter att jag hade startat. Där passade jag på att gå runt lite i de mysiga gränderna, när det nu blev en så kort vandring. Men egentligen var det en alldeles lagom lång tur för mig, och jag blev inte så där sliten som jag alltid blir annars. Fast det var ändå lite det här läget efteråt, softa i solen alltså:

Jag känner mig lite snopen över att jag aldrig kom upp i bergen, och jag förstår fortfarande inte var den där vägen börjar. Jag får nog försöka hitta den andra vägen, den jag gick förra gången jag tog turen till Las Hayas. Men om man bortser från snopenheten var det en fin tur. Det var roligt att se delar av Valle Gran Rey som jag inte har undersökt så noga tidigare.