Etikettarkiv: vinter i värmen

Gästblogginlägg: vinter på Kanarieöarna med barn

Ett av mina syften med den här bloggen är att inspirera andra som inte heller gillar svensk vinter att tillbringa (delar av) vinterhalvåret på varmare breddgrader. När min coola författarkollega Susanne Boll berättade att hon skulle ta med sig familjen och tillbringa tre månader på Gran Canaria den här våren frågade jag genast om hon hade lust att skriva ett gästblogginlägg här, och det ville hon! Jag är extra glad för att Susanne berättar om att ta med sig barnen och låta dem gå i skolan utomlands – ett perspektiv som jag som barnfri inte kan bidra med.

Susanne Boll har skrivit tre romaner som jag gillar mycket – relationsromaner med dragning åt psykologisk thriller. Dessutom sjunger hon i ett band som heter Keep it up. Jag ska också sjunga i ett band när jag blir stor! I alla fall: här kommer Susannes berättelse. Mycket nöje! :-)

Jag, förra året, i samtal med maken:

“Flytta utomlands? Knappast! Vi har det ju så bra här. Barnen trivs i skolan, du trivs på jobbet och jag kan ju i och för sig skriva böcker varsomhelst, men bandet …! Musiken! Och släkt och vänner. Jag kommer att längta ihjäl mig!”

Det kan hända att den här trygghetsknarkaren fällde en och annan tår, och då hade jag ändå inte hunnit nämna för min galna make de tusen andra saker jag var rädd för. Som att barnen inte skulle trivas i skolan och huset vi hyrde kunde vara fullt av kryp. Vad händer om någon blir sjuk? Och Barbie hund! Måste hon flyga nu? I bagageutrymmet!?

Men maken stod på sig. Han har närt drömmen om att flytta utomlands länge. Han längtade efter en vinter med sol och värme och ville ta en paus i det ekorrhjul som vi hamnar i emellanåt. Han ville ha mer tid för barnen och familjen. Och barnen börjar bli stora. Det är troligen lättare att få med sig en nioåring och en tolvåring nu än två tonåringar längre fram.

Jag såg hans poänger men mitt motstånd var hårt och rädslan stor. Jag älskar ju hela paketet: villa, volvo, vovve. That’s me. Jag älskar hemma. Älskar invanda rutiner.
Efter många, långa diskussioner hittade vi till slut ett sätt att göra detta, som båda kunde trivas med. Istället för ett år i till exempel Thailand (som ju många andra åker till) valde vi att spendera tre månader på Gran Canaria.

Tryggt och bra för mig. Nära för folk att hälsa på. Soligt och varmt för maken.

På Gran Canaria, i San Agustin, finns en väldigt bra svensk skola med gott renommé: Svenska skolan Gran Canaria.

Här finns bra sjukvård. Mängder av svenska pensionärer (=trygghet i min värld). Här finns vackra berg för maken att vandra i och surfmöjligheter dessutom. Sol, bad, god mat. Och ön ligger bara sex timmar med flyg från Sverige!

Vi mejlade skolan här i höstas och fick plats för tjejerna i februari. Såhär i efterhand är vi glada att vi fick plats, för skolan är populär och man bör vara ute i tid med sin anmälan.
Det tog en stund för rektorn i Sverige att svara ja till detta tillfälliga skolbyte och inte förrän i november fick vi klartecken att åka (barnens respektive klasslärare sa redan från början att de inte tyckte att det skulle bli några som helst problem).

Skolpengen får man inte med sig från vår kommun, vilket man får från vissa andra. Om barnen går minst sex månader på Colegio Sueco (som Svenska Skolan här heter) och studerar här i oktober så kan man få en statlig peng också, men vi – som valde en kortare period – fick betala 3500 kronor per månad och barn för att gå på skolan. Klart överkomligt, tycker vi!

I november någon gång berättade vi för barnen om våra planer och responsen blev delad. En av tjejerna blev överlycklig medan den andra blev ledsen och arg. Något som ganska snart övergick i försiktig förväntan.

Nu blev det med ens lite bråttom med att få allt att gå i lås. Det är svårt att få boende härnere och vi var sent ute. Vi hade ren tur som hittade ett (!) bra boende som tog emot oss + lilla hunden. Mycket tack vare att maken kan spanska och hittade en Las Palmas-boende kvinna som hyr ut familjens sommarradhus (en bostadsrätt i ett fd bungalowhotell).

Huset ligger en halvtimmes promenad från skolan och en bit från där de flesta svenskar bor (områdena Monte Rojo och Rocas Rojas ligger precis vid skolan och där bor de flesta). Vi tycker att det är skönt med stillheten och kul att dela område med alldeles äkta kanarier :-)

Maken gjorde upp med sitt jobb så att han under dessa 12 veckor kunde jobba på distans, ta ut semester och vara en del tjänstledig.

Jag hade möte med min chef, och bosspersonan i Bollhuvudet var också väldigt tillmötesgående. Det gick bra att skriva på distans :-)

Hunden fick pass och rabiesspruta och möten med lärare bokades. Det gäller ju att barnen inte missar något klassen arbetar med hemma, och de nationella proven måste göras. Vilket lärarna här och i Sverige löste finfint!

Vi bestämde oss för att inte hyra ut huset. Delvis för att det var skönt att ha en utväg för mig OM allt skulle gå åt fanders härnere. Men om vi får till ett äventyr liknande detta igen, så hyr vi ut det. Det är bra mycket smartare att bekosta boendet här på det viset, än att ta av besparingar, som vi gör nu.

Efter en del packningsvåndor och kramiga farväl så kom vi iväg. Lördagen den 4 februari. Jag grät krokodiltårar på flygplatsen när Barbie kördes ner till lastning, men resan verkade ha gått bra för henne, för det var en pigg och glad hund som kom rullande i sin bur på specialbagagebandet på Las Palmas flygplats.

Redan på måndagen var det dags för tjejerna att börja skolan. Den ena var förväntansfull och den andra djupt skeptisk. Jag och maken skulle vara med hela första dagen men blev ivägskickade av två glada barn redan efter en timme. Barnen på skolan här nere är vana vid och rena proffs på att bemöta nya elever.

Skolan är som en liten byskola med totalt bara 60-70 elever från förskoleklass till nian. Alla känner alla och personaltätheten hög. Klasserna är små (en förskoleklass, en 1-3:a, en 4-6:a och några högstadiebarn som studerar via Sofia Distans) och det är lätt att få arbetsro. Barnen leker över åldersgränserna och det är som en riktig liten idyll, faktiskt.

Allt gick alltså väldigt mycket bättre än jag trott och mina rädslor gällande barnens väl och ve kom på skam.

Och jag då? Jag kom också att trivas här. Snabbt. Jag skriver, läser, yogar och simmar mest. Hämtar barnen klockan tre varje dag (11.50 på fredagar) och umgås tätt med dem, maken och andra barn och föräldrar på skolan.

Barnen har haft både sportlov och påsklov på plats, vilket har varit jätteskönt. För även om vi befinner oss i paradiset så finns här såklart läxor, prov och tidiga mornar. Samt de vanliga vintersjukdomarna såväl som löss :-)

På loven har vi tagit igen oss och gjort utflykter till bergen och stränder som ligger lite längre bort. Gran Canaria är så mycket mer än turiststäderna i sydväst. Naturen i norr är STORSLAGEN. Och eftersom ön är så liten tar det bara en dryg timme att ta sig till de norra delarna. Rekommenderas verkligen!

Maken hade rätt och jag tackar honom nu för att han utmanade min rädsla och fick mig att våga det här äventyret <3

Det VAR bra för vår familj att åka hit. Det tycker vi allihop. Nu blir den stora utmaningen att komma hem. Till en stor skola med stora klasser i en stor stad och ett liv som snurrar bra mycket snabbare än här. Förhoppningsvis gör vi det som en sammansvetsad liten liga och med ett större lugn i kroppen.

Om vi kan tänka oss att göra om det här någon gång? Absolut!

Om vi kan rekommendera andra att göra det? LÄTT!

På väg till skolan
På väg hem från skolan
Barbie i bergen
Fika med Barbie på mitt favoritfik: Café Suecia
Lite sjunga blev det här också, till exempel på en bar i Arguineguin

Frågor och svar om mina vintrar på La Gomera

Jag får en del nyfikna frågor från min omgivning om mina vintervistelser på La Gomera. Därför har jag samlat ihop några frågor och svar här. Det är ett långt inlägg men det har tydliga frågerubriker, så du kan hoppa till just de frågor du undrar över.

Det här inlägget handlar alltså inte så mycket om La Gomera utan om hur jag lägger upp min vintervistelse här. Förhoppningsvis ger det svar och inspiration till den som också är sugen på att tillbringa mer än någon veckas semester på varmare breddgrader än i Sverige under vintern.

Som bakgrund kan jag nämna att jag har gjort två livsval som kanske gör det lättare för mig än för många andra att åka i väg en längre period:

  1. Jag har inga barn.
  2. Jag har ingen anställning.

Nästan längst ner i det här inlägget länkar jag även till ett tidigare inlägg jag har skrivit för dig som skulle vilja åka men som inte kommer iväg för att det är något som hindrar dig.

Hur började det?

Jag avskyr att vara i Sverige under vinterhalvåret. Det är på tok för mörkt och kallt för mig. Eftersom jag inte heller gillar julen (länk till ett inlägg på min vanliga blogg, där jag skriver om att jag inte firar jul) så brukade jag alltid åka på semester till något varmt ställe över jul. Men jag drömde om att slippa mer än två veckor av den svenska vintern.

År 2006 gjorde jag mitt första försök att flytta kontoret söderut. Resan gick till Kap Verde. Jag hade två veckors semester över jul och stannade sedan kvar i ytterligare två veckor för att jobba. Det var dock för dålig internettillgång på ön Sal där jag befann mig (det här var alltså tio år sedan; det är bättre nu). Jag var tvungen att tillbringa en stor del av min arbetstid åt att jaga runt på olika internetcaféer och försöka ladda ner texterna som jag skulle jobba med.

År 2012 var jag sugen på att ta tag i vinter-i-värmen-projektet igen. Jag kom att tänka på att jag hade varit på en sångresa i Valle Gran Rey på La Gomera i januari 2008 och att det ju var mysigt. Kanske var det en plats där jag skulle kunna tillbringa en längre period? Eftersom jag känner flera som har varit på den här sångresan, och alltså i Valle Gran Rey, många gånger så frågade jag runt bland dem. Min viktigaste fråga var nog: Finns det bra mataffärer i Valle Gran Rey? På Kap Verde-ön Sal var matutbudet skralt och så vill jag inte ha det under en längre vistelse. Och inte har jag vare sig lust eller ekonomi att äta ute varje dag. I Valle Gran Rey finns det grymt bra mataffärer – men det visste jag inte då; under den där sångveckan hade jag inget kök utan åt på restaurang.

Jag bestämde mig för att åka till Valle Gran Rey. Vad jag inte heller visste då var att om man vill bo i Valle Gran Rey över jul och nyår så behöver man boka det långt i förväg. Jag började inte leta förrän på hösten och hittade heller inget boende över helgerna. Jag hyrde en lägenhet en bit upp i Valle Gran Rey-dalen från början av januari och kompletterade med att vara på Teneriffa i tio dagar över jul och nyår.

Här har jag skrivit om att boka boende i god tid om du vill åka till Valle Gran Rey på vintern.

Hur kom du på att du ville tillbringa vintern just på La Gomera?

Jag hade ju varit på den där sångresan i Valle Gran Rey men inte tänkt på att det skulle vara något särskilt med platsen. Att jag testade att vara där en längre period i januari 2012 var just ett test. Var det här en plats jag skulle trivas på? Och jag blev störtkär. Kärlek vid andra ögonkastet. Nu betraktar jag Valle Gran Rey som mitt andra hem på jorden, och det finns ingen annan plats jag känner så starkt för.

Hur länge är du borta?

Min vintervistelse har oftast varat i sex eller sju veckor. På vägen till La Gomera brukar jag ofta utforska någon annan av Kanarieöarna i några dagar eller någon vecka. Jag skulle vilja vara borta längre; jag drömmer om att åka redan i början av november. Men jag har inte fått till det än. Förr eller senare, hoppas jag!

Hur många vintrar har du gjort så här?

Jag började vintern 2011/2012, så nu – vintern 2016/2017 – är det sjätte gången.

Vad gör du där så länge?

Jag tar med mig min dator och flyttar kontoret till Valle Gran Rey. Jag är frilansande språkkonsult i svenska och har ett soloföretag som heter Klartext. Många av mina uppdrag går ut på att skriva eller granska texter. Det innebär ofta att jag sitter framför datorn och jobbar på egen hand, och det kan jag göra under parasollet också. Om jag har uppdrag som kräver att jag är på plats hos kunden så får jag försöka styra det så att jag inte har några fysiska möten just under den här perioden. Och om inte det fungerar måste jag tacka nej till uppdraget. Eftersom jag vet i förväg att jag inte kommer att vara i Sverige under den här perioden så kan jag tala om det för (potentiella) kunder i god tid. Januari är även en period på året när jag ofta har lägre beläggning än andra tider, så det passar bra för mig att vara borta just då.

Jag brukar även passa på att ha lite semester runt jul och nyår, eftersom det är många röda dagar och inte så många som förväntar sig att jag jobbar då. Men så fort helgerna är över så går jag in i vardagsläge. En stor del av poängen med min vintervistelse på La Gomera är just att jag tar med mig min vardag och förlägger den på en plats där klimatet passar mig bättre, och där jag dessutom känner mig otroligt hemma. Det är den här vardagen jag är ute efter, inte att ligga på stranden i ett par månader.

Även om jag inte skulle jobba under den här tiden vore det inte svårt att fördriva tiden. I Valle Gran Rey finns massor av aktiviteter i stil med att sjunga, dansa fridans och göra yoga, och jag skulle lätt kunna göra något sådant varje dag om jag hade tid. Och så tränar jag på gymmet precis som hemma. Dessutom kan man förstås vandra i bergen, cykla, bada i havet eller strosa runt på stan (ja ja, byn då).

Åker du iväg för att skriva?

Jag är ju författare också (mer om det på Jennys författarblogg). Den här frågan brukar inte vara formulerad som en fråga utan som ett påstående: “Å, du åker iväg för att skriva!”. För många har den där romantiska bilden av författaren som sitter och skriver under palmerna. Den myten måste jag tyvärr slå hål på i mitt fall. Jag brukar mest jobba med mitt vanliga jobb under den här perioden. Förhoppningsvis hinner jag med lite skrivande också om jag är i en skrivperiod.

Hittills i min författarkarriär har jag aldrig lyckas frigöra någon månad eller två till att bara skriva. I stället brukar jag skriva på fredagar. Men vem vet, vilket år som helst nu kanske en skrivperiod sammanfaller med att det är januari och att jag inte har några uppdrag, eller har möjlighet att tacka nej till uppdrag just då, och då jävlar kommer jag att åka iväg och skriva!

Åker du ensam?

Ja, den mesta av tiden brukar jag vara här ensam. Maken har varit här två gånger om jag minns rätt. En gång i en vecka och en gång i tre veckor. Vi har även flera gånger varit på någon annan kanarieö tillsammans över jul och sedan har han åkt hem och jag har åkt till La Gomera. Men maken har ett jobb i Stockholm och just nu inte bara en utan två stora hundar, som han inte kan ta med sig. Så han har inte möjlighet att vara borta längre perioder.

Oj, vilket motstånd jag hade mot att åka ensam första gången. Skulle jag verkligen trivas med att vara ensam i sju veckor? Numera har jag helt och hållet bejakat att jag är introvert, och trivs alldeles utmärkt med bara mig själv som sällskap. Dessutom har jag sedan dess lärt känna en del människor som också hänger i Valle Gran Rey så här års – några via den här bloggen – så även om jag inte har några nära vänner här så har jag en hel del bekanta. Jag har också vänner från Sverige som ibland är nere någon vecka samtidigt som jag, så då får jag sällskap. Och eftersom jag ägnar mig åt en del fritidsaktiviteter som görs i grupp så blir jag automatiskt en del av några sociala sammanhang. Och precis som hemma så hänger jag en hel del i sociala medier och får ett socialt sammanhang där också.

Firar du jul där?

Nej, jag firar inte jul :-)  Se frågan “Hur började det?” ovan. Men jag brukar alltid se till att vara borta över jul.

Har du en lägenhet på La Gomera? Eller hyr du samma varje år?

Nej, jag har tyvärr ingen lägenhet i Valle Gran Rey, utan jag hyr varje år.

Jag har bott i tre lägenheter under de här sex vintrarna. En i Casa la Seda, som ligger en bit upp ur Valle Gran Rey-dalen. Supermysigt ställe men för mig som inte kör bil var det för opraktiskt att vara så långt bort från allt, och för jobbigt att handla mat. Sedan hyrde jag en lägenhet i Vueltas två gånger. Verkligen praktiskt att bo så mitt i smeten – och en bra lägenhet var det också. Men sedan var jag för sent ute när jag ville hyra den för tredje året, så då fick jag leta vidare och hittade lägenheten i La Calera som jag nu bor i för tredje gången. Jag är faktiskt lite kär i den här lägenheten, även om det är aningen mer opraktiskt att bo här, för de flesta aktiviteter jag vill göra är nere i Vueltas eller Borbalán, och det är en bit att gå. Lägenheten är perfekt för en person. Om maken tänker komma hit någon mer vinter så skulle vi dock behöva fundera på att bo någon annanstans då, för lägenheten är för liten för att vi ska trivas att bo i den båda samtidigt.

Här hittar du några länkar där du kan börja leta om du söker boende på La Gomera.

Är det billigare att leva där än i Sverige?

Oooh, I wish! Men nej, tyvärr. I alla fall inte om man jämför med Stockholm. Jag betalar ungefär lika mycket i hyra som jag gör hemma. Och eftersom jag fortfarande betalar min del av hyran hemma så gör jag av med betydligt mer pengar på boende under den här perioden. Det är en av anledningarna till att jag inte är borta längre.

Jag lägger ungefär lika mycket pengar på mat som hemma – kanske aningen mindre, men ekologisk mat av hög kvalitet är dyrt här, liksom hemma. Och det är väl som det ska vara. Jag lägger mer pengar på fritidsaktiviteter här än i Sverige men mindre på att åka kommunalt. Summa summarum går själva levandet på ett ut ungefär. Men boendet och resan kostar förstås.

Det som är betydligt billigare i Valle Gran Rey än i Stockholm är att äta på restaurang. Men det gör jag inte särskilt ofta hemma, så om jag började göra det mycket mer här så skulle mina matkostnader ändå gå upp.

Kan jag också tillbringa vintern i värmen?

Ja, det kan förstås bara du svara på :-) Men ibland sätter vi upp fler hinder för oss än vi behöver. För några år sedan skrev jag ett inlägg som kanske kan inspirera dig att ta dig förbi något av de hinder som står i vägen för din vintervistelse i varmare klimat. Inlägget är skrivet på min författarblogg, för det var innan jag hade kommit på att jag skulle ha en separat blogg om La Gomera. Här hittar du inlägget Vinter i värmen: vad hindrar dig?

Vad undrar du?

Undrar du något mer? Skriv gärna din fråga i en kommentar så uppdaterar jag det här inlägget med fler frågor och svar om jag misstänker att de är intressanta för fler bloggläsare.

Hoppas att du har det gott! Oavsett om du är i värmen eller kylan just nu.

Vinter på La Gomera

Den här veckan blev det kallt i Stockholm. Och genast satte min La Gomera-längtan in med full kraft. Så här ser planerna ut för den här vintern:

Jag kommer att semestra på Gran Canaria över jul tillsammans med maken. Min tidigare erfarenhet av den ön består av två partyresor till Playa del Inglés i tjugoårsåldern. Jag har alltså inte sett ön alls, och det tänkte jag åtgärda nu. Maken vill kitesurfa, och det gör man tydligen bäst i Maspalomas, så vi kommer att vara tvungna att hänga i turistområdena några dagar för det. Men sedan är min tanke att vi ser oss omkring lite på ön. Eftersom maken är en sån som kör bil, och dessutom alltid vill vara bilburen, så har han hyrt bil, och det ger ju stora möjligheter att se ön. Bra grej! Vi har hyrt en lägenhet långt från turistområdena, men nära Las Palmas – en stad som jag har varit nyfiken på ett tag, så den hoppas jag att vi hinner utforska.

Sedan åker jag vidare till La Gomera. Jag kommer till Valle Gran Rey precis före nyår. Det blir antagligen några semesterdagar till innan jag övergår till att ha vardag där. Och det tänkte jag ha tills i början av februari. Det blir jobb och sådant som vanligt, bara i ett bättre klimat än i Vinterstockholm. Det blir bra! :-)