Etikettarkiv: teneriffa

Hemresa med vandring i Los Cristianos

Resa, Vandring,

Nu är jag hemma i Sverige igen. Det känns mycket bra, förutom att det är vinter här förstås ;-) För mig är det dock en enorm skillnad på hur jag upplever vintern nu i februari än hur det känns i november. Då är det så oändligt långt kvar. Och så har jag de mörkaste månaderna december och januari framför mig, för att inte tala om juleländet. Nu däremot finns det ljus en bra bit in på eftermiddagen och snart är det vår :-)

Jag ägnade som vanligt två dagar åt att åka hem. Tog Fred Olsens morgonbåt från Valle Gran Rey i måndags. Min separationsångest av att åka från Valle Gran Rey var faktiskt aningen mindre än vad den har varit andra vintrar. Det var regn och ganska kallt, vilket hade fördelen att jag fick se en fantastisk regnbåge på vägen. Svårt att få den att se snygg ut på bild genom den smutsiga och regniga fönsterrutan på båten dock.

I San Sebastián väntade jag ett par timmar på Armasbåten som tog mig till Los Cristianos på Teneriffa. Där var det bättre väder. Jag hälsade på min språkkonsultkollega Hanna, som är i Los Cristianos i tre månader med familjen, inklusive de två barnen som går i den svenska skolan där. De hade fått tag i en grymt mysig lägenhet med en helt fantastisk balkong – jag vill säga terrass eftersom den är stor som ett vardagsrum, men man säger kanske alltid balkong om en terrass som är ovanför markhöjd?

När man är uppe i den här lägenheten så märker man liksom inte att man är i Los Cristianos – en stor fördel om man som jag inte är särskilt förtjust i den staden. Det är lugnt och skönt och trafiken hörs i princip inte alls. Och så småningom har man utsikt över solnedgången. På bilden nedan ser det ut som om jag inte är särskilt högt upp, men poolen ett par våningar ner ligger också långt över markytan.

Hanna och jag ägnade eftermiddagen åt att promenera upp på berget Guaza. Berget markerar slutet på staden både åt söder och väster, eftersom det är ett avlångt berg. Om du kommer in till Los Cristianos med Gomerabåten så ser du berget längst till höger. Den delen av berget som vi var uppe på är närmast havet, alltså längst söderut.

Om jag minns rätt tog det en och en halv timme för oss att gå upp på berget. Sedan belönades vi med den här utsikten.

Snyggt va? Det kändes kul att se Los Cristianos från den här vinkeln. Och så var det roligt med en liten vandring. Man kan även gå vidare västerut på berget, och jag kan tänka mig att det nästan kan bli en heldagsvandring om man vill – någon som vet? Vi nöjde oss dock med den här lilla turen.

På bilden nedan har jag ringat in ett annat berg, Chaoyfita, som man också kan gå upp på. Hanna gjorde det häromveckan, och det verkar också vara en lagom liten vandring om man har ett par timmar över i Los Cristianos. Och det verkar jag ju ha någon gång om året eller så. Nu vet jag vad jag ska göra nästa gång.

På tisdagen gick mitt plan hem till Sverige, och nu är jag alltså hemma. Men om sisådär tio månader kommer jag tillbaka till Valle Gran Rey. För det är ju där jag ska vara på vintern.

Puerto de la Cruz på Teneriffa

Resa,

Jag har tillbringat några dagar i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Jag har varit här en gång tidigare, för sex år sedan, på väg till La Gomera för min första vintervistelse där. Den gången jobbade jag dock mest och hann inte titta runt så mycket på stan. Den här gången har jag sett mig omkring lite mer.

Jag känner mig lite kluven till Puerto de la Cruz. På plussidan finns havet, de omgivande bergen, de charmiga gamla stadsdelarna, pirarna, höjdskillnaderna som ger staden en särskilt karaktär – och att det inte på långa vägar är lika mycket kommers som i Los Cristianos/Playa de las Américas. På minussidan finns hotellen med skyskrapskänsla och att det trots allt är ordentligt turistigt på sina ställen. Jag måste erkänna att jag har svårt för delar av strandpromenaden och runt Lago Martiánez (ett poolområde precis vid havet, som i sig ser rätt fint ut om man gillar sånt – jag har dock inte varit där inne ). Där finns en del inkastare och försäljare som kommer fram till en när man passerar.

Puerto de la Cruz sett från Plaza de Europa
Och här är utsikten över stan från motsatt håll, många trappsteg ovanför strandpromenaden.
Havet
Mera hav
Det här är i övre delen av stan
Och det här är nere på havsnivå

Och lite stickgrafitti minsann. Trevligt!
Det går höns på gatan på ett ställe här i Puerto de la Cruz.
I trappan mellan övre och nedre delen av Puerto de la Cruz försökte jag ta kort på den här fågelflocken. Det gick så där.

Visst har den här fyren ett väldigt ofyrigt utseende?
I dag badade jag från den här piren, som ligger bortom Plaza de Europa, vid konstmuseet. Det var mysigt. Piren var väldigt varm när solen stekte på de svarta stenarna. Så badet blev extra skönt.

Jag summerar ändå mer plus än minus. Jag kan absolut tänka mig att titta förbi här igen. Och om jag inte redan hade hittat mitt vintertillhåll i Valle Gran Rey så skulle jag säkert kunna tänka mig att tillbringa lite längre tid i Puerto de la Cruz.

La Orotava på Teneriffa

Resa,

Äntligen har jag lämnat Vintersverige! Jag är i Puerto de la Cruz på Teneriffa i några dagar innan jag fortsätter vidare till La Gomera på fredag. I dag har jag dock gjort en utflykt till La Orotava, och det tänkte jag berätta om här. Jag återkommer och berättar om Puerto de la Cruz vid ett annat tillfälle.

La Orotava är alltså en stad på norra Teneriffa. Att åka dit från Puerto de la Cruz med buss tar bara 20 minuter, så det kändes som en lagom utflykt även för mig som inte gillar att resa. (Här skrev jag för ett år sedan om mina resnojor.) Jag har tänkt åka till La Orotava vid flera tillfällen tidigare när jag har varit på Teneriffa, och nu blev det äntligen av.

Först när jag klev av bussen blev jag förvånad över hur stor staden verkade vara och att det var så mycket trafik. Men jag upptäckte snart att det verkade vara precis i området runt busstationen som det var mest trafik, så det var bara att söka sig en bit därifrån för att öka mysfaktorn.

Jag läser på Wikipedia att La Orotava har 41 000 invånare, vilket är fler än de 30 000 personer som bor i Puerto de la Cruz. Och jag som trodde att jag åkte till ett mindre ställe. Eftersom det inte ligger vid havet är där inte så mycket turister. Dessutom ligger det längre upp i bergen än i Puerto de la Cruz, så det var nog någon grad kallare. Vädret varierade en del. Jag satt i en park och åt matsäck i solen, och då var det superskönt. Annars var det mest molnigt. Jag gick i shorts och en långärmad skjorta och det var lagom klädsel för mig när jag var i rörelse, men om jag inte hade fått sol på mig under lunchen hade jag nog frusit. Lokalbefolkningen gick i dunjacka förstås – det är ju trots allt vinter :-)

När jag väl hade tagit mig bort från trafikkaoset vid busstationen så visade sig La Orotava vara en supermysig stad. Söta hus i olika färger.

Fina kyrkor och massor av spännande byggnader.

 

Mysiga parker.

 

Staden påminde mig mycket om La Laguna, där jag var förra året. Lika mysigt, men La Orotava är mindre och betydligt backigare.

 

Det finns även en liten botanisk trädgård, som är en avknoppare till den större botaniska trädgården här i Puerto de la Cruz.  Där står det här trädet,  som heter drago på spanska och dracaena draco på latin. Enligt Wikipedia blir det drakblodsträd på svenska.

Om det inte har framgått så gillade jag La Orotava skarpt. För mysfaktorn, för bergen, för höjdskillnaderna, för utsikten och för att det fanns massor av sevärdheter och fina hus men helt utan turistkommersen som det finns en hel del av här i Puerto de la Cruz, och som får mig att hasta igenom Los Cristianos så fort som möjligt när jag ska till eller från La Gomera-båten.

Restaurangen Tasca 61 – och lite fakta om La Laguna

Resa,

Jag blev kär i dag. Föremålet för min ömma låga heter Tasca 61 och är en galet charmig restaurang med ekoprofil här i La Laguna.

Kyparen – och jag fick en känsla av att han även var (del)ägare och alltiallo – var så otroligt trevlig och det satt liksom charm i väggarna; alla som kom in såg ut att bli glada bara av att vara där. Jag vet i alla fall att jag blev det.  Allt som jag säkert skulle ha sett som minus på ett annat ställe blev bara trevligt här.

Jag fick introvertbordet, och var förstås mycket nöjd med det. Till höger i bild är baren, där man kan sitta och ta ett glas vin, och rakt fram är den egentliga restaurangdelen, men mitt bord stod alltså i bardelen. Som också fungerade som skafferi – det här är precis bredvid bordet där jag satt:

Sedan kom kyparen och bad en massa gånger om ursäkt, men han skulle behöva komma in i skåpet bakom mig. Jag fick snällt flytta på mig så att han kunde hämta det han behövde hämta. Han ursäktade sig med att det blir lite trångt när man har en restaurang som bara är 34 kvadratmeter.

Kanske bäst av allt var ändå toaletten: en liten grodtoa bredvid den stora toan. Med en skärm mellan. Så fint!

Jag åt en mycket god gratinerad aubergine med massor av ekologisk mozzarella och parmesan. Det fanns flera vegetariska rätter på  menyn. Jag missade tyvärr att notera om det fanns några veganska rätter.

Sedan kom det in en hel barnvagnsmaffia som sökte skydd från regnet utanför, och då blev de 34 kvadratmeterna lite väl trånga för mig. Men då hade jag ätit klart, så jag klämde mig förbi barnvagnarna och ut i regnet.

Tasca 61 har öppet  10–16, så du kan inte äta middag där, utan det är lunch som gäller.

La Laguna – korta fakta

La Laguna, eller San Cristóbal de la Laguna som staden egentligen heter, är Teneriffas näst största stad och den tredje största staden på Kanarieöarna (efter Las Palmas och Santa Cruz de Tenerife). La Laguna är en universitetsstad, och det märks tydligt. Det är många unga människor på stan, det finns en bokhandel i varje kvarter och ett kopieringscenter i varje hörn. Och tydligen ska nattlivet vara utmärkt här, men det vet den här tanten inget om.

La Laguna anses tydligen vara Kanarieöarnas kulturella huvudstad, vilket också skulle kunna vara en delförklaring till alla bokhandlar. Det finns gott om gallerier, och precis som i Valle Gran Rey verkar det vara ett tillhåll för musiker. På kvällarna står det gatumusiker överallt, och jag har även sett en musikskola. Här bor 150 000 invånare plus 30 000 universitetsstudenter (siffrorna, som jag hittade på engelska Wikipedias artikel om La Laguna, är från 2009). Staden är också känd för sin färgglada arkitektur och för sina kyrkor.

Nu när jag googlar så hittar jag siffror på att La Laguna ligger på ungefär 600 meters höjd. Det kan förklara att det är så mycket kallare än i Santa Cruz, som ligger i höjd med havet. Klimatet i december är alltså inte det bästa, och jag kan tänka mig att det snarare är på senvåren eller sommaren man ska åka hit om man vill ha det varmt och skönt.

Men i morgon åker jag till La Gomera och Valle Gran Rey. Hej så länge!

Museo de la ciencia y el cosmos i La Laguna

Resa, ,

Jag är normalt lite allergisk mot museum – jag brukar tycka att det är för tråkigt, helt enkelt. Men det här var kul! Museo de la ciencia y el cosmos är som en stor lekplats, för både barn och vuxna, där man lär sig saker medan man leker. Perfekt! Tekniska museet i Stockholm är väl en bra jämförelse tror jag.

Jag tog spårvagnen dit; hållplatsen heter samma som museet. Det tog bara fem minuter så det hade ju fungerat att promenera också – men nu fick jag ju åka spårvagn :-) Det här landmärket möter utanför museet:

Inne i själva utställningen handlar det om solen och planeterna, jorden, människokroppen och lite fysik och teknik och historia och sånt – ja du hör ju: allt man behöver ;-) 

Här lärde jag mig att järn förlorar sin magnetism om det blir varmt. Vilket visas genom att man trycker på en knapp och då blir järnkedjan varm och släpper taget från magneten – tills den har svalnat igen.  

 

Det här tyckte jag var det roligaste på hela utställningen:

Texten ovan får man se när man står vid det som ser ut som ett bord med en bubbla på – till höger i bilden nedan. Det står att den svarta bågen är en del av en cirkel. Uppgiften är att ta reda på var på museet som man ser hela cirkeln.

Där gick jag runt som ett fån och försökte pussla ihop en cirkel av de här svarta bågarna. Så småningom stod jag en bra stund och hade nästan hittat den. Flyttade mig lite till höger och sedan till vänster. Gick fram en bit och sedan tillbaka igen. Funderade på om jag kanske var för kort för att passa in i mallen.

Då insåg jag att det naturligtvis var tvärtom. Jag behöver hitta barnets perspektiv. Jag böjde mig ner – och där var cirkeln:

Här står det Jenny på antik kanariska om du undrar:      

Och här med hieroglyfer: 

”Du är här.” Bra om man går vilse.

Jag gick in i en spegellabyrint.

Otroligt förvirrande. Det var ett ungt par som var inne i labyrinten samtidigt som jag, och vi gick runt, runt och skrattade åt att vi möttes hela tiden.

Så här någonting ser en överblick av utställningen ut. Typ 90 procent av utställningen sker i ett enda stort rum. Det fanns hur många stationer som helst, och mot slutet orkade jag inte ens kolla om jag hade missat något.  

Riktigt roligt var det, som sagt. Barnvänligt. Det mesta var bara på spanska dock. Visserligen var det ju mycket trycka på knappar, titta och experimentera själv. Några av filmerna som man kunde titta på vid några stationer fanns på engelska. Och några enstaka skyltar fanns det en engelsk översättning till. Men det var inte konsekvent genomfört – kanske är det på gång? Den som inte förstår ett ord spanska förlorar nog lite väl mycket av innehållet. Jag kan absolut inte tillräckligt med spanska för att förstå alla skyltar med fakta, men jag förstod tillräckligt för att kunna tyda kanske 70-80 procent av Que hacer-skyltarna, alltså de som berättade vad man skulle göra, typ trycka på en knapp och se att det ledde till att något särskilt hände. Och när jag hade gjort det kunde jag tolka faktaskylten bättre och förstod oftast vad det var jag hade gjort.

Jag rekommenderar verkligen Museo de la ciencia y el cosmos för både barnfamiljer och nyfikna vuxna med barnasinnet i behåll , med reservation för att det är bra om någon i familjen kan åtminstone lite spanska. Fem euro kostade det – det blir mycket kunskap och underhållning för de pengarna. Öppet alla dagar i veckan, om det inte är helgdagar och sådant, men stänger tidigare på söndagar och måndagar.

Marknaden i La Laguna

Resa,

I dag hittade jag marknaden i La Laguna. Om jag ska vara ärlig så visste jag inte ens att det fanns en, men jag är glad att jag snubblade över den; jag gillar verkligen matmarknader.

Marknaden är till stor del inomhus och påminde mig mycket om Hötorgshallen i Stockholm.

Jag gillar att jag kan be att få en avokado som är lagom mogen att äta i morgon.

Och så köpte jag lite goda nötter.

Efteråt satt jag en stund på en bänk utanför marknaden . Solen tittade fram och jag tog till och med av mig jackan en stund :-)

Fin utsikt hade jag också.

La Laguna har verkligen charm, och jo då, jag kan leva med klimatet här, även om jag kan ha påstått motsatsen igår. Det är klimatet i lägenheten jag hyr som jag inte kan leva med. Det kan i och för sig vara så att det är lika kallt i alla lägenheter i den här stan. Kanariska hus är inte kända för att hålla värmen särskilt bra på vintern.

Jag vet inte om stadens charm kommer fram av de här bilderna, men det är värt ett försök i alla fall.

Sedan gick jag på museum. Men det återkommer jag om i ett separat blogginlägg. Nu ska jag fixa middag och sedan hålla till under en filt eller två resten av kvällen.

Jo, det blir lite Teneriffaprat här på Gomerabloggen i morgon också. På torsdag fortsätter jag till La Gomera.

Resa till La Laguna på Teneriffa

Resa

I går eftermiddag flög jag från Arlanda till Teneriffa. Eftersom jag skulle landa ganska sent på kvällen så bokade jag ett hotell nära flygplatsen i natt i stället för att försöka ta mig till La Laguna direkt på kvällen. Jag tog en taxi från Teneriffas södra flygplats till hotellet. Det tog typ en kvart och kostade 16 euro om jag minns rätt.

Hotellet heter Hotel Playa Sur Tenerife (länk till booking.com, där jag bokade det). Jag bokade det ju bara för att det var nära flygplatsen och kändes prisvärt. Hotellet fyllde sin funktion så vitt jag kan bedöma på de tolv timmar som jag var incheckad. Personalen var supertrevlig, det ingick en okej frukost och det fanns wifi i allmänna utrymmen.

När jag vaknade i morse upptäckte jag att den utlovade havsutsikten från mitt rum var precis så krystad som man tänker sig att havsutsikter ska vara. Ser du havet där mellan träden? Nej, knappt jag heller ;-)

Hotel Playa Sur ligger i El Médano. Jag fick en fin barfotamorgonpromenad på stranden. Hotellet ligger direkt vid vattnet så det är ett fint läge på det sättet. Det stod en skylt om att det är badförbud, på grund av vågor och strömmar antar jag, men jag såg flera som badade på morgonen.

Nu visar jag de fina bilderna här, men det var faktiskt inte så fint i omgivningarna – förutom havet då, som gjorde sitt jobb. Det här är ingen plats jag skulle rekommendera att tillbringa semestern på.

Efter frukost tog jag en taxi igen. Två taxiresor på två dagar – jag som brukar vara för snål för att ta taxi. Men det var en kort resa igen, till San Isidro närmare bestämt, för därifrån går det att ta bussen till Santa Cruz. Taxiresan tog nog bara fem minuter och kostade 6 euro. Taxichauffören var trevlig och pekade och visade noga var busshållplatsen var, nämligen på bilden nedan, eftersom han inte kunde stanna där utan att behöva åka evighetslångt åt fel håll på motorvägen först.

Härifrån tog jag alltså bussen till Santa Cruz. Min plan var att låsa in min resväska på den stora busstationen och gå en sväng på stan och äta lunch.

Jag gillar förresten att huset som får mig att tänka på operahuset i Sydney, och som jag skrev om en tidigare gång när jag var i Santa Cruz, har en egen ikon längst till höger på den här skylten:

Jag hittade ingen väskförvaring på busstationen, som alltså är ett riktigt resecentrum, och det måste ju finnas någonstans att låsa in sin väska där. Men jag orkade inte leta och jag frågade ingen heller utan jag slog mig ner på restaurangen/fiket och åt lunch. Och blev kvar där en stund medan jag läste ut den här eminenta boken:

Sedan tog jag spårvagnen till La Laguna. Jag gillar verkligen den här spårvagnen – kanske är det rentav den som gör att jag ville åka tillbaka till La Laguna.

Nu när jag ser mig själv i linne så känns det avlägset. Har jag varit någonstans där det var tillräckligt varmt för att jag skulle kunna gå klädd i linne? I dag?

I La Laguna är det inte varmt alls. Precis som förra gången jag var här så var det flera grader svalare när jag klev av spårvagnen än när jag klev på den i Santa Cruz. Den här gången var jag dock beredd. Jag hade långbyxor, och dessutom en jacka i närheten som jag kunde ta på mig. Jag har sett två termometrar på stan. Den ena sa tretton grader och den andra sa sexton grader. Jag måste kolla upp varför det är så mycket kallare här än i Santa Cruz. Jag har ingen känsla av att spårvagnen går upp i bergen, men jag antar att det är en viss höjdskillnad. Men det här hinner jag inte kolla just nu, för jag behöver gå och lägga mig.

Jag blev stående ett tag på gatan utanför lägenheten och väntade på att hyresvärden skulle komma och släppa in mig. Men till slut kom jag in och kände mig mycket nöjd med att vara framme efter att ha varit på resa i två dagar.

Jag gick ut för att se mig omkring och för att proviantera. Jag hittade en kryddaffär där jag shoppade loss. Och så hittade jag tillbaka till ekomatbutiken som jag var inne i förra gången jag var här. Jag kom ut med väskan full av mat.

Lägenheten jag hyr är nog större än den jag bor i hemma. Och minst lika kall. Hemma går jag i dubbla fleecetröjor inne. Hit har jag bara med mig en, så just nu sitter jag under en filt och fryser.

Även om jag var beredd på svalt väder här så var jag inte förberedd på att det skulle vara så kallt inomhus. Det är så kallt att jag tycker att det är jobbigt; jag går och spänner mig av kylan. Så det är tur att jag bara ska vara här i ett par dagar – jag vill inte vara på ett ställe där jag fryser ännu mer än vad jag gör hemma på vintern.  Och jag får väl konstatera att klimatet i La Laguna inte riktigt passar mig; jag vill ha det snäppet varmare än så här.

Nu ska jag leta fram några filtar till som jag kan sova under i natt. Hej och god natt! :-)

Jag åker om en vecka

Resa

Snö är fint – på bild. Jag ser fram emot att snart bara se den på bild i mina sociala medier-flöden och inte i verkligheten. Så här ser det alltså ut i min närmsta omgivning just nu. Och nej, det är inte så här jag ska ha det.

Trots att jag vet att jag tycker att det är jobbigt med vinter så glömmer jag varje år hur jobbigt det faktiskt är. I år har det varit mer och tidigare snö än vad det brukar, och jag ville definitivt lämna landet redan i början av november.

Men om en vecka är det äntligen dags! På söndag om en vecka åker jag till Teneriffa. Där kommer jag att vara i några dagar, närmare bestämt i La Laguna. Jag var där på en dagsutflykt för tre år sedan när jag tillbringade några dagar i Santa Cruz innan jag åkte till La Gomera. Jag gillade La Laguna och har tänkt att jag skulle kunna tänka mig att åka dit igen. Nu blir det av, och den här gången har jag flera dagar på mig att utforska omgivningarna.

Här skrev jag om min dagsutflykt till La Laguna 2013.

Min minnesbild är:

  1. Det var fint och mysigt.
  2. Jag fick känslan av att det är ett bra ställe för den som gillar ekologisk och vegetarisk mat. En sån som jag alltså :-)
  3. Det var kallt. Flera grader kallare än i Santa Cruz. Jag gick i shorts och höll på att frysa ihjäl. Den här gången blir det långbyxor och jacka.

När jag googlade lite så snubblade jag över en temperaturtabell som säger att den normala högsta dagstemperaturen i La Laguna är 17 grader och den normala lägsta är 11 grader. Och ja, det är ju inte helt varmt.

Jag funderar också på att göra en dagsutflykt till La Orotava, en annan liten stad som jag har läst ska vara mysig. Det är en busstur på 40 minuter bort. Det som talar emot en tripp dit är att när jag googlar så får jag känslan av att det är samma typ av stad som La Laguna, och i så fall finns det kanske ingen anledning att åka dit utan jag kan strosa runt i La Laguna och slippa känna att jag är på resa en dag till. Jag avskyr ju att resa, och det blir många resdagar ändå under den veckan. Jag får se vad jag känner för, helt enkelt. Kanske är det så mysigt i La Laguna att jag bara vill hänga där. Någon som har varit i La Orotava och vill rekommendera eller avråda?

Den 22 december åker jag vidare till La Gomera och Valle Gran Rey och stannar där till den 7 februari.

Jag ägnar alltid ohemult mycket tid åt resförberedelser. Framför allt åt att kolla upp alla tider för flyg, bussar, båtar, spårvagnar och fan och hans moster. Jag som ogillar resförberedelser lika mycket som jag ogillar själva resandet. Ändå tänker jag jag utsätta mig för att vara på resa i flera dagar nu igen. Uppenbarligen tycker jag att det är värt det ändå  :-) Sedan jag hittade mitt vintertillhåll på La Gomera för fem år sedan så har jag inte gjort några andra utlandsresor (undantaget en eller ett par tågresor till Köpenhamn). Och tydligen har jag ett behov av att se något nytt ibland ändå, och då får jag stå ut med några resdagar.

Första gången jag skulle ta mig till Valle Gran Rey så hade jag inte gjort resförberedelserna och hade ingen koll på när båtar och bussar gick. Då fick jag vänta i fyra timmar i San Sebastián på att bussen till Valle Gran Rey skulle gå – trots att jag hade hunnit med bussen om jag hade skyndat mig. Så nu gör jag snällt mina resförbereselser, så att jag har koll.

Om ganska exakt en vecka landar jag på Teneriffa. Härligt!

En snygg film på Teide på Teneriffa

Natur,

Jag rekommenderar en titt på den här läckra time-lapse-filmen på Teide. Teide är en vulkan på Teneriffa och även Spaniens högsta berg. Filmen är tre minuter lång. Jag vet inte om det finns någon svensk term för time-lapse, men det är i alla fall när man spelar in en film i mycket långsammare tempo än vanligt, till exempel en bild per sekund. När man sedan spelar upp filmen i normal hastighet så kan man till exempel få se en blomma slå ut på bara några sekunder.

The Mountain from TSO Photography on Vimeo.

Så här skriver fotografen:

The goal was to capture the beautiful Milky Way galaxy along with one of the most amazing mountains I know El Teide.

/…/

A large sandstorm hit the Sahara Desert on the 9th April (bit.ly/g3tsDW) and at approx 3am in the night the sandstorm hit me, making it nearly impossible to see the sky with my own eyes.

Interestingly enough my camera was set for a 5 hour sequence of the milky way during this time and I was sure my whole scene was ruined. To my surprise, my camera had managed to capture the sandstorm which was backlit by Grand Canary Island making it look like golden clouds. The Milky Way was shining through the clouds, making the stars sparkle in an interesting way. So if you ever wondered how the Milky Way would look through a Sahara sandstorm, look at 00:32.

Jag var uppe på Teide för ett och ett halvt år sedan. Eftersom det var innan jag hade startat Gomerabloggen bloggade jag om det på min vanliga blogg, Jennys författarblogg: Läs om när jag vandrade på Teide på Teneriffa.

Tillbaka i Sverige men jag kommer att fortsätta blogga om La Gomera

Resa

Nu är jag tillbaka i Sverige igen. Det känns helt okej än så länge. Men, som sagt, det var tungt att lämna Valle Gran Rey.

Tyvärr hann jag inte utforska särskilt mycket av Puerto Santiago. Onsdagen ägnade jag främst åt att jobba. Bland annat satt jag en stund på hotellets solterrass på taket med min dator. Där hade jag utsikt över La Gomera åt ena hållet och Teide åt andra hållet. På Vigilia Parks solterrass fanns två (eller var det tre?) pooler, men det gick ändå bra att hitta en lugn plats där. Och jag kunde koncentrera mig hyfsat på jobbet bland de solbadande britterna som förde ett konstant samtal och frågade varandra ”Is it beer o’clock yet?” när klockan var elva på förmiddagen.

I går, torsdag, var det dags för hemresa. Två bussar och två flygplan behövde jag åka för att komma hem. Först tog jag bussen från Puerto Santiago till Playa de las Américas. Där bytte jag buss för att åka till Teneriffas södra flygplats. Den andra bussen var trasig och det blev lite strul, vilket åt upp mina marginaler, så när jag kom fram till flygplatsen fick jag bråttom att checka in och sedan var det vara att gå direkt till gejten. Så tyvärr, mamma, jag hann inte köpa någon honungsrom åt dig.

Det första flyget blev något försenat, så det var ont om tid när jag skulle byta flyg. Informationen på Gatwick var inte särskilt tydlig, så tillsammans med några andra som skulle med samma plan slösade jag bort dyrbara minuter åt att irra förvirrat. Och sedan stod jag i en lång kö till säkerhetskontroll, varför jag nu behövde gå igenom en ny sådan när jag gick igenom en innan jag tog det första planet. När jag passerade säkerhetskontrollen var klockan 16.30, vilket var boardingtid enligt mitt boardingkort. Planet skulle gå 17. Jag rafsade ihop mina saker från säkerhetskontrollens transportband och sprang. Hittade en informationstavla och var beredd på att få läsa Gate closed, men puh, det stod att gejten stängde 16.45. Tio minuter kvar. Jag visste inte hur långt det var kvar till gejten så jag fortsatte och springa. Och jag hann. Och planet gick i tid. Och jag kom hem som jag skulle.

Så vad händer här på Gomerabloggen, tar det slut nu? Nej, jag tänker fortsätta att berätta om La Gomera och Valle Gran Rey här. Ett par inlägg i månaden tror jag att det blir den närmaste tiden, och minst ett inlägg i månaden under resten av året. Jag har mycket som jag inte har berättat om än. Både sådant jag gjorde när jag var på La Gomera och mer allmän turistinformation.

Så om du vill läsa mer om La Gomera så titta in här då och då – eller lägg till bloggens flöde i din RSS-läsare. Och så hoppas jag förstås att jag är tillbaka i Valle Gran Rey nästa vinter så att jag kan berätta mer om vad jag har för mig då. Vi ses!