Etikettarkiv: los cristianos

Hemresa med vandring i Los Cristianos

Nu är jag hemma i Sverige igen. Det känns mycket bra, förutom att det är vinter här förstås ;-) För mig är det dock en enorm skillnad på hur jag upplever vintern nu i februari än hur det känns i november. Då är det så oändligt långt kvar. Och så har jag de mörkaste månaderna december och januari framför mig, för att inte tala om juleländet. Nu däremot finns det ljus en bra bit in på eftermiddagen och snart är det vår :-)

Jag ägnade som vanligt två dagar åt att åka hem. Tog Fred Olsens morgonbåt från Valle Gran Rey i måndags. Min separationsångest av att åka från Valle Gran Rey var faktiskt aningen mindre än vad den har varit andra vintrar. Det var regn och ganska kallt, vilket hade fördelen att jag fick se en fantastisk regnbåge på vägen. Svårt att få den att se snygg ut på bild genom den smutsiga och regniga fönsterrutan på båten dock.

I San Sebastián väntade jag ett par timmar på Armasbåten som tog mig till Los Cristianos på Teneriffa. Där var det bättre väder. Jag hälsade på min språkkonsultkollega Hanna, som är i Los Cristianos i tre månader med familjen, inklusive de två barnen som går i den svenska skolan där. De hade fått tag i en grymt mysig lägenhet med en helt fantastisk balkong – jag vill säga terrass eftersom den är stor som ett vardagsrum, men man säger kanske alltid balkong om en terrass som är ovanför markhöjd?

När man är uppe i den här lägenheten så märker man liksom inte att man är i Los Cristianos – en stor fördel om man som jag inte är särskilt förtjust i den staden. Det är lugnt och skönt och trafiken hörs i princip inte alls. Och så småningom har man utsikt över solnedgången. På bilden nedan ser det ut som om jag inte är särskilt högt upp, men poolen ett par våningar ner ligger också långt över markytan.

Hanna och jag ägnade eftermiddagen åt att promenera upp på berget Guaza. Berget markerar slutet på staden både åt söder och väster, eftersom det är ett avlångt berg. Om du kommer in till Los Cristianos med Gomerabåten så ser du berget längst till höger. Den delen av berget som vi var uppe på är närmast havet, alltså längst söderut.

Om jag minns rätt tog det en och en halv timme för oss att gå upp på berget. Sedan belönades vi med den här utsikten.

Snyggt va? Det kändes kul att se Los Cristianos från den här vinkeln. Och så var det roligt med en liten vandring. Man kan även gå vidare västerut på berget, och jag kan tänka mig att det nästan kan bli en heldagsvandring om man vill – någon som vet? Vi nöjde oss dock med den här lilla turen.

På bilden nedan har jag ringat in ett annat berg, Chaoyfita, som man också kan gå upp på. Hanna gjorde det häromveckan, och det verkar också vara en lagom liten vandring om man har ett par timmar över i Los Cristianos. Och det verkar jag ju ha någon gång om året eller så. Nu vet jag vad jag ska göra nästa gång.

På tisdagen gick mitt plan hem till Sverige, och nu är jag alltså hemma. Men om sisådär tio månader kommer jag tillbaka till Valle Gran Rey. För det är ju där jag ska vara på vintern.

Åka Gomerabåten utan biljett?

På färjeterminalen i San Sebastián i dag betalade jag min båtbiljett till Teneriffa. Mannen i biljettluckan sa att nu var det klart och jag behövde inget annat än mitt pass för att gå ombord på båten. Jahapp, hajtäck har kommit även till La Gomera, tänkte jag och började gå bort från biljettluckan.

Det fungerade på samma sätt när jag åkte mellan Gran Canaria och Teneriffa för några veckor sedan; personalen har en läsare där de drar passet och sedan är det bara att gå ombord. Men då fick jag ändå ett papper på att jag hade betalat.

I dag fick jag ingenting, och jag hann bara fem meter innan det började kännas dåligt. Dels hade jag betalat utan att få något tillbaka, inte ens ett kvitto. Dels har det blivit fel förr när jag har köpt båtbiljetter för att åka mellan kanarieöar och jag ville ha ett papper där jag kunde dubbelkolla att dagen och tiden var rätt.

Jag vände tillbaka till biljettluckan och bad om ett kvitto. Det fick jag, och mannen i kassan poängterade att kvittot bara var mitt eget – det behövdes inte för att kliva på båten.

Så blev det dags att gå ombord. Jag gissar att du redan har förstått poängen. Jag räckte fram mitt pass och fick frågan om jag inte hade någon biljett. Jag sa att jag inte hade det. “Solo pasaporte”, försökte jag. Men nej, fick jag veta, om man åker Fred Olsen räcker det att visa passet men på Armasbåtarna behöver man biljett. Ehh? Jag blev uppmanad att traska tillbaka till väntsalen och biljettluckan för att be om en biljett. Jag var ute i god tid, så det skulle inte vara några problem att hinna gå hela vägen tillbaka och be om en biljett. Men jag gjorde i alla fall ett försök med att räcka fram mitt kvitto, och se då gick det bra. Det som jag fick tydligt påpekat för mig att det bara var mitt eget kvitto var nämligen en biljett, enligt mannen som kollade biljetterna. Ehh? Men nu var det bara att kliva på båten.

Undrar hur många som inte hade lika gott om tid på sig och som inte fick följa med båten? Rimligtvis måste ju alla som köpte biljett i dag fått samma besked: att det var betalat och klart, och sedan fått veta att de inte fick kliva på båten.

Av någon anledning – kanske för att det är karnevalstider? – så körde ingen av rederierna någon mitt-på-dagen-båt idag. Jag var tvungen att lämna min lägenhet 10.30 men båten gick inte förrän 16.30. Eftersom jag alltid får separationsångest, i livet i allmänhet och när jag ska lämna Valle Gran Rey i synnerhet, så ville jag inte dra ut på avskedet längre än nödvändigt genom att sitta och vänta på 13-bussen. Och vad jag tycker om att ta åttabussen är ju allom bekant vid det här laget. Jag kostade på mig en taxi till San Sebastián vid 10.30-tiden (57 euro, hu!). Och sedan ägnade jag dagen åt att sitta och jobba på en bänk utanför färjeterminalen.

Nu är jag alltså i Los Cristianos på Teneriffa. Jag gick ut och åt en tidig middag på veganska snabbmatsstället K-Vegan, som ligger i en food court som jag har glömt vad den heter. Men googla K-vegan om du vill hitta en karta. Jag åt deras mycket goda falafel redan förra året och körde en repris på det i dag. Tyvärr var hummusen slut dock. Över en annan disk i samma food court köpte jag en färskpressad apelsin-, morots- och ingefärsjuice. Mums! Genom att att jag gick ut och åt tidigt (strax före 19) slapp jag dessutom tiden när inkastarna härjar som värst utanför restaurangerna.

Och i morgon flyger jag till Sverige. Märkligt. Sa jag att jag har bokat samma lägenhet i Apartamentos Rivas till nästa vinter? Jag har betalat depositionsavgiften och allt. Om typ tio månader åker jag till Valle Gran Rey igen. Jag längtar redan.

Resdagar: El Hierro – Teneriffa – La Gomera

Du som har följt mig ett tag vet att jag inte gillar att resa. Och eftersom det har blivit en del resdagar på sistone så känner jag mig ganska sliten just nu. Men nu är jag i alla fall i Valle Gran Rey, och här blir jag kvar ett tag. Tanken på att jag får vara här i en hel månad gör mig alldeles varm av glädje. Tanken på att jag måste åka härifrån om en månad gör mig sorgsen redan nu. Och det är som det ska vara. Känslan är att jag ska jobba på att vara här längre tid än så framöver.

På onsdagar är det drop in-sång i hamnen i Vueltas, och delar av sånggänget var samma som förra året. Det känns så bra att komma in i rutinerna här direkt och möta bekanta ansikten. En medsångare hade en djup solbränna, och jag frågade hur länge hon är här. Fyra månader, fick jag veta. Se där, en målbild. Ja, inte att vara så solbränd, men att vara i Valle Gran Rey i fyra månader varje vinter.

Men jag skulle ju skriva om mina resdagar. Vi lämnade El Hierro i måndags. Det går bara en båt om dagen till och från El Hierro, utom på lördagar – då går det ingen alls. Båtresan skulle ta närmare tre timmar enligt tidtabellen men tog bara drygt två. Med båten hamnar man i Los Cristianos på Teneriffa.

Chocken när man kommer från en liten by där det knappt fanns några turister och från en ön där naturen är i centrum till en turistort, där just turisterna är i centrum. Den här bilden är tagen på strandpromenaden i Los Cristianos. Jag tror faktiskt att det är fler människor på den här bilden än vi såg sammanlagt på hela veckan som vi var på El Hierro.

20141230_121654

Chocken när man kommer från en plats där ingen ens pratar engelska till en plats där det ser ut så här i tidningskiosken:

20141230_121459

Chocken när man kommer från en plats där man går in i en av byns få restauranger och väljer ett bord i den tomma lokalen och sedan väntar på att personalen ska dyka upp någonstans inifrån köket – till att komma till en plats där man får värja sig för inkastare.

Jag har tidigare pratat om kontrasterna mellan Valle Gran Rey och Los Cristianos, men kontrasten mellan El Hierro och Los Cristianos var ännu större.

Som tur var fick jag lämna Los Cristanos nästa dag och åka vidare till La Gomera. Maken tog flyget hem och jag traskade ner till hamnen med min resväska och tog eftermiddagsbåten till San Sebastián de La Gomera.

Finns det förresten något snyggare fotomotiv än Teneriffas högsta berg Teide fotat från La Gomera, eller möjligtvis från La Gomera-båten, som i det här fallet?

20141230_144712

Så småningom kom jag fram till Valle Gran Rey och lyckades hitta min lägenhet i La Calera. Jag hade fått en karta på mejl och en upplysning om att nyckeln skulle sitta i dörren, och det gjorde den. Så kan man göra på La Gomera :-)

20141230_171532

Jag tittade ut från min lägenhet och kände mig ytterst nöjd:20141230_172308

I år hyr jag av Apartamentos Rivas. Min uppfattning hittills är att lägenheten är fin, att allt har funkat i kommunikationen med lägenhetsuthyrarna (vi har mejlats på engelska) och att de är trevliga. Det känns generellt som att det fungerar mycket bra att hyra lägenhet i Valle Gran Rey. Jag har hittills hyrt tre olika lägenheter av tre olika uthyrare, och alla lägenheterna har varit utmärkta.