Etikettarkiv: gran canaria

Gästblogginlägg: vinter på Kanarieöarna med barn

Ett av mina syften med den här bloggen är att inspirera andra som inte heller gillar svensk vinter att tillbringa (delar av) vinterhalvåret på varmare breddgrader. När min coola författarkollega Susanne Boll berättade att hon skulle ta med sig familjen och tillbringa tre månader på Gran Canaria den här våren frågade jag genast om hon hade lust att skriva ett gästblogginlägg här, och det ville hon! Jag är extra glad för att Susanne berättar om att ta med sig barnen och låta dem gå i skolan utomlands – ett perspektiv som jag som barnfri inte kan bidra med.

Susanne Boll har skrivit tre romaner som jag gillar mycket – relationsromaner med dragning åt psykologisk thriller. Dessutom sjunger hon i ett band som heter Keep it up. Jag ska också sjunga i ett band när jag blir stor! I alla fall: här kommer Susannes berättelse. Mycket nöje! :-)

Jag, förra året, i samtal med maken:

”Flytta utomlands? Knappast! Vi har det ju så bra här. Barnen trivs i skolan, du trivs på jobbet och jag kan ju i och för sig skriva böcker varsomhelst, men bandet …! Musiken! Och släkt och vänner. Jag kommer att längta ihjäl mig!”

Det kan hända att den här trygghetsknarkaren fällde en och annan tår, och då hade jag ändå inte hunnit nämna för min galna make de tusen andra saker jag var rädd för. Som att barnen inte skulle trivas i skolan och huset vi hyrde kunde vara fullt av kryp. Vad händer om någon blir sjuk? Och Barbie hund! Måste hon flyga nu? I bagageutrymmet!?

Men maken stod på sig. Han har närt drömmen om att flytta utomlands länge. Han längtade efter en vinter med sol och värme och ville ta en paus i det ekorrhjul som vi hamnar i emellanåt. Han ville ha mer tid för barnen och familjen. Och barnen börjar bli stora. Det är troligen lättare att få med sig en nioåring och en tolvåring nu än två tonåringar längre fram.

Jag såg hans poänger men mitt motstånd var hårt och rädslan stor. Jag älskar ju hela paketet: villa, volvo, vovve. That’s me. Jag älskar hemma. Älskar invanda rutiner.
Efter många, långa diskussioner hittade vi till slut ett sätt att göra detta, som båda kunde trivas med. Istället för ett år i till exempel Thailand (som ju många andra åker till) valde vi att spendera tre månader på Gran Canaria.

Tryggt och bra för mig. Nära för folk att hälsa på. Soligt och varmt för maken.

På Gran Canaria, i San Agustin, finns en väldigt bra svensk skola med gott renommé: Svenska skolan Gran Canaria.

Här finns bra sjukvård. Mängder av svenska pensionärer (=trygghet i min värld). Här finns vackra berg för maken att vandra i och surfmöjligheter dessutom. Sol, bad, god mat. Och ön ligger bara sex timmar med flyg från Sverige!

Vi mejlade skolan här i höstas och fick plats för tjejerna i februari. Såhär i efterhand är vi glada att vi fick plats, för skolan är populär och man bör vara ute i tid med sin anmälan.
Det tog en stund för rektorn i Sverige att svara ja till detta tillfälliga skolbyte och inte förrän i november fick vi klartecken att åka (barnens respektive klasslärare sa redan från början att de inte tyckte att det skulle bli några som helst problem).

Skolpengen får man inte med sig från vår kommun, vilket man får från vissa andra. Om barnen går minst sex månader på Colegio Sueco (som Svenska Skolan här heter) och studerar här i oktober så kan man få en statlig peng också, men vi – som valde en kortare period – fick betala 3500 kronor per månad och barn för att gå på skolan. Klart överkomligt, tycker vi!

I november någon gång berättade vi för barnen om våra planer och responsen blev delad. En av tjejerna blev överlycklig medan den andra blev ledsen och arg. Något som ganska snart övergick i försiktig förväntan.

Nu blev det med ens lite bråttom med att få allt att gå i lås. Det är svårt att få boende härnere och vi var sent ute. Vi hade ren tur som hittade ett (!) bra boende som tog emot oss + lilla hunden. Mycket tack vare att maken kan spanska och hittade en Las Palmas-boende kvinna som hyr ut familjens sommarradhus (en bostadsrätt i ett fd bungalowhotell).

Huset ligger en halvtimmes promenad från skolan och en bit från där de flesta svenskar bor (områdena Monte Rojo och Rocas Rojas ligger precis vid skolan och där bor de flesta). Vi tycker att det är skönt med stillheten och kul att dela område med alldeles äkta kanarier :-)

Maken gjorde upp med sitt jobb så att han under dessa 12 veckor kunde jobba på distans, ta ut semester och vara en del tjänstledig.

Jag hade möte med min chef, och bosspersonan i Bollhuvudet var också väldigt tillmötesgående. Det gick bra att skriva på distans :-)

Hunden fick pass och rabiesspruta och möten med lärare bokades. Det gäller ju att barnen inte missar något klassen arbetar med hemma, och de nationella proven måste göras. Vilket lärarna här och i Sverige löste finfint!

Vi bestämde oss för att inte hyra ut huset. Delvis för att det var skönt att ha en utväg för mig OM allt skulle gå åt fanders härnere. Men om vi får till ett äventyr liknande detta igen, så hyr vi ut det. Det är bra mycket smartare att bekosta boendet här på det viset, än att ta av besparingar, som vi gör nu.

Efter en del packningsvåndor och kramiga farväl så kom vi iväg. Lördagen den 4 februari. Jag grät krokodiltårar på flygplatsen när Barbie kördes ner till lastning, men resan verkade ha gått bra för henne, för det var en pigg och glad hund som kom rullande i sin bur på specialbagagebandet på Las Palmas flygplats.

Redan på måndagen var det dags för tjejerna att börja skolan. Den ena var förväntansfull och den andra djupt skeptisk. Jag och maken skulle vara med hela första dagen men blev ivägskickade av två glada barn redan efter en timme. Barnen på skolan här nere är vana vid och rena proffs på att bemöta nya elever.

Skolan är som en liten byskola med totalt bara 60-70 elever från förskoleklass till nian. Alla känner alla och personaltätheten hög. Klasserna är små (en förskoleklass, en 1-3:a, en 4-6:a och några högstadiebarn som studerar via Sofia Distans) och det är lätt att få arbetsro. Barnen leker över åldersgränserna och det är som en riktig liten idyll, faktiskt.

Allt gick alltså väldigt mycket bättre än jag trott och mina rädslor gällande barnens väl och ve kom på skam.

Och jag då? Jag kom också att trivas här. Snabbt. Jag skriver, läser, yogar och simmar mest. Hämtar barnen klockan tre varje dag (11.50 på fredagar) och umgås tätt med dem, maken och andra barn och föräldrar på skolan.

Barnen har haft både sportlov och påsklov på plats, vilket har varit jätteskönt. För även om vi befinner oss i paradiset så finns här såklart läxor, prov och tidiga mornar. Samt de vanliga vintersjukdomarna såväl som löss :-)

På loven har vi tagit igen oss och gjort utflykter till bergen och stränder som ligger lite längre bort. Gran Canaria är så mycket mer än turiststäderna i sydväst. Naturen i norr är STORSLAGEN. Och eftersom ön är så liten tar det bara en dryg timme att ta sig till de norra delarna. Rekommenderas verkligen!

Maken hade rätt och jag tackar honom nu för att han utmanade min rädsla och fick mig att våga det här äventyret <3

Det VAR bra för vår familj att åka hit. Det tycker vi allihop. Nu blir den stora utmaningen att komma hem. Till en stor skola med stora klasser i en stor stad och ett liv som snurrar bra mycket snabbare än här. Förhoppningsvis gör vi det som en sammansvetsad liten liga och med ett större lugn i kroppen.

Om vi kan tänka oss att göra om det här någon gång? Absolut!

Om vi kan rekommendera andra att göra det? LÄTT!

På väg till skolan
På väg hem från skolan
Barbie i bergen
Fika med Barbie på mitt favoritfik: Café Suecia
Lite sjunga blev det här också, till exempel på en bar i Arguineguin

Las Palmas de Gran Canaria

Jag har bestämt inte pratat färdigt om trippen till Gran Canaria häromveckan, så här kommer ett inlägg om Las Palmas. Vi bodde ju i Tafira Alta alldeles utanför Las Palmas, så det blev några turer in till stan, även om jag absolut inte kan påstå att jag har utforskat den på djupet. Jag har bekanta som gillar den här stan och som gärna tillbringar tid här, särskilt på vinterhalvåret. Så jag var nyfiken.

Det som framför allt är bra är att det inte på långa vägar är lika turistigt som Maspalomas/Playa del Inglés. Här finns både turister och bofasta. Dessutom gillar jag att det finns en strand mitt inne i stan. Men runt stranden, Las Canteras, tyckte jag att det var som på vilken turistort som helst: det finns massor av restauranger, fik och barer. En del är turistfällor, andra är bra.  Vi åt på en restaurang som lätt hade kunnat vara en turistfälla men det var det inte. Den hette Tara, och den trevliga personalen serverade en utmärkt skaldjurspaella som inte var dyr alls.

Vi åt även på en fiskrestaurang som jag fick rekommenderad för mig, som hette Amigo Camilo. Där var det så mycket folk att man fick ta en nummerlapp för att få bord. Väl inne fick vi gå fram till disken och titta på dagens fångst och peka ut vad vi ville ha. Det blev cherne, vad det nu kan heta på svenska, en halvstor vit fisk. Vi beställde också friterade calamares och papas arrugadas con mojo – saltkokt potatis med de goda kanariska såserna. Allt var mycket gott.

20151229_150055

Den här restaurangen ligger precis mot gränsen mot La Isleta, och det är den delen av Las Palmas som jag gillar mest. Här kan man promenera i lugn och ro och titta på havet. Det finns några få restauranger, folk fiskar, det finns gott om bänkar där man kan sätta sig och ta det lugnt, och jag såg även en yogastudio, så det bådar gott. Platser där det finns yogisar brukar vara bra platser.

20151229_152517

Annars är det även fint i den gamla stadsdelen Vegueta. Men det kändes vid ett kort besök mer som en stadsdel att turista i än ett område där man vill bo. Där finns en fin kyrka, Santa Ana.20151228_180446 20151228_180145 20151228_175619

Sammanfattningsvis fastnade jag inte direkt för Las Palmas, men om jag inte redan hade hittat mitt vintertillhåll skulle jag absolut kunna tänka mig att ge stan fler chanser.

Inte vad du sökte efter? Har du läst mitt blogginlägg La Palma, Las Palmas, Palma – vad är vad egenligen?

Bergen på Gran Canaria: Roque Nublo

Det blev inte så mycket vandring i bergen för mig den här helgen, så här kommer i stället en rapport från bergen på Gran Canaria häromveckan.

Precis som de andra Kanarieöarna är Gran Canaria en vulkanö. Det finns en massa berg alltså. Och det är vackert uppe i bergen. Det finns gott om vandringsleder. Jag har tyvärr inte gjort någon djupdykning i vandringsutbudet på Gran Canaria, men jag vet att det finns arrangerade turer hos till exempel www.rockyadventure.com.

Vi åkte till Roque Nublo. Det går att ställa bilen på en parkering vid vägen inte så långt därifrån – om det finns några parkeringsplatser kvar vill säga; det var knappt den här dagen, men då var det mitt i värsta högsäsongen den 25 december. Från parkeringen sa skylten att det var 1,1 kilometer till Roque Nublo, vilket kanske låter plättlätt men en kilometers gång i bergen är något helt annat än en kilometer på plan mark.

Naturen var mäktig. Bergen på Gran Canaria står sig bra jämfört med dem i La Gomera på vackerhetsskalan. Jag gillade verkligen den här promenaden. Vi tog gott om tid på oss, fotade och gjorde avstickare. Sammanlagt tog det nog runt två timmar från att vi klev ur bilen tills vi var tillbaka igen. Den enda nackdelen var väl att det var ett lämmeltåg av andra turister som också spanade in klippan – vandringarna på La Gomera där man på vissa sträckor inte möter en själ kändes avlägsna.

Vi gjorde också en kort avstickare till Gran Canarias högsta punkt Pico de las Nieves. Det finns en utsiktspunkt där man ser den alldeles nära, och dit kan man åka hela vägen med bil. Där var det dock bara sju grader, och vi gick i shorts så det blev ett kort stopp.

Diverse bilder på Roque Nublo med omgivningar följer här. Notera särskilt att det är en människa som klättrar på den mindre toppen till vänster på den sista bergsbilden. Och sedan en bild på mig :-)

20151225_12322020151225_12530220151225_130910 20151225_131511  20151225_132523

Gran Canaria bortom turistorterna

En av mina käpphästar med Kanarieöarna är som bekant att det finns så mycket att se bortom turistorterna. Jag är så glad att jag tillbringade tio dagar på Gran Canaria och fick bekräftat att det gäller även där. Många har varit i Maspalomas eller Playa del Inglés och tror att det är det som är Kanarieöarna. Och det kan det ju vara.

För den som vill ligga på stranden hela dagarna i en av de långa raderna med solstolar, bo på ett hotell som ser ut som en Finlandsbåt, dricka sangria på strandpromenaden och äta middag på en restaurang med inkastare så går det bra. Men den som tycker att det låter som en tråkig semester och som av den anledningen dissar Kanarieöarna som resmål tänker fel. Det finns oändligt mycket annat att upptäcka.

Jämfört med La Gomera har Gran Canaria den stora fördelen att det är lättare att ta sig dit. Du tar flyget till Las Palmas. Jag som inte kör bil hade lyxen att vara på ön med maken som hade hyrt en bil, och det är förstås smidigast att göra så. Men av det jag såg så verkar bussnätet precis som på Teneriffa fungera mycket bra. Motorvägarna är av hög kvalitet och det verkar gå bussar från minsta håla. Så jag tror att det går utmärkt att ta sig fram på ön även utan bil.

Så var kan man hålla till på Gran Canaria om man inte vill bo i de värsta turistorterna? Här är några platser som jag har kollat in:

Las Palmas

Las Palmas är en stad som förtjänar ett eget inlägg. Låt mig återkomma om det. Men det är en storstad och där finns en strand. Det är en bra kombo tycker jag.

Agüimes

Agüimes är en charmig by som verkar vara en enda stor konstutställning. Vi var bara där en kort stund, men jag gillade verkligen byn. Det fanns ett torg med ett par restauranger och någon bar. Vi var där under siestan så affärerna var inte öppna, men jag vill minnas att jag såg en ekomataffär, vilket talar för att det är min typ av ställe. Det här är en by som jag är nyfiken på att se mer av – kanske är det där jag ska bo om jag ska till Gran Canaria någon mer gång?

20151222_161159

Puerto de Mogán

Puerto de Mogán är en fiskeby som kallas Gran Canarias Venedig. Jag gillade byns stil med kanaler och broar, men det kändes för turistigt för att jag skulle vilja bo där.

Vi var bara där i ett par timmar, och dessutom regnade det och vi åt lunch på ett riktigt skitställe, så det kan ha påverkat min bedömning. Det är mycket möjligt att det finns oturistiga kvarter där man kan hyra en lägenhet, så att man kan nöja sig med att gå in i turistkvarteren för ett restaurangbesök någon gång ibland.
20151221_14212520151221_142325

Tafira Alta

Tafira Alta är i princip en förort till Las Palmas och det var här vi bodde. Jag fick inga särskilda känslor för området – varken positiva eller negativa. Det var helt okej. Vi bodde i en superfräsch lägenhet som jag hittade på booking.com. Jag kan verkligen rekommendera den här lägenheten om du är bilburen och vill bo utanför smeten men ändå nära Las Palmas. Wifi:t var lite tveksamt dock. Det fungerade bra på båda våra telefoner men inte på min dator. Det går bara att bo två personer i lägenheten, som tycker att det är okej att dela dubbelsäng. Det finns en liten mataffär – om man inte vill ta bilen till en stormarknad – och en eminent restaurang som heter El Lentiscal, där personalen var supertrevlig och maten to die for. Det här var lätt den bästa restaurangen vi åt på under vår Gran Canaria-vistelse, och den låg typ 700 meter från vår lägenhet. Alldeles nära den låg en annan restaurang, som vi tyvärr inte lyckades tajma att gå till när den var öppen, men som också såg utmärkt ut. Den heter Enoteca El Zarcillo.

Nackdelen med Tafira Alta i december 2015 var att det pågick ett större vägarbete på orten. Det gjorde att de flesta av de få vägar som inte var enkelriktade eller återvändsgränder nu var avstängda, att gatan utanför vår lägenhet var en leråker när det regnade och att det körde en ångvält precis utanför vår lägenhet några morgnar. Men det här är ju övergående. Det finns en hel del fina och ovanliga hus att titta på när man promenerar i Tafira Alta.

20151224_124112 20151224_124215 20151224_122401

Vi var även en sväng i Gáldar, där allt är färgglatt:

20151226_140410och en tur till Agaete, där allt är vitt:

20151226_160948

Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag på Gran Canaria inte har hittat någon motsvarighet till Valle Gran Rey än, där jag vill hålla till längre tid, men att det finns flera ställen jag kan tänka mig att återkomma till och antagligen många mysiga byar kvar att upptäcka.

Åka från Gran Canaria till La Gomera

Sedan i förrgår är jag i Valle Gran Rey. Så härligt! Det är femte vintern i rad som jag flyttar kontoret hit under januari. I sex veckor kommer jag att vara här. Jag har några dagar ledigt nu, men på måndag börjar jag jobba. Och det är det som jag gillar bäst: att ha min vardag här. Ja alltså det är klart att det vore skönt att ha semester här också, men jag vill gärna ha en lång ledighet i Sverige på sommaren, så för mig passar det bra att jobba så här års, bara i ett bättre klimat än vad jag tycker att det är i Sverige på sommaren.

Innan jag kom hit så var jag på Gran Canaria i tio dagar. Jag har inte skrivit så mycket om det, eftersom min dator inte riktigt kom överens med det wifi vi hade i lägenheten där, så jag tänkte återkomma med ett par inlägg om det. Men först vill jag berätta om min resdag från Gran Canaria till La Gomera:

Resa från Gran Canaria till La Gomera

I förrgår morse åkte jag från Gran Canaria till La Gomera. Vi bodde i Tafira Alta, som ligger nära Las Palmas. Naviera Armas har båtar från Las Palmas på Gran Canaria till Santa Cruz på Teneriffa. Om jag förstod det rätt fanns det även ett annat båtbolag, Trasmediterranea, som körde därifrån. Det visste jag dock inte innan, för jag hade bara kollat båtbolagen som jag brukar åka, och inte tänkt på att det kunde finnas fler. Naviera Armas båt tar två och en halv timme till Teneriffa.

Det går också att åka Fred Olsens båt mellan öarna, men den går inte från Las Palmas, utan från Agaete en bra bit därifrån. Den båten går dock betydligt fortare; jag har för mig att den bara tar en timme. Men eftersom vi bodde nära Las Palmas behövde jag åka därifrån. Maken skjutsade mig till morgonbåten innan han själv åkte till flygplatsen för att åka hem till Sverige.

Det var inte det lättaste att hitta var båten gick från. Las Palmas har ett gigantiskt hamnområde, och Naviera Armas kör sina båtar från flera olika hamnar där. Efter att ha irrat i hamnområdet en omgång och sedan rådfrågat kartan på deras webbplats hittade vi till slut deras kontor i gränslandet mellan staden och hamnen. Jag är glad att vi gjorde det här redan dagarna innan jag skulle åka. Det hade varit ett rejält stressmoment att rådda det med både båtens avgångstid och makens flyg som deadline. På deras kontor köpte jag biljett och fick reda på att de erbjuder gratisbussar ut till den rätta hamnen. Men jag fick ändå skjuts i bil.

Båten gick 7.30 på morgonen. Från både Teneriffa och La Gomera är jag van vid ordentliga avgångshallar, men den här var ett provisoriskt tält. En enkel resa till Teneriffa kostade 32 euro. Jag gissar att Fred Olsen är något dyrare. Hos Fred Olsen kan man dessutom köpa resan hela vägen till La Gomera inklusive busstranfer. Jag vet inte om Naviera Armas gör likadant. Båten avgick i tid och jag fick beskåda soluppgången från havet.

20151230_075412

Något försenad kom båten fram till Santa Cruz på Teneriffa. Eftersom jag inte hade riktigt så mycket marginaler i min resplan som jag hade velat så tog jag en taxi till busstationen, el intercambiadór. Det är bara några kilometer. Lite för långt att gå med resväskan, men jag vet att det går bussar. Men taxin gick på 5 euro och det kändes som väl investerade pengar. Taxichauffören frågade vart jag skulle sedan och försökte sälja in en resa hela vägen till Los Cristianos. Men jag vet att bussnätet på Teneriffa är utmärkt och motorvägarna likaså. Dessutom hade jag kollat upp att det fanns två bussar jag kunde ta och att båda gick en gång i halvtimmen, så buss dög bra för mig.

Det här är för övrigt min stora fasa med kanariska bussar: bagageutrymmet . Det är slitigt att lyfta in tjugo kilo resväska i det, och när jag kliver av är jag är alltid övertygad om att bussen ska köra iväg utan att jag har hunnit släpa ut min väska igen. Den här gången hade folk som klev på efter mig puttat in min väska och ställt sina utanför, så jag var tvungen att baxa ut ett par andra resväskor och sedan min egen, och så baxa in de andra väskorna igen. Om jag inte hade hunnit bli svettig tidigare under resan så blev jag det definitivt nu.

20151230_120532

Bussen mellan Santa Cruz och Los Cristianos tog en timme och kostade 9 euro. Jag var framme vid 12. Promenaden till hamnen tog en dryg halvtimme inklusive ett kort stopp på en bänk på strandpromenaden, där jag njöt av torkade fikon och det faktum att jag inte tillbringar min semester i Los Cristianos.

Båten till La Gomera gick 13.30. Den kostade också 32 euro med Naviera Armas, och resan tar en timme. Fred Olsen är aningen dyrare men snabbare, men jag gillar Armas-båten bättre.

Väl framme i San Sebastián på La Gomera lyckades jag för första gången någonsin ta bussen direkt nerifrån hamnen. Annars har jag alltid missat den eller varit otajmad på något sätt och fått rulla min resväska hela vägen till den stora busstationen inne i stan.

Jag lyckades stävja åksjukan på bussen hyfsat genom att sitta och blunda och lyssna på poddar hela vägen, men någon rolig resa är det inte för oss som har anlag för åksjuka. Men bussresan gick smidigt och runt 16.30 klev jag av bussen i La Calera. Vilket för övrigt var ungefär samtidigt som maken anlände till hemmet i Stockholmsförorten. Så det går bra att ta sig fram mellan de olika Kanarieöarna med båt men det tar en stund.

På Gran Canaria med tveksamt wifi

Jag är på Gran Canaria. Närmare bestämt i Tafira Alta, där vi har hyrt en superfin lägenhet. Min dator samarbetar dock inte så bra med lägenhetens wifi, så jag kan (nästan) bara komma åt internet via telefonen. Och jag orkar inte skriva långa inlägg från telefonen. Så det blir kort nu, och så berättar jag mer när jag kommer till Valle Gran Rey nästa vecka.

Men så mycket kan jag säga att det finns en massa fint att upptäcka. Idag var vi uppe i bergen en sväng, närmare bestämt till Roque Nublo, som sticker upp till vänster på den här bilden.

image