Hur går det med tyskan?

Den som har följt den här bloggen ett tag minns kanske att jag förra året bestämde mig för att byta språk från spanska till tyska. Jag har haft som ambition att försöka lära mig åtminstone lite spanska här, men eftersom de flesta som jag pratar med är tyskar så lär jag mig aldrig någon spanska. I stället pratar jag engelska med tyskarna. Därför tyckte jag att det kunde vara roligt att försöka lära mig tyska i stället. Jag har läst motsvarande en gymnasiekurs i tyska för tjugo år sedan bara för att omedelbart glömma bort allt jag lärde mig. Det senaste året har jag repeterat den kursen lite och även lyssnat på eminenta podcasten Coffee Break German – eller snarare bytt podd från Coffee Break Spanish.

Så hur går det nu då? Riktigt uselt måste jag erkänna. Jag kommer liksom inte igång utan faller in i att prata engelska. Både jag och de som jag pratar med märker snabbt att vi kan kommunicera mycket bättre på engelska, och då blir det så. Dessutom verkar min hjärna ha lagrat de spanska orden före de tyska, så när jag försöker komma på ett ord på tyska så dyker det spanska ordet upp först, och så måste jag liksom mentalt lyfta på det för att se om jag kan hitta det tyska ordet bakom. Fatta hur långsam och tråkig jag är att prata med – inte konstigt att alla börjar prata engelska direkt :-)

I dag var jag och sjöng – som vanligt på onsdagar. Sångledaren monadelisa – som också är en känd musiker här i Valle Gran Rey – är från Schweiz och leder sången främst på tyska – lite beroende på vilka som är där, men nu när den värsta högsäsongen har lagt sig så är runt 90 procent av sånggänget tyskar eller åtminstone tysktalande. Och jag tycker att jag förstår henne bra – fast det kan också bero på att hon har ett så tydligt kroppsspråk.

På onsdagssången dyker det ibland av någon anledning upp en sång som är på svenska – jag har aldrig hört sången i Sverige, dessutom är slutklämmen på danska, men det spelar ingen roll för ingen förstår ändå, ha ha. I alla fall så blev jag Lisa ombedda att sjunga den sången inför de andra i dag, och så gjorde vi det. Och efteråt var den tyska kvinnan som jag hade stått bredvid under hela sångsessionen superförvånad över att jag var svensk. ”Men du pratar ju så bra tyska!” Och det roliga var att det jag hade gjort var att nicka och le åt sådant hon sa, säga ”ja” ibland – uppenbarligen på ungefär rätt ställen – och humma lite när jag inte förstod helt och hållet vad hon sa. Och hon var helt övertygad om att vi hade stått och pratat tyska med varandra i två timmar, fast det bara var hon som hade gjort det. Så tydligen kan jag i alla fall fejka att jag pratar tyska – en ganska god färdighet det också ;-)

Så nu är jag i följande läge: på spanska kan jag bara prata om grönsaker (jag kan handla mat och läsa recept i en vegomattidning som jag brukar köpa här), och på tyska förstår jag när det handlar om sång. Och så jobbar jag på att ta mig igenom ett nummer av Der Valle-Bote  (Ja, den lokala tidningen är naturligtvis på tyska.). Det går så där.

I morgon ska jag på röstworkshop. Mera sång. Mera tyska. Mera Valle Gran Rey. Härligt! När jag jobbar egentligen? Nu, tänkte jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *