Hård jobbvecka och ingen día de los reyes för min del

Oj, vad jag jobbade hårt och mycket den här veckan, men till slut blev jag klar och kunde skicka iväg den språkgranskade texten till kunden. Puh! Men jag hann även med en del roligheter i pauserna mellan jobbpassen.

I måndags var jag på gymmet en sväng. I tisdags var det röstträning. I onsdags kväll var jag på healing journey i yogastudion Vikara. En mycket skön upplevelse där jag låg inbäddad i en filt och slappnade av till ljudet av didgeridoo och tibetanska klangskålar.

Och på torsdagen var jag och sjöng, som vanligt. Det har varit lite blandat väder under veckan. I torsdags regnade det ordentligt precis innan jag skulle gå och sjunga, men under sången klarnade det upp och när jag kom ut hade solen tittat fram:

Å, vad jag gillar mina fritidsaktiviteter här i Valle Gran Rey! Alla sådana här roliga saker kan jag förstås hitta i Stockholm också, men eftersom jag bor i förorten blir det alltid en del restid, och det blir inte av på samma sätt att jag åker iväg och gör saker. Jag väljer helt enkelt bort den där restiden, men det innebär också att jag väljer bort aktiviteterna. Här är det nära till allt, och då kan jag göra många saker utan att det behöver ta för mycket tid. Jag skulle vilja ha det så här en större del av året än bara knappa två månader.

Día de los reyes

Det är den här helgen som man firar jul på allvar i den här delen av världen – eller man firar både vår jul och día de los reyes (eller los reyes magos). Firandet pågår i flera dagar med en procession upp till den lilla kyrkan i El Guro och umpa umpa hela nätterna. Jag firade inte. Men här kan du läsa vad Eric säger om día de los reyes och här visar Lisa bilder från firandet.

Jag märkte faktiskt inte ens av firandet. Det kan bero på att jag i fredags inte lämnade lägenheten på hela dagen, för det var då jag jobbade som allra mest. I lördags var jag ute på eftermiddagen, men då bara här nere i dalen medan firandet pågick uppe i kyrkan. Jag minns forftarande den första vintern jag var här i Valle Gran Rey. Då bodde jag i Casa de la Seda, en bit upp ur dalen, alldeles nära kyrkan, och fick inte sova på två nätter på grund av umpa umpa-musiken. Det var första gången jag hörde talas om los reyes magos. Ibland får man lära sig den hårda vägen ;-)

Här bloggade jag om los reyes den gången:

los reyes, inlägg 1

los reyes, inlägg 2

los reyes, inlägg 3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *