I går kom jag iväg till gymmet i Valle Gran Rey för första gången sedan jag kom hit – det är ju så mycket annat som jag vill göra när jag är här. Det var kul att vara tillbaka där igen; gym är en miljö där jag känner mig hemma. Gympersonalen var lika trevlig som vanligt, kände igen mig från förra året och kom till och med ihåg att jag inte pratar tyska.
Det är ett litet gym. Utrustningen är inte den modernaste, jag gissar att den har ett par decennier på nacken. Intrycket förstärktes av att musiken som spelades hade kunnat vara ett av mina blandband från 1992. (Jo, ni förstår, ungdomar, ett blandband är ungefär som en spellista i Spotify.) Men det gjorde inget. Jag trivs på det här gymmet och har överseende med det mesta.
Det finns även en gruppträningssal Jag har inte varit på någon gruppträning där – jag misstänker att den inte håller så hög kvalitet som jag är van vid hemifrån. Men nu hade de satt upp en lina längs med ena väggen i salen. Jag som älskar att gå på lina! Så när jag hade styrketränat färdigt var det upp på linan som gällde. Eftersom jag är envis som få så gav jag mig inte förrän jag hade lyckats gå längs med hela linan utan att trilla ner. Det tog 45 minuter och ungefär sjutusentrehundaurtifjorton försök.
Att träna på gymmet kostar 9,50 euro för en gång. Eller för en dag, som de säger. En gång kom jag dit på en söndag vid halv ett och kvinnan bakom disken såg alldeles förskräckt ut och sa ”Du vet att vi stänger klockan två på söndagar?” I deras värld ska man tydligen vilja utnyttja hela dagen om man nu har betalat för en dag. Själv tyckte jag att en och en halv timme var lagom lång tid för ett träningspass.
Man kan även köpa månadskort, och kanske veckokort också om jag inte minns fel. Men jag räknade ut vid något tillfälle att man behöver träna åtminstone tre, eller kanske var det fyra, gånger i veckan för att det ska löna sig. Och så mycket tänker jag inte hänga på gymmet. Sa jag att det finns mycket annat att göra här i Valle Gran Rey? ;-)