Ett samtal på tre språk

Du som har följt mig här på Gomerabloggen vet att jag för några vintrar sedan skiftade från att försöka lära mig spanska i Valle Gran Rey, till att försöka lära mig tyska. Det går bättre, eftersom jag har att göra med betydligt fler tysktalande än spansktalande här en vanlig dag. Samtidigt går det långsamt, dels för att jag inte lägger tillräckligt med tid och energi på att faktiskt lära mig, dels för att jag är introvert och är dålig på att kallprata med personer jag inte känner så väl – och det blir sju resor värre på ett språk jag inte behärskar.

En annan anledning till att det går trögt är att inlärningen försvåras av att jag bollar flera andra språk samtidigt. Varje dag när jag är här så kommunicerar jag på engelska, spanska och tyska. Gärna samtidigt. Så här såg en konversation ut som jag hade i dag:

Jag träffade en bekant här som jag inte har träffat på kanske två, tre år. Han är tysk. Jag inledde på tyska med att fråga hur läget är. Han svarade på tyska att det var bra och frågade om jag pratar tyska nu, och jag sa på tyska att nja, jag försöker lite men nej, inte egentligen typ.

Han gick över till spanska och berättade att han pratar spanska nu. Han berättade att han läser romaner på spanska och att han kan föra en konversation på spanska med en person öga mot öga, men att det inte fungerar om det är fler som deltar i samtalet.

Jag lyckades inte få ur mig någon spanska, eftersom jag var inställd på tyska. Men jag är inte tillräckligt bra på tyska för att kunna prata det med någon som pratar spanska. Så jag gick över till engelska och frågade om han har varit i andra spansktalande länder för att öva på spanskan.

Han berättade på spanska vilka andra spansktalande länder han hade varit i. Sedan lyckades jag få ur mig något på tyska, och då svarade han på engelska – antagligen för att han hörde hur dålig min tyska var. Och sedan fortsatte vi samtalet på engelska.

Jag tycker att det är superkul att vara i den här internationella miljön och i alla de här språken varje dag, men det känns inte som om språkblandningen gynnar min språkinlärning.

Något som jag har noterat några gånger är hur lätt det är att fejka att man kan ett språk, i alla fall om man träffar någon som gillar att prata. Jag har flera gånger haft ett “samtal” med någon tysk som har pratat massor. Jag har nickat och hummat och sagt aha och ja och nej vid rätt tillfällen, och så kan det pågå ganska länge tills det uppstår en situation där jag inte förstår. Då säger jag att jag är inte så bra på tyska och kan du säga det där igen. Först då inser de att jag inte är tysk, och då är det inte ovanligt att de säger “men du är så bra på tyska!” Och då har jag alltså inte sagt något annat än ja och nej på tyska. Roligt!

Nåja. Min förkylning är bättre, och den trespråkiga konversationen utspelade sig efter sången i dag. Jag var dock inget vidare på att sjunga, och jag borde nog ha hållit mig borta från sopranstämman. Frågan är om min röst hinner återhämta sig till i morgon, för då är det Stimmbildung, röstträning. Och mer träning i att förstå tyska för mig. Håll tummarna för att jag är frisk nog för det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *