El Hierro betyder järn på spanska, men ön tros ha fått sitt namn efter det ordet Hero, som betydde mjölk på det språk som ursprungsbefolkningen, bimbacherna, använde.
El Hierro är den södraste och västligaste av Kanarieöarna, och innan Columbus upptäckte Amerika ansågs ön vara världens ände. Eftersom ön var det västligaste som fanns så låg nollmeridianen på El Hierro, och ön kallas ibland meridianön.
I går var vi på utflykt på de nordöstra delarna av El Hierro. Ön är inte så stor, och med bil går det att se en stor del av ön på en dag – kanske till och med hela? Vi bor i Frontera, som ligger ganska mitt på El Hierro. Vi inledde dagen med att åka till två olika utsiktspunkter, miradores på spanska. Från den första av dem, La Peña, såg det ut så här:
Sikten var inte så klar som man skulle önska sig när man befinner sig på en utsiktspunkt. Men det var fint ändå.
Naturen på El Hierro påminner mycket om den på La Gomera. Den här bilden skulle lika gärna kunna vara tagen från en mirador på La Gomera:
Från den andra utsiktspunkten, Jinama, såg det ut så här:
Området med mest hus är vår by, Frontera. (Uppdatering nästa dag: Nu har jag läst på mer och kommit fram till att Frontera är hela dalområdet som man ser här. Tigaday är den största byn i Frontera och den som vi bor i. Strax intill Tigaday finns en mindre by som heter La Frontera. Om jag har förstått det hela korrekt.)
Från båda de här miradorerna tittar man ut över El Golfo-dalen, som är en viktig del i El Hierros natur och utseende. El Hierro bildades så sent som för 1,2 miljoner år sedan och det är den kanarieö där det är mest vulkanisk aktivitet. För 50 000 år sedan uppstod en stor landglidning på ön, som gjorde att en stor del av El Hierro sjönk ner i havet. Det skapade en 100 meter hög tsunami som nådde ända till Nordamerika. I samband med den landglidningen skapades El Golfo-dalen, som vi tittar ner över på bilden ovan, och där Frontera ligger. (Det här med den vulkaniska aktiviteten fascinerar mig, men jag måste nog vänta tills jag har lämnat ön med att läsa mer om det. Annars kan jag inte sova om nätterna.)
Mellan de här två utsiktspunkterna åkte vi på en liten väg på en platå där landskapet är helt annorlunda. Den här bilden knäppte jag där:
Påminner inte den här bilden en hel del om den där bilden som har blivit världens mest kända bild, eftersom Microsoft har använt den som standardskrivbordsbakgrundsbild i en massa pc:ar? Kan någon tipsa Microsoft om att jag har uppföljaren och att den är till salu mot provision?
Från Jinama-utsiktspunkten kunde man gå ner i El Golfo-dalen via El Camino de Jinama, och jag blev riktigt vandringssugen.
Men vi fortsatte med bil till El Gargoé, som är ett heligt träd:
Jag vet inte hur mycket som är sanning och hur mycket som är sägen här, men det sägs i alla fall att trädet samlade upp fukt och att befolkningen samlade upp vatten från trädets blad. Det syns inte så bra på bilden, men trädet är omgivet av grottor i berget där vattnet från trädet samlas upp. Och vi hörde hur det droppade ner nytt vatten från trädet till vattensamlingarna.
Det var en riktigt blåsig utflyktsdag, och jag gick klädd i fleecetröja hela dagen och småfrös för det mesta. Efter trädbesöket hittade vi i alla fall en plats där det inte blåste så mycket, så vi satte oss och åt vår medhavda matsäck med den här snygga utsikten:
Det kändes ganska oklart om vägen till det heliga trädet ens var en bilväg, men det var skyltat dit. På vägen tillbaka fick vi stanna en stund eftersom vi fick möte:
Vi fortsatte till Valverde, som är El Hierros huvudstad. Enligt vad jag hade läst på så skulle det vara en sömnig stad, och nu kom vi dessutom dit under siestan, så det var verkligen lugnt. När jag kollar Wikipedia på engelska så säger den att det bor 5000 människor i Valverde. Det skulle betyda att hälften av El Hierros invånare bor där.
På hemvägen gjorde vi en omväg ner till havet och spanade in två badplatser med naturliga havsbassänger. Nåja, den ena bestod av naturliga bassänger, och såg lite svårbadad ut. På det andra stället var väl havsbassängerna inte så naturliga, men det var havsbassäng i alla fall:
Här nere vid havsytan var det lä och betydligt varmare än uppe i bergen, så jag passade på att ta ett dopp:
Badtemperaturen var som i Sverige på sommaren när det inte är värmebölja – kanske 19 grader. En skön avslutning på en fin utflyktsdag.
Tack för en härlig tur – jag får ta versionen via datorn detta år – tur att du är där :) Jag är väldigt trogen La Gomera, men det är också kul att få lite insikt om hur El Hierro är.
Japp, du får vara med på distans så länge :-) Naturen på El Hierro är så lik den på La Gomera. Lika fint. Fast jag är inte kär i El Hierro som jag är i La Gomera ;-) (Eller det är kanske Valle Gran Rey som jag är kär i egentligen.)