Det finns fortfarande mer att skriva om El Hierro, känner jag. Men så kom jag till La Gomera och då hade jag nya saker att skriva. Och så föll El Hierro bort lite. Jag vill i alla fall skriva några ord om byn som vi bodde i.
Byn heter Tigaday, och den ligger i Frontera. Precis som i Valle Gran Rey har man hela tiden bergen i fonden. Men medan Valle Gran Rey ligger i ravinen mellan två berg ligger Tigaday på platt mark nedanför berget, i det som heter El Golfo-dalen.
Tigaday ligger en bit ner till havet – vi hade ju bil, så vi körde när vi skulle dit. Det tog kanske 10 minuter. Jag vågar inte gissa hur lång tid det skulle ta att gå.
Det finns en handfull restauranger i Tigaday. Enligt Lonely Planet Canary Islands är Don din 2 den bästa restaurangen i byn. Det säger kanske mer om det bristande utbudet än om den restaurangen storhet. Alltså, det var inget fel på den. Vi åt där ett par gånger, och åtminstone den ena gången minns jag en riktigt god fisk med papas arrugadas con mojo.
Det som vi tyckte var den bästa restaurangen i krokarna var restaurante La Maceta, som ligger vid badplatsen La Maceta, den havsbassäng där vi badade ett par gånger. Men det är ju lite utanför byn. Restaurangens läge är riktigt fint – bäst är det att äta lunch där, för att få njuta av havsutsikten.
Vi hade ju lägenhet med kök, så det skrala restaurangutbudet kändes inte som något stort problem. Det fanns en större mataffär och ett par mindre, så det gick bra att handla mat i byn. Det fanns till och med en affär med ekologiska varor, men jag lyckades aldrig tajma öppettiderna där. Vi var ju där över jul, så det var lite mer stängt än vanligt.
Vi hyrde en lägenhet hos Apartamentos La Palmera. På insidan var den riktigt fin, och vi trivdes där, förutom att det var så kallt inne. Att gå i shorts inomhus var bara att glömma. Långbyxor och fleecetröja var det som gällde. Det fanns en värmefläkt i sovrummet, och den använde vi flitigt på kvällar och nätter. Det fanns inte riktigt någonstans att sitta i solen och värma sig heller. Den smala balkongen vetter åt norr, och åt andra sidan skuggas uteplatsen av poolområdet, som ligger en etage högre upp. Dessutom luktade det faktiskt inte så fräscht på uteplatsen, och det där poolområdet var ruskigt sunkigt. Betyg för lägenhetens insida: 5 av 5. Betyg för lägenhetsområdet/utsidan: 1 av 5.
Vi såg knappt några turister alls i byn. Däremot när vi var ute på utflykter mötte vi andra turister, och nere vid badet. På El Hierro kan man inte ta sig fram med engelska – det är spanska som gäller. I mataffären såg det ut så här när vi skulle väga frukt och grönsaker. Tur att just frukt och grönsaker är det enda område jag har koll på på spanska :-)
Jag är verkligen glad att ha fått se El Hierro. Det enda jag är lite missnöjd med är att jag inte gjorde någon vandring i bergen. Men jag känner ingen direkt längtan efter att komma tillbaka – det är fortfarande i Valle Gran Rey på La Gomera som jag ska hålla till på vintern.