Förra söndagen gjorde jag den här vinterns sista vandring på La Gomera. Jag hade sällskap av Agneta och Caroline, som var i Valle Gran Rey några dagar. Vi gick från Valle Gran Rey uppför La Mérica till Arure. La Mérica är berget som du har till höger om du har näsan mot havet när du är i Valle Gran Rey, alltså det som ligger ovanför La Playa och som La Calera ligger vid foten av. Det är ett av de berg som är ständigt närvarande när man är nere i dalen.
Så här ser berget ut nerifrån dalen. Bilden är tagen mellan Charco del Conde och Borbalán. Jag vet inte om det syns på bilden men det lilla lilla trädet som är nära den vänstra spetsen på berget var målet för vandringens första etapp.
Vad som däremot borde framgå tydligt av bilden är att denna första etapp är den jobbiga biten. Det går uppför, uppför och sedan uppför längs slingriga serpentinvägar. Vid varje krök så får man en ännu bättre utsikt över Valle Gran Rey.
Något som är roligt med den här vandringen är att det finns så många olika typer av natur att se på vägen.
Så småningom kom vi upp till trädet:
Här stannade vi och åt vår medhavda lunch med en vidunderlig utsikt över havet. Om vädret är tillräckligt klart ser man både La Palma och El Hierro. Vi hade bra väder den här dagen, till skillnad från hela veckan innan, när det mest var blåsigt och regnigt. Men riktigt utsiktsklart väder var det inte. La Palma: syntes dock, och man kan möjligen ana ön på den här bilden:
Den andra etappen går längs en stor platå, och det känns mer som att gå på ett stort fält än att vara i bergen. Tittar man mot havet är det svårt att avgöra var himlen slutar och havet börjar. Som vanligt blir det mesigt på bilderna. Men tro mig, det är mäktigt.
En och annan get träffade vi förstås på också:
Den tredje etappen av vandringen är man mer i bergen igen. Utsikt ner i djupa raviner och bort mot Arure. La Mérica är 857 meter högt, och det kändes på det svalare klimatet att vi var uppe i bergen.
Eftersom det var en söndag så gick det ingen eftermiddagsbuss. Det hade vi koll på. Vår plan var att försöka hitta en taxi som kunde ta oss ner. Och den hittade vi faktiskt ganska snart. Det var en bil modell större som kunde forsla sju personer, så vi delade med ett annat sällskap och fick en riktigt billig resa ner.
En härlig dag i bergen! Om du har den röda vandringsboken så är det här vandring nummer 33, som är en medelsvår vandring. Det är en vandring som jag verkligen rekommenderar, både för nybörjare och vana vandrare, men man behöver ha hyfsad kondition eftersom den första biten är brant. Man får som sagt uppleva många typer av natur längs vägen och så är den på något sätt typisk för en vandring på La Gomera.
Det är fullt möjligt att gå både upp till Arure och tillbaka ner till Valle Gran Rey på samma dag. Jag har gjort det tidigare, och berättar om det här (på Jennys författarblogg, eftersom det var innan jag hade Gomerabloggen). Det ska enligt den röda boken ta 5,5 timmar. Vi gick betydligt långsammare än så den här dagen. Det går också att kombinera den här vandringen med vandringen via Barranco de Arure, som jag gick någon månad tidigare, för att slippa gå samma väg tillbaka.