Utflykt till Playa de Santiago

Jag skrev ju om båtresan till Playa de Santiago som jag gjorde i soluppgången en dag i förra veckan. I det här blogginlägget berättar jag om när jag väl kom dit.

Det första som slog mig i Playa de Santiago var hur extremt lugnt det var. Den upplevelsen påverkades förstås av att jag var framme före nio på morgonen, men det var inte en själ på stranden eller någon annanstans ute heller. De enda människor jag såg var de som satt och åt frukost på sina balkonger.

Playa de Santiago är betydligt mindre än Valle Gran Rey. Wikipedia säger faktiskt att det bara bor 1100 personer där, medan det bor drygt 4000 i Valle Gran Rey (Det vore kul att se siffror på hur många fler än så som är i Valle Gran Rey under vintern. Måååånga lär det vara!).

Havet och bergen är lika närvarande som i Valle Gran Rey. Det finns ett antal kvarter med hus precis nere vid stranden. Det är byns kärna. Det är där de flesta restaurangerna och butikerna finns. Det finns ett torg, och på kvällen skulle det vara konsert på en scen som jag uppfattade som tillfälligt uppbyggd. Det finns ett Spar och flera andra matbutiker. Jag åt inte på någon restaurang den här dagen, men det fanns ganska många längs strandpromenaden, och flera såg mysiga ut. Det såg inte ut att vara lika vegovänligt som i Valle Gran Rey dock.

Jag gick en bit längs vägen som går upp ur byn. På vänster sida av vägen om man kommer från stranden finns en del av byn som inte är helt olik La Calera här i Valle Gran Rey, fast mindre: hus som ligger vid foten av berget och även en bit upp på berget, trappor, avsatser, söta gränder.

På höger sida av vägen kan man gå upp för en lång trappa. Det här är också en utgångspunkt för att vandra från Playa de Santiago. Där är skyltat för vandrare med avstånd till San Sebastián och andra platser på ön, och vandringsleden är markerad i naturen. Utsikten från den här trappan gick inte av för hackor.

Så småningom kom jag upp på bilvägen igen. Här finns också någon restaurang och till höger ligger hotellet Jardín Tecina, där många golfare bor eftersom La Gomeras enda golfbana ligger alldeles bredvid. Det fanns vägskyltar mot Playa de Tapahuga och Playa del Medio, och eftersom jag tidigare nere på stranden hade funderat på om jag skulle gå till (någon av) de stränderna under dagen, fast då längs med vattnet, så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta den här vägen dit, och så kunde jag ta strandvägen tillbaka.

Jag gick alltså längs med bilvägen genom golfbanan och fick så småningom den här snygga utsikten över Playa de Tapahuga:

Jag gick dit. Det var fortfarande förmiddag och jag fick ha den här stranden helt för mig själv i åtminstone någon timme innan någon annan människa visade sig där. En riktigt skön upplevelse.

Ingen är här

 

Förutom jag.

 

Och ingen annan.

Jag fick inte uppfattningen att det brukade vara någon direkt trängsel på den här stranden annars heller. Jag stannade där ett par, tre timmar, och som mest var det tre sällskap förutom jag som var där. Jag låg och läste på stenstranden, badade ett par gånger – det var svårbadat med stenarna; jag badade i vattenbrynet – och så åt jag min medhavda lunch. Det var varmt, och jag hade absolut haft nytta av något som kunde ge skugga.

Vandringsleden längs med vattnet som jag hade tänkt gå tillbaka hade en varningsskylt som sa att det är risk för ras och att man går där på egen risk. Och eftersom jag har blivit feg med sådant på sistone, och inte heller går till Finca Argayall i Valle Gran Rey längre – den vägen är också varningsskyltad på grund av rasrisk – så valde jag att gå upp längs bilvägen igen och samma väg tillbaka.

Det var varmt att gå och när jag kom tillbaka ner till den delen av byn som jag liknade vid La Calera så blev jag sittande länge i skuggan under ett träd och läste. Och så gick jag tillbaka till den centrala delen av Playa Santiago. Jag promenerade runt en stund till där nere, för att se de kvarter som jag missade på morgonen, köpte vatten och frukt i en mataffär, hängde en stund i en park – eller ett utegym var det faktiskt – och åt mellanmål. Sedan gick jag till stranden, tog ett dopp, satte mig på en mur och läste någon timme, och så var det dags att ta båten hem till Valle Gran Rey igen.

Det finns flera vandringar som utgår från Playa de Santiago, och med den nya båtlinjen är det lätt att gå dem även om du har din bas i Valle Gran Rey. Bara att ta båten på morgonen, vandra hela dagen, och så båt hem igen. För dig som är lite mer hardcore går det också att vandra hela vägen mellan Playa Santiago och San Sebastián. Enligt den röda vandringsboken som jag brukar nämna här på bloggen ska den vandringen ta sju timmar. Då går det alltså för dig som har den läggningen att ta båten till San Sebastián på morgonen, vandra till Playa de Santiago på en dag och sedan ta båten tillbaka till Valle Gran Rey på kvällen. Själv var jag alldeles nöjd med min lilla vandringstur till Playa de Tapahuga.

Det blev en skön utflyktsdag som avslutades med en mysig båtresa rakt in i solnedgången.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *