Etikettarkiv: sjunga

Mycket att göra i Valle Gran Rey

Om du som jag gillar att sjunga, dansa, meditera, göra yoga och den typen av saker så är Valle Gran Rey helt rätt ställe att befinna sig på, åtminstone på vintern.

På torsdagar 13.30-15.30 är det Offenes singen, där vem som helst kan droppa in och sjunga. Monadelisa, som håller i sången, brukar mest prata mest tyska, men om hon är medveten om att det finns deltagare som inte förstår tyska så översätter hon delar av det hon säger till engelska. Så om du är där och inte kan tyska och vill vara säker på att förstå något kan det vara en bra idé att säga till om det innan sången drar igång. Sången är i en lokal alldeles vid Vueltasstranden. Kommer du när sången redan har dragit igång så kan du bara följa ljudet :-) Och det går bra att droppa in under sångens gång. Det brukar vara mycket folk, minst fyra stämmor och massor av lekfullhet och tjo och tjim.

Monadelisa håller även i Coro de Invierno på onsdagar. Där sjunger vi lite mer komplicerade sånger i en mindre grupp och tre stämmor. Där är det mer teknikträning och fokus på att gruppen ska låta bra tillsammans.

Som om det inte är nog kan man även gå på Stimmbildung på tisdagar. Röstträning alltså. Som en sånglektion fast i en liten grupp. Lite mer fokus på att var och en ska hitta sin stämma och prova olika övningar. Men det mesta sjunger eller ljudar vi tillsammans. Inte så många sånger utan mer teknikträning med fokus på de individuella rösterna. Det här är nog min favorit under veckan ändå.

Har du fortfarande inte sjungit tillräckligt så kan man sjunga mantrasånger på söndagkvällar 19.30 med Renate i yogastudion Vikara, som ligger på en parallellgata till huvudgatan i Borbalán – ett kvarter upp mot berget från Spar. Här sitter man mest ner och sjunger lugna och sköna mantrasånger – även om det kan uppstå viss action ibland när andan faller på.

Allt det här har jag i princip gjort varje vecka sedan jag kom hit. Och så gymmet förstås. Det ligger runt hörnet från Spar, och jag tänkte gå dit ikväll men det var stängt idag, så det blir ett nytt försök i morgon. Jag brukar bara styrketräna, men de har även en del gruppträning och en judogrupp.

Sedan finns det tusen andra saker som jag också skulle vilja testa, men som jag inte har hunnit med än – dels för att jag var ordentligt förkyld i början när jag var här, dels för att jag har jobbat som en tok. Här kommer lite fler förslag på aktiviteter:

  • hathayoga på Vueltasstranden med Volker från Vikara på tisdagar, fredagar och söndagar 9.30
  • yinyoga i en lokal längs med trottoaren alldeles nära Vueltasstranden på tisdagar, onsdagar och torsdagar 19.30 (om hon inte har dragit ner på sitt schema nu när den allra värsta högsäsongen går mot sitt slut)
  • Osho-kundalinimeditation på Vikara måndag, onsdag och fredag 15-16 (en fysisk meditation som jag antar att man kan bli rejält svettig av)
  • morgonyoga på baby beach måndag-fredag 8.30-10 (åtminstone såg jag en lapp om det på någon av anslagstavlorna för någon vecka sedan – jag vet inte om det är samma tider som gäller fortfarande)

Är du i Valle Gran Rey? Har du någon favoritaktivitet som du är med på?

Jag är i Valle Gran Rey!

Utsikt från hotellrummet i Los Cristianos

Äntligen är jag tillbaka i Valle Gran Rey. Jag har varit här ända sedan i torsdags, men jag tog en paus från blogg och sociala medier, så därför har jag inte skrivit något än. Dessutom lyckades jag bli ordentligt förkyld dagen efter att jag kom hit – jag misstänker att jag plockade upp något virus som dansade runt i planet på vägen ner.

Jag brukar ju alltid passa på att se någon annan del av Kanarieöarna på vägen hit. Min årliga resa till La Gomera är de enda utlandsresorna jag gör numera (jag är inte främmande för att komplettera med någon tågresa per år utomlands – det var länge sedan jag var i Köpenhamn till exempel – men jag har inte fått till det). För att stilla min nyfikenhet på nya resmål så brukar jag därför passa på att göra en tur någon annanstans innan jag landar i Valle Gran Rey. I år blev det inte så av två anledningar:

  1. Maken kommer hit om ett par veckor (yay!). Han kommer att hyra bil, så då räknar jag med att vi gör åtminstone ett par utflyktsdagar här på La Gomera. Det ser jag verkligen fram emot. Jag tänker mig att de utflykterna får fylla mitt behov av att uppleva nya miljöer för den här vintern.
  2. Jag avskyr reseplanering ungefär lika mycket som jag avskyr att faktiskt vara på resa – jag antar att det finns ett samband här :-) Att planera att besöka en ny plats tar mycket energi för mig, och den här hösten orkade jag helt enkelt inte ta tag i det.

Så jag nöjde mig med att boka en hotellnatt i Los Cristianos – med den snygga utsikten på bilden ovan – och sedan tog jag båten till La Gomera nästa dag.

Min favoritvy av Los Cristianos: på väg därifrån till La Gomera :-)

Jag åkte Naviera Armas nya Seajets-båt, som går hela vägen från Los Cristianos på Teneriffa till Valle Gran Rey på La Gomera. Med ett stopp i San Sebastián däremellan. Så otroligt smidigt att få åka båt hela vägen – utan byten dessutom – och slippa åksjukebussen över ön.

Naviera Armas-båten är bilfärja. Det går alltså att ta sig hela vägen till Valle Gran Rey med bil på båten för den som vill. Åtminstone den dagen jag skulle åka så gick det tre båtturer. Jag åkte på förmiddagen. Det var inte mycket folk alls på båten, och ännu färre bilar.

Gomerabåten sedd från strandpromenaden i Los Cristianos

Båtresan skulle enligt tidtabellen ta en timme och femtio minuter, men den tog nog snarare två timmar och tjugo minuter. Det blåste som sjutton på båten, men jag tyckte inte att det gungade så farligt. Jag blev inte sjösjuk i alla fall.

Valle Gran Rey från båten på väg in till hamnen

Vilken känslan att kliva av båten, och så är jag i Valle Gran Rey – mitt andra hem på jorden!

Naviera Armas Seajets-båt i Valle Gran Rey efter att jag har klivit av. Framför den ligger den lilla Fred Olsen-båten, som går till Playa Santiago och San Sebastián

Jag checkade in i lägenheten som jag hyr i Vueltas. Det är samma lägenhet som jag bodde i förra året, och som jag även har bott i ett par gånger tidigare, innan jag bodde i La Calera i ett par vintrar.

Innan jag packade upp väskan gick jag ut på stan i ett ärende. Tog ett kort på den här affischen (ha ha, det är kanske världens fulaste affisch förresten) för att komma ihåg när det är sång. Först när jag hade fotat den så började jag fundera. Donnerstag. Vänta, vad är det för dag i dag egentligen? Jo visst var det torsdag. En blick på klockan sa 13.45. Så jag tvärvände, ilade ner till Vueltasstranden och kastade mig in i sången. Snacka om rivstart på mitt Valle Gran Rey-liv med alla fantastiska fritidsaktiviteter som jag gillar att ägna mig åt här.

Det blev sång även på fredagen, men på kvällen blev jag sjuk, och så har det varit superblåsigt ett par dagar, så jag har mest hållit mig inomhus. Calima är det också.

Nu när jag tänker efter så undrar jag om calima kan vara en bidragande orsak till att den där förkylningen jag fick här förra året satte sig så hårt i luftrören att jag hade problem med dem i ett halvår efteråt, och faktiskt fortfarande känner av dem ibland. Jag kanske borde vara mer försiktig med att vara ute i calima än vad jag har varit hittills, åtminstone när jag är förkyld? Jag brukar ju inte bry mig alls, och ofta har jag inte ens märkt att det är calima förrän någon berättar det för mig . Alldeles nyss såg jag en person som var ute och promenerade och som hade munskydd på sig, ett sådant som vård- och tandvårdspersonal kan ha.

Vad har du för erfarenheter av calima? Brukar du skydda dig eller är du ute som vanligt?

Mina fritidsaktiviteter i Valle Gran Rey i vinter

En av mina absoluta favoritsaker med att vara i Valle Gran Rey är alla mina roliga fritidsaktiviteter. Den här vintern har det framför allt handlat om att sjunga. Jag har tre fasta sångaktiviteter i veckan:

Stimmbildung på tisdagar kl 11. Röstträning alltså. En sånglektion i grupp, kan man säga. En liten grupp, vi har nog varit mellan 8 och 12 personer ungefär den här vintern. Flera av oss återkommer vecka efter vecka. Nästan lika roligt som sjungandet är det tyska språkbadet som jag får på köpet. Oj, vad mycket energi jag har när jag kommer ut därifrån!

Den stora sånggruppen på torsdagar 13.30. Eller kören som alla säger. Det här har varit ohemult populärt den här vintern. Vi har varit uppemot 50 personer. Även det här sker främst på tyska, även om det blir lite engelska också emellanåt. Kul!

Mantrasång på yogastudion Vikara på söndagar kl. 19.30. En lugn och mysig sångstund. Så skön kvällsaktivitet!

Förutom det här så finns det gott om yoga, även om det inte har blivit så mycket för min del. Det har krockat med annat, eller så är det inte min typ av yoga eller så har jag bara inte lyckats klämma in det – jag behöver ju hinna jobba ibland också :-) På nämnda yogastudio Vikara finns ett antal pass i veckan. En yogalärare därifrån har även yoga på Vueltasstranden flera förmiddagar i veckan, något som jag verkligen hade tänkt prova, men ja ja, det kommer ju fler vintrar. Yinyogan på Soul-spa (nära Vueltasstranden) kom jag inte heller iväg till. Men en gång var jag på yogan som är på onsdagsmorgnar på stranden i närheten av Baby Beach (Charco del Conde). Supermysig miljö men inte riktigt min typ av yoga.

Dansa har jag inte gjort alls här i år. Men det finns Biodanza både på Soul-spa och på Vikara. Och så är det dans ibland på Finca Argayall, men jag har ju bestämt mig för att inte gå vägen dit. Där brukar det även finnas Heart Chakra Meditation, kundalinimeditation och ibland yoga.

En gång var jag på Heart Chakra Meditation, som är på onsdagskvällar på Soul-spa. Det var fint.

Och på lördag är jag lite sugen på att gå på någon typ av röstworkshop som också är på Vikara. Jag får se när det närmar sig om det är det jag vill ägna min sista lördag här åt. Det finns i alla fall mycket roligheter att ägna sig åt här, och det skulle knappast vara några problem att fördriva tiden även om jag inte behövde jobba.

Bakom den bruna dörren, mitt emot stranden i Vueltas, är det sång på torsdagar 13.30.

Mina fritidsaktiviteter i Valle Gran Rey

Det kanske allra bästa med Valle Gran Rey är att här finns så otroligt mycket roliga fritidsaktiviteter av den lite mer alternativa sorten. Ja det allra bästa vid sidan av bergen, havet, människorna, klimatet och alla butiker med ekologisk mat alltså :-)

Alla de här aktiviteterna kan jag i princip göra i Stockholm också, där jag bor i vanliga fall. Men Stockholm är en stor stad och jag bor i förorten, och det är en timmes resa i varje riktning till det mesta – inget som jag har tid eller lust att göra varje dag. Men här i Valle Gran Rey finns allt på gångavstånd, och jag utnyttjar det till max.

Dessutom är allt så mycket billigare i Stockholm. Där skulle jag bli ruinerad om jag hade så här mycket saker för mig. Här kostar det mesta 5 eller 10 euro.

Det här har jag gjort sedan jag kom hit:

  • torsdag: jag var för bissi med att handla mat och sådant för att hinna göra något
  • fredag: five elements yoga på Finca Argayall
  • lördag: vandring i bergen
  • söndag: kundalinimeditation på Finca Argayall
  • måndag: styrketräning på gymmet Fortaleza
  • tisdag: jag satt hemma och bloggade på mina tre bloggar alldeles för sent på kvällen, så att jag inte varvade ner innan jag skulle sova och därför sov uselt – där ser ni, mina vänner, vad som händer om man inte går på några roliga aktiviteter :-)
  • onsdag: skulle sjunga på eftermiddagen men den blev inställd pga sjukdom, så jag hann faktiskt med det jobb jag skulle göra i stället. På kvällen var jag på en konsert på the Gomera Lounge.
  • torsdag: fridans på Vikara
  • fredag: Roots & Moods – också dans på Finca Argayall
  • lördag: samma sång som i onsdags var inställd igen pga sjukdom – nytt försök på onsdag. Jag tog en promenad till vattenfallet i stället.
  • söndag: stannade hemma och läste böcker.

Då har jag inte nämnt Trance Dance meditation, som jag egentligen vill gå på varje fredag, att det finns sång även på Vikara och att det finns något som heter Laughing Buddha meditation (som jag tror och hoppas är det som vi skulle kalla skrattyoga hemma) på en ca yogastudio som jag har glömt vad den heter men som ligger precis vid Vueltas-stranden. Och att det finns en massa yoga på stranden och på Vikara som jag inte har provat. (Vikara är en yogastudio i Borbalán som tidigare hette Mariposa.)

Jag skulle knappast ha några problem att fördriva tiden här även om jag inte jobbade. Men det gör jag ju. Så mycket att göra, så lite tid. Vilket i-landsproblem :-)

Stand up paddle och röstkurs i Valle Gran rey

Vilken dag jag har haft! I positiv bemärkelse, men nu är jag fullständigt slut.

Det började med att jag fick en introduktion i stand up paddle, SUP, med start på stranden i Vueltas. Instruktören David var mycket pedagogisk, så jag kunde förstå instruktionerna, som var på spanska, fast ännu mer på kroppsspråk ;-) Först visade han på stranden hur jag skulle göra. Sedan klev vi i vattnet. Vi hade varsin SUP-bräda, så han var hela tiden i närheten och kunde ge ytterligare instruktioner när det behövdes.

Jag började paddla sittande på brädan. Efter en stund fick jag gå vidare till knäsittande och så småningom till stående. Vi paddlade först omkring alldeles nära stranden medan jag sakta men säkert kom underfund med hur brädan och paddeln funkade.

Snälla Lisa, som råkade befinna sig på stranden, och som också har en blogg om La Gomera, passade på att ta den här bilden:

FullSizeRender

Vi var lite för långt bort från stranden för att det skulle bli någon närbild, men det är alltså jag som paddlar först, till höger i bild :-)

Sedan paddlade vi bort mot Playa de Argaga – stranden som ligger utanför Finca Argayall – och förbi den, och även förbi nästa lilla strand Playa de las Arenas. Nu började jag bli ordentligt trött. Och törstig. Jag borde ha tänkt på att ha på mig mitt vätskebälte.

Om man blir trött när man är ute och stå-upp-paddlar så kan man bara sätta sig ner på brädan och vila en stund. Man kan även variera med att sitta och paddla, och det gjorde jag en bit på vägen tillbaka, för jag var trött i benen. Stand up paddling är bra träning för en stor del av kroppen: armar och axlar förstås, och coreträning. Men för mig var det framför allt i låren det kändes. Jag var ganska skakig i benen efteråt.

Men jag gillade verkligen stand up paddle. Jag har bara paddlat kajak någon handfull gånger men jag har aldrig riktigt fastnat för det. Jag har en trasig höft och en rygg som strular en del, och jag får bara ont överallt av att sitta i en kajak, vilket förstås förtar en del av upplevelsen. Men när jag stod upp och paddlade fick jag inte ont. Däremot var det alltså rätt jobbigt, men det är ju okej :-) Det känns inte som att jag skulle vilja ge mig ut på en heldagsutflykt eller så, men att paddla så här som jag gjorde i dag – vi var ute i en och en halv timme ungefär – vill jag gärna göra igen. Jag ramlade inte i vattnet en enda gång – tydligen gör de flesta nybörjare det annars. Däremot tappade jag balansen några gånger så att jag fick böja mig framåt och sätta händerna i brädan. Tur att jag yogar så att jag når ner. (Apropå det skulle jag vilja prova SUP-yoga också, alltså yoga på en SUP-bräda. Det finns inte i Valle Gran Rey men däremot hemma i Stockholm på sommaren.)

David som instruerade mig hittade jag på Instagram, där han heter aburrirseenlagomera (uppdatering: fast nu är länken trasig, så jag tog bort den). Hans företag heter Gomeractiva och ordnar, förutom stand up paddle i Valle Gran Rey, även vandringar och kajakturer. Jag mejlade honom på spanska för att boka den här kursen. Om du inte kan spanska alls kan du gå till utflyktskiosken i hamnen i Vueltas, den där Tina excursiones håller till, så kan de förmedla kontakt med honom.

Efteråt var jag hungrig och törstig och hade bara en kort stund på mig innan eftermiddagens aktivitet skulle ta vid. På stranden träffade jag bekanta från onsdagskören, så jag slog mig ner bredvid dem och vilade mina skakiga ben och åt mitt medhavda mellanmål. Jag tog också ett kort dopp i havet, för att skölja bort svetten efter paddlingen. Skönt var det. Jag måste erkänna att det var mitt första dopp i havet sedan jag kom till La Gomera för en månad sedan. Jag prioriterar uppenbarligen inte att bada.

På eftermiddagen var jag på röstkurs. Den hölls av Monika, som är mer känd under sitt artistnamn monadelisa. Hon står på scen titt som tätt här i Valle Gran Rey, och det är hon som håller i sången på onsdagar, som jag aldrig missar.

Men den här eftermiddagen var det mer en kurs. Vi var en liten grupp, sju personer tror jag. Några av dem som är med och sjunger på onsdagar hade frågat om Monika kunde hålla en kurs, och en av dem frågade mig om jag ville vara med. Det ville jag så klart. Vi sjöng och jobbade med våra röster under ett par timmar, och det var superkul förstås. Kursen hölls på en blandning av tyska och spanska – och ibland, när jag såg ut som ett frågetecken, lite engelska. Men jag hade förvånansvärt lätt att förstå. Jag tycker att jag förstår mer och mer tyska under de veckor jag är här. Monika kommer från Schweiz, och jag uppfattar hennes tyska som enklare att förstå än många tyskars tyska. Och när jag dessutom fick det mesta översatt till spanska också så funkade det bra. Jag förstår kanske nästan lika mycket (eller lite om man så vill) tyska som spanska, men jag kan absolut inte prata tyska. På spanska kan jag i alla fall få fram några enstaka meningar ibland om jag har tur. Men jag ska ju lära mig tyska nu! Nästa vinter pratar jag tyska, ska vi säga så?

Nu är jag tillfälligt slut som människa och har en rejäl huvudvärk. Både huvudet och kroppen har fått sig en rejäl omgång idag. Men i morgon är det på’t igen. Jag har bara två dagar kvar här i Valle Gran Rey. För att slippa tänka på det fyller jag dagarna med roliga saker. Det fungerar rätt bra. Jag funderar på att hyra en cykel i morgon. Fast det beror på hur mycket träningsvärk jag har i låren.

En eftermiddag med sång

Jag ägnade eftermiddagen åt att sjunga. Varje onsdag kl 13.30–15.30 är det drop in-sång i en lokal som ligger precis vid stranden i Vueltas i Valle Gran Rey. Ett par hundra meter från lägenheten jag bor i, med andra ord.

Det var härligt! Jag kände igen en stor del av det sjungande gänget från förra vintern och blev själv igenkänd av dem. Sångerna är en blandning av allt möjligt. En del kristna sånger, lite afrikanskt, något sanskrit-mantra, en och annan slagdänga. Ofta i stämmor eller kanon. Hmm … det här låter ju precis som när jag sjunger med Ange Turell. Det finns nog ingen i hela världen som är en lika skicklig och pedagogisk sångledare som han, men den här kvinnan som håller i sången i Vueltas kvalar in på en god andraplats.

Som uppvärmning – och ibland även senare under sångpasset – är det improviserad stämsång där vi får olika stämmor som sedan byts ut vartefter. Roligt! Sångledaren pratar mestadels tyska men byter till engelska ibland när hon kommer på att det finns några som inte kan tyska. Jag pratar absolut ingen tyska men kan förstå en aning ibland, och jag har faktiskt inga problem att förstå vad sångledaren vill att vi ska göra i sången – hon är pedagogisk och har ett tydligt kroppsspråk. Och jag förstår ju själva sjungandet – vad mer kan man behöva?

Den tidiga kvällen ägnade jag åt att hänga utanför Casa Maria i La Playa. Det är där det händer. Vid solnedgången. Men det ska jag berätta om en annan dag.