Jag har bläddrat igenom en massa bilder från mina tidigare vistelser på La Gomera och nu längtar jag dit! Det är så intressant, det där: När jag är i Valle Gran Rey så tänker jag att det inte finns någon annan plats på jorden där jag hellre vill vara. (Åtminstone inte på vintern. På sommaren gillar jag ju Sverige skarpt.) Och när jag ska åka därifrån är det riktigt jobbigt och jag vill bara stanna kvar.
Jag kommer hem, jag längtar tillbaka. Starkt till en början men så går det några månader och den där längtan blir allt svagare. Jag glömmer den där känslan som jag har när jag är i Valle Gran Rey. Jag börjar tänka att jag kanske ska åka någon annanstans nästa vinter. Det var länge sedan jag var i Thailand …
Med hjärnan vet jag ändå att det är i Valle Gran Rey jag vill vara. Men jag känner det inte längre i hjärtat. Och så kommer jag tillbaka igen i december och känner den där känslan igen. Den där känslan av att det är där jag ska vara. Snart får jag känna den igen! Undrar om det finns något sätt att fånga den – så att jag kan framkalla den även när jag inte är där?
1 tanke kring ”Om att längta”