Hemresa med vandring i Los Cristianos

Nu är jag hemma i Sverige igen. Det känns mycket bra, förutom att det är vinter här förstås ;-) För mig är det dock en enorm skillnad på hur jag upplever vintern nu i februari än hur det känns i november. Då är det så oändligt långt kvar. Och så har jag de mörkaste månaderna december och januari framför mig, för att inte tala om juleländet. Nu däremot finns det ljus en bra bit in på eftermiddagen och snart är det vår :-)

Jag ägnade som vanligt två dagar åt att åka hem. Tog Fred Olsens morgonbåt från Valle Gran Rey i måndags. Min separationsångest av att åka från Valle Gran Rey var faktiskt aningen mindre än vad den har varit andra vintrar. Det var regn och ganska kallt, vilket hade fördelen att jag fick se en fantastisk regnbåge på vägen. Svårt att få den att se snygg ut på bild genom den smutsiga och regniga fönsterrutan på båten dock.

I San Sebastián väntade jag ett par timmar på Armasbåten som tog mig till Los Cristianos på Teneriffa. Där var det bättre väder. Jag hälsade på min språkkonsultkollega Hanna, som är i Los Cristianos i tre månader med familjen, inklusive de två barnen som går i den svenska skolan där. De hade fått tag i en grymt mysig lägenhet med en helt fantastisk balkong – jag vill säga terrass eftersom den är stor som ett vardagsrum, men man säger kanske alltid balkong om en terrass som är ovanför markhöjd?

När man är uppe i den här lägenheten så märker man liksom inte att man är i Los Cristianos – en stor fördel om man som jag inte är särskilt förtjust i den staden. Det är lugnt och skönt och trafiken hörs i princip inte alls. Och så småningom har man utsikt över solnedgången. På bilden nedan ser det ut som om jag inte är särskilt högt upp, men poolen ett par våningar ner ligger också långt över markytan.

Hanna och jag ägnade eftermiddagen åt att promenera upp på berget Guaza. Berget markerar slutet på staden både åt söder och väster, eftersom det är ett avlångt berg. Om du kommer in till Los Cristianos med Gomerabåten så ser du berget längst till höger. Den delen av berget som vi var uppe på är närmast havet, alltså längst söderut.

Om jag minns rätt tog det en och en halv timme för oss att gå upp på berget. Sedan belönades vi med den här utsikten.

Snyggt va? Det kändes kul att se Los Cristianos från den här vinkeln. Och så var det roligt med en liten vandring. Man kan även gå vidare västerut på berget, och jag kan tänka mig att det nästan kan bli en heldagsvandring om man vill – någon som vet? Vi nöjde oss dock med den här lilla turen.

På bilden nedan har jag ringat in ett annat berg, Chaoyfita, som man också kan gå upp på. Hanna gjorde det häromveckan, och det verkar också vara en lagom liten vandring om man har ett par timmar över i Los Cristianos. Och det verkar jag ju ha någon gång om året eller så. Nu vet jag vad jag ska göra nästa gång.

På tisdagen gick mitt plan hem till Sverige, och nu är jag alltså hemma. Men om sisådär tio månader kommer jag tillbaka till Valle Gran Rey. För det är ju där jag ska vara på vintern.

3 tankar kring ”Hemresa med vandring i Los Cristianos

  1. Ang ljus noterade jag idag att det inte skymde förrän 17. Härligt!
    Man säger ju takterrass. Balkong tycker jag hänger ”fritt”. Sen finns ju altan. Det bar nån annan diskussion häromsistens där dessa ord diskuterades och det var svårt att enas om samma definitioner.

    1. Ljus till 17 kan jag (nästan) leva med! Ja, just det, takterrass är ju ett begrepp. Fast det var inte det här. Balkongterrass? :-)

  2. Hej! Det tar tre timmar tur o retur till upp tii masten på Guaza.
    Även vi har hittat till Valle gran rey, skall tillbaka i år och vandrar bla. Tar även och forskar på El Hierro!

Lämna ett svar till Jenny Forsberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *