Kategoriarkiv: Resa

Mer om nya direktbåten och den interna Gomerabåten

Som jag har nämnt tidigare här på bloggen så händer det mycket med La Gomeras kommunikationer just nu. På ett bra sätt.

Naviera Armas direktbåt mellan Los Cristianos på Teneriffa och Valle Gran Rey på La Gomera har börjat gå nu. Om man tittar på tidtabellen så går det för närvarande en morgonbåt och en kvällsbåt till La Gomera och en tidig morgonbåt och en eftermiddagsbåt från La Gomera. Det går inte att se båttiderna för alla dagar framöver, så jag gissar att de inte är spikade än.

Fred Olsens interna Gomerabåt mellan Valle Gran Rey, Playa de Santiago och San Sebastián går tre gånger om dagen. Den är ju också ny, så jag gissar att tidtabellen inte är spikad där heller. Himla roligt är det i alla fall att det blir bättre kommunikationer!

Frågor och svar om att resa till La Gomera

Jag får en del frågor från människor som har lust att åka till La Gomera på semester – eller stanna en längre period. Det här är några frågor jag fick i vintras:

Hur kommer man till La Gomera från Sverige?

Du tar flyget till Teneriffa och sedan båten över till La Gomera. Här kan du läsa mer om att Resa och bo på La Gomera. Nu har det precis kommit två nya båtrutter som jag inte har uppdaterat den sidan med än, så håll dig uppdaterad om vad som gäller för närvarande. De senaste åren har det bästa sättet att flyga varit Norwegian som flyger från flera flygplatser i Sverige till Teneriffas södra flygplats, vilket är nära Los Cristianos där Gomerabåten går.

Hur lång tid tar det att åka från Tenerife Sur till Los Cristianos?

Buss mellan den stora busstationen i Los Cristianos och Teneriffas södra flygplats tar runt 20 minuter, på bra motorväg. Bussarna går ofta, i alla fall på dagtid – som jag minns det har det alltid varit halvtimmestrafik när jag har åkt den här sträckan. Och om jag har åkt på konstiga tider har jag tagit taxi.

Hur långt är det från busstationen i Los Cristianos till hamnen där båtarna går till La Gomera?

Min gissning är att det är lite mer än en kilometer. Det går att ta en taxi om det blir för långt att gå med packning.

Behöver man köpa båtbiljetter i förväg?

Jag har aldrig köpt båtbiljett i förväg för att åka mellan Teneriffa och La Gomera, och det har aldrig varit några problem. Däremot har jag ibland haft problem att betala båtbiljetten med mitt Visakort. Faktiskt har jag haft det problemet hos både Fred Olsen och Naviera Armas. Så nu har jag alltid kontanter på mig som jag kan betala båtbiljetten med om det skulle strula.

Hur hittar jag någonstans att bo på La Gomera/i Valle Gran Rey?

På sidan Resa och bo på La Gomera listar jag lite länkar.

Hur är klimatet på La Gomera på vintern?

Klimatet kan variera ganska mycket beroende på var på ön du befinner dig. Generellt kan man säga att det är varmare nere i dalarna, det vill säga nära kusterna, och att det är kallare uppe i bergen och närmare mitten av ön.

I Valle Gran Rey, där jag brukar hålla till i januari, är det ofta runt 20 grader på eftermiddagarna. Men det finns kan komma perioder när det är betydligt svalare, och dessutom blåsigt eller långa perioder med calima. Det kan också vara varmare. Solen skiner de flesta dagarna, men det är störst risk för regn under vintern.

I nationalparken Garajonay, mitt på ön, är det fuktigt och svalare. Här ligger temperaturen ofta  mellan 8 och 14 grader på vintern. Det har även hänt några gånger de senaste åren att temperaturen har närmat sig noll.

Är det dyrt att leva på La Gomera?

Nu blir mitt svar färgat av att jag bara har koll på Valle Gran Rey. Där är det ganska dyrt att hyra boende på vintern. Jag har oftast betalat runt 30–40 euro per dygn, och det brukar inte gå att få något superpris för att man är där en längre period – många vill vara i Valle Gran Rey på vintern och de som hyr ut lägenheter där har inga problem att få dem uthyrda.

Att köpa mat i butik kostar ungefär som i Sverige. Att äta på restaurang är däremot betydligt billigare än hemma, åtminstone än i Stockholm där jag bor.

Ny direktbåt från Los Cristianos till Valle Gran Rey med Naviera Armas

Plötsligt regnar det goda nyheter om hur man kan resa till och från Valle Gran Rey! I går skrev jag om den nya interna båten som Fred Olsen kör går mellan Valle Gran Rey, Playa de Santiago och San Sebastián.

I går gick Naviera Armas ut med att de kommer att köra en båt från Los Cristianos på Teneriffa via La Gomeras huvudstad San Sebastián till Valle Gran Rey. Den ska tydligen börja gå den 15 oktober. Det är ju helt fantastiskt för oss som vill till Valle Gran Rey! Inga väntetider när man väl kommer till La Gomera; bara att sitta kvar på båten och tuffa vidare. Tack Peter, som gjorde mig uppmärksam på nyheten med den här artikeln i Gomera Noticias (på spanska). Även den här Gomerabloggen skriver om det (på engelska).

Äntligen! Som vi har väntat.

Den interna Gomerabåten har börjat gå!

Kan man tänka sig! Den nya interna båtlinjen som sammanbinder Valle Gran Rey med Playa de Santiago och San Sebastián har faktiskt börjat gå!

Den nya färjan verkar inte direkt vara någon studie i effektiv kollektivtrafik; den är både långsam och går sällan. Den tar 81, eller ibland 86, minuter, mellan Valle Gran Rey och San Sebastián. Det är lika långsamt som det tar att åka kringelkroksbuss över hela ön, och långsammare än det tar att köra. Enligt nuvarande schema hos Fred Olsen går båten tre gånger om dagen. Så här ser det ut:

Det som känns mest efterlängtat för min personliga del är att göra en dagsutflykt till Playa de Santiago – nej, jag har fortfarande inte lyckats åka dit; det börjar nästan bli larvigt. Då kan jag alltså antingen åka 6.30 (ha ha, det lär inte hända i mitt fall) eller 12.30, och sedan går båten tillbaka 15.40 eller 21.40. Det blir antingen en kort utflykt på eftermiddagen eller så stannar man länge och hänger och äter middag. Tja, båda kan funka. Om jag inte har lust att vänta till 21.40 får jag väl göra den korta utflykten flera gånger.

Självklart vore det även kul om jag kunde åka båt från San Sebastián till Valle Gran Rey när jag kommer till La Gomera, för att slippa illamåendebussen. Jag har inte förstått om det blir ett annat båtschema till vintern eller om det här kommer att gälla då också.

Men hurra, vad kul att det går en båt! Jag kommer definitivt att åka den i vinter.

Tips: res på vardagar

Ett tips är att resa till och från La Gomera på vardagar om det är möjligt, i alla fall om du tänker åka kollektivt. Åker du taxi eller hyr egen bil är det förstås bara båtarna du behöver hålla reda på.

Själv försöker jag alltid planera in resdagarna på vardagar. Det fungerar att flyga till Teneriffa på en söndag om jag kan ta taxi till den första destinationen efter flygplatsen och sedan fortsätta resan på måndagen.

På Teneriffa fungerar bra med bussar även på söndagar. På La Gomera gör det däremot inte det – det går ännu färre bussar då, knappt några alls faktiskt. Och även båtarna går mer sällan på helgen. Så om du tänker åka på helgen är det extra bra idé att kolla innan du beställer flygresan om det går några båtar som passar. Eller åk på en vardag.

Intern färja San Sebastián – Playa Santiago – Valle Gran Rey

Om jag förstår spanskan rätt i den här artikeln i Gomera Today så är det en ny färjelinje på gång, som kommer att förbinda San Sebastián, Playa Santiago och Valle Gran Rey. Fred Olsen kommer att trafikera sträckan från och med juli, och båten kommer att gå tre gånger om dagen.

Det här blir alltså inte en direktfärja mellan Los Cristianos på Teneriffa till Valle Gran Rey på La Gomera, utan en intern La Gomera-färja. Visst låter det inte dumt alls? Jag lär lätt stanna i San Sebastián och vänta på nästa båt för att slippa må illa på bussen i en och en halv timme. Och så kommer jag att åka till Playa Santiago förstås; jag har ju fortfarande inte varit där för att det känns för krångligt att ta sig dit från Valle Gran Rey. Med den här båten blir det lätt.

Som vanligt är jag lite skeptisk tills jag har sett att det här verkligen händer. Men visst händer det nu? Willie på den engelska Gomerabloggen skriver också om det. Någon som vet mer?

Gästblogginlägg: vinter på Kanarieöarna med barn

Ett av mina syften med den här bloggen är att inspirera andra som inte heller gillar svensk vinter att tillbringa (delar av) vinterhalvåret på varmare breddgrader. När min coola författarkollega Susanne Boll berättade att hon skulle ta med sig familjen och tillbringa tre månader på Gran Canaria den här våren frågade jag genast om hon hade lust att skriva ett gästblogginlägg här, och det ville hon! Jag är extra glad för att Susanne berättar om att ta med sig barnen och låta dem gå i skolan utomlands – ett perspektiv som jag som barnfri inte kan bidra med.

Susanne Boll har skrivit tre romaner som jag gillar mycket – relationsromaner med dragning åt psykologisk thriller. Dessutom sjunger hon i ett band som heter Keep it up. Jag ska också sjunga i ett band när jag blir stor! I alla fall: här kommer Susannes berättelse. Mycket nöje! :-)

Jag, förra året, i samtal med maken:

”Flytta utomlands? Knappast! Vi har det ju så bra här. Barnen trivs i skolan, du trivs på jobbet och jag kan ju i och för sig skriva böcker varsomhelst, men bandet …! Musiken! Och släkt och vänner. Jag kommer att längta ihjäl mig!”

Det kan hända att den här trygghetsknarkaren fällde en och annan tår, och då hade jag ändå inte hunnit nämna för min galna make de tusen andra saker jag var rädd för. Som att barnen inte skulle trivas i skolan och huset vi hyrde kunde vara fullt av kryp. Vad händer om någon blir sjuk? Och Barbie hund! Måste hon flyga nu? I bagageutrymmet!?

Men maken stod på sig. Han har närt drömmen om att flytta utomlands länge. Han längtade efter en vinter med sol och värme och ville ta en paus i det ekorrhjul som vi hamnar i emellanåt. Han ville ha mer tid för barnen och familjen. Och barnen börjar bli stora. Det är troligen lättare att få med sig en nioåring och en tolvåring nu än två tonåringar längre fram.

Jag såg hans poänger men mitt motstånd var hårt och rädslan stor. Jag älskar ju hela paketet: villa, volvo, vovve. That’s me. Jag älskar hemma. Älskar invanda rutiner.
Efter många, långa diskussioner hittade vi till slut ett sätt att göra detta, som båda kunde trivas med. Istället för ett år i till exempel Thailand (som ju många andra åker till) valde vi att spendera tre månader på Gran Canaria.

Tryggt och bra för mig. Nära för folk att hälsa på. Soligt och varmt för maken.

På Gran Canaria, i San Agustin, finns en väldigt bra svensk skola med gott renommé: Svenska skolan Gran Canaria.

Här finns bra sjukvård. Mängder av svenska pensionärer (=trygghet i min värld). Här finns vackra berg för maken att vandra i och surfmöjligheter dessutom. Sol, bad, god mat. Och ön ligger bara sex timmar med flyg från Sverige!

Vi mejlade skolan här i höstas och fick plats för tjejerna i februari. Såhär i efterhand är vi glada att vi fick plats, för skolan är populär och man bör vara ute i tid med sin anmälan.
Det tog en stund för rektorn i Sverige att svara ja till detta tillfälliga skolbyte och inte förrän i november fick vi klartecken att åka (barnens respektive klasslärare sa redan från början att de inte tyckte att det skulle bli några som helst problem).

Skolpengen får man inte med sig från vår kommun, vilket man får från vissa andra. Om barnen går minst sex månader på Colegio Sueco (som Svenska Skolan här heter) och studerar här i oktober så kan man få en statlig peng också, men vi – som valde en kortare period – fick betala 3500 kronor per månad och barn för att gå på skolan. Klart överkomligt, tycker vi!

I november någon gång berättade vi för barnen om våra planer och responsen blev delad. En av tjejerna blev överlycklig medan den andra blev ledsen och arg. Något som ganska snart övergick i försiktig förväntan.

Nu blev det med ens lite bråttom med att få allt att gå i lås. Det är svårt att få boende härnere och vi var sent ute. Vi hade ren tur som hittade ett (!) bra boende som tog emot oss + lilla hunden. Mycket tack vare att maken kan spanska och hittade en Las Palmas-boende kvinna som hyr ut familjens sommarradhus (en bostadsrätt i ett fd bungalowhotell).

Huset ligger en halvtimmes promenad från skolan och en bit från där de flesta svenskar bor (områdena Monte Rojo och Rocas Rojas ligger precis vid skolan och där bor de flesta). Vi tycker att det är skönt med stillheten och kul att dela område med alldeles äkta kanarier :-)

Maken gjorde upp med sitt jobb så att han under dessa 12 veckor kunde jobba på distans, ta ut semester och vara en del tjänstledig.

Jag hade möte med min chef, och bosspersonan i Bollhuvudet var också väldigt tillmötesgående. Det gick bra att skriva på distans :-)

Hunden fick pass och rabiesspruta och möten med lärare bokades. Det gäller ju att barnen inte missar något klassen arbetar med hemma, och de nationella proven måste göras. Vilket lärarna här och i Sverige löste finfint!

Vi bestämde oss för att inte hyra ut huset. Delvis för att det var skönt att ha en utväg för mig OM allt skulle gå åt fanders härnere. Men om vi får till ett äventyr liknande detta igen, så hyr vi ut det. Det är bra mycket smartare att bekosta boendet här på det viset, än att ta av besparingar, som vi gör nu.

Efter en del packningsvåndor och kramiga farväl så kom vi iväg. Lördagen den 4 februari. Jag grät krokodiltårar på flygplatsen när Barbie kördes ner till lastning, men resan verkade ha gått bra för henne, för det var en pigg och glad hund som kom rullande i sin bur på specialbagagebandet på Las Palmas flygplats.

Redan på måndagen var det dags för tjejerna att börja skolan. Den ena var förväntansfull och den andra djupt skeptisk. Jag och maken skulle vara med hela första dagen men blev ivägskickade av två glada barn redan efter en timme. Barnen på skolan här nere är vana vid och rena proffs på att bemöta nya elever.

Skolan är som en liten byskola med totalt bara 60-70 elever från förskoleklass till nian. Alla känner alla och personaltätheten hög. Klasserna är små (en förskoleklass, en 1-3:a, en 4-6:a och några högstadiebarn som studerar via Sofia Distans) och det är lätt att få arbetsro. Barnen leker över åldersgränserna och det är som en riktig liten idyll, faktiskt.

Allt gick alltså väldigt mycket bättre än jag trott och mina rädslor gällande barnens väl och ve kom på skam.

Och jag då? Jag kom också att trivas här. Snabbt. Jag skriver, läser, yogar och simmar mest. Hämtar barnen klockan tre varje dag (11.50 på fredagar) och umgås tätt med dem, maken och andra barn och föräldrar på skolan.

Barnen har haft både sportlov och påsklov på plats, vilket har varit jätteskönt. För även om vi befinner oss i paradiset så finns här såklart läxor, prov och tidiga mornar. Samt de vanliga vintersjukdomarna såväl som löss :-)

På loven har vi tagit igen oss och gjort utflykter till bergen och stränder som ligger lite längre bort. Gran Canaria är så mycket mer än turiststäderna i sydväst. Naturen i norr är STORSLAGEN. Och eftersom ön är så liten tar det bara en dryg timme att ta sig till de norra delarna. Rekommenderas verkligen!

Maken hade rätt och jag tackar honom nu för att han utmanade min rädsla och fick mig att våga det här äventyret <3

Det VAR bra för vår familj att åka hit. Det tycker vi allihop. Nu blir den stora utmaningen att komma hem. Till en stor skola med stora klasser i en stor stad och ett liv som snurrar bra mycket snabbare än här. Förhoppningsvis gör vi det som en sammansvetsad liten liga och med ett större lugn i kroppen.

Om vi kan tänka oss att göra om det här någon gång? Absolut!

Om vi kan rekommendera andra att göra det? LÄTT!

På väg till skolan
På väg hem från skolan
Barbie i bergen
Fika med Barbie på mitt favoritfik: Café Suecia
Lite sjunga blev det här också, till exempel på en bar i Arguineguin

Nyheter om direktbåten till Valle Gran Rey

Jag läser på den här engelskspråkiga Gomerabloggen att Fred Olsen nu söker personal till direktfärjan till Valle Gran Rey, och att det borde innebära att det är nära nu. Att det kommer att gå en båt till Valle Gran Rey snart alltså.

Ska vi tro på det? Kommer jag att slippa åksjukebussen över ön nästa vinter? Jag håller tummarna.

Här har jag skrivit om den här båten tidigare: Kommer direktbåten till Valle Gran Rey tillbaka?

 

 

Kan man dricka kranvattnet på La Gomera?

När jag googlar så hittar jag ett antal källor som säger att det går att dricka kranvattnet på La Gomera, men att det smakar klor och kanske därmed inte är så gott. Själv har jag aldrig vågat mer än smaka på det.

Under sagda googlande hittade jag även ett blogginlägg från en turist som var i Alajero och som säger att hon och hela hennes familj drack av kranvattnet och blev toksjuka.

För någon månad sedan pratade jag dock med en svensk som är i Valle Gran Rey mycket och som dricker kranvattnet i år, till skillnad från tidigare år när det inte har varit gott att dricka. Så om man vill slippa köpa vatten i affären så ska det alltså gå att dricka det.

Själv fortsätter jag att fega genom att köpa vatten. Däremot använder jag kranvattnet till allting annat utom att dricka det: koka te på, ha i matlagning där maten ska koka, borsta tänderna, skölja grönsaker och så vidare. Och kan inte se att det finns någon anledning att oroa sig om du äter på restaurang, till exempel för att grönsaker är sköljda i kranvatten eller för att isen är gjord på kranvatten. (Nu när jag tänker efter kan jag förresten inte komma på att jag någonsin har fått is i glaset på restaurang här.) Jag kan tillägga att jag har en känslig mage och kan vara ganska nojig med sådant här på platser i världen där man verkligen inte ska dricka kranvattnet, och om jag var i typ Indien skulle jag inte ens borsta tänderna i vatten från kranen. Bara så att du ska förstå att om jag kan skölja mina grönsaker i kranvattnet här så bör alla kunna det :-)

Så ja, det ska gå att dricka vattnet direkt ur kranen här i Valle Gran Rey, men själv tar jag det säkra före det osäkra och köper vatten. Hur gör du?

Hej då för den här gången

Ibland hör jag sägas att Teide på Teneriffa är snyggast från La Gomera. Här en bild som jag tog från båten innan den åkte från San Sebastián på La Gomera.

Vad jag däremot inte fick på bild var de fina delfinerna som jag såg på från båten på väg över till Teneriffa. Många var de. De visade sig flera gånger och verkade nästan följa med båten en bit. Och fina! Sa jag att de var fina?

Den höga tillströmningen av människor den här vintern gäller inte bara Valle Gran Rey, utan det har varit mer folk än vanligt på Kanarieöarna generellt. Det gjorde att det var svårt att få tag i ett boende i Los Cristianos på vägen hem. Jag hamnade på Apartamentos Costamar, som jag hittade på booking.com. Det är det högsta huset som syns på den här bilden som jag tog från båten när den var på väg in i hamnen. Det var en lägenhet jag bodde i. På tionde våningen. Helt okej för att ha någonstans att sova en natt, men inte ett ställe där jag skulle vilja tillbringa min semester. Å andra sidan skulle jag ju aldrig frivilligt tillbringa en semester i Los Cristianos :-)

Men utsikten var fin där uppifrån – både över havet och över Los Cristianos.

Och i solnedgången såg jag Gomerabåten gå iväg – utan mig!

Hej då, La Gomera! Jag kommer tillbaka nästa år.

Fram till dess blir det lite mindre aktivitet här på Gomerabloggen men absolut inte helt dött. Så titta gärna in då och då för Valle Gran Rey-prat och en och annan Gomeranyhet.