Kategoriarkiv: Natur

Utflykt till Playa de Santiago

Jag skrev ju om båtresan till Playa de Santiago som jag gjorde i soluppgången en dag i förra veckan. I det här blogginlägget berättar jag om när jag väl kom dit.

Det första som slog mig i Playa de Santiago var hur extremt lugnt det var. Den upplevelsen påverkades förstås av att jag var framme före nio på morgonen, men det var inte en själ på stranden eller någon annanstans ute heller. De enda människor jag såg var de som satt och åt frukost på sina balkonger.

Playa de Santiago är betydligt mindre än Valle Gran Rey. Wikipedia säger faktiskt att det bara bor 1100 personer där, medan det bor drygt 4000 i Valle Gran Rey (Det vore kul att se siffror på hur många fler än så som är i Valle Gran Rey under vintern. Måååånga lär det vara!).

Havet och bergen är lika närvarande som i Valle Gran Rey. Det finns ett antal kvarter med hus precis nere vid stranden. Det är byns kärna. Det är där de flesta restaurangerna och butikerna finns. Det finns ett torg, och på kvällen skulle det vara konsert på en scen som jag uppfattade som tillfälligt uppbyggd. Det finns ett Spar och flera andra matbutiker. Jag åt inte på någon restaurang den här dagen, men det fanns ganska många längs strandpromenaden, och flera såg mysiga ut. Det såg inte ut att vara lika vegovänligt som i Valle Gran Rey dock.

Jag gick en bit längs vägen som går upp ur byn. På vänster sida av vägen om man kommer från stranden finns en del av byn som inte är helt olik La Calera här i Valle Gran Rey, fast mindre: hus som ligger vid foten av berget och även en bit upp på berget, trappor, avsatser, söta gränder.

På höger sida av vägen kan man gå upp för en lång trappa. Det här är också en utgångspunkt för att vandra från Playa de Santiago. Där är skyltat för vandrare med avstånd till San Sebastián och andra platser på ön, och vandringsleden är markerad i naturen. Utsikten från den här trappan gick inte av för hackor.

Så småningom kom jag upp på bilvägen igen. Här finns också någon restaurang och till höger ligger hotellet Jardín Tecina, där många golfare bor eftersom La Gomeras enda golfbana ligger alldeles bredvid. Det fanns vägskyltar mot Playa de Tapahuga och Playa del Medio, och eftersom jag tidigare nere på stranden hade funderat på om jag skulle gå till (någon av) de stränderna under dagen, fast då längs med vattnet, så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta den här vägen dit, och så kunde jag ta strandvägen tillbaka.

Jag gick alltså längs med bilvägen genom golfbanan och fick så småningom den här snygga utsikten över Playa de Tapahuga:

Jag gick dit. Det var fortfarande förmiddag och jag fick ha den här stranden helt för mig själv i åtminstone någon timme innan någon annan människa visade sig där. En riktigt skön upplevelse.

Ingen är här

 

Förutom jag.

 

Och ingen annan.

Jag fick inte uppfattningen att det brukade vara någon direkt trängsel på den här stranden annars heller. Jag stannade där ett par, tre timmar, och som mest var det tre sällskap förutom jag som var där. Jag låg och läste på stenstranden, badade ett par gånger – det var svårbadat med stenarna; jag badade i vattenbrynet – och så åt jag min medhavda lunch. Det var varmt, och jag hade absolut haft nytta av något som kunde ge skugga.

Vandringsleden längs med vattnet som jag hade tänkt gå tillbaka hade en varningsskylt som sa att det är risk för ras och att man går där på egen risk. Och eftersom jag har blivit feg med sådant på sistone, och inte heller går till Finca Argayall i Valle Gran Rey längre – den vägen är också varningsskyltad på grund av rasrisk – så valde jag att gå upp längs bilvägen igen och samma väg tillbaka.

Det var varmt att gå och när jag kom tillbaka ner till den delen av byn som jag liknade vid La Calera så blev jag sittande länge i skuggan under ett träd och läste. Och så gick jag tillbaka till den centrala delen av Playa Santiago. Jag promenerade runt en stund till där nere, för att se de kvarter som jag missade på morgonen, köpte vatten och frukt i en mataffär, hängde en stund i en park – eller ett utegym var det faktiskt – och åt mellanmål. Sedan gick jag till stranden, tog ett dopp, satte mig på en mur och läste någon timme, och så var det dags att ta båten hem till Valle Gran Rey igen.

Det finns flera vandringar som utgår från Playa de Santiago, och med den nya båtlinjen är det lätt att gå dem även om du har din bas i Valle Gran Rey. Bara att ta båten på morgonen, vandra hela dagen, och så båt hem igen. För dig som är lite mer hardcore går det också att vandra hela vägen mellan Playa Santiago och San Sebastián. Enligt den röda vandringsboken som jag brukar nämna här på bloggen ska den vandringen ta sju timmar. Då går det alltså för dig som har den läggningen att ta båten till San Sebastián på morgonen, vandra till Playa de Santiago på en dag och sedan ta båten tillbaka till Valle Gran Rey på kvällen. Själv var jag alldeles nöjd med min lilla vandringstur till Playa de Tapahuga.

Det blev en skön utflyktsdag som avslutades med en mysig båtresa rakt in i solnedgången.

Båt från Valle Gran Rey till Playa de Santiago

Som jag har pratat om en hel massa här på bloggen så kör Fred Olsen numera en båt mellan Valle Gran Rey, Playa de Santiago och San Sebastián. Det gör det enkelt att åka mellan de tre platserna även för den som inte är bilburen, perfekt för vandrare till exempel. Själv var jag nyfiken på att se Playa de Santiago med omgivningar, eftersom jag inte hade varit där tidigare, så jag tog ledigt en dag förra veckan och åkte dit.

Båten från Valle Gran Rey går tre gånger om dagen. Den första i allmänhet 07.30, men just den dagen som jag åkte gick den klockan 8 av någon anledning. Nästa båt går inte förrän 15.30. Båt hem igen gick vid 11-tiden, 18 eller typ 21. Jag valde att ta första båten och att åka hem kl 18. En lite längre dag än vad jag ville egentligen, men att bara vara där i ett par timmar på förmiddagen eller eftermiddagen kändes för kort. Kolla Fred Olsen för båttider den dag som du vill åka.

Biljett till båten köper man i en automat.

I Valle Gran Rey finns automaten inne i den nya färjeterminalen i Vueltas-hamnen. I Playa de Santiago fanns det ett litet bås med biljettautomater direkt på kajen. Och självklart finns det automater i San Sebastián också.

Det roliga med den här biljettautomaten är att man pratar med en riktig person via automaten. Man klickar på skärmen och så får man kontakt med en person. Vilken skräck för oss introverta som bara vill få knappa in vart vi ska :-)

Jag köpte biljetter ett par dagar i förväg, och då köpte jag både tur- och returbiljett på en gång. Det går också bra att köpa sin biljett precis innan man ska åka. Jag tyckte att det gick hyfsat ändå att beställa biljett på min knöggliga spanska, men automatmänniskan höll visst inte med, för hon bytte till engelska efter ett tag när hon tröttnade. Jag betalade med kort men det gick också bra att använda kontanter i automaten. Jag hade inte kommit ihåg att ta med mig mitt pass när jag köpte biljetten. Jag fick en fråga om det, men när jag sa att jag inte hade det så gick det bra. Men paret som använde automaten bredvid min inte fick köpa några biljetter utan sitt pass. Oklart om Fred Olsen inte har spikat sina riktlinjer, eller om man måste ha pass för att åka till San Sebastián men inte till Playa de Santiago.

Båtresan i soluppgången bjöd på en magisk utsikt, för att använda en klyscha. Jag tyckte faktiskt att bara båtresan i sig gjorde utflykten värt besväret, för att det var så fint. Det gungade lite men jag klarade mig från att bli sjösjuk. Jag satt ute på övervåningen, och frisk luft underlättar alltid för mig. Även om mina bilder som vanligt inte gör naturen rättvisa så får de tala för sig själva nu en stund, och så återkommer jag snarast med ett nytt blogginlägg om resten av min utflyktsdag.

   

Tre saker att göra varje dag

Tre viktiga saker att göra varje dag:

  1. titta på bergen
  2. titta på havet
  3. äta närodlad avokado.

Vilken tur för mig som är introvert att det går att göra alla dessa tre saker i lägenheten som jag bor i :-)

På bilden syns utsikten från min balkong, om jag går till kanten av den och tittar runt hörnet i stället för rakt fram mot havet. Längst ner i den här trappan ligger en vitlöksdoftande restaurang och en bar.

Och jo då, jag går ut också. Varje dag faktiskt. Och så har jag äntligen landat ordentligt här i Valle Gran Rey; det tog en hel vecka.

Ljusa sommarkvällar på La Gomera

Jag är ju bara på La Gomera på vintern, och jag har liksom tänkt mig att solen går upp och ner nästan samma tid året runt där, för att det är så mycket närmare ekvatorn än vad Sverige är.

Men det är fortfarande en bra bit mellan Kanarieöarna och ekvatorn, och eftersom jag är på La Gomera ganska många veckor under vintern så märkte jag att solnedgången skedde en bra stund senare i början på februari när jag åkte hem i år, jämfört med när jag kom dit strax före jul. En halvtimme senare faktiskt.

Så jag började fundera på hur mycket det egentligen skiljer mellan sommar och vinter. Enligt Android-appen Sun & Moon är det nästan två timmars skillnad mellan sommar och vinter, både på morgonen och på kvällen. Den 21 juni går solen upp 6.13 och ner 20.08. Den 21 december går solen ner 18.18 och upp 7.57.

Det borde alltså vara ganska ljust på kvällarna på sommaren även på La Gomera, och inte bara här uppe i norr. Någon som är eller har varit på La Gomera både på sommaren och på vintern och som brukar tänka på skillnaden i ljus?

Kan man dricka kranvattnet på La Gomera?

När jag googlar så hittar jag ett antal källor som säger att det går att dricka kranvattnet på La Gomera, men att det smakar klor och kanske därmed inte är så gott. Själv har jag aldrig vågat mer än smaka på det.

Under sagda googlande hittade jag även ett blogginlägg från en turist som var i Alajero och som säger att hon och hela hennes familj drack av kranvattnet och blev toksjuka.

För någon månad sedan pratade jag dock med en svensk som är i Valle Gran Rey mycket och som dricker kranvattnet i år, till skillnad från tidigare år när det inte har varit gott att dricka. Så om man vill slippa köpa vatten i affären så ska det alltså gå att dricka det.

Själv fortsätter jag att fega genom att köpa vatten. Däremot använder jag kranvattnet till allting annat utom att dricka det: koka te på, ha i matlagning där maten ska koka, borsta tänderna, skölja grönsaker och så vidare. Och kan inte se att det finns någon anledning att oroa sig om du äter på restaurang, till exempel för att grönsaker är sköljda i kranvatten eller för att isen är gjord på kranvatten. (Nu när jag tänker efter kan jag förresten inte komma på att jag någonsin har fått is i glaset på restaurang här.) Jag kan tillägga att jag har en känslig mage och kan vara ganska nojig med sådant här på platser i världen där man verkligen inte ska dricka kranvattnet, och om jag var i typ Indien skulle jag inte ens borsta tänderna i vatten från kranen. Bara så att du ska förstå att om jag kan skölja mina grönsaker i kranvattnet här så bör alla kunna det :-)

Så ja, det ska gå att dricka vattnet direkt ur kranen här i Valle Gran Rey, men själv tar jag det säkra före det osäkra och köper vatten. Hur gör du?

Plocka kaktusfikon

kaktusar

På vintern, när jag är på La Gomera, finns det gott om kaktusar med kaktusfikon på i bergen. Jag vet inte hur lång säsong de har – om de bara finns på vintern eller hela året. Någon som vet? Jag har i alla fall aldrig vågat plocka dem av rädsla för att få stickor. Men nu i vintras när jag vandrade tillsammans med Ingalill så visade hon hur det ska gå till. Du behöver ha med dig en kniv, och du behöver en pinne att använda som skaft till frukten. Så här gick det till:

  1. Leta reda på en pinne och stick in den i frukten.
  2. Skär av frukten med kniven.

Ingalill skar kaktusfikon

3. Skala frukten med hjälp av kniven. Tänk på att inte ta i frukten, inte ens hålla emot med tummen, utan bara hålla i pinnen.

Ingalill skalar kaktusfikon

Ingalill skalar kaktusfikon 2

4. Nu kan du äta frukten från pinnen.

kaktusfikonklubba

Fruktköttet är mjukt och sött och gott. Frukten innehåller även en hel del små stenhårda kärnor, som jag tyckte var lite knepiga och spottade ut de flesta av. Jag som gillar att kunna gå ut och plocka min egen mat uppskattade förstås att kunna göra det även på La Gomera.

Vår på La Gomera

Den här bilden tog jag på i närheten av Chipude den 17 januari i år om jag minns rätt. Jag konstaterade att det började bli vår på La Gomera redan då ; det var ju så varmt nästan hela vintern.

Jag tror att det är ett mandelträd. Tyvärr finns det inga sådana nere i Valle Gran Rey, men om man lämnar dalen ser man blommande mandelträd och andra fruktträd lite överallt redan tidigt på vårkanten. Då i januari önskade jag att jag kunde stanna kvar på La Gomera ända tills det blev vår i Stockholm också. Nu är det (åtminstone emellanåt) vår i Stockholm också, och jag känner mig nöjd med att vara här. Lite längtar jag ju till La Gomera när jag ser den här bilden förstås, men det gör jag ju å andra sidan alltid :-)

mandelträd la gomera

Det regnar på La Gomera

Det regnar äntligen på La Gomera. Och på flera av Kanarieöarna – jag såg precis ett klipp i mitt Instagramflöde från ett Teneriffa i spöregn. Det har ju varit en osedvanligt torr och solig vinter i år, och det var vattenbrist och risk för skogsbränder. De stackars människorna som försöker odla saker har inte haft det lätt. Normalt brukar det inte uppstå skogsbränder så här års, men jag läste om en mindre brand för några veckor sedan vill jag minnas, som lyckligtvis hann släckas innan den spred sig. Hoppas att det nu har kommit tillräckligt med regn för att avhjälpa allt det här.

Här kan du läsa ett blogginlägg om regnet i går (på engelska) och här skriver samma bloggare om vädret i dag, att det har kommit massor av regn och att temperaturen har varit neråt en plusgrad uppe i bergen. Det är inte vanligt med så låga temperaturer på La Gomera, men för två år sedan kom det faktiskt något som liknade snö uppe i bergen (länk till mitt blogginlägg om det). Nere i Valle Gran Rey går temperaturen inte under tio grader eller så när det är som kallast, men det är ju inte så varmt det heller på de breddgraderna.

Jag är tillbaka i Sverige. ”När kom du hem?” frågade någon som jag träffade i går. ”Förra veckan, tror jag”, blev mitt svar. För direkt när jag kom hem så kom jag in i den vanliga lunken, där det är måndag och fredag och måndag och fredag hela tiden, och jag hade faktiskt svårt att bena ut hur länge jag hade varit i Sverige. Det är som om tiden fungerar annorlunda för mig i Sverige än vad den gör när jag är i Valle Gran Rey.

Det blir inte lika täta uppdateringar från mig nu när jag inte är på plats längre. Men helt tomt blir det inte; jag har fortfarande massor att berätta från min tid i Valle Gran Rey. Så lägg till Gomerabloggen i ditt RSS-flöde om du vill fortsätta läsa om La Gomera framöver.

Är du på La Gomera? Vad tycker du om vädret?

Uppdatering: Precis efter att jag lade upp det här inlägget fick jag en länk från en Facebookvän till en artikel om att det snöar på Gran Canaria.

Cykelutflykt i Valle Gran Rey

I dag hyrde jag en cykel. Precis som förra året (länk till när jag gjorde samma cykeltur förra året) hyrde jag på Bike Station Gomera, som ligger  i La Puntilla. Jag har hyrt cykel där även tidigare, och det är mest av vana som jag går till samma ställe igen. Men det finns även en cykeluthyrare i Vueltas och en i La Playa.

I förra årets cykelinlägg skrev jag om hur dålig kondis jag hade, och den hade inte blivit bättre sedan dess kan jag meddela. Jag konditionstränar i princip aldrig numera  och det är förstås en nackdel när man ska ta sig upp ur en dal.

Den första biten var jobbigast. Då går vägen verkligen bara upp upp upp utan någon variation. Jag pausade ungefär fyrahundra gånger, och minst en gång satt jag och vilade i säkert en kvart.

20160206_142510.jpg

Jag trodde inte att jag skulle orka upp till den första tunneln den här gången. Men någonstans efter Los Granados så började det kännas bättre. Då blir vägen mer snirklig vilket ger en aningen planare väg ibland, och alltså lite vila.

Dessutom tog jag en kort avstickare förbi restaurangen Macondo. Jag var inte inne men sneglade in genom dörren. Det såg mysigt ut och utsikten ner över dalen – åt vänster på bilden nedan – går inte av för hackor.

Det här ligger vid busshållplatsen Lomo del Balo, och härifrån går vandringen upp till Las Hayas som är nummer 25 i den röda vandringsboken och som jag har gått en gång och sedan försökt gå en gång till men inte lyckats hitta början på. Jag letade inte på rätt ställe, helt enkelt; Lomo del Balo ligger längre upp i dalen än jag trodde. Nästa gång jag ska gå den här vandringen till Las Hayas ska jag nog ta en taxi hit. Om jag inte orkar upp till åttabussen förstås; jag har ju börjat ett nytt liv nu och gör sånt. (Ehum, det hände i alla fall en gång den här vintern.)

20160206_144420.jpg

Ungefär som på bilden nedan borde utsikten se ut för den som tittar ut genom fönstret på Macondo. Det vita huset längst upp i bild är kyrkan Ermita San Antonio, som jag skrev mer om i cykelinlägget från förra året.

20160206_144434.jpg

Jag fortsatte upp till första tunneln – det var inte så långt kvar nu. Det går att cykla bredvid tunneln på en gammal väg – det som var vägen innan det fanns en tunnel.  Där är det vackra vyer ner över dalen.

20160206_151314.jpg

Inklusive den lilla avstickaren förbi Macondo så tog det två timmar för mig att ta mig upp till den första tunneln för den här tanten med noll kondis. Vad ska jag gissa att det tar för en van cyklist med kondis? Halva tiden? Kanske betydligt mindre; alltså förstå hur många pauser jag tog ;-) Hen borde i alla fall hinna se betydligt mer av La Gomera än vad jag gjorde på två timmars cykling.

20160206_142446.jpg

För mig var det här tillräckligt med äventyr för en dag. Jag stannade där och åt min matsäck.

20160206_150958.jpg

Och sedan susade jag ner i dalen igen.  Det är nog det jag tycker är den största fördelen med att cykla jämfört med att vandra: jag har med mig mitt transportmedel och det är bara att vända och susa hem när som helst. Jag behöver inte vänta på någon buss eller vandra i fyra timmar för att komma ner igen. Svish bara. Tjugo minuter tog det ner.

Uppdatering: Ha, ha nu har jag läst cykelinlägget jag hänvisar till i det här inlägget och kan konstatera att det sista stycket här är i princip identiskt med det sista stycket i det inlägget. Allting går i cirklar :-)