Kategoriarkiv: Natur

Ljusa sommarkvällar på La Gomera

Jag är ju bara på La Gomera på vintern, och jag har liksom tänkt mig att solen går upp och ner nästan samma tid året runt där, för att det är så mycket närmare ekvatorn än vad Sverige är.

Men det är fortfarande en bra bit mellan Kanarieöarna och ekvatorn, och eftersom jag är på La Gomera ganska många veckor under vintern så märkte jag att solnedgången skedde en bra stund senare i början på februari när jag åkte hem i år, jämfört med när jag kom dit strax före jul. En halvtimme senare faktiskt.

Så jag började fundera på hur mycket det egentligen skiljer mellan sommar och vinter. Enligt Android-appen Sun & Moon är det nästan två timmars skillnad mellan sommar och vinter, både på morgonen och på kvällen. Den 21 juni går solen upp 6.13 och ner 20.08. Den 21 december går solen ner 18.18 och upp 7.57.

Det borde alltså vara ganska ljust på kvällarna på sommaren även på La Gomera, och inte bara här uppe i norr. Någon som är eller har varit på La Gomera både på sommaren och på vintern och som brukar tänka på skillnaden i ljus?

Kan man dricka kranvattnet på La Gomera?

När jag googlar så hittar jag ett antal källor som säger att det går att dricka kranvattnet på La Gomera, men att det smakar klor och kanske därmed inte är så gott. Själv har jag aldrig vågat mer än smaka på det.

Under sagda googlande hittade jag även ett blogginlägg från en turist som var i Alajero och som säger att hon och hela hennes familj drack av kranvattnet och blev toksjuka.

För någon månad sedan pratade jag dock med en svensk som är i Valle Gran Rey mycket och som dricker kranvattnet i år, till skillnad från tidigare år när det inte har varit gott att dricka. Så om man vill slippa köpa vatten i affären så ska det alltså gå att dricka det.

Själv fortsätter jag att fega genom att köpa vatten. Däremot använder jag kranvattnet till allting annat utom att dricka det: koka te på, ha i matlagning där maten ska koka, borsta tänderna, skölja grönsaker och så vidare. Och kan inte se att det finns någon anledning att oroa sig om du äter på restaurang, till exempel för att grönsaker är sköljda i kranvatten eller för att isen är gjord på kranvatten. (Nu när jag tänker efter kan jag förresten inte komma på att jag någonsin har fått is i glaset på restaurang här.) Jag kan tillägga att jag har en känslig mage och kan vara ganska nojig med sådant här på platser i världen där man verkligen inte ska dricka kranvattnet, och om jag var i typ Indien skulle jag inte ens borsta tänderna i vatten från kranen. Bara så att du ska förstå att om jag kan skölja mina grönsaker i kranvattnet här så bör alla kunna det :-)

Så ja, det ska gå att dricka vattnet direkt ur kranen här i Valle Gran Rey, men själv tar jag det säkra före det osäkra och köper vatten. Hur gör du?

Plocka kaktusfikon

kaktusar

På vintern, när jag är på La Gomera, finns det gott om kaktusar med kaktusfikon på i bergen. Jag vet inte hur lång säsong de har – om de bara finns på vintern eller hela året. Någon som vet? Jag har i alla fall aldrig vågat plocka dem av rädsla för att få stickor. Men nu i vintras när jag vandrade tillsammans med Ingalill så visade hon hur det ska gå till. Du behöver ha med dig en kniv, och du behöver en pinne att använda som skaft till frukten. Så här gick det till:

  1. Leta reda på en pinne och stick in den i frukten.
  2. Skär av frukten med kniven.

Ingalill skar kaktusfikon

3. Skala frukten med hjälp av kniven. Tänk på att inte ta i frukten, inte ens hålla emot med tummen, utan bara hålla i pinnen.

Ingalill skalar kaktusfikon

Ingalill skalar kaktusfikon 2

4. Nu kan du äta frukten från pinnen.

kaktusfikonklubba

Fruktköttet är mjukt och sött och gott. Frukten innehåller även en hel del små stenhårda kärnor, som jag tyckte var lite knepiga och spottade ut de flesta av. Jag som gillar att kunna gå ut och plocka min egen mat uppskattade förstås att kunna göra det även på La Gomera.

Vill du läsa mer om att gå ut och plocka sin egen mat? Jag skriver en del om det på rawfoodsidan.se under sommarhalvåret. Till exempel det här inlägget om att plocka vilda ätbara växter.

Vår på La Gomera

Den här bilden tog jag på i närheten av Chipude den 17 januari i år om jag minns rätt. Jag konstaterade att det började bli vår på La Gomera redan då ; det var ju så varmt nästan hela vintern.

Jag tror att det är ett mandelträd. Tyvärr finns det inga sådana nere i Valle Gran Rey, men om man lämnar dalen ser man blommande mandelträd och andra fruktträd lite överallt redan tidigt på vårkanten. Då i januari önskade jag att jag kunde stanna kvar på La Gomera ända tills det blev vår i Stockholm också. Nu är det (åtminstone emellanåt) vår i Stockholm också, och jag känner mig nöjd med att vara här. Lite längtar jag ju till La Gomera när jag ser den här bilden förstås, men det gör jag ju å andra sidan alltid :-)

mandelträd la gomera

Det regnar på La Gomera

Det regnar äntligen på La Gomera. Och på flera av Kanarieöarna – jag såg precis ett klipp i mitt Instagramflöde från ett Teneriffa i spöregn. Det har ju varit en osedvanligt torr och solig vinter i år, och det var vattenbrist och risk för skogsbränder. De stackars människorna som försöker odla saker har inte haft det lätt. Normalt brukar det inte uppstå skogsbränder så här års, men jag läste om en mindre brand för några veckor sedan vill jag minnas, som lyckligtvis hann släckas innan den spred sig. Hoppas att det nu har kommit tillräckligt med regn för att avhjälpa allt det här.

Här kan du läsa ett blogginlägg om regnet i går (på engelska) och här skriver samma bloggare om vädret i dag, att det har kommit massor av regn och att temperaturen har varit neråt en plusgrad uppe i bergen. Det är inte vanligt med så låga temperaturer på La Gomera, men för två år sedan kom det faktiskt något som liknade snö uppe i bergen (länk till mitt blogginlägg om det). Nere i Valle Gran Rey går temperaturen inte under tio grader eller så när det är som kallast, men det är ju inte så varmt det heller på de breddgraderna.

Jag är tillbaka i Sverige. ”När kom du hem?” frågade någon som jag träffade i går. ”Förra veckan, tror jag”, blev mitt svar. För direkt när jag kom hem så kom jag in i den vanliga lunken, där det är måndag och fredag och måndag och fredag hela tiden, och jag hade faktiskt svårt att bena ut hur länge jag hade varit i Sverige. Det är som om tiden fungerar annorlunda för mig i Sverige än vad den gör när jag är i Valle Gran Rey.

Det blir inte lika täta uppdateringar från mig nu när jag inte är på plats längre. Men helt tomt blir det inte; jag har fortfarande massor att berätta från min tid i Valle Gran Rey. Så lägg till Gomerabloggen i ditt RSS-flöde om du vill fortsätta läsa om La Gomera framöver.

Är du på La Gomera? Vad tycker du om vädret?

Uppdatering: Precis efter att jag lade upp det här inlägget fick jag en länk från en Facebookvän till en artikel om att det snöar på Gran Canaria.

Cykelutflykt i Valle Gran Rey

I dag hyrde jag en cykel. Precis som förra året (länk till när jag gjorde samma cykeltur förra året) hyrde jag på Bike Station Gomera, som ligger  i La Puntilla. Jag har hyrt cykel där även tidigare, och det är mest av vana som jag går till samma ställe igen. Men det finns även en cykeluthyrare i Vueltas och en i La Playa.

I förra årets cykelinlägg skrev jag om hur dålig kondis jag hade, och den hade inte blivit bättre sedan dess kan jag meddela. Jag konditionstränar i princip aldrig numera  och det är förstås en nackdel när man ska ta sig upp ur en dal.

Den första biten var jobbigast. Då går vägen verkligen bara upp upp upp utan någon variation. Jag pausade ungefär fyrahundra gånger, och minst en gång satt jag och vilade i säkert en kvart.

20160206_142510.jpg

Jag trodde inte att jag skulle orka upp till den första tunneln den här gången. Men någonstans efter Los Granados så började det kännas bättre. Då blir vägen mer snirklig vilket ger en aningen planare väg ibland, och alltså lite vila.

Dessutom tog jag en kort avstickare förbi restaurangen Macondo. Jag var inte inne men sneglade in genom dörren. Det såg mysigt ut och utsikten ner över dalen – åt vänster på bilden nedan – går inte av för hackor.

Det här ligger vid busshållplatsen Lomo del Balo, och härifrån går vandringen upp till Las Hayas som är nummer 25 i den röda vandringsboken och som jag har gått en gång och sedan försökt gå en gång till men inte lyckats hitta början på. Jag letade inte på rätt ställe, helt enkelt; Lomo del Balo ligger längre upp i dalen än jag trodde. Nästa gång jag ska gå den här vandringen till Las Hayas ska jag nog ta en taxi hit. Om jag inte orkar upp till åttabussen förstås; jag har ju börjat ett nytt liv nu och gör sånt. (Ehum, det hände i alla fall en gång den här vintern.)

20160206_144420.jpg

Ungefär som på bilden nedan borde utsikten se ut för den som tittar ut genom fönstret på Macondo. Det vita huset längst upp i bild är kyrkan Ermita San Antonio, som jag skrev mer om i cykelinlägget från förra året.

20160206_144434.jpg

Jag fortsatte upp till första tunneln – det var inte så långt kvar nu. Det går att cykla bredvid tunneln på en gammal väg – det som var vägen innan det fanns en tunnel.  Där är det vackra vyer ner över dalen.

20160206_151314.jpg

Inklusive den lilla avstickaren förbi Macondo så tog det två timmar för mig att ta mig upp till den första tunneln för den här tanten med noll kondis. Vad ska jag gissa att det tar för en van cyklist med kondis? Halva tiden? Kanske betydligt mindre; alltså förstå hur många pauser jag tog ;-) Hen borde i alla fall hinna se betydligt mer av La Gomera än vad jag gjorde på två timmars cykling.

20160206_142446.jpg

För mig var det här tillräckligt med äventyr för en dag. Jag stannade där och åt min matsäck.

20160206_150958.jpg

Och sedan susade jag ner i dalen igen.  Det är nog det jag tycker är den största fördelen med att cykla jämfört med att vandra: jag har med mig mitt transportmedel och det är bara att vända och susa hem när som helst. Jag behöver inte vänta på någon buss eller vandra i fyra timmar för att komma ner igen. Svish bara. Tjugo minuter tog det ner.

Uppdatering: Ha, ha nu har jag läst cykelinlägget jag hänvisar till i det här inlägget och kan konstatera att det sista stycket här är i princip identiskt med det sista stycket i det inlägget. Allting går i cirklar :-)

Regnbågar och andra viktiga grejer

I dag har jag mest suttit inne och jobbat. Med inne menar jag på terrassen till min lägenhet. Där finns en hel del skugga under dagen, och det finns även ett parasoll som man kan spänna upp sedan när det blir för soligt. Fast i dag blåste det lite för mycket. Så jag fick fälla ner parasollet igen och ta en promenad i stället.

Det blev en sväng ner till La Playa. Hjälp, vad mycket folk det är här i Valle Gran Rey just nu! Säsongen peakar nu runt årsskiftet, och jag tror att det lugnar ner sig till helgen – de flesta åker nog hem till Tyskland eller motsvarande och börjar jobba på måndag. Dessutom är det nu som kanarierna – eller spanjorerna generellt – firar los reyes, deras julafton. Det pågick någon typ av förfestparad här vid solnedgången, men det är i morgon som de verkliga festligheterna är.

Men innan dess var jag nere på Playa del Inglés.  (Jodå, det finns faktiskt en strand som heter så här också. Den har oerhört få likheter med sin namne på Gran Canaria.) När jag promenerade hemåt igen så föll ett snällt litet duggregn på mina bara armar. Och så dök världens snyggaste regnbåge upp och liksom slog in La Calera i ett paket med regnbågsfärgat snöre. Jag kan ha tagit cirka sjutusen bilder på det. Och några på havet. Det kan vara så att jag nu tänker plåga dig, kära bloggläsare, med några av dessa bilder.

Hav playa del ingles Trut playa del ingles

rainbow valle gran rey3 rainbow valle gran rey2 rainbow valle gran rey1 rainbow valle gran rey6 rainbow valle gran rey5 rainbow valle gran rey rainbow valle gran rey4

Cykla i Valle Gran Rey

Lördagar brukar vara mina vandringsdagar på La Gomera, men nu i lördags hyrde jag en cykel i stället. Att hyra mountainbike över dagen kostade 18 euro (plus en deposition på 50 euro). Och sedan var det bara att trampa iväg

cykel

Det finns en enda väg upp ur dalen, så det är bara att cykla på den. Den har rejäl lutning uppåt. Min cykelkondis var usel, och jag var både trött och genomsvettig redan efter tjugo minuter. Men så lätt tänkte jag inte ge mig.

Man kan tro att det inte blir någon naturupplevelse när man cyklar på en bilväg, men så är det inte; de omgivande bergen är lika närvarande när man cyklar på bilvägen som när man vandrar i terrängen.

Valle Gran Rey palm

Valle Gran Rey från vägen

Min dåliga kondis gjorde att turen gick långsamt. Men det gjorde inget. Jag cyklade på eftermiddagen, men det var många timmar till solnedgången. Jag hade ingen tid att passa, och eftersom jag cyklade ensam sinkade jag ingen. Ganska snart kom jag in i en rytm där jag i princip pausade var femte minut för att stå och flåsa en stund :-)

Valle Gran Rey cykel

Vid kyrkan Ermita San Antonio tog jag en längre paus. Nu var jag ordentligt trött i benen. Dessutom hade jag inte med mig mina vadderade cykelbyxor – de låg kvar i min garderob hemma i Sverige. Att vara på cykelutflykt med ovan cykelrumpa men utan cykelbyxor är inget jag rekommenderar. Aj.

Men jag bestämde mig för att fortsätta en liten bit till, och alldeles snart kom jag upp till den första tunneln. Det finns två tunnlar längs bilvägen upp från Valle Gran Rey. Vid den första tunneln kan man cykla på sidan av tunneln, längs den gamla bilvägen. Jag var nyfiken på hur det såg ut där, så jag var tvungen att fortsätta en bit till för att undersöka det. Jag har cyklat den här vägen en gång tidigare, men det var rätt många år sedan nu, 2008, så jag kom inte ihåg riktigt. Om jag minns rätt har den här alternativa vägen dessutom varit avstängd ett tag däremellan men har nu öppnat igen. Det är läskigt att cykla igenom tunnlar – eller det tror jag i alla fall, jag vågar inte prova – så det är en stor fördel att det går att cykla bredvid den första tunneln. Det innebär att det går att cykla ända upp till den andra tunneln även om man inte vill cykla i några tunnlar. Så långt åkte jag dock inte, utan jag vände innan jag kom ut på huvudvägen igen.

Den första tunneln är alltså inte så långt ovanför kyrkan San Antonio.

San Antonio från första tunneln

Det tog mig runt två timmar att cykla upp hit, men då höll jag verkligen ett långsamt tempo. Jag kan tänka mig att en van cyklist kanske kan göra det på halva den tiden. Eller? Har du cyklat upp till första tunneln? Hur lång tid tog det? Berätta gärna i en kommentar.

I alla fall så jag susade jag ner till kyrkan igen.

San Antonio nära

Och stannade där och åt en sen medhavd lunch.

Jenny + cykel

Den stora fördelen med att cykla jämfört med att vandra är att man har med sig transportmedlet som man behöver på hemvägen. Man behöver inte tänka på att ha krafter kvar till att gå hela vägen ner igen, eller att man måste tajma någon buss för att komma hem. Det är bara att sätta sig på cykeln och svischa ner igen. Så det gjorde jag.

Mer Calima på La Gomera

Sa jag att jag inte märkte av någon Calima? Då tar jag tillbaka det. Sedan tre dagar tillbaka är den här igen, och det är värre den här gången. Om jag inte visste att det var Calima skulle jag bara beteckna det som ”mycket disigt väder”. Jag ser solen på himlen, men den är bakom ett ordentligt lager med dis, som alltså är sand. Solen värmer fortfarande lite grann, och man behöver skydda sig mot den om man ska vara ute länge.

Jag märker alltså bara av att vädret är konstigt; jag besväras inte av själva luften. Jag läser i till exempel det här nyhetsinlägget från Teneriffa  (länk borttagen pga trasig) att man ska dricka mycket vatten, undvika fysisk aktivitet och till och med hålla sig inomhus. Det där är inget jag har funderat på. Jag har tränat de senaste dagarna, även rört på mig utomhus, utan att känna något särskilt. Antingen är mina luftvägar helt okänsliga för sand, eller så är det här fortfarande inte så mycket Calima som det skulle kunna vara.

Det sägs att det ska bli bättre i morgon och att luften ska vara klar igen på torsdag.

Har du upplevt Calima? Inklusive andningssvårigheter eller bara att solen lyste svagare?

I dag pratade jag för övrigt med en person som är här i Valle Gran Rey för första gången och som inte alls var så begeistrad. Det var bra att bli påmind om att bara för att jag ser det här som mitt andra hem och helst aldrig vill åka härifrån, så är det inte säkert att det passar alla andra. Det är till och med helt säkert att det inte passar alla andra :-)