Kategoriarkiv: Natur

Dåligt väder och sönderblåst vindkraftverk

Det är ju vinter även på Kanarieöarna, och de senaste dagarna – eller är det en vecka nu? – har det varit ostadigt väder. Mycket blåst. Faktiskt har det även varit en hel del regnskurar, vilket är fantastiskt bra med tanke på den torka som råder här sedan flera år tillbaka. Och om det ändå ska vara dåligt väder kan det väl lika gärna komma regn så att vattenbristen blir lite mindre allvarlig.

Det brukar alltid vara en eller ett par perioder av ostadigt väder på vintern. Min minnesbild är att det brukar vara runt jul snarare än så här sent på säsongen, men det kan säkert variera.

Vindkraftverk sönderblåst på La Gomera

Det stora som har hänt här på La Gomera är att ett av öns två vindkraftverk har blåst omkull. Vindkraftverken ligger vid Epina, och syns på den här bilden som jag tog från Mirador de Alojera på den vandringstur som jag gick för tre veckor sedan.

Nu är alltså bara ett av vindkraftverken kvar. Jag läser på Willies gomerablogg (engelska) att det ena av vindkraftverken var taget ur drift för reparation, och att det klarade sig, medan det andra, som var nyrenoverat och igång igen, blev förstört.

Det här känns ju supertråkigt, tycker jag som är ett stort fan av alternativa energikällor.  (Här har jag skrivit om vindkraft på El Hierro.) På bilderna på länken ovan och i det här inlägget i Diario de Avisos (spanska), så ser det inte direkt ut att vara någon lättare skada utan snarare som att det bara blev spillror kvar.

För övrigt har jag undrat över varför det inte finns fler vindkraftverk på La Gomera – på Teneriffa ser man dem ju överallt. Någon som är insatt i ämnet? Skriv gärna en kommentar!

Flygplan tvingades vända

Jag pratade med en person som i måndags försökte flyga mellan Teneriffa och La Gomera med det kanariska flygbolaget Binter, men planet var tvunget att vända på grund av vädret. Personen som berättade det här sa att hen och medpassagerarna trodde att planet skulle störta och att de fruktade för sina liv, och även personer på marken som såg det här planet ska ha varit övertygade om att ingen skulle överleva (Jag inser att jag kommer med rykten och tredjehandsinformation här; jag har inga källor på det här.) Ingen kom till skada, men planet tvingades vända och passagerarna fick övernatta på Teneriffa.

Tornado på La Palma och Teneriffa

Här hittar jag spektakulära bilder på en tornado på La Palma. (Inlägget är på spanska men det räcker att titta på bilderna.) Och jag har även hört rykten om att det var (minst) en tornado på Teneriffa i veckan.

Blåst och regn i Valle Gran Rey

Själv har jag hållit mig nere i dalen och varit förskonad från dramatiska upplevelser. Här i Valle Gran Rey har det varit betydligt svalare än det oftast är. Och gott om regnskurar. Visst har det blåst, men min känsla är att det blåste betydligt mer runt årsskiftet 2016/2017.

Nu håller jag tummarna för att det blåser mindre när jag ska åka båt härifrån på måndag. Men utsikterna för det ser inget vidare ut tyvärr :-/

Jag går inte vägen till Argaga den här vintern

Tidigare vintrar har jag bloggat mycket om alla roliga aktiviteter som jag har ägnat mig åt på mysiga Finca Argayall. Det är lite som en resort kan man säga, med enkel standard. Det ligger fantastiskt mysigt mellan berget och havet, och nästan dagligen har de meditationer på morgnarna och sedan någon aktivitet på eftermiddagen, som yoga, olika meditationer och ibland dans. Jag har haft många superhärliga upplevelser där.

Men.

Vägen dit är farlig att gå. Den går längs med en horisontell klippvägg där det är risk för ras. Det finns stora skyltar som varnar för att man går där på egen risk. Det här är även vägen man går för att komma till den häftiga fruktträdgården, som har guidade visningar någon eller några dagar i veckan. Man behöver även gå den här vägen om man händelsevis skulle vilja ge sig på att vandra upp på berget i Argagaravinen – en svår men mycket läcker vandring som jag har gjort tre gånger men som jag känner mig färdig med nu. Sök på argaga här på bloggen så bör du hitta vad jag har skrivit om de vandringarna.

Det här är alltså det enda sättet att komma till Finca Argayall, fruktträdgården, Argagaravinen eller Playa Argaga, som stranden där heter – om man inte hyr en båt eller kanot eller så och tar sig dit med.

Många går där ändå, och de första åren tror jag inte ens att jag tänkte så mycket på hur farligt det är. Men så läste jag fler och fler varningar på bloggar och googlade lite. Blev mer nervös fast gick där ändå, men undvek det när det var dåligt väder.

Förra året var det inte aktuellt för mig att gå den här vägen för att det var för långt för mig att gå från La Calera där jag bodde då, och bort till Finca Argayall med min skröpliga kropp (som är mindre skröplig nu när jag har fått en ny höft). Och nu i vinter så har min magkänsla sagt nej. Jag vill inte utsätta mig för risken som det innebär att gå längs den här farliga vägen. Förra hösten, alltså 2016, var det en kvinna som dog på den vägen för att det föll ner en sten på henne. Antagligen är det större risk att det händer något om jag går över gatan i Stockholm, men nu säger magkänslan nej, så då lyssnar jag på den. Dessutom blev jag stärkt i den känslan när jag en mycket blåsig morgon häromveckan från min balkong hörde ett ras från samma berg, dock inte ovanför den här vägen utan längre in mot byn. Jag tittade runt hörnet på balkongen och såg ett dammoln där stenarna hade störtat ner och träffat marken.

Så jag går inte den här vägen längre. Och när jag simmar i havet vid Vueltasstranden så vänder jag innan jag kommer alltför nära berget. Jag tänker inte säga åt dig vad du ska göra rent generellt, men en definitiv rekommendation från min sida är att undvika den här vägen när det regnar, nyss har regnat eller blåser mycket.

Bilden visar stranden i Vueltas, och vägen jag pratar syns om som ett streck längst ner på berget. Långt till höger i bild kommer vägen fram till Playa de Argaga.

Vandring från Arure till Mirador de Alojera

Förra vintern blev det inget vandrat för mig, eftersom min skröpliga kropp inte ville gå alls. Sedan några månader tillbaka har jag dock en ny höftled (Här kan du läsa om min höftoperation om du är nyfiken.) så nu kan jag gå igen. Jag känner mig inte i form för att göra några heldagsvandringar och gå hela vägen upp ur Valle Gran Rey-dalen som jag har gjort tidigare, men kortare turer går bra. Så när Ingalill frågade om jag ville följa med på en tur i fredags så tackade jag ja.

Vi tog åttabussen från Valle Gran Rey till Arure. Det är inte ofta jag masar mig iväg så där tidigt på morgonen, men någon gång ibland kan det vara värt besväret :-) I Arure finns tre busshållplatser. Den första vid restaurangen El Jape, som jag alltid har sett som huvudbusshållplatsen i Arure; det är där de flesta kliver av och på, en i centrala Arure (Arure Centro kan den kanske heta) och sedan den som heter Acardece, som var den där vi klev av den här dagen. Vi höll på att inte komma av bussen för att stoppknapparna i bussen strulade, men det gick bra till slut.

Det var kallt uppe i Arure den här morgonen. Det kom rök när vi andades och vi gissade på en temperatur på 8–9 grader. Jag går alltid i shorts, men jag brukar ha långa strumpor i vandringskängorna som går att dra upp ända till knäna, och de kom väl till pass den här morgonen. (Japp, det är fult men det bjuder jag på.) Och så är det bara att hasa ner strumporna igen när solen börjar värma. Perfekt.

Vi började gå på högra sidan av bilvägen om man kommer nerifrån Valle Gran Rey. Ganska snart kom vi till en skylt där det står Mirador Piedra Hincada. Där finns en vandringsled att gå. Vi hade kunnat gå den leden rakt av men Ingalill är fena på att gå på upptäcktsfärd på nya stigar där ingen annan går. Och jag hängde glatt på, så vi hamnade snart på en skogstur utanför leden.  

Så småningom hade kom vi upp på bilvägen igen alldeles vid Mirador de Alojero. Det här tog kanske en och en halv timme, och det går alltså alldeles utmärkt att gå den vanliga vandringsleden dit utan att göra några avstickare.

På Mirador de Alojero tog vi paus och åt matsäck.

Och tittade på utsikten förstås. Det är La Palma som syns vid horisonten.

Därefter gick vi tillbaka mot Arure, nu med havsutsikt.

Men vi fick även se berg, La Fortaleza till exempel …

… och fält och dalar.

Vi var tillbaka på busshållplatsen i Acardece vid 11.30, där vi fick vänta i en halvtimme innan bussen dök upp och tog oss ner till Valle Gran Rey igen.

En alldeles lagom tur för den här tanten. Trots att vi inte gick så långt så fick jag ändå se så många olika typer av natur: skog, berg, fält, dalar, palmer och hav. Just variationen tycker jag är en av de stora fördelarna med att vandra här på La Gomera, förutom att det är så vackert förstås.

Nu är jag förkyld, så det blir varken några korta vandringar eller ännu kortare promenader för närvarande utan jag håller mig stilla nere i dalen.

Utflykt till Playa de Santiago

Jag skrev ju om båtresan till Playa de Santiago som jag gjorde i soluppgången en dag i förra veckan. I det här blogginlägget berättar jag om när jag väl kom dit.

Det första som slog mig i Playa de Santiago var hur extremt lugnt det var. Den upplevelsen påverkades förstås av att jag var framme före nio på morgonen, men det var inte en själ på stranden eller någon annanstans ute heller. De enda människor jag såg var de som satt och åt frukost på sina balkonger.

Playa de Santiago är betydligt mindre än Valle Gran Rey. Wikipedia säger faktiskt att det bara bor 1100 personer där, medan det bor drygt 4000 i Valle Gran Rey (Det vore kul att se siffror på hur många fler än så som är i Valle Gran Rey under vintern. Måååånga lär det vara!).

Havet och bergen är lika närvarande som i Valle Gran Rey. Det finns ett antal kvarter med hus precis nere vid stranden. Det är byns kärna. Det är där de flesta restaurangerna och butikerna finns. Det finns ett torg, och på kvällen skulle det vara konsert på en scen som jag uppfattade som tillfälligt uppbyggd. Det finns ett Spar och flera andra matbutiker. Jag åt inte på någon restaurang den här dagen, men det fanns ganska många längs strandpromenaden, och flera såg mysiga ut. Det såg inte ut att vara lika vegovänligt som i Valle Gran Rey dock.

Jag gick en bit längs vägen som går upp ur byn. På vänster sida av vägen om man kommer från stranden finns en del av byn som inte är helt olik La Calera här i Valle Gran Rey, fast mindre: hus som ligger vid foten av berget och även en bit upp på berget, trappor, avsatser, söta gränder.

På höger sida av vägen kan man gå upp för en lång trappa. Det här är också en utgångspunkt för att vandra från Playa de Santiago. Där är skyltat för vandrare med avstånd till San Sebastián och andra platser på ön, och vandringsleden är markerad i naturen. Utsikten från den här trappan gick inte av för hackor.

Så småningom kom jag upp på bilvägen igen. Här finns också någon restaurang och till höger ligger hotellet Jardín Tecina, där många golfare bor eftersom La Gomeras enda golfbana ligger alldeles bredvid. Det fanns vägskyltar mot Playa de Tapahuga och Playa del Medio, och eftersom jag tidigare nere på stranden hade funderat på om jag skulle gå till (någon av) de stränderna under dagen, fast då längs med vattnet, så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta den här vägen dit, och så kunde jag ta strandvägen tillbaka.

Jag gick alltså längs med bilvägen genom golfbanan och fick så småningom den här snygga utsikten över Playa de Tapahuga:

Jag gick dit. Det var fortfarande förmiddag och jag fick ha den här stranden helt för mig själv i åtminstone någon timme innan någon annan människa visade sig där. En riktigt skön upplevelse.

Ingen är här

 

Förutom jag.

 

Och ingen annan.

Jag fick inte uppfattningen att det brukade vara någon direkt trängsel på den här stranden annars heller. Jag stannade där ett par, tre timmar, och som mest var det tre sällskap förutom jag som var där. Jag låg och läste på stenstranden, badade ett par gånger – det var svårbadat med stenarna; jag badade i vattenbrynet – och så åt jag min medhavda lunch. Det var varmt, och jag hade absolut haft nytta av något som kunde ge skugga.

Vandringsleden längs med vattnet som jag hade tänkt gå tillbaka hade en varningsskylt som sa att det är risk för ras och att man går där på egen risk. Och eftersom jag har blivit feg med sådant på sistone, och inte heller går till Finca Argayall i Valle Gran Rey längre – den vägen är också varningsskyltad på grund av rasrisk – så valde jag att gå upp längs bilvägen igen och samma väg tillbaka.

Det var varmt att gå och när jag kom tillbaka ner till den delen av byn som jag liknade vid La Calera så blev jag sittande länge i skuggan under ett träd och läste. Och så gick jag tillbaka till den centrala delen av Playa Santiago. Jag promenerade runt en stund till där nere, för att se de kvarter som jag missade på morgonen, köpte vatten och frukt i en mataffär, hängde en stund i en park – eller ett utegym var det faktiskt – och åt mellanmål. Sedan gick jag till stranden, tog ett dopp, satte mig på en mur och läste någon timme, och så var det dags att ta båten hem till Valle Gran Rey igen.

Det finns flera vandringar som utgår från Playa de Santiago, och med den nya båtlinjen är det lätt att gå dem även om du har din bas i Valle Gran Rey. Bara att ta båten på morgonen, vandra hela dagen, och så båt hem igen. För dig som är lite mer hardcore går det också att vandra hela vägen mellan Playa Santiago och San Sebastián. Enligt den röda vandringsboken som jag brukar nämna här på bloggen ska den vandringen ta sju timmar. Då går det alltså för dig som har den läggningen att ta båten till San Sebastián på morgonen, vandra till Playa de Santiago på en dag och sedan ta båten tillbaka till Valle Gran Rey på kvällen. Själv var jag alldeles nöjd med min lilla vandringstur till Playa de Tapahuga.

Det blev en skön utflyktsdag som avslutades med en mysig båtresa rakt in i solnedgången.

Båt från Valle Gran Rey till Playa de Santiago

Som jag har pratat om en hel massa här på bloggen så kör Fred Olsen numera en båt mellan Valle Gran Rey, Playa de Santiago och San Sebastián. Det gör det enkelt att åka mellan de tre platserna även för den som inte är bilburen, perfekt för vandrare till exempel. Själv var jag nyfiken på att se Playa de Santiago med omgivningar, eftersom jag inte hade varit där tidigare, så jag tog ledigt en dag förra veckan och åkte dit.

Båten från Valle Gran Rey går tre gånger om dagen. Den första i allmänhet 07.30, men just den dagen som jag åkte gick den klockan 8 av någon anledning. Nästa båt går inte förrän 15.30. Båt hem igen gick vid 11-tiden, 18 eller typ 21. Jag valde att ta första båten och att åka hem kl 18. En lite längre dag än vad jag ville egentligen, men att bara vara där i ett par timmar på förmiddagen eller eftermiddagen kändes för kort. Kolla Fred Olsen för båttider den dag som du vill åka.

Biljett till båten köper man i en automat.

I Valle Gran Rey finns automaten inne i den nya färjeterminalen i Vueltas-hamnen. I Playa de Santiago fanns det ett litet bås med biljettautomater direkt på kajen. Och självklart finns det automater i San Sebastián också.

Det roliga med den här biljettautomaten är att man pratar med en riktig person via automaten. Man klickar på skärmen och så får man kontakt med en person. Vilken skräck för oss introverta som bara vill få knappa in vart vi ska :-)

Jag köpte biljetter ett par dagar i förväg, och då köpte jag både tur- och returbiljett på en gång. Det går också bra att köpa sin biljett precis innan man ska åka. Jag tyckte att det gick hyfsat ändå att beställa biljett på min knöggliga spanska, men automatmänniskan höll visst inte med, för hon bytte till engelska efter ett tag när hon tröttnade. Jag betalade med kort men det gick också bra att använda kontanter i automaten. Jag hade inte kommit ihåg att ta med mig mitt pass när jag köpte biljetten. Jag fick en fråga om det, men när jag sa att jag inte hade det så gick det bra. Men paret som använde automaten bredvid min inte fick köpa några biljetter utan sitt pass. Oklart om Fred Olsen inte har spikat sina riktlinjer, eller om man måste ha pass för att åka till San Sebastián men inte till Playa de Santiago.

Båtresan i soluppgången bjöd på en magisk utsikt, för att använda en klyscha. Jag tyckte faktiskt att bara båtresan i sig gjorde utflykten värt besväret, för att det var så fint. Det gungade lite men jag klarade mig från att bli sjösjuk. Jag satt ute på övervåningen, och frisk luft underlättar alltid för mig. Även om mina bilder som vanligt inte gör naturen rättvisa så får de tala för sig själva nu en stund, och så återkommer jag snarast med ett nytt blogginlägg om resten av min utflyktsdag.

   

Tre saker att göra varje dag

Tre viktiga saker att göra varje dag:

  1. titta på bergen
  2. titta på havet
  3. äta närodlad avokado.

Vilken tur för mig som är introvert att det går att göra alla dessa tre saker i lägenheten som jag bor i :-)

På bilden syns utsikten från min balkong, om jag går till kanten av den och tittar runt hörnet i stället för rakt fram mot havet. Längst ner i den här trappan ligger en vitlöksdoftande restaurang och en bar.

Och jo då, jag går ut också. Varje dag faktiskt. Och så har jag äntligen landat ordentligt här i Valle Gran Rey; det tog en hel vecka.

Ljusa sommarkvällar på La Gomera

Jag är ju bara på La Gomera på vintern, och jag har liksom tänkt mig att solen går upp och ner nästan samma tid året runt där, för att det är så mycket närmare ekvatorn än vad Sverige är.

Men det är fortfarande en bra bit mellan Kanarieöarna och ekvatorn, och eftersom jag är på La Gomera ganska många veckor under vintern så märkte jag att solnedgången skedde en bra stund senare i början på februari när jag åkte hem i år, jämfört med när jag kom dit strax före jul. En halvtimme senare faktiskt.

Så jag började fundera på hur mycket det egentligen skiljer mellan sommar och vinter. Enligt Android-appen Sun & Moon är det nästan två timmars skillnad mellan sommar och vinter, både på morgonen och på kvällen. Den 21 juni går solen upp 6.13 och ner 20.08. Den 21 december går solen ner 18.18 och upp 7.57.

Det borde alltså vara ganska ljust på kvällarna på sommaren även på La Gomera, och inte bara här uppe i norr. Någon som är eller har varit på La Gomera både på sommaren och på vintern och som brukar tänka på skillnaden i ljus?

Kan man dricka kranvattnet på La Gomera?

När jag googlar så hittar jag ett antal källor som säger att det går att dricka kranvattnet på La Gomera, men att det smakar klor och kanske därmed inte är så gott. Själv har jag aldrig vågat mer än smaka på det.

Under sagda googlande hittade jag även ett blogginlägg från en turist som var i Alajero och som säger att hon och hela hennes familj drack av kranvattnet och blev toksjuka.

För någon månad sedan pratade jag dock med en svensk som är i Valle Gran Rey mycket och som dricker kranvattnet i år, till skillnad från tidigare år när det inte har varit gott att dricka. Så om man vill slippa köpa vatten i affären så ska det alltså gå att dricka det.

Själv fortsätter jag att fega genom att köpa vatten. Däremot använder jag kranvattnet till allting annat utom att dricka det: koka te på, ha i matlagning där maten ska koka, borsta tänderna, skölja grönsaker och så vidare. Och kan inte se att det finns någon anledning att oroa sig om du äter på restaurang, till exempel för att grönsaker är sköljda i kranvatten eller för att isen är gjord på kranvatten. (Nu när jag tänker efter kan jag förresten inte komma på att jag någonsin har fått is i glaset på restaurang här.) Jag kan tillägga att jag har en känslig mage och kan vara ganska nojig med sådant här på platser i världen där man verkligen inte ska dricka kranvattnet, och om jag var i typ Indien skulle jag inte ens borsta tänderna i vatten från kranen. Bara så att du ska förstå att om jag kan skölja mina grönsaker i kranvattnet här så bör alla kunna det :-)

Så ja, det ska gå att dricka vattnet direkt ur kranen här i Valle Gran Rey, men själv tar jag det säkra före det osäkra och köper vatten. Hur gör du?

Plocka kaktusfikon

kaktusar

På vintern, när jag är på La Gomera, finns det gott om kaktusar med kaktusfikon på i bergen. Jag vet inte hur lång säsong de har – om de bara finns på vintern eller hela året. Någon som vet? Jag har i alla fall aldrig vågat plocka dem av rädsla för att få stickor. Men nu i vintras när jag vandrade tillsammans med Ingalill så visade hon hur det ska gå till. Du behöver ha med dig en kniv, och du behöver en pinne att använda som skaft till frukten. Så här gick det till:

  1. Leta reda på en pinne och stick in den i frukten.
  2. Skär av frukten med kniven.

Ingalill skar kaktusfikon

3. Skala frukten med hjälp av kniven. Tänk på att inte ta i frukten, inte ens hålla emot med tummen, utan bara hålla i pinnen.

Ingalill skalar kaktusfikon

Ingalill skalar kaktusfikon 2

4. Nu kan du äta frukten från pinnen.

kaktusfikonklubba

Fruktköttet är mjukt och sött och gott. Frukten innehåller även en hel del små stenhårda kärnor, som jag tyckte var lite knepiga och spottade ut de flesta av. Jag som gillar att kunna gå ut och plocka min egen mat uppskattade förstås att kunna göra det även på La Gomera.

Vill du läsa mer om att gå ut och plocka sin egen mat? Jag skriver en del om det på rawfoodsidan.se under sommarhalvåret. Till exempel det här inlägget om att plocka vilda ätbara växter.