Kategoriarkiv: Kultur

Konsert i lilla kyrkan i La Calera i morgon

I morgon är jag sugen på att gå på en konsert i en liten kyrka här i La Calera. Det är Deborah, som jag har pratat om tidigare här på bloggen, som sjunger och spelar gitarr tillsammans med Andreas, som sjunger och spelar flöjt . De utlovar en skön blandning av sånger och improvisation. Det låter mysigt.

Kyrkan är fin och ligger alldeles i närheten av mig här i La Calera. Jag vet inte vad den heter, men det är den som ligger nära La Galeria och den mataffären som inte är Tienda Victor. Ha ha, sjukt dålig vägbeskrivning ju. Konserten är kl 19, och jag tror att det blir en liten konsert med intim känsla. En konsert för oss introverta, helt enkelt :-) Jag har inte bestämt mig än, men kanske ses vi där?

Förresten, när jag ändå är inne på konserter: varje tisdag kl 20 – nu om en timme alltså – spelar monadelisa på restaurang La Orquídea. En soft konsert med gitarr och singersongwriterstuk med spansk touch, fast hon är schweizare. Hon är inte bara en eminent musiker utan även en pedagogisk sångledare. Det är hon som håller i sången där jag är stammis på torsdagar och röstträningen på tisdagarna. Den här tisdagskonserten njuter jag av på ett ännu mer introvert vis: jag öppnar fönstret :-) La Orquídea ligger nämligen alldeles runt hörnet från min lägenhet.

Hård jobbvecka och ingen día de los reyes för min del

Oj, vad jag jobbade hårt och mycket den här veckan, men till slut blev jag klar och kunde skicka iväg den språkgranskade texten till kunden. Puh! Men jag hann även med en del roligheter i pauserna mellan jobbpassen.

I måndags var jag på gymmet en sväng. I tisdags var det röstträning. I onsdags kväll var jag på healing journey i yogastudion Vikara. En mycket skön upplevelse där jag låg inbäddad i en filt och slappnade av till ljudet av didgeridoo och tibetanska klangskålar.

Och på torsdagen var jag och sjöng, som vanligt. Det har varit lite blandat väder under veckan. I torsdags regnade det ordentligt precis innan jag skulle gå och sjunga, men under sången klarnade det upp och när jag kom ut hade solen tittat fram:

Å, vad jag gillar mina fritidsaktiviteter här i Valle Gran Rey! Alla sådana här roliga saker kan jag förstås hitta i Stockholm också, men eftersom jag bor i förorten blir det alltid en del restid, och det blir inte av på samma sätt att jag åker iväg och gör saker. Jag väljer helt enkelt bort den där restiden, men det innebär också att jag väljer bort aktiviteterna. Här är det nära till allt, och då kan jag göra många saker utan att det behöver ta för mycket tid. Jag skulle vilja ha det så här en större del av året än bara knappa två månader.

Día de los reyes

Det är den här helgen som man firar jul på allvar i den här delen av världen – eller man firar både vår jul och día de los reyes (eller los reyes magos). Firandet pågår i flera dagar med en procession upp till den lilla kyrkan i El Guro och umpa umpa hela nätterna. Jag firade inte. Men här kan du läsa vad Eric säger om día de los reyes och här visar Lisa bilder från firandet.

Jag märkte faktiskt inte ens av firandet. Det kan bero på att jag i fredags inte lämnade lägenheten på hela dagen, för det var då jag jobbade som allra mest. I lördags var jag ute på eftermiddagen, men då bara här nere i dalen medan firandet pågick uppe i kyrkan. Jag minns forftarande den första vintern jag var här i Valle Gran Rey. Då bodde jag i Casa de la Seda, en bit upp ur dalen, alldeles nära kyrkan, och fick inte sova på två nätter på grund av umpa umpa-musiken. Det var första gången jag hörde talas om los reyes magos. Ibland får man lära sig den hårda vägen ;-)

Här bloggade jag om los reyes den gången:

los reyes, inlägg 1

los reyes, inlägg 2

los reyes, inlägg 3

Misses D and the Boys i Valle Gran Rey 3 januari

Misses D and the Boys, som jag skrev ett inlägg om för en vecka sedan, är flitiga med att spela här i Valle Gran Rey just nu. Håll utkik på anslagstavlorna här om du vill se dem. Nu på tisdag spelar de på Noah’s Ark, som ligger vid statyn i La Puntilla.

Här hittar du Facebook-eventet Misses D and the Boys 3 januari 2017, där du kan läsa mer om kvällen. Det börjar klockan 21, och om det bara slutar blåsa någon gång så lär det bli mer folk, mer fart och mer fest än i söndags.

Vinden ska visst lugna ner sig redan i dag. Skönt, för jag börjar bli rätt trött på den.

Söndagskonsert vid marknaden

Valle Gran Rey är vintertillhåll – och för den delen permanent tillhåll – för många musiker. Det uppstår mer eller mindre spontana konserter på stan varje kväll. Och så finns det förstås mer planerade konserter. Så här års kan du nog gå på konsert varje kväll om du vill. Själv brukar jag inte lyssna på livemusik särskilt ofta men i dag gjorde jag det. Söndag är marknadsdag här i Valle Gran Rey. Marknaden är bakom den stora busstationen, och precis bredvid stationen finns en liten bar där det ofta är livemusik på söndagseftermiddagarna.

I dag var det Misses D and the Boys som spelade. Misses D är Deborah, som jag känner sedan tidigare, och som också ger mig lektioner i Alexanderteknik just nu. Kanske är det det som kan hjälpa min skröpliga kropp att vilja vandra i bergen igen?

Normalt är det knökat med folk på marknaden, och även på den här baren på söndagar. Men i dag är det mulet och kallt väder, vilket avskräckte många. Jag fick i alla fall en mysig musikstund.

Killen i grönt –Tom hette han visst – som håller i en flöjt just nu, var framför allt en jävel på fiol, som han ibland spelade på som på en gitarr.

För övrigt känner jag mig superseg i dag. Kanske är det vädret. Eller så är det resdagarna tidigare i veckan som tar ut sin rätt. Men jag har semester hela nästa vecka, så det finns gott om tid för att softa. Bra grej!

När äter man middag i Valle Gran Rey?

Något som jag tänkte på i vintras är hur tidigt man går ut och äter middag i Valle Gran Rey. Då kom jag ju senast från Gran Canaria, där vi bodde i Las Palmas-förorten Tafira Alta. Där skulle vi äta på den supermysiga restaurangen som jag nämner i det här inlägget som låg i krokarna av när vi bodde. Då stod vi och hängde på låset till restaurangen, för att vi trodde att den öppnade 20 men det var först 20.30. Den hade öppet till 00.30.

I Valle Gran Rey öppnar restaurangerna redan 18, och det är hur vanligt som helst att folk sitter och äter middag i solnedgången, alltså vid 18.30-tiden. Jag skulle nog säga att 19 är den bästa tiden att äta middag på. Trummandet och de andra aktiviteterna som sker på stranden i La Playa vid solnedgången brukar sluta strax efter 19 om jag minns rätt, och då är det många som går direkt till en restaurang efteråt. Vid 20-tiden fungerar det också bra att äta, men om man går ut vid 21 är man verkligen sent ute – ha ha, det är ju som i Stockholm. Och restaurangerna stänger kanske 22.30 eller så.

Jag vet inte om det är det tyska inflytandet som gör att det har blivit så här – Valle Gran Rey känns ju oftast mer tyskt än spanskt, åtminstone om vintrarna.

Hur går det med tyskan?

Den som har följt den här bloggen ett tag minns kanske att jag förra året bestämde mig för att byta språk från spanska till tyska. Jag har haft som ambition att försöka lära mig åtminstone lite spanska här, men eftersom de flesta som jag pratar med är tyskar så lär jag mig aldrig någon spanska. I stället pratar jag engelska med tyskarna. Därför tyckte jag att det kunde vara roligt att försöka lära mig tyska i stället. Jag har läst motsvarande en gymnasiekurs i tyska för tjugo år sedan bara för att omedelbart glömma bort allt jag lärde mig. Det senaste året har jag repeterat den kursen lite och även lyssnat på eminenta podcasten Coffee Break German – eller snarare bytt podd från Coffee Break Spanish.

Så hur går det nu då? Riktigt uselt måste jag erkänna. Jag kommer liksom inte igång utan faller in i att prata engelska. Både jag och de som jag pratar med märker snabbt att vi kan kommunicera mycket bättre på engelska, och då blir det så. Dessutom verkar min hjärna ha lagrat de spanska orden före de tyska, så när jag försöker komma på ett ord på tyska så dyker det spanska ordet upp först, och så måste jag liksom mentalt lyfta på det för att se om jag kan hitta det tyska ordet bakom. Fatta hur långsam och tråkig jag är att prata med – inte konstigt att alla börjar prata engelska direkt :-)

I dag var jag och sjöng – som vanligt på onsdagar. Sångledaren monadelisa – som också är en känd musiker här i Valle Gran Rey – är från Schweiz och leder sången främst på tyska – lite beroende på vilka som är där, men nu när den värsta högsäsongen har lagt sig så är runt 90 procent av sånggänget tyskar eller åtminstone tysktalande. Och jag tycker att jag förstår henne bra – fast det kan också bero på att hon har ett så tydligt kroppsspråk.

På onsdagssången dyker det ibland av någon anledning upp en sång som är på svenska – jag har aldrig hört sången i Sverige, dessutom är slutklämmen på danska, men det spelar ingen roll för ingen förstår ändå, ha ha. I alla fall så blev jag Lisa ombedda att sjunga den sången inför de andra i dag, och så gjorde vi det. Och efteråt var den tyska kvinnan som jag hade stått bredvid under hela sångsessionen superförvånad över att jag var svensk. ”Men du pratar ju så bra tyska!” Och det roliga var att det jag hade gjort var att nicka och le åt sådant hon sa, säga ”ja” ibland – uppenbarligen på ungefär rätt ställen – och humma lite när jag inte förstod helt och hållet vad hon sa. Och hon var helt övertygad om att vi hade stått och pratat tyska med varandra i två timmar, fast det bara var hon som hade gjort det. Så tydligen kan jag i alla fall fejka att jag pratar tyska – en ganska god färdighet det också ;-)

Så nu är jag i följande läge: på spanska kan jag bara prata om grönsaker (jag kan handla mat och läsa recept i en vegomattidning som jag brukar köpa här), och på tyska förstår jag när det handlar om sång. Och så jobbar jag på att ta mig igenom ett nummer av Der Valle-Bote  (Ja, den lokala tidningen är naturligtvis på tyska.). Det går så där.

I morgon ska jag på röstworkshop. Mera sång. Mera tyska. Mera Valle Gran Rey. Härligt! När jag jobbar egentligen? Nu, tänkte jag.

Gomera Lounge – musikbar i Valle Gran Rey

För … nu ska vi se, det blir nog ett par veckor sedan nu, var jag på en konsert på Gomera Lounge. Det var Deborah som spelade tillsammans med sina nyfunna musikerkolleger. Jag lärde känna henne här förra vintern, och precis som jag är hon tillbaka i år. Sa jag att La Gomera ger mersmak? Deborah och hennes kolleger kallar sig Misses D and the boys, och om du är i Valle Gran Rey de närmaste veckorna så håll utkik efter dem. De spelar lite här och var.

Deborah är bra! Hon kör singer/songwriter-stuket med sin gitarr, och jag gillade både hennes röst och låtarna.

Dessutom var det kul att jag äntligen fick tillfälle att kolla in Gomera Lounge. Det finns ett brett utbud av konserter och musik här. Valle Gran Rey är otroligt musikertätt, och förutom de mer uppstyrda konserterna så sjungs och spelas det överallt på gatorna. Men Gomera Lounge är kanske det populäraste stället, åtminstone bland tyskarna som jag träffar här.

Personligen gillar jag inte alls att hänga i barer om kvällarna, men jag måste hålla med om att Gomera Lounge är en mysig bar. Deborahs konsert var kl 21-23, och jag tror att det är standardtiden för deras konserter. En bra tid för en tant som jag som gillar att vara i säng vid midnatt.

Så om du vill chilla i en skön bar med opretentiös musikunderhållning om kvällarna så tycker jag absolut att du ska kolla in Gomera Lounge. Det ligger i La Playa, precis runt hörnet från strandpromenaden där.

Gomera Lounge

Regnbågar och andra viktiga grejer

I dag har jag mest suttit inne och jobbat. Med inne menar jag på terrassen till min lägenhet. Där finns en hel del skugga under dagen, och det finns även ett parasoll som man kan spänna upp sedan när det blir för soligt. Fast i dag blåste det lite för mycket. Så jag fick fälla ner parasollet igen och ta en promenad i stället.

Det blev en sväng ner till La Playa. Hjälp, vad mycket folk det är här i Valle Gran Rey just nu! Säsongen peakar nu runt årsskiftet, och jag tror att det lugnar ner sig till helgen – de flesta åker nog hem till Tyskland eller motsvarande och börjar jobba på måndag. Dessutom är det nu som kanarierna – eller spanjorerna generellt – firar los reyes, deras julafton. Det pågick någon typ av förfestparad här vid solnedgången, men det är i morgon som de verkliga festligheterna är.

Men innan dess var jag nere på Playa del Inglés.  (Jodå, det finns faktiskt en strand som heter så här också. Den har oerhört få likheter med sin namne på Gran Canaria.) När jag promenerade hemåt igen så föll ett snällt litet duggregn på mina bara armar. Och så dök världens snyggaste regnbåge upp och liksom slog in La Calera i ett paket med regnbågsfärgat snöre. Jag kan ha tagit cirka sjutusen bilder på det. Och några på havet. Det kan vara så att jag nu tänker plåga dig, kära bloggläsare, med några av dessa bilder.

Hav playa del ingles Trut playa del ingles

rainbow valle gran rey3 rainbow valle gran rey2 rainbow valle gran rey1 rainbow valle gran rey6 rainbow valle gran rey5 rainbow valle gran rey rainbow valle gran rey4

Hur har La Gomera förändrats?

Det är så roligt att få mejl från bloggläsare! Jag fick ett mejl från Håkan, som under många år har sett La Gomera från en annan synvinkel än jag, eftersom hans man kommer därifrån. Så jag passade på att ställa lite frågor:

Hur har La Gomera förändrats sedan du först kom dit 1988? Mer turister? Mer hus? Andra förändringar?

Spanien gick med i EU 1986 och sedan dess har det hänt oerhört mycket, ibland för mycket. Många norrlänningar i Sverige som fortfarande kör omkring på tvättbrädor till vägar, blev nog vansinniga när miljarder pumpades in i vägprojekt på små kanariska öar med knappt någon befolkning alls.

La Gomera var den sista av de större öarna som fick en flygplats (1999, Jennys kommentar efter att ha googlat). Ön var helt enkelt för knölig för att hitta ett bra ställe att bygga på, man var tvungen att fylla ut en hel barranco med massor av fyllning och ändå är den djupt mellan två berg som gör att flyg hela tiden ställs in.

Ett annat problem med flygplatsen var att den hamnade långt från San Sebastian dit det var långa kringelkrokiga vägar, så det var bara att sätta igång med att göra svindyra tunnlar som knappt används av fler än de som bor i Playa de Santiago.

Turismen har väl ökat känns det som, iallafall har utlänningarnas köp av fastigheter ökat och t.ex Guarimiar och Pastrana har vaknat igen.  Pastrana har till och med en liten bar som fungerar.  Ett tips är att vandra upp i dalen ovanför Guarimiar, otroligt vackert.

Hur är det att bo på La Gomera som infödd?

Francis var sladden i familjen och hans föräldrar var i femtioårsåldern när de fick honom, så de är inte i livet nu. Men hans syskon lever kvar på ön och hans äldsta syster är över 70 år (han är 49) . Francis växte upp i ett hårt samhälle präglat av Franco och med stränga föräldrar, men som yngst gick det oftast att skylla på de äldre syskonen och han gick oftast fri från örfilar och liknande. Familjen var hade det förhållandevis bra. Han gick i skolan 1-6 i Alajero dit det bara fanns stigar upp genom bergspass. Högstadiet var i San Sebastian och övriga högre skolor på Tenerife.

Hans båda systrar som numera är pensionerade, hade alldeles tills helt nyligen, en äldre sjuk kvinna inneboende hos sig, som ett litet äldreboende i sitt eget hem, och fick en ersättning från staten för det. Annars är det pensionerna de lever av, och de är ändå ganska bra i Spanien, plus att sjukvård och mediciner är helt gratis för pensionärer.
Numera går livet ut på att rasta hundar, laga mat åt lata karlar, gräla med grannar om vatten och titta på ”novelas” (oändliga tv-serier a la Dallas.)

Har du något annat turisttips?

Ett annat tips är att någon gång flyga över till Lanzarote, ta bussen upp till norra ön, till Orzola och därifrån ta båten över till Isla Graciosa och den lilla huvudstaden Caleta de Sebo där det bor ungefär 600 personer. Isla Graciosa är den åttonde ön som är bebodd. Stadens alla gator är av gul sand, det finns ett par hotell, restauranger och barer, underbart att se.