Kategoriarkiv: Fritidsaktiviteter

Plugga spanska i Valle Gran Rey

Det finns en språkskola i Valle Gran Rey, närmare bestämt i La Calera, där man kan plugga spanska i form av intensivkurser. Kurserna går på förmiddagarna från måndag till fredag – jag vill minnas att tiden är ungefär 10-13.30.

De priser som jag har hört är 190 euro för en vecka och 320 euro för två veckor. Man kan även bygga på med fler veckor, då kostar det 140 euro.

Jag vill lägga in en fet reservation för att priserna kan ha ändrats sedan jag fick de här uppgifterna. Jag tror att det är tvåveckorskurser som de framför allt rekommenderar, och åtminstone på vintern när jag är där så brukar de börja en ny kurs varannan måndag. Du får göra ett test första dagen så att du hamnar på rätt nivå.

De som jag har pratat med som har gått den här kursen har varit mycket nöjda. Nu pratar vi inte om att jag har något statistiskt underlag på det, men jag har pratat om det här med kanske tre personer och alla var nöjda. Språkskolan kan även ordna boende om man vill det.

Jag drömmer varje år om att få tid och råd (och den stora konsten att faktiskt ha tid och pengar samtidigt) att plugga spanska. Men det är svårt. Jag brukar ju ha någon veckas semester eller två runt jul och nyår, och då behöver min hjärna vila, inte plugga. Och resten av tiden när jag är där jobbar jag, och då har jag inte tid att gå i skolan halva dagarna. Det får nog fortsätta vara en dröm ett tag till. När jag blir pensionär kanske?

För övrigt har jag nu bytt språkstrategi. Byt språk till och med. Eftersom de flesta jag pratar med i Valle Gran Rey är tyskar, och jag alltid blir lite besviken över att jag inte lär mig så mycket spanska när jag är där, så har jag nu gått över till att försöka lära mig tyska i stället. Planen är att göra ett försök att prata tyska med tyskarna i vinter. Vi får se hur det går.

För dig som är bättre än jag på att prioritera att plugga så finns här en länk till språkskolan, som heter Idea Language School.

Stand up paddle och röstkurs i Valle Gran rey

Vilken dag jag har haft! I positiv bemärkelse, men nu är jag fullständigt slut.

Det började med att jag fick en introduktion i stand up paddle, SUP, med start på stranden i Vueltas. Instruktören David var mycket pedagogisk, så jag kunde förstå instruktionerna, som var på spanska, fast ännu mer på kroppsspråk ;-) Först visade han på stranden hur jag skulle göra. Sedan klev vi i vattnet. Vi hade varsin SUP-bräda, så han var hela tiden i närheten och kunde ge ytterligare instruktioner när det behövdes.

Jag började paddla sittande på brädan. Efter en stund fick jag gå vidare till knäsittande och så småningom till stående. Vi paddlade först omkring alldeles nära stranden medan jag sakta men säkert kom underfund med hur brädan och paddeln funkade.

Snälla Lisa, som råkade befinna sig på stranden, och som också har en blogg om La Gomera, passade på att ta den här bilden:

FullSizeRender

Vi var lite för långt bort från stranden för att det skulle bli någon närbild, men det är alltså jag som paddlar först, till höger i bild :-)

Sedan paddlade vi bort mot Playa de Argaga – stranden som ligger utanför Finca Argayall – och förbi den, och även förbi nästa lilla strand Playa de las Arenas. Nu började jag bli ordentligt trött. Och törstig. Jag borde ha tänkt på att ha på mig mitt vätskebälte.

Om man blir trött när man är ute och stå-upp-paddlar så kan man bara sätta sig ner på brädan och vila en stund. Man kan även variera med att sitta och paddla, och det gjorde jag en bit på vägen tillbaka, för jag var trött i benen. Stand up paddling är bra träning för en stor del av kroppen: armar och axlar förstås, och coreträning. Men för mig var det framför allt i låren det kändes. Jag var ganska skakig i benen efteråt.

Men jag gillade verkligen stand up paddle. Jag har bara paddlat kajak någon handfull gånger men jag har aldrig riktigt fastnat för det. Jag har en trasig höft och en rygg som strular en del, och jag får bara ont överallt av att sitta i en kajak, vilket förstås förtar en del av upplevelsen. Men när jag stod upp och paddlade fick jag inte ont. Däremot var det alltså rätt jobbigt, men det är ju okej :-) Det känns inte som att jag skulle vilja ge mig ut på en heldagsutflykt eller så, men att paddla så här som jag gjorde i dag – vi var ute i en och en halv timme ungefär – vill jag gärna göra igen. Jag ramlade inte i vattnet en enda gång – tydligen gör de flesta nybörjare det annars. Däremot tappade jag balansen några gånger så att jag fick böja mig framåt och sätta händerna i brädan. Tur att jag yogar så att jag når ner. (Apropå det skulle jag vilja prova SUP-yoga också, alltså yoga på en SUP-bräda. Det finns inte i Valle Gran Rey men däremot hemma i Stockholm på sommaren.)

David som instruerade mig hittade jag på Instagram, där han heter aburrirseenlagomera (uppdatering: fast nu är länken trasig, så jag tog bort den). Hans företag heter Gomeractiva och ordnar, förutom stand up paddle i Valle Gran Rey, även vandringar och kajakturer. Jag mejlade honom på spanska för att boka den här kursen. Om du inte kan spanska alls kan du gå till utflyktskiosken i hamnen i Vueltas, den där Tina excursiones håller till, så kan de förmedla kontakt med honom.

Efteråt var jag hungrig och törstig och hade bara en kort stund på mig innan eftermiddagens aktivitet skulle ta vid. På stranden träffade jag bekanta från onsdagskören, så jag slog mig ner bredvid dem och vilade mina skakiga ben och åt mitt medhavda mellanmål. Jag tog också ett kort dopp i havet, för att skölja bort svetten efter paddlingen. Skönt var det. Jag måste erkänna att det var mitt första dopp i havet sedan jag kom till La Gomera för en månad sedan. Jag prioriterar uppenbarligen inte att bada.

På eftermiddagen var jag på röstkurs. Den hölls av Monika, som är mer känd under sitt artistnamn monadelisa. Hon står på scen titt som tätt här i Valle Gran Rey, och det är hon som håller i sången på onsdagar, som jag aldrig missar.

Men den här eftermiddagen var det mer en kurs. Vi var en liten grupp, sju personer tror jag. Några av dem som är med och sjunger på onsdagar hade frågat om Monika kunde hålla en kurs, och en av dem frågade mig om jag ville vara med. Det ville jag så klart. Vi sjöng och jobbade med våra röster under ett par timmar, och det var superkul förstås. Kursen hölls på en blandning av tyska och spanska – och ibland, när jag såg ut som ett frågetecken, lite engelska. Men jag hade förvånansvärt lätt att förstå. Jag tycker att jag förstår mer och mer tyska under de veckor jag är här. Monika kommer från Schweiz, och jag uppfattar hennes tyska som enklare att förstå än många tyskars tyska. Och när jag dessutom fick det mesta översatt till spanska också så funkade det bra. Jag förstår kanske nästan lika mycket (eller lite om man så vill) tyska som spanska, men jag kan absolut inte prata tyska. På spanska kan jag i alla fall få fram några enstaka meningar ibland om jag har tur. Men jag ska ju lära mig tyska nu! Nästa vinter pratar jag tyska, ska vi säga så?

Nu är jag tillfälligt slut som människa och har en rejäl huvudvärk. Både huvudet och kroppen har fått sig en rejäl omgång idag. Men i morgon är det på’t igen. Jag har bara två dagar kvar här i Valle Gran Rey. För att slippa tänka på det fyller jag dagarna med roliga saker. Det fungerar rätt bra. Jag funderar på att hyra en cykel i morgon. Fast det beror på hur mycket träningsvärk jag har i låren.

Lappar på stan och meditation

Här i Valle Gran Rey finns det gott om anslagstavlor och andra ställen där folk gör reklam för sina aktiviteter. Jag stannar alltid och läser. Det är så jag har fått reda på de flesta av de aktiviteter jag går på här – alltså sjunga, dansa, meditera, yoga och sånt.

Det kan vara så att jag själv satte upp lappar på några ställen i dag :-)

wpid-20150114_174908.jpg

För övrigt var jag på kundalinimeditation på Finca Argayall i dag. Det var skönt. En timmes meditation som består av fyra faser:

  1. skaka
  2. dansa
  3. sittande (eller stående) meditation
  4. liggande meditation.

Och de senaste dagarnas Calima har mer eller mindre släppt, så i dag var himlen blå igen. Härligt!

Finca Argayall

Ett av mina många favoritställen här i Valle Gran Rey är Finca Argayall. Man kan bo där i enkla bungalows; det ser ut att vara ett skönt ställe att hänga på, antingen i skuggan vid poolen eller i solen på stenstranden precis utanför.

Tre gånger om dagen serverar de vegetarisk buffé, och man kan köpa in sig på en måltid även om man inte bor där, men man måste boka det i förväg. Jag tänker alltid att jag ska göra det, men det har inte blivit av än.

Min kontakt med Finca Argayall är att jag brukar gå dit någon gång i veckan och vara med på deras eftermiddagsmeditation. Varje dag klockan 16 (utom på tisdagar) har de en meditation eller yogaklass som man kan vara med på även om man inte bor där. Det kostar bara 3 eller 5 euro, beroende på vad det är för typ av klass. I dag var jag där på Heart chakra meditation. En meditation i rörelse som var helt rätt för mig just i dag.

I fredags var jag där för att det stod One wave dance i schemat – fridans enligt de fem rytmerna, ett danssätt som jag gillar skarpt. Men schemat var ändrat och det var kundaliniyoga i stället. Det hade jag ändå tänkt göra någon dag, så det var inte helt fel. Och det var säkert tio år sedan jag var på en kundaliniyogaklass. Men yogainstruktören var faktiskt inget vidare.

För någon vecka sedan var jag även på ”5 elements with Samura”. Sköna tai chi-liknande övningar.

De har även meditation varje morgon klockan sju och en yoga eller meditation klockan åtta. Men morgnar är liksom inte min grej, så jag har aldrig kommit iväg då.

Schemat varierar från vecka till vecka, med ett nytt program varje fredag. Schemat finns på Finca Argayalls webbplats och man hittar det även på anslagstavlor här och var i Valle Gran Rey. Så här ser eftermiddagschemat ut den här veckan:

fredag 3 jan: kundaliniyoga

lördag 4 jan: kundalini (vilket jag antar betyder kundalinimeditation)

söndag 5 jan: heart chakra meditation

måndag 6 jan: yoga with Dan

onsdag 8 jan: kundalini

torsdag 9 jan: yoga with Dan

fredag 10 jan: 5 elements with Samura

Jag får se om det blir någon mer tur för mig dit under veckan, men det blir definitivt fler tillfällen under min vistelse här.

Det allra bästa med att vara med på en meditation på Finca Argayall är meditationssalen. Det är en rund sal med spetstak och glasfönster så att man ser träden och bergen runt omkring. Det finns också ett runt takfönster i mitten av salen, där man kan titta upp på himlen – och bergen om man befinner sig på rätt ställe i salen. Om det inte är någon musik på (eller inte så hög musik) så hör man havets vågor. Jag blir alldeles lugn och liksom klarare i huvudet så fort jag kommer in i den här salen. Det är helt enkelt det perfekta stället för att meditera eller dansa.

För att komma till Finca Argayall går man förbi hamnen och stranden i Vueltas, fortsätter förbi skyltarna om att man går där på egen risk och fortsätter på grusvägen längs med den branta bergväggen bort till Argaga-ravinens början (förbi vägen upp till vänster som leder till fruktträdgården, där jag också rekommenderar ett besök).

Gymmet i Valle Gran Rey

I går kom jag iväg till gymmet i Valle Gran Rey för första gången sedan jag kom hit – det är ju så mycket annat som jag vill göra när jag är här. Det var kul att vara tillbaka där igen; gym är en miljö där jag känner mig hemma. Gympersonalen var lika trevlig som vanligt, kände igen mig från förra året och kom till och med ihåg att jag inte pratar tyska.

Det är ett litet gym. Utrustningen är inte den modernaste, jag gissar att den har ett par decennier på nacken. Intrycket förstärktes av att musiken som spelades hade kunnat vara ett av mina blandband från 1992. (Jo, ni förstår, ungdomar, ett blandband är ungefär som en spellista i Spotify.) Men det gjorde inget. Jag trivs på det här gymmet och har överseende med det mesta.

Det finns även en gruppträningssal Jag har inte varit på någon gruppträning där – jag misstänker att den inte håller så hög kvalitet som jag är van vid hemifrån. Men nu hade de satt upp en lina längs med ena väggen i salen. Jag som älskar att gå på lina! Så när jag hade styrketränat färdigt var det upp på linan som gällde. Eftersom jag är envis som få så gav jag mig inte förrän jag hade lyckats gå längs med hela linan utan att trilla ner. Det tog 45 minuter och ungefär sjutusentrehundaurtifjorton försök.

Att träna på gymmet kostar 9,50 euro för en gång. Eller för en dag, som de säger. En gång kom jag dit på en söndag vid halv ett och kvinnan bakom disken såg alldeles förskräckt ut och sa ”Du vet att vi stänger klockan två på söndagar?” I deras värld ska man tydligen vilja utnyttja hela dagen om man nu har betalat för en dag. Själv tyckte jag att en och en halv timme var lagom lång tid för ett träningspass.

Man kan även köpa månadskort, och kanske veckokort också om jag inte minns fel. Men jag räknade ut vid något tillfälle att man behöver träna åtminstone tre, eller kanske var det fyra, gånger i veckan för att det ska löna sig. Och så mycket tänker jag inte hänga på gymmet. Sa jag att det finns mycket annat att göra här i Valle Gran Rey? ;-)

En eftermiddag med sång

Jag ägnade eftermiddagen åt att sjunga. Varje onsdag kl 13.30–15.30 är det drop in-sång i en lokal som ligger precis vid stranden i Vueltas i Valle Gran Rey. Ett par hundra meter från lägenheten jag bor i, med andra ord.

Det var härligt! Jag kände igen en stor del av det sjungande gänget från förra vintern och blev själv igenkänd av dem. Sångerna är en blandning av allt möjligt. En del kristna sånger, lite afrikanskt, något sanskrit-mantra, en och annan slagdänga. Ofta i stämmor eller kanon. Hmm … det här låter ju precis som när jag sjunger med Ange Turell. Det finns nog ingen i hela världen som är en lika skicklig och pedagogisk sångledare som han, men den här kvinnan som håller i sången i Vueltas kvalar in på en god andraplats.

Som uppvärmning – och ibland även senare under sångpasset – är det improviserad stämsång där vi får olika stämmor som sedan byts ut vartefter. Roligt! Sångledaren pratar mestadels tyska men byter till engelska ibland när hon kommer på att det finns några som inte kan tyska. Jag pratar absolut ingen tyska men kan förstå en aning ibland, och jag har faktiskt inga problem att förstå vad sångledaren vill att vi ska göra i sången – hon är pedagogisk och har ett tydligt kroppsspråk. Och jag förstår ju själva sjungandet – vad mer kan man behöva?

Den tidiga kvällen ägnade jag åt att hänga utanför Casa Maria i La Playa. Det är där det händer. Vid solnedgången. Men det ska jag berätta om en annan dag.