Kategoriarkiv: Fritidsaktiviteter

Spela golf på La Gomera

Spela golf på La Gomera, går det? Jajamän, det finns en golfbana som heter Tecina Golf och som ligger ovanför Playa de Santiago. (Ovanför som i en bra bit över havet.)

Många som golfar bor på hotellet Jardín Tecina, eftersom det ligger precis bredvid golfbanan. Det är ett resorthotell där jag själv inte har varit inne, men flera bekanta som har bott på det gillar det skarpt – även personer som normalt är lite skeptiska mot att bo på en resort. Den här bilden har jag tagit in mot hotellet från vägen utanför.

Jag spelar själv inte golf, men jag har promenerat på vägen som går genom banan, och att döma av det jag då så så tyckte jag att den såg fin ut. Jag har även hört att det är havsutsikt från alla 18 hål.  Dessutom var jag inne på golfklubben och lånade toan och då hörde jag två män som på klingande göteborgska pratade om hur fin golfbanan var :-)

Mina fritidsaktiviteter i Valle Gran Rey i vinter

En av mina absoluta favoritsaker med att vara i Valle Gran Rey är alla mina roliga fritidsaktiviteter. Den här vintern har det framför allt handlat om att sjunga. Jag har tre fasta sångaktiviteter i veckan:

Stimmbildung på tisdagar kl 11. Röstträning alltså. En sånglektion i grupp, kan man säga. En liten grupp, vi har nog varit mellan 8 och 12 personer ungefär den här vintern. Flera av oss återkommer vecka efter vecka. Nästan lika roligt som sjungandet är det tyska språkbadet som jag får på köpet. Oj, vad mycket energi jag har när jag kommer ut därifrån!

Den stora sånggruppen på torsdagar 13.30. Eller kören som alla säger. Det här har varit ohemult populärt den här vintern. Vi har varit uppemot 50 personer. Även det här sker främst på tyska, även om det blir lite engelska också emellanåt. Kul!

Mantrasång på yogastudion Vikara på söndagar kl. 19.30. En lugn och mysig sångstund. Så skön kvällsaktivitet!

Förutom det här så finns det gott om yoga, även om det inte har blivit så mycket för min del. Det har krockat med annat, eller så är det inte min typ av yoga eller så har jag bara inte lyckats klämma in det – jag behöver ju hinna jobba ibland också :-) På nämnda yogastudio Vikara finns ett antal pass i veckan. En yogalärare därifrån har även yoga på Vueltasstranden flera förmiddagar i veckan, något som jag verkligen hade tänkt prova, men ja ja, det kommer ju fler vintrar. Yinyogan på Soul-spa (nära Vueltasstranden) kom jag inte heller iväg till. Men en gång var jag på yogan som är på onsdagsmorgnar på stranden i närheten av Baby Beach (Charco del Conde). Supermysig miljö men inte riktigt min typ av yoga.

Dansa har jag inte gjort alls här i år. Men det finns Biodanza både på Soul-spa och på Vikara. Och så är det dans ibland på Finca Argayall, men jag har ju bestämt mig för att inte gå vägen dit. Där brukar det även finnas Heart Chakra Meditation, kundalinimeditation och ibland yoga.

En gång var jag på Heart Chakra Meditation, som är på onsdagskvällar på Soul-spa. Det var fint.

Och på lördag är jag lite sugen på att gå på någon typ av röstworkshop som också är på Vikara. Jag får se när det närmar sig om det är det jag vill ägna min sista lördag här åt. Det finns i alla fall mycket roligheter att ägna sig åt här, och det skulle knappast vara några problem att fördriva tiden även om jag inte behövde jobba.

Bakom den bruna dörren, mitt emot stranden i Vueltas, är det sång på torsdagar 13.30.

Dansa fem rytmerna på La Gomera i mars

Svenska Jonas Klingberg har varje år ett dansretreat på Finca Argayall här i Valle Gran Rey. Jag har inte varit med, eftersom det inte sammanfaller med den period som jag brukar vara på La Gomera. Och för den delen eftersom det inte ryms inom min resbudget.

Däremot har jag dansat de fem rytmerna med Jonas i Stockholm och vet att det är härligt. Och Finca Argayall är ju en av mina favoritplatser här i Valle Gran Rey. Så om du är sugen på att åka till La Gomera och på att dansa, så åk! Retreatet är den 18-25 mars. Det kommer att vara underbart! Om du bokar och betalar före den 16 januari får du dessutom early bird-pris, såg jag just.

Uppdatering: jag har tagit bort länken ur inlägget eftersom den inte längre finns för att retreatet har varit.

Stillnad vind och röstträning

Vinden avtog och det blev varmt och skönt väder. Det skedde ungefär samtidigt som jag började jobba igen, och därför mest sitter inne :-o Det skedde också ungefär samtidigt som jag avslutade min tiodagars rawfooddetox, som jag blev helt trött på för att det inte passar mig att äta kall mat när det inte är så varmt ute. Ja, ja, nu är det varmt i alla fall. Skönt!

Jag har mycket jobb den här veckan, men jag måste ju hinna med lite roligheter också. I dag har jag varit på röstträning. Det är en liten grupp som får gemensamma sånglektioner en gång i veckan med början i dag. Jag har varit med i den här gruppen ett par tidigare vintrar också, och det är verkligen kul och lärorikt. Och det bästa av allt är att det för mig blir en lektion i tyska också samtidigt. För självklart är det på tyska; vi är ju ändå i Valle Gran Rey ;-) Det måste väl ändå vara det bästa sättet att lära sig ett språk – att få det serverat i ett superroligt sammanhang.

Anslagstavlor i Valle Gran Rey

I Valle Gran Rey finns det gott om anslagstavlor på stan. De är en utmärkt källa till information om kommande aktiviteter. Dessutom tycker jag att de säger så mycket om kulturen i byn. Jag stannar alltid till och läser annonserna. Det finns betydligt fler roliga saker att göra än vad jag hinner med.

20160204_183320.jpg

Det är via de här tavlorna jag oftast får information om var jag kan sjunga, dansa, göra yoga och så vidare. Där efterlyser folk någon att dela taxi med till San Sebastián när de ska åka hem och vill slippa åka med åttabussen när båten inte går förrän en bra stund senare.

Och här var det visst ett par som vill ha tantra-sällskap :-)

20160120_164343

Själv kan jag möjligtvis ha satt upp lappar om den här bloggen :-)

Gomera nu

Cykelutflykt i Valle Gran Rey

I dag hyrde jag en cykel. Precis som förra året (länk till när jag gjorde samma cykeltur förra året) hyrde jag på Bike Station Gomera, som ligger  i La Puntilla. Jag har hyrt cykel där även tidigare, och det är mest av vana som jag går till samma ställe igen. Men det finns även en cykeluthyrare i Vueltas och en i La Playa.

I förra årets cykelinlägg skrev jag om hur dålig kondis jag hade, och den hade inte blivit bättre sedan dess kan jag meddela. Jag konditionstränar i princip aldrig numera  och det är förstås en nackdel när man ska ta sig upp ur en dal.

Den första biten var jobbigast. Då går vägen verkligen bara upp upp upp utan någon variation. Jag pausade ungefär fyrahundra gånger, och minst en gång satt jag och vilade i säkert en kvart.

20160206_142510.jpg

Jag trodde inte att jag skulle orka upp till den första tunneln den här gången. Men någonstans efter Los Granados så började det kännas bättre. Då blir vägen mer snirklig vilket ger en aningen planare väg ibland, och alltså lite vila.

Dessutom tog jag en kort avstickare förbi restaurangen Macondo. Jag var inte inne men sneglade in genom dörren. Det såg mysigt ut och utsikten ner över dalen – åt vänster på bilden nedan – går inte av för hackor.

Det här ligger vid busshållplatsen Lomo del Balo, och härifrån går vandringen upp till Las Hayas som är nummer 25 i den röda vandringsboken och som jag har gått en gång och sedan försökt gå en gång till men inte lyckats hitta början på. Jag letade inte på rätt ställe, helt enkelt; Lomo del Balo ligger längre upp i dalen än jag trodde. Nästa gång jag ska gå den här vandringen till Las Hayas ska jag nog ta en taxi hit. Om jag inte orkar upp till åttabussen förstås; jag har ju börjat ett nytt liv nu och gör sånt. (Ehum, det hände i alla fall en gång den här vintern.)

20160206_144420.jpg

Ungefär som på bilden nedan borde utsikten se ut för den som tittar ut genom fönstret på Macondo. Det vita huset längst upp i bild är kyrkan Ermita San Antonio, som jag skrev mer om i cykelinlägget från förra året.

20160206_144434.jpg

Jag fortsatte upp till första tunneln – det var inte så långt kvar nu. Det går att cykla bredvid tunneln på en gammal väg – det som var vägen innan det fanns en tunnel.  Där är det vackra vyer ner över dalen.

20160206_151314.jpg

Inklusive den lilla avstickaren förbi Macondo så tog det två timmar för mig att ta mig upp till den första tunneln för den här tanten med noll kondis. Vad ska jag gissa att det tar för en van cyklist med kondis? Halva tiden? Kanske betydligt mindre; alltså förstå hur många pauser jag tog ;-) Hen borde i alla fall hinna se betydligt mer av La Gomera än vad jag gjorde på två timmars cykling.

20160206_142446.jpg

För mig var det här tillräckligt med äventyr för en dag. Jag stannade där och åt min matsäck.

20160206_150958.jpg

Och sedan susade jag ner i dalen igen.  Det är nog det jag tycker är den största fördelen med att cykla jämfört med att vandra: jag har med mig mitt transportmedel och det är bara att vända och susa hem när som helst. Jag behöver inte vänta på någon buss eller vandra i fyra timmar för att komma ner igen. Svish bara. Tjugo minuter tog det ner.

Uppdatering: Ha, ha nu har jag läst cykelinlägget jag hänvisar till i det här inlägget och kan konstatera att det sista stycket här är i princip identiskt med det sista stycket i det inlägget. Allting går i cirklar :-)

Hur går det med tyskan?

Den som har följt den här bloggen ett tag minns kanske att jag förra året bestämde mig för att byta språk från spanska till tyska. Jag har haft som ambition att försöka lära mig åtminstone lite spanska här, men eftersom de flesta som jag pratar med är tyskar så lär jag mig aldrig någon spanska. I stället pratar jag engelska med tyskarna. Därför tyckte jag att det kunde vara roligt att försöka lära mig tyska i stället. Jag har läst motsvarande en gymnasiekurs i tyska för tjugo år sedan bara för att omedelbart glömma bort allt jag lärde mig. Det senaste året har jag repeterat den kursen lite och även lyssnat på eminenta podcasten Coffee Break German – eller snarare bytt podd från Coffee Break Spanish.

Så hur går det nu då? Riktigt uselt måste jag erkänna. Jag kommer liksom inte igång utan faller in i att prata engelska. Både jag och de som jag pratar med märker snabbt att vi kan kommunicera mycket bättre på engelska, och då blir det så. Dessutom verkar min hjärna ha lagrat de spanska orden före de tyska, så när jag försöker komma på ett ord på tyska så dyker det spanska ordet upp först, och så måste jag liksom mentalt lyfta på det för att se om jag kan hitta det tyska ordet bakom. Fatta hur långsam och tråkig jag är att prata med – inte konstigt att alla börjar prata engelska direkt :-)

I dag var jag och sjöng – som vanligt på onsdagar. Sångledaren monadelisa – som också är en känd musiker här i Valle Gran Rey – är från Schweiz och leder sången främst på tyska – lite beroende på vilka som är där, men nu när den värsta högsäsongen har lagt sig så är runt 90 procent av sånggänget tyskar eller åtminstone tysktalande. Och jag tycker att jag förstår henne bra – fast det kan också bero på att hon har ett så tydligt kroppsspråk.

På onsdagssången dyker det ibland av någon anledning upp en sång som är på svenska – jag har aldrig hört sången i Sverige, dessutom är slutklämmen på danska, men det spelar ingen roll för ingen förstår ändå, ha ha. I alla fall så blev jag Lisa ombedda att sjunga den sången inför de andra i dag, och så gjorde vi det. Och efteråt var den tyska kvinnan som jag hade stått bredvid under hela sångsessionen superförvånad över att jag var svensk. ”Men du pratar ju så bra tyska!” Och det roliga var att det jag hade gjort var att nicka och le åt sådant hon sa, säga ”ja” ibland – uppenbarligen på ungefär rätt ställen – och humma lite när jag inte förstod helt och hållet vad hon sa. Och hon var helt övertygad om att vi hade stått och pratat tyska med varandra i två timmar, fast det bara var hon som hade gjort det. Så tydligen kan jag i alla fall fejka att jag pratar tyska – en ganska god färdighet det också ;-)

Så nu är jag i följande läge: på spanska kan jag bara prata om grönsaker (jag kan handla mat och läsa recept i en vegomattidning som jag brukar köpa här), och på tyska förstår jag när det handlar om sång. Och så jobbar jag på att ta mig igenom ett nummer av Der Valle-Bote  (Ja, den lokala tidningen är naturligtvis på tyska.). Det går så där.

I morgon ska jag på röstworkshop. Mera sång. Mera tyska. Mera Valle Gran Rey. Härligt! När jag jobbar egentligen? Nu, tänkte jag.

Mina fritidsaktiviteter i Valle Gran Rey

Det kanske allra bästa med Valle Gran Rey är att här finns så otroligt mycket roliga fritidsaktiviteter av den lite mer alternativa sorten. Ja det allra bästa vid sidan av bergen, havet, människorna, klimatet och alla butiker med ekologisk mat alltså :-)

Alla de här aktiviteterna kan jag i princip göra i Stockholm också, där jag bor i vanliga fall. Men Stockholm är en stor stad och jag bor i förorten, och det är en timmes resa i varje riktning till det mesta – inget som jag har tid eller lust att göra varje dag. Men här i Valle Gran Rey finns allt på gångavstånd, och jag utnyttjar det till max.

Dessutom är allt så mycket billigare i Stockholm. Där skulle jag bli ruinerad om jag hade så här mycket saker för mig. Här kostar det mesta 5 eller 10 euro.

Det här har jag gjort sedan jag kom hit:

  • torsdag: jag var för bissi med att handla mat och sådant för att hinna göra något
  • fredag: five elements yoga på Finca Argayall
  • lördag: vandring i bergen
  • söndag: kundalinimeditation på Finca Argayall
  • måndag: styrketräning på gymmet Fortaleza
  • tisdag: jag satt hemma och bloggade på mina tre bloggar alldeles för sent på kvällen, så att jag inte varvade ner innan jag skulle sova och därför sov uselt – där ser ni, mina vänner, vad som händer om man inte går på några roliga aktiviteter :-)
  • onsdag: skulle sjunga på eftermiddagen men den blev inställd pga sjukdom, så jag hann faktiskt med det jobb jag skulle göra i stället. På kvällen var jag på en konsert på the Gomera Lounge.
  • torsdag: fridans på Vikara
  • fredag: Roots & Moods – också dans på Finca Argayall
  • lördag: samma sång som i onsdags var inställd igen pga sjukdom – nytt försök på onsdag. Jag tog en promenad till vattenfallet i stället.
  • söndag: stannade hemma och läste böcker.

Då har jag inte nämnt Trance Dance meditation, som jag egentligen vill gå på varje fredag, att det finns sång även på Vikara och att det finns något som heter Laughing Buddha meditation (som jag tror och hoppas är det som vi skulle kalla skrattyoga hemma) på en ca yogastudio som jag har glömt vad den heter men som ligger precis vid Vueltas-stranden. Och att det finns en massa yoga på stranden och på Vikara som jag inte har provat. (Vikara är en yogastudio i Borbalán som tidigare hette Mariposa.)

Jag skulle knappast ha några problem att fördriva tiden här även om jag inte jobbade. Men det gör jag ju. Så mycket att göra, så lite tid. Vilket i-landsproblem :-)

Plugga spanska i Valle Gran Rey

Det finns en språkskola i Valle Gran Rey, närmare bestämt i La Calera, där man kan plugga spanska i form av intensivkurser. Kurserna går på förmiddagarna från måndag till fredag – jag vill minnas att tiden är ungefär 10-13.30.

De priser som jag har hört är 190 euro för en vecka och 320 euro för två veckor. Man kan även bygga på med fler veckor, då kostar det 140 euro.

Jag vill lägga in en fet reservation för att priserna kan ha ändrats sedan jag fick de här uppgifterna. Jag tror att det är tvåveckorskurser som de framför allt rekommenderar, och åtminstone på vintern när jag är där så brukar de börja en ny kurs varannan måndag. Du får göra ett test första dagen så att du hamnar på rätt nivå.

De som jag har pratat med som har gått den här kursen har varit mycket nöjda. Nu pratar vi inte om att jag har något statistiskt underlag på det, men jag har pratat om det här med kanske tre personer och alla var nöjda. Språkskolan kan även ordna boende om man vill det.

Jag drömmer varje år om att få tid och råd (och den stora konsten att faktiskt ha tid och pengar samtidigt) att plugga spanska. Men det är svårt. Jag brukar ju ha någon veckas semester eller två runt jul och nyår, och då behöver min hjärna vila, inte plugga. Och resten av tiden när jag är där jobbar jag, och då har jag inte tid att gå i skolan halva dagarna. Det får nog fortsätta vara en dröm ett tag till. När jag blir pensionär kanske?

För övrigt har jag nu bytt språkstrategi. Byt språk till och med. Eftersom de flesta jag pratar med i Valle Gran Rey är tyskar, och jag alltid blir lite besviken över att jag inte lär mig så mycket spanska när jag är där, så har jag nu gått över till att försöka lära mig tyska i stället. Planen är att göra ett försök att prata tyska med tyskarna i vinter. Vi får se hur det går.

För dig som är bättre än jag på att prioritera att plugga så finns här en länk till språkskolan, som heter Idea Language School.

Stand up paddle och röstkurs i Valle Gran rey

Vilken dag jag har haft! I positiv bemärkelse, men nu är jag fullständigt slut.

Det började med att jag fick en introduktion i stand up paddle, SUP, med start på stranden i Vueltas. Instruktören David var mycket pedagogisk, så jag kunde förstå instruktionerna, som var på spanska, fast ännu mer på kroppsspråk ;-) Först visade han på stranden hur jag skulle göra. Sedan klev vi i vattnet. Vi hade varsin SUP-bräda, så han var hela tiden i närheten och kunde ge ytterligare instruktioner när det behövdes.

Jag började paddla sittande på brädan. Efter en stund fick jag gå vidare till knäsittande och så småningom till stående. Vi paddlade först omkring alldeles nära stranden medan jag sakta men säkert kom underfund med hur brädan och paddeln funkade.

Snälla Lisa, som råkade befinna sig på stranden, och som också har en blogg om La Gomera, passade på att ta den här bilden:

FullSizeRender

Vi var lite för långt bort från stranden för att det skulle bli någon närbild, men det är alltså jag som paddlar först, till höger i bild :-)

Sedan paddlade vi bort mot Playa de Argaga – stranden som ligger utanför Finca Argayall – och förbi den, och även förbi nästa lilla strand Playa de las Arenas. Nu började jag bli ordentligt trött. Och törstig. Jag borde ha tänkt på att ha på mig mitt vätskebälte.

Om man blir trött när man är ute och stå-upp-paddlar så kan man bara sätta sig ner på brädan och vila en stund. Man kan även variera med att sitta och paddla, och det gjorde jag en bit på vägen tillbaka, för jag var trött i benen. Stand up paddling är bra träning för en stor del av kroppen: armar och axlar förstås, och coreträning. Men för mig var det framför allt i låren det kändes. Jag var ganska skakig i benen efteråt.

Men jag gillade verkligen stand up paddle. Jag har bara paddlat kajak någon handfull gånger men jag har aldrig riktigt fastnat för det. Jag har en trasig höft och en rygg som strular en del, och jag får bara ont överallt av att sitta i en kajak, vilket förstås förtar en del av upplevelsen. Men när jag stod upp och paddlade fick jag inte ont. Däremot var det alltså rätt jobbigt, men det är ju okej :-) Det känns inte som att jag skulle vilja ge mig ut på en heldagsutflykt eller så, men att paddla så här som jag gjorde i dag – vi var ute i en och en halv timme ungefär – vill jag gärna göra igen. Jag ramlade inte i vattnet en enda gång – tydligen gör de flesta nybörjare det annars. Däremot tappade jag balansen några gånger så att jag fick böja mig framåt och sätta händerna i brädan. Tur att jag yogar så att jag når ner. (Apropå det skulle jag vilja prova SUP-yoga också, alltså yoga på en SUP-bräda. Det finns inte i Valle Gran Rey men däremot hemma i Stockholm på sommaren.)

David som instruerade mig hittade jag på Instagram, där han heter aburrirseenlagomera (uppdatering: fast nu är länken trasig, så jag tog bort den). Hans företag heter Gomeractiva och ordnar, förutom stand up paddle i Valle Gran Rey, även vandringar och kajakturer. Jag mejlade honom på spanska för att boka den här kursen. Om du inte kan spanska alls kan du gå till utflyktskiosken i hamnen i Vueltas, den där Tina excursiones håller till, så kan de förmedla kontakt med honom.

Efteråt var jag hungrig och törstig och hade bara en kort stund på mig innan eftermiddagens aktivitet skulle ta vid. På stranden träffade jag bekanta från onsdagskören, så jag slog mig ner bredvid dem och vilade mina skakiga ben och åt mitt medhavda mellanmål. Jag tog också ett kort dopp i havet, för att skölja bort svetten efter paddlingen. Skönt var det. Jag måste erkänna att det var mitt första dopp i havet sedan jag kom till La Gomera för en månad sedan. Jag prioriterar uppenbarligen inte att bada.

På eftermiddagen var jag på röstkurs. Den hölls av Monika, som är mer känd under sitt artistnamn monadelisa. Hon står på scen titt som tätt här i Valle Gran Rey, och det är hon som håller i sången på onsdagar, som jag aldrig missar.

Men den här eftermiddagen var det mer en kurs. Vi var en liten grupp, sju personer tror jag. Några av dem som är med och sjunger på onsdagar hade frågat om Monika kunde hålla en kurs, och en av dem frågade mig om jag ville vara med. Det ville jag så klart. Vi sjöng och jobbade med våra röster under ett par timmar, och det var superkul förstås. Kursen hölls på en blandning av tyska och spanska – och ibland, när jag såg ut som ett frågetecken, lite engelska. Men jag hade förvånansvärt lätt att förstå. Jag tycker att jag förstår mer och mer tyska under de veckor jag är här. Monika kommer från Schweiz, och jag uppfattar hennes tyska som enklare att förstå än många tyskars tyska. Och när jag dessutom fick det mesta översatt till spanska också så funkade det bra. Jag förstår kanske nästan lika mycket (eller lite om man så vill) tyska som spanska, men jag kan absolut inte prata tyska. På spanska kan jag i alla fall få fram några enstaka meningar ibland om jag har tur. Men jag ska ju lära mig tyska nu! Nästa vinter pratar jag tyska, ska vi säga så?

Nu är jag tillfälligt slut som människa och har en rejäl huvudvärk. Både huvudet och kroppen har fått sig en rejäl omgång idag. Men i morgon är det på’t igen. Jag har bara två dagar kvar här i Valle Gran Rey. För att slippa tänka på det fyller jag dagarna med roliga saker. Det fungerar rätt bra. Jag funderar på att hyra en cykel i morgon. Fast det beror på hur mycket träningsvärk jag har i låren.